om ett industriellt utvecklingscentrum i Västmanlands län

Motion 1975/76:1765 av herr Gernandt

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975/76

1765-1769

Motion

1975/76:1765

av herr Gernandt

om ett industriellt utvecklingscentrum i Västmanlands län

Främjande av teknisk utveckling genom kollektiva industrihus

Denna motion arén uppföljning av den 1972 väckta motionen om åtgärder
för att främja innovationer inom teknik m. m. (motion 1972:1316). Sedan
dess har värdefulla erfarenheter av industriell utveckling erhållits genom
verksamheten vid Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland.

Här avses då IUC i Skellefteå.

Föreliggande motion vill fästa uppmärksamheten på följande:

1. Att det är av stor vikt att landets uppfinnare i ännu högre grad än
hittills ges möjlighet att utveckla goda tillverkningsidéer, vilket i sin tur
kan skapa nya arbetstillfällen för många människor,

2. att det för den tekniska utvecklingen av många uppfinningar behövs
lätt tillgängliga och lämpliga verkstadsresurser vilket många uppfinnare och
vissa småföretagare saknar,

3. att ganska mycket av vad en seriös uppfinnare behöver hjälp med
kan åstadkommas på enklare och billigare sätt än genom regionala utvecklingscentra
av modell IUC. Detta hindrar dock inte att även de sistnämnda
erfordras och är mycket angelägna att skapa.

4. att industrilänet Västmanland och angränsande område sedan gammalt
är en mycket industririk del av landet men att sysselsättningsproblemen
där har börjat bli mycket allvarliga. Detta gäller främst småindustrin, som
har stort behov av hjälp till teknisk utveckling. För att betjäna ovannämnda,
industriellt viktiga del av Mellansverige vore det därför mycket lämpligt
och angeläget att lokalisera ett industriellt utvecklingscentrum till lämplig
plats i Västmanland.

5. att som ett enklare alternativ - eller som en praktiskt inriktad början
till ett blivande IUC - Västmanland lämpligen kan göras till försökslän
för det som i motionen förslagsvis kallas ”kollektiva industrihus” eller innovationscentra.

Så viktiga är uppfinnarna

Vissa indikationer tyder på att den fantasifullhet och skaparkraft som
en gång - genom en hel rad epokgörande uppfinnarinsatser - lade grunden
för de nuvarande stora svenska exportindustrierna inom den mekaniska
verkstadsindustrin under senare årtionden i praktiken tycks ha upphört att
lämna några mer väsentliga bidrag till utvecklingen.

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 1765-1769

Mot. 1975/76:1765

2

Sedan många år upplever vi en minskning av det årliga antalet patentansökningar
från i Sverige bosatta uppfinnare samtidigt som antalet ansökningar
från utländska uppfinnare och utländska företag fortsätter att stiga.

Sverige har tidigare varit ett av de mest utpräglat ”uppfinnarproduktiva"
länderna i världen och har även stått högt i anseende för detta, samtidigt
som det har givit ett avsevärt bidrag till vår välståndsutveckling. Det är
därför att betrakta som en larmsignal att vi nu har en svag ”bytesbalans”
i fråga om patentansökningar och licenshandel.

Även exporten av färdiga produkter är i avtagande på grund av den hårda
priskonkurrensen på världsmarknaden.

Svenska företag inom olika branscher söker i rådande läge uppnå konkurrensjämvikt
genom rationalisering, omstrukturering m. m., och stora förhoppningar
knyts alltjämt till att pågående forskningsverksamhet skall leda
till nya lösningar av näringslivets problem.

Forskningens inverkan på arbetstillfällena

Produktionsfaktorerna arbete och kapital kan naturligtvis inte ensamma
klara den ekonomiska tillväxten, även om man tillgriper omstrukturering,
rationalisering m. m. Den s. k. teknikfaktorn är i hög grad avgörande för
fortsatt industriutveckling.

Bland komponenter ingående i teknikfaktorn trodde man sig kunna identifiera
forskningen som den främsta drivande kraften i välståndsutvecklingen.
Detta ledde till en kraftigt ökad satsning på forskning, bl. a. genom
nyetablering av stora statliga forskningsorganisationer. Men det har allt tydligare
framkommit att forskningen - för att över huvud fä någon rimlig
samhällsekonomisk verkan - måste kompletteras med en specifikt behovsinriktad
innovationsaktivitet, vilken ej kan rubriceras som forskning utan
snarast faller under vad som brukar kallas uppfinnarverksamhet.

I nuläget har vi i Sverige en situation där både samhälle och näringsliv
satsar betydande belopp på forskning, medan satsningen på enskild uppfinnarverksamhet
är så obetydlig att den knappast kommer fram i statistiken.
Det råder därför intet tvivel om att här finns en mycket kraftig obalans
mellan vad som satsas på forskning och vad som satsas på uppfinnarverksamhet
- en obalans vilken alltså leder till att viss del av forskningen i
dag snarast blir en kostnadsbelastning, när den i stället borde och kunde
vara en lönsam investering genom att skapa nya arbetstillfällen.

