om ett system med tidskatt

Motion 1975/76:971 av herr Gernandt

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion
1975/76: 971

av herr Gernandt

om ett system med tidskatt

Trots goda inkomster för de flesta av landets medborgare anser sig många
enskilda människor inte kunna kosta på sig ett antal hantverks- och servicearbeten
som de gärna skulle vilja ha utförda. Det kan exempelvis vara
renoveringsarbeten på bilen eller målningsarbeten i villa eller bostadslägenhet.

Man tycker att det blir för dyrt att vända sig till en större, välrenommerad
firma - även om man där får kvalitetsgarantier. Således blir det därvid
inte några arbetstimmar för firmans anställda - och inte heller några skatteinkomster
för stat och kommun. Nästa steg nedåt i kostnadsskalan är
kanske något s. k. skuttföretag - som ofta kan göra goda arbeten men som
inte alltid har så noggrann skattebokföring. Här kan alltså ske skattebortfall.

Ytterligare billigare blir arbetet kanske om det utförs av någon helt enskild
person - och troligen helt skattefritt. Och till slut det allra billigaste alternativet:
Målaren snyggar upp villaägarens hus medan villaägaren renoverar
målarens bil i sitt garage. Rätt och slätt ett arbetsbyte. Även här blir
det ju aldrig tal om några skattemedel.

Om två arbetsbytande personer skulle betala i reda pengar t. ex. 1 000
kr. vardera till varandra så skulle (som marginalskatt + moms) minst 1 000
kr. sammanlagt gå till skatter för att man måste underhålla sina ägodelar.
Detta som princip är ju ganska orimligt. Därför blir det också mycket arbetsbyte,
skattesmiteri m. m.

Motionären gör inte anspråk på att vara speciellt kunnig i skattefrågor
men vill dock i denna motion ge några synpunkter på en skattefaktor som
hittills inte berörts i den allmänna skattedebatten - nämligen tiden för arbete
som en sorts värdefaktor för beskattning.

Något om dagens skattesituation

Från myndigheternas samt arbetsgivar- och löntagarorganisationernas sida
finns en oro för de tilltagande möjligheter till skatte- och avgiftsflykt som
ökat skutteri, arbetsbyte och gör-det-själv-arbete leder till.

Skutteri kan väcka misstanke om att skatter inte inbetalas. Arbetsmarknadens
parter ser sig förlora intäkter genom att många av skuttarna ställer
sig utanför de organiserade avtalsorganisationerna.

Det kan ej accepteras om människor på olaglig väg undandrar sig skattskyldighet
och samhällsansvar. Men ingen lag vill eller får å andra sidan
hindra människorna från att genom eget arbete förbättra sina levnadsvillkor.

Mot. 1975/76:971

12

Från samhällets synpunkt är det av godo om medborgarna själva på flera
olika sätt kan sörja för att vi har ett fungerande och socialt väl utvecklat
välståndssamhälle.

Vårt nuvarande skattesystem har - bl. a. genom progressiviteten - lett
till stor lönespridning mellan inkomsttagarna. För att uppnå bättre ekonomiska
levnadsförhållanden har lågavlönade tvingats öka sin arbetstid.
Samtidigt har vissa högavlönade kunnat minska densamma för att ägna
sig åt något välfärdsökande men skattefritt gör-det-själv-arbete. Den lågavlönade
måste innan han kan ägna sig åt skattefritt gör-det-själv-arbete
i första hand öka sin arbetstid för att inkomsten skall täcka existenskostnaderna.
Dessutom berövas den ekonomiskt svage ytterligare möjlighet att
utföra skattefritt gör-det-själv-arbete, genom att samhällsutformningen och
samhällets administrerande regler lägger hinder i vägen.

Ett proportionellt skattesystem

För den som inte är insatt i skattesystemets funktion är det lätt att man
lockas utgå från bruttolöneskillnaderna mellan hög och lågavlönade. Därvid
verkar det logiskt att ta högre skatteprocent av en högre lön än av en lägre.
Man förbiser emellertid att de nuvarande bruttolöneskillnaderna till största
delen orsakas av just den progressiva marginalskattens förväntade effekt
på löneökningarna. Om man i stället har ett proportionellt skattesystem,
dvs. samma skatteprocent för alla oavsett inkomstens storlek inom ett reglerat
bruttolönesystem som endast tar hänsyn till kvalifikation och kompetens
och utesluter progressivitetens kompensatoriska löneökningseffekt,
så minskas automatiskt den lönespridning som i själva verket är en beskattning
av företagets löneutrymme.

