om ett särskilt meritvärderingssystem som komplement till skolbetyg
Motion 1975/76:1406 av herr Fiskesjö och fru Tillander
12
Motion
1975/76:1406
av herr Fiskesjö och fru Tillander
om ett särskilt meritvärderingssystem som komplement till skolbetyg
För att det demokratiska systemet skall fungera bra krävs det mångahanda
ting. Bl. a. krävs det att det ständigt finns gott om medborgare
som är aktivt intresserade av samhällsproblemen, som är villiga att ta
på sig ansvaret att jobba i föreningsliv och samhällsorgan på olika plan
och som har den träning och de insikter som behövs för att klara av de
krav som uppgifterna i samhällslivet ställer. Om det inte finns stora
grupper av kunniga och allmänintresserade medborgare, som medverkar
i samhällsarbetet och som är beredda att offra fritid och personlig
bekvämlighet för uppgifter i det allmännas tjänst, stelnar demokratin
och förvandlas i praktiken till ett specialist-, expert- och tjänstemannavälde.
Det folkliga inflytandet tunnas ut, och byråkratin tar över.
Det är således av grundläggande betydelse för folkstyrelsens fortbestånd
att det bland medborgarna finns ett brett engagemang i samhällsfrågorna
och att det finns ett stort antal människor som är villiga att
göra aktiva insatser. Endast om dessa förutsättningar är uppfyllda får
demokratin ett reellt innehåll och besluten en folklig förankring, som
kan garantera medinflytande i beslutsprocessen och förståelse för och
kunskap om beslutens innehåll.
En nyckelroll härvidlag spelar vad man skulle kunna kalla de aktiva
mellangrupperna i det demokratiska systemet, dvs. alla de människor
som oegennyttigt och intresserat arbetar i föreningar av olika slag. Det
är från dessa grupper som rekryteringen till förtroendeuppdrag i första
hand sker, det är i hög grad i dessa grupper som de förtroendevalda
har att söka stöd, inspiration och direktiv för sitt arbete, och det är i
dessa grupper som de har att möta kunnig och konstruktiv kritik. Men
även i andra avseenden fyller de aktiva mellangrupperna en viktig funktion.
De förmedlar krav och önskemål från arbetskamrater och bekanta,
och de sprider kunskap om samhällsfrågorna. De ger dessutom det demokratiska
systemet stabilitet och trygghet, eftersom de genom sina
erfarenheter och insikter inte är särskilt mottagliga för enkla slogans
och destruktiv propaganda.
Den erfarenhet vi har visar att huvudparten av de människor, som
mera varaktigt och aktivt engagerat sig i samhällsarbetet, har startat
med den utåtriktade verksamheten i unga år. De har kommit med i
ungdomsorganisationer av olika slag, politiska, fackliga, ideella, och
det är genom verksamheten där de fått stimulans för sitt samhällsintresse,
fått träning i föreningsverksamhet, vidgat sina kunskaper om
Mot. 1975/76:1406
13
samhället och vant sig vid att ta ansvar för andra. Arbetet i ungdomsorganisationerna
är således viktigt. Det är viktigt ur allmän, social synpunkt.
Det ger ungdomarna tillfälle att uppleva social gemenskap och
att på eget ansvar ordna aktiviteter av olika slag. Det är viktigt, därför
att det ger ungdomarna möjligheter att föra fram krav och önskemål i
den allmänna samhällsdebatten. Men det är också viktigt därför att det
ger dem skolning, träning och motivation för allmänna insatser i samhället,
även när de vuxit upp och gått ut i yrkeslivet.
De skäl som här anförts — och en rad andra — ger således starka
motiv för att samhället på alla sätt skall stödja ungdomsorganisationernas
verksamhet och stimulera så många som möjligt att ta del i denna
verksamhet. På olika sätt ger också samhället stöd till ungdomsorganisationerna,
bl. a. genom ekonomiska bidrag, och det finns behov av att
ytterligare bygga ut detta stöd.
Men vad vi här vill lyfta fram är en annan aspekt på förutsättningarna
för ungdomarnas föreningsliv.