Landets småföretagare - ofta goda innovatörer

Det finns inom landet åtskilliga - för en större allmänhet okända - småföretag,
som i dag kämpar med stora svårigheter men som har de fruktbara
idéerna och uppslagen, vilka - om tillgång fanns till riskvilligt kapital skulle
kunna utvecklas och växa sig starka, även i världskonkurrens. Framför

Mot. 1975/76:1765

3

allt finns den tändande gnistan till en sådan utveckling hos uppfinnarna,
de tekniskt kreativa personerna (innovatörerna) som har en mängd radikala
uppslag, ofta med mycket lovande framtidsvärde.

Inom denna, ganska sparsamt - och i varje fall inte systematiskt - nyttiggjorda
uppfinnarverksamhet bör finnas en ny, oförbrukad resurs till fortsatt
och eventuellt ökad välståndsutveckling.

Det torde knappast vara möjligt att ur tillgängliga data räkna fram något
exakt värde på vad denna resurs skulle kunna avkasta, om den kom att
utnyttjas effektivt. Däremot är det möjligt göra goda uppskattningar, och
sådana pekar på att ett effektivt nyttiggörande av landets potential för uppfinnarverksamhet
skulle komma att på ett högst markant sätt avspegla sig
i den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen av livsnivån.

En för svenska näringslivet tillfredsställande innovationsutveckling - åtminstone
med avseende på möjligheten att skapa nya arbetstillfällen för
de många arbetslösa inom landet - synes inte föreligga inom de stora börsnoterade
företagen. Där råder vanligen företrädesvis en strävan att rationalisera
och automatisera tillverkningsprocesserna för de konventionella produkterna
i syfte att uppnå bättre konkurrensmöjligheter inom aktuell
bransch. Det är bl. a. därför som denna motion främst avser små och medelstora
företag samt enskilda uppfinnare.

Teknisk kreativitet kan ge nya arbetstillfällen

Kreativitet betyder i detta sammanhang förmågan att finna nya, originella
kombinationer - gärna av de element som tillkommit genom forskning.
Men i vissa fall leder det genom kreativiteten uppnådda innovationsuppslaget
till behov av viss kompletteringsforskning, och på detta sätt bör forskning
och kreativitet inom samhällets alla områden kunna samverka till det
bästa. Att i betydligt högre grad än hittills uppmuntra och utnyttja samhällets
kreativa begåvningar - företrädesvis de tekniskt inriktade - skulle med stor
sannolikhet ge gott utbyte i form av nya arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin.

Inom kretsen av kunniga och seriösa tekniska nyskapare finns troligen
den guldgruva som samhället och näringslivet åter bör förstå att bearbeta.
Man har uppskattat att det finns mellan 10 000 och 30 000 uppfinnarbegåvningar
i Sverige, vilka i realiteten är utestängda från varje rimlig möjlighet
att utexperimentera och utveckla sina uppfinningar och från möjligheten
att få pröva sin uppfinningsförmåga på alla de problem som samhället i
dag står inför.

I motsats till forskarna saknar uppfinnarna utbildningsmöjligheter anpassade
till deras begåvningstyp. I motsats till forskarna saknar också de
flesta uppfinnare möjligheter att erhålla avlönade befattningar, med frihet
att arbeta med sina uppfinningar och med tillgång till alla de resurser i
fråga om lokaler, medarbetare, instrument etc. som krävs för att de liksom

Mot. 1975/76:1765

4

forskarna skall kunna utföra sitt landsgagneliga arbete.

Det är just behovet av lokaler, medarbetare och utrustning till seriösa
uppfinnares förfogande som denna motion vill framhålla. Det behöver inte
bli någon dyrbar investering men kan komma att ge god återbäring genom
att bereda möjligheter till framtida arbetstillfällen för många människor.

Kollektiva industrihus i varje län

Industriella utvecklingscentra av typ IUC i Skellefteå är naturligtvis mycket
angelägna anläggningar för landets olika regioner. Såsom framhållits i
motionens inledning bör Västmanlands län vara en mycket lämplig lokaliseringstrakt
för ett sådant centrum.

Men IUC-verksamheten är av förhållandevis stor omfattning och ligger
på relativt hög teknisk nivå. Därmed blir också kostnaderna relativt höga.
Vad småföretagare och uppfinnare ofta behöver är någon form av ”experimentverkstad”,
där försöksmodeller av goda uppfinningsidéer kan tillverkas
och utprovas-en tämligen välutrustad och välbelägen verkstad med
resurser utöver de maskiner och apparater som den egna hemmaverkstaden
förfogar över.

Som ett första steg - till förhållandevis låg kostnad - för att underlätta
verksamheten för småföretagare och uppfinnare bör det vara av stort värde
att man inrättar något som kan benämnas kollektiva industrihus eller innovationscentra
- helst i varje län - i samarbete med företagarföreningarna
och i nära samråd med STU, patentverket m. fl. som har nödvändig expertis
till förfogande.