Det bör uppmärksammas att sådan beskattning främst drabbar löneintensiva
företag under det att kapitalintensiva företag av typ maskinell processindustri
inte drabbas av det progressiva skatteuttaget ur företaget. Den
nuvarande progressiva skatten får således anses gynna processindustrier och
högautomatiserande företag medan den missgynnar de mera arbetskraftsintensiva
företagen, bl. a. i låglönebranscher.

Höginkomsttagaren kräver lön i förhållande till vad han får behålla i lönekuvertet.
Vid proportionell skatt behöver han inte kompensera sig mot
progressionen, och om det nuvarande skatteuttaget i snitt ligger på 45 96,
går en mindre del bort i skatt av företagets löneutrymme. Därmed kommer
det rimligen att finnas mera pengar kvar i företaget till lönehöjningar åt
de lågavlönade. Den högavlönade kan på så sätt få en viss löneökning samtidigt
som den lågavlönade bör kunna få en kraftig förbättring av sin lön.

Följande exempel är ett försök till jämförelse mellan progressivt och proportionellt
skattesystem vid ett företag. Antag att företaget har ett "tillgängligt”
lönekonto på 150 kr. per arbetad timme för all personal tillsammans.
Proportionell skatt beräknas efter 45 96.

Mot. 1975/76:971

13

PROGRESSIVT	SKATTESYSTEM per tim.
Sysselsätter 2 personer
1 Högavlönad nettolön	31:25	Andel av lönekonto	125:00
1 Lågavlönad nettolön	12:50	Andel av lönekonto	25:00
Utbetald nettolön kr.	43:75	Summa Kr./tim.	150:00
Skatt högavlönad 75 96 =	93:75
Skatt lågavlönad 50 96 =	12:50	Skatt: Lön:
Sammanlagd skatt kr.	106:25	106:25 + 43:75	= kr./tim.
			150:00
PROPORTIONELLT SKATTESYSTEM per tim.
Kan sysselsätta 5 personer
Högavlönad nettolön	31:25	Andel av lönekonto	56:82
Lågavlönad nettolön	12:94	Andel av lönekonto	23:30
Lågavlönad nettolön	12:94	Andel av lönekonto	23:30
Lågavlönad nettolön	12:94	Andel av lönekonto	23:29
Lågavlönad nettolön	12:93	Andel av lönekonto	23:29
Utbetald nettolön kr.	83:00	Summa kr./tim	150:00
Skatt 1 högavlönad 45 96 =	: 25:56
Skatt 4 lågavlönad 45 96 =	41:44	Skatt: Lön:
Sammanlagd skatt kr.	67:00	67:00 + 83:00	= kr./tim.

150:00

Som framgår av exemplen får staten vid proportionell skatt 39:25 kr.
mindre i skatt, men slipper att ge bidrag åt 3 arbetslösa. Uppdelat på 3
nyanställda blir skattesänkningen om 39:25 kr. en timpenning på 13:08 kr.
som företaget i stället kan ge dessa löntagare.

Exemplet med den proportionella beskattningen visar att företaget skulle
kunna tillföras tre personer i produktivt arbete. Detta ökar den totala produktionen
så att även exporten därigenom kan ökas. Priserna på varorna
hålls därvid nere, vilket ger vår ekonomi konkurrenskraft och motståndskraft
mot inflation. Skatteomläggningen borde kunna utlösa en kraftig efterfrågan
på arbetskraft. Därmed ökar köpkraften inom landet, och mer av våra varor
kan produceras.

Näste steg - tidskatt

Det som i en ny skattereform är eftersträvansvärt är att konstruera ett
nytt skattesystem som utan att försämra något ger fördelar genom att avskaffa
en rad existerande orättvisor. Utgångspunkten för att avskaffa progressiviteten
och dess orättvisor är att bibehålla en ekonomisk kontinuitet
vid övergång till TIDSKATT. Om tidskatt infors, finns möjlighet att successivt
trappa ned det höga skattetrycket till en mänskligare och mer utvecklingsbefrämjande
nivå. Ett överslag visar att om alla löntagare i Sverige
som arbetar full tid arbetar 103 dagar i sina ordinarie yrken, så får staten

Mot. 1975/76:971

14

- om de tar hela inkomsten i skatt - samma skatteintäkter som i dag (men
i verkligheten skulle staten troligen fä något mer).