Vi har under senare år i rask takt och på ett ambitiöst sätt byggt ut
skolan. Flertalet ungdomar går i skolan långt upp i tonåren. Den breddade
och vidgade utbildning, som nu kommer ungdomarna till del, är
naturligtvis positiv ur många aspekter, även ur demokratins. Ökade
kunskaper okar möjligheterna till konstruktiva och aktiva insatser i
samhället. Men samtidigt gör otvivelaktigt den förlängda skolgången
det svårare för många ungdomar att ägna sig åt föreningsverksamhet
utanför skolan. Det finns en påtaglig risk för att det blir allt besvärligare
att få med ungdomarna i den organiserade ungdomsverksamheten
och framför allt att få ungdomar att ta på sig sådana uppdrag, som
kräver mera betydande satsningar i vad gäller tid och personligt engagemang.
Skolarbetet kräver i många fall stora insatser av ungdomarna om de
— med de krav och det urvalssystem som nu gäller — på ett framgångsrikt
sätt skall kunna hävda sig i konkurrensen. Det blir lite tid
över för aktiviteter utanför skolan. Effekten av detta kan bl. a. bli följande:
de elever som trots skolarbetets krav tar på sig uppgifter i föreningsliv
och annan verksamhet utanför skolan riskerar att hävda sig
sämre än sina kamrater i skolan. Det kan resultera i lägre betyg och
att de för den skull blir utslagna i konkurrensen om platserna för vidare
utbildningar. De elever som satsar helt på skolarbetet får de bästa
betygen och kan sedan framgångsrikt klättra vidare till kvalificerande
utbildningar och därmed också så småningom till inflytelserika poster
i samhället.
De här beskrivna mekanismerna kan få till följd, att många ungdomar
som gärna skulle vilja ägna sig åt föreningsverksamhet avstår från
detta, därför att de vet att det ger dem formella handikapp. Detta är
olyckligt utifrån de allmänna aspekter som vi utvecklat ovan. Det är,
Mot. 1975/76:1406
14
som ovan framhållits, en viktig tillgång för samhället, såväl direkt som
indirekt, att många ungdomar tidigt engagerar sig i verksamheter utanför
skolan.
Men de krav och urvalsgrunder som nu finns får också som följd, att
de ungdomar som vinner i utbildningskonkurrensen och således lägger
beslag på de särskilt attraktiva utbildningarna i hög grad kommer att
sakna de värdefulla erfarenheter och kunskaper som aktiviteterna utanför
skolan ger. Kort uttryckt: plugghästarna slår ut de samhällstillvända.
Det finns ingen enkel modell för att komma till rätta med de här
påtalade effekterna av vårt utbildningssystem. Problemen bör angripas
från många olika håll. Men ett sätt skulle enligt vår mening vara att
få fram ett meritvärderingssystem som konkret och påtagligt premierar
aktiviteter i föreningsverksamhet av det slag som vi ovan talat om.
Kvalificerad verksamhet av det här slaget skulle således kunna ge
poäng, som enligt särskilda regler vägs samman med betygspoängen
vid meritvärderingen.
Vi är självfallet medvetna om att det är besvärligt att få fram ett
meritvärderingssystem av den karaktär som vi åsyftar, om man inte
skall hamna i godtyckliga värderingar och schematiska lösningar, som
ger upphov till nya orättvisor. Men omöjligt bör det inte vara. Och
eftersom vi är övertygade om att det är en viktig fråga det gäller, anser
vi, att man seriöst bör pröva om uppslaget är genomförbart. Denna
prövning borde lämpligen kunna ske genom att UKÄ och skolöverstyrelsen
fick i uppdrag att gemensamt tillsätta en arbetsgrupp som i samverkan
med representanter för ungdomsorganisationerna hade som uppgift
att kartlägga förutsättningarna för och genomförbarheten av ett
meritvärderingssystem av det slag som vi angett.
Vi hemställer därför med hänvisning till det anförda
att riksdagen beslutar att av regeringen begära tillsättandet av
en arbetsgrupp av det slag och med de uppgifter som angetts
i motionen.
Stockholm den 27 janunari 1976
BERTIL FISKESJÖ (c) ULLA TILLANDER (c)