Dessa innovationscentra - som organisatoriskt blir något helt nytt, även
om äldre, lediga lokaler kan utnyttjas - bör omfatta experimentverkstäder
för uppfinnare, tillgång till någon kvalificerad person för viss rådgivning
till uppfinnare rörande bedömning av uppfinningsidéer, utveckling och exploatering
av uppfinningar, patentskydd och finansieringshjälp m. m. Självfallet
kan inte all nödvändig expertis finnas samlad i varje län, utan den
lokale rådgivarens funktion blir ofta att föra uppfinnarens speciella problem
vidare till lämplig centralinstans.

Det väsentliga är att uppfinnare med värdefull kreativ förmåga på detta
sätt får möjlighet att med verkstadsresurser åstadkomma en fungerande
demonstrationsmodell. Ifrågavarande experimentverkstad kan vara någon
nedläggningshotad verkstad inom länet, någon verkstad för handikappad
verkstadspersonal eller någon lokal av annan art som inte medför så stor,
extra ekonomisk belastning för samhället.

Man kan på detta sätt ge ett antal personer meningsfylld och samhällsnyttig
sysselsättning med att framställa försöksanordningar och fungerande
modeller, som senare underlättar patentansökningar och exploatering av
produkten. Bl. a. bör sådan verksamhet kunna vara till stor nytta för tekniskt
intresserad men f. n. arbetslös ungdom.

Mot. 1975/76:1765

5

Bokföring, administration m. m. bör ske centralt, t. ex. genom företagarföreningen,
och de olika experimentverksamheterna bör endast ges begränsad
verkstadstid för resp. försöksprojekt, som snarast efter färdigställandet
bör utbjudas till landels industri.

Här kan naturligtvis invändas att svårigheten att välja ut de värdefullaste
kreativa förmågorna kan vara mycket stor. Det kan även vara svårt att
välja ut de tekniska idéer och uppfinningar som skall ges förmånen att
utgöra försöksobjekt. Men denna urvalssvårighet bör inte avskräcka. Dessa
försökscentra bör i viss mån utgöra en kollektiv tillgång bland intresserade
småföretagare - som alltså har möjlighet att utnyttja försökspersonal och
försöksutrustning - och det är därvid att hoppas på att lämpligt samförstånd,
prioritering och ömsesidig hjälpsamhet skall kunna råda.

Företagarföreningen - med myndigheter, patentverket m. fl. ”bakom ryggen”
- bör dessutom kunna borga för att skälig rättvisa kommer att råda.
Erfarenheten från seriöst innovationsarbete visar dessutom att en viss utgallring
sker förhållandevis automatiskt då ett antal innovatörer förs samman
till gemensamma arbetsplatser och arbetsuppgifter.

Men mycket finns ju redan - säger någon

Mot hela det i motionen skisserade förslaget kommer sannolikt att från
flera håll resas anmärkningen att ifrågavarande möjligheter för uppfinnare
redan existerar genom landets företagarföreningar - men så är långt ifrån
fallet. Företagarföreningarna lämnar företrädesvis sin hjälp till tillverkningsföretag
som kan sysselsätta arbetskraft och kan under rådande förhållanden
endast i någon mån hjälpa uppfinnare, under förutsättning att deras uppfinningsidé
kan erhålla förankring i någon industri. Detta är vanligen oerhört
svårt, om uppfinnaren inte har möjlighet att förevisa en fungerande modell
och helst även har patentskyddet ordnat.

Det kommer sannolikt även att invändas att STU är det rätta organet
för uppfinnare som är i behov av hjälp. Ja, detta är riktigt i viss utsträckning.
Men STU utövar ingen experimentverksamhet, tillverkar inga modeller och
finns inte i verkstadsförm i varje län. STU kan komma in i bilden via
lämplig kontaktman på orten samt därefter i ”större” sammanhang då uppfinningsidén
har avancerat. Det är dock en mycket liten del av landets
uppfinnare och småföretagare som verkligen får någon betydande ekonomisk
hjälp genom STU.

Även sammantaget utgör det ekonomiska stödet till enskilda uppfinnare
genom STU en mycket liten andel av vad som utbetalas i finansiellt stöd
till mera storskalig forsknings- och utvecklingsverksamhet. STU har visserligen
i år föreslagit ett särskilt stöd avsett för utvecklingsprojekt vid mindre
företag. Men statens industriverk och statens utvecklingsfond avstyrker
att en sådan stödform inrättas innan ansvarsfördelningen mellan STU, fonden
och verket har klarlagts (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 200).

Mot. 1975/76:1765

6

Den låga andelen uppfinnarstöd och ovan relaterade ställningstagande
bör begrundas mot bakgrunden av att en god och färdigutvecklad innovationsidé
av världsmarknadsklass kan ge årsarbeten åt tusentals människor
inom landet. Därför bör värdefulla, teknikinriktade åtgärder snarast vidtagas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla att nästa förväntade industriella utvecklingscentrum
snarast inrättas och lokaliseras till Västmanlands
län,

2. att Västmanlands län görs till försökslän för praktisk, teknisk
försöksverksamhet av typ som i motionen kallats "kollektiva
industrihus” eller innovationscentra och att statsmakterna
tillhandahåller ekonomiska och övriga erforderliga medel härför
enligt samma former som beträffande industriella utvecklingscentra.

Stockholm den 26 januari 1976
ANDERS GERNANDT (c)