Under ett år har alla levande tillgång till samma tid. I skattehänseende
måste en del ägna mer tid än andra för att fullgöra sina skyldigheter.

1 en rättvisestat måste man anta att det med lika rättigheter även foijer
lika skyldigheter. Följande exempel visar hur detta fungerar i det svenska
samhället med nuvarande skattepolitik.

Låt oss anta att herr Höglön har en inkomst av 100 kr./tim. under det
att herr Låglön bara tjänar 20 kr./tim.

Herr Höglön har 100 kr./tim., arbetar 10 tim. och tjänar 1 000 kr.
Herr låglön har 20 kr./tim., arbetar 50 tim och tjänar 1 000 kr.

Båda har således samma slutlön men olika lång arbetstid för samma slutinkomst.
Det spelar ingen roll för exemplet om slutlönen är 40 000 eller
50 000 eller 60 000 kr. per år. Det blir dock enklare att räkna och att förstå
systemet om man håller sig till ovannämnda exempel med 1 000 kr.

Om vi förutsätter att både herr Höglön och herr Låglön har samma årsinkomst
men med olika stora arbetsinsatser, så skall i rådande progressiva
skattesystem båda betala lika stor skatt på lika stor beskattningsbar inkomst.
Låt oss säga att skatten är 50 procent så skall på ovanstående tusenlapp:
herr Höglön betala 500 kr i skatt
herr Låglön betala 500 kr i skatt
Men för att kunna betala dessa 500 kr. i skatt måste:
herr Höglön arbeta i 5/timmar/dagar, månader, år.
herr Låglön arbeta i 25 timmar/dagar, månader, år.

Detta fyller inte kravet på rättvisa. Lika rättigheter = lika skyldigheter.

Tidsbegreppet har inte tagits in i nationalekonomin som en integrerad
faktor för vårt välstånd. Det som är absolut jämlikt mellan alla människor
är den tid de lever varje dygn, nämligen 24 timmar. Därtill kommer att
alla blir trötta av 8 timmars arbete, alla behöver ungefär lika mycket sömn,
ungefär lika mycket stimulans och fritid, lika mycket mat och dryck. Alla
lever bara en mansålder, statistiskt sett ca 70 år. Men ändå har vi ett skattesystem
som inte låtsas om tiden betydelse och värde.

Tidskatt bygger på principen att alla människor skall erlägga skatt i form
av inkomst från lika lång tids arbete inom respektive yrke eller sysselsättning.

I grunden avgörs lönenivån av tillgång och efterfrågan samt personens yrkesskicklighet.
Principen att betala skatt efter förmåga är socialt angelägen
och skall därför återspeglas i lönespridningen och de fackliga lönekraven.
Jämlikheten ligger i att varje medborgare fullgör en tidsmässigt jämlik skattskyldighet.

Tidskatten skall i huvudsak vara tillämplig för beskattning av manuellt
arbete. Tidskatten är ämnad att ersätta alla övriga direkta och indirekta
skatter med undantag för vad som kan klassificeras som inkomst av kapital
och realvärde, dvs. aktievinster, räntor och andra arbetsfria inkomster. Dy

Mot. 1975/76:971

15

lika inkomster skall dock skattas med fri avdragsrätt, om de investeras
i samhällsnyttig verksamhet.

Preventiva skatter för att begränsa samhällsskadliga produkter som sprit
och tobak bör kvarstå tills människorna visar den mognad att missbruk
av skadliga varor inte längre är att anse som större samhällsproblem. Orsaken
till missbruk är ofta en av de negativa konsekvenserna av vårt nuvarande
skattesystem.

Den stora vinsten för löntagarna med tidskatt ligger i att skatteövervältringsmekaniken
i det nuvarande skattesystemet inte finns i tidskattesystemet.
Därmed återfår löntagarna viljan att arbeta, genom att de får behålla
mer av vad de intjänar.

Hur länge skall man arbeta för tidskatten?

För närvarande arbetar man 230-233 dagar per år i Sverige. 103 dagar
av dessa motsvarar - enligt tidigare anfört synsätt - ca 45 procent av tiden
och motsvarar alltså även storleken av vår nuvarande medelbeskattning.
Om 5 miljoner löntagare - minus en sjukfrånvaro som normalt ligger på
13 procent - (återstår 4,35 milj.) arbetar 103 dagar å 8 tim. och har en
medelinkomst på 30 kr./tim., så ger detta 107 miljarder i skatt.

