om ersättningsmark vid expropriation för naturreservat, m. m.

Motion 1987/88:Jo723 av Sten Svensson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo723

av Sten Svensson (m)

om ersättningsmark vid expropriation för
naturreservat, m. m.

Vid planering och genomförande av naturvårdsobjekt bildas i regel tillfälliga
naturreservat. När vederbörande länsstyrelse förbjuder avverkning
inom det för reservatsbildning tänkta området, vållar detta betydande svårigheter
för berörda markägare; dessa markägare får inte någon ersättning
för uteblivna inkomster från skogsavverkningen. Förfarandet regleras i flera
lagar med inbördes olika bestämmelser för dispensförfarande och handläggning
av överklagningsärenden. Tidsutdräkten för sådan handläggning
är regelmässigt orimligt lång och oacceptabel från rättssäkerhetssynpunkt.

Andra exempel på intrång som jag vill peka på i denna motion är exploatering
av mark för skjutfältsändamål och åtgärder för att restaurera sjöar
och vattendrag. Motsvarande bör även gälla vid intrång för kommunikationsändamål,
dvs. anläggande av vägar, mark för spårbunden trafik samt
flygfält. Även om det förefaller möjligt att förenkla bestämmelserna, kvarstår
dock principfrågan, dvs. när markägarna skall få ersättning för det
intrång som samhället påbjuder, med andra ