om folkomröstningsinstitutet

Motion 1979/80:1041 av Bertil Fiskesjö m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

16

Motion
1979/80:1041

av Bertil Fiskesjö m. fl.
om folkomröstningsinstitutet

Folkomröstningar kan vara ett värdefullt komplement till den indirekta,
parlamentariska beslutsformen. Det finns frågor som är av sådan karaktär att
det finns goda skäl att låta väljarna direkt i en omröstning tala om hur
besluten skall bli. Den inriktning på en särskild sakfråga som en folkomröstning
innebär medför också en omfattande redovisning av argument och
faktamaterial. Genom detta och den allmänna debatten inför en folkomröstning
befrämjas samhällsengagemanget hos gemene man, och insikterna i
viktiga samhällsfrågor vidgas.

Genom författningsändringar som gäller från årsskiftet har folkomröstningsinstitutet
byggts ut. Det finns numera möjlighet att anordna beslutande
folkomröstningar i grundlagsfrågor.

I andra frågor kan riksdagen besluta om rådgivande folkomröstning. De
bestämmelser i författningen som gäller för dessa folkomröstningar är
mycket kortfattade och ger inga särskilda regler för beslut utöver att
föreskrifter om rådgivande folkomröstning skall meddelas genom lag.

Det innebär att det formellt är riksdagen som med vanlig majoritet
bestämmer om folkomröstning skall komma till stånd samt hur de frågor skall
vara utformade som de röstande skall ta ställning till. I realiteten kan det
dock inte gå till på detta sätt. Det skulle betraktas som allvarliga övergrepp
om inte de minoriteter som kan finnas i riksdagen i en aktuell folkomröstningsfråga
gavs ett avgörande inflytande över hur deras alternativ skall vara
utformade. Innehållet i folkomröstningslagen bestäms således genom en
förhandlingsöverenskommelse mellan olika meningsriktningar. Detta kan i
och för sig betraktas som en fördel.

Samtidigt är det emellertid uppenbart att den nuvarande ordningen har
allvarliga brister. Den kan inbjuda till taktiska överväganden av en art som
inte är ägnad att befrämja medborgarnas möjligheter till en saklig värdering
av de olika alternativen. Svårigheterna att komma fram till en överenskommelse
om alternativens utformning kan också vara stora. Detsamma gäller
frågan om hur folkomröstningen skall finansieras och om hur medel för
information om olika alternativ skall fördelas.

Om flera olika alternativ förekommer i omröstningen kan det vidare bli
mycket besvärligt att tolka omröstningsresultatet. Omröstningarna är
visserligen formellt enbart rådgivande, och riksdagen kan således efter
omröstningen fatta vilket beslut som helst i den fråga omröstningen gällt. I
realiteten är dock skillnaden mellan rådgivande och beslutande folkomröstning
i hög grad en fiktion. Medborgarna förväntar sig naturligtvis att

1

Mot. 1979/80:1041

17

riksdagen skall följa omröstningens utslag. Detta gäller naturligtvis alldeles
särskilt om partierna - som inför den nu aktuella folkomröstningen i
atomkraftfrågan - på förhand förklarat att omröstningsresultatet skall vara
avgörande för riksdagens beslut. Ett brott mot detta löfte skulle ur olika
aspekter vara graverande. Å andra sidan kan det - när många alternativ står
mot varandra i omröstningen - bli besvärligt att entydigt avgöra vad som är
omröstningens utslag, även om viljan är god. Man kan således inte bortse
ifrån att ett omröstningsresultat kan leda till utdragna tolkningstvister, vilket
är olyckligt för sakfrågans lösning och för tilltron till demokratin.

Den omröstning som nu skall äga rum i atomkraftsfrågan kommer att ge
omfattande erfarenhet om hur det nuvarande folkomröstningsinstitutet
fungerar utöver de erfarenheter som finns från tidigare omröstningar. Det är
enligt vår mening mycket angeläget att dessa erfarenheter sammanställs och
utvärderas. En sådan utvärdering bör således komma till stånd. Men det är
också mycket angeläget att på grundval av denna utvärdering ånyo se över
utformningen av folkomröstningsinstitutet som sådant. Denna översyn bör
ha som syfte att få fram förslag till en mer ingående reglering av
folkomröstningsinstitutet så att bl. a. brister som ovan påtalats kan
undanröjas. Bland de frågor som särskilt bör beaktas i en sådan översyn är
om folkomröstningarna även formellt skall göras beslutande, vilka regler
som skall gälla för rätten att ta initiativ till folkomröstningar samt hur
informationen inför folkomröstningar skall organiseras och finansieras.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att regeringen
tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift att dels
utvärdera erfarenheterna av tillämpningen av det rådgivande
folkomröstningsinstitutet, särskilt omröstningen i atomkraftsfrågan,
dels överväga ändrade regler för folkomröstningar i
andra ärenden än grundlagsfrågor.

Stockholm den 24 januari 1980
BERTIL FISKESJÖ (c)

MARTIN OLSSON (c) BENGT KINDBOM (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c) SVEN-E. NORDIN (c)

IVAN SVANSTRÖM (c)