Det kan här erinras om att den ”konstanta” sjukfrånvaron kostar svenska
staten ca 16 miljarder i skattebortfall och inemot 20 miljarder i lönebortfall
plus realvärde/produktionsbortfall plus vårdkostnader.

Statens inkomst från löner, arbetsgivaravgifter, moms m. m. uppgår i år
till ca 70 miljarder. Nu skall det dock räknas med att alla de 4,35 miljonerna
löntagarna inte önskar arbeta full tid. Men för att fylla statens inkomstbehov
av 70 skattemiljarder behöver bara 2,7 miljoner löntagare arbeta full tid.
Naturligtvis arbetas det betydligt mer i dagsläget, men detta arbete består
i bl. a. skattefritt skutteri, arbetsbyte och gör-det-själv-arbete. Vi bör således
redan i dag kunna övergå till ett tidskattesystem utan samhällsekonomisk
risk och räkna med att skatteinkomsten stiger, eftersom allt fler kommer
att finna det lönsamt att arbeta mer. Att inte övergå till tidskatt skulle
kanske ytterligare minska arbetsinsatserna och skapa depression och ofrihet.

Man kan således avskaffa den progressiva statsskatten, kommunalskatten
och momsen och ersätta dessa med 103 dagars tidskatt - i form av en
"samlad" arbetsgivaravgift - med bibehållen finansiell balans. Momsen bör
avskaffas, eftersom den drabbar låginkomsttagarna särskilt hårt. Även om
man inte har inkomst, så måste denna skatt betalas när livsnödvändiga
varor köps. Pensionärers beskattade sparmedel blir genom momsen beskattade
ytterligare en gång, vilket skapar otrygghet för denna ekonomiskt svaga
grupp. En fördelning mellan stat och kommun av den inlevererade tidskatten
bevarar även den kommunala självstyrelsen.

När staten fått in de inkomster som den behöver för att administrera
samhället så kan medborgarna få göra vad de behagar under resten av tiden.

Mot. 1975/76:971

16

Vill de studera för att uppnå högre lön eller om de önskar arbeta med
gör-det-själv-arbete så har de frihet att välja. Att lösa angelägna samhällsbehov
genom gör-det-själv-arbete eller arbetsbyte är i den situationen lika
legitimt som att stora företag utför arbetet.

Tidskattens storlek bestäms år för år och föreslås av regeringen i budgetförslaget
för att föreläggas riksdagen för beslut. Med riksdagens medgivande
skall den kunna ändras under löpande budgetår, under i stort sett
samma förfarande som statsförvaltningen i dag arbetar med.

Inbetalningen av skatten kan tillgå så att löntagarna deklarerar sin timlön
varje år och meddelar ändringar i lönen. Härvid sänder lokala skattemyndigheten
ut ett datakort som bekräftelse på deklarationen. Ingen löntagare
avses kunna överskrida deklarerad timlön utan ändring av deklarationsuppgiften.
Ingen arbetsgivare avses fä anställa fast arbetskraft med mindre
än att de har datakort. Löntagare får inte ut lön med mindre än att de
företer datakort. Arbetsgivare kan icke göra avdrag för löneutbetalning utan
att lönen finns kvitterad och registrerad hos skattemyndigheten.

Det är av största betydelse att eftersträva att samtliga arbetsföra medborgare
fullgör sin arbetsinsats efter förmåga och att ingen utstötes från
arbetsmarknaden och samhällsgemenskapen på grund av felaktigt konstruerade
skattesystem.

Såsom anfördes i motionens början gör motionären inte anspråk på att
vara så väl insatt i skattekonstruktionstekniken. Denna motion får därför
betraktas som ett försök till att tillföra skatteomläggningsarbetet några nya
- och förhoppningsvis intressanta - synpunkter.

Men endast genom att fördela försörjnings- och skattebördan på så många
som möjligt kan varje individuell börda bli så liten att alla fär tillfälle att
leva ett i flera avseenden rikare liv.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning beträffande
möjligheterna att införa ett system med tidskatt i stället för
nuvarande skattesystem i enlighet med vad som har anförts
i motionen.

Stockholm den 26 januari 1976
ANDERS GERNANDT (c)

GOTAB 51093 Stockholm 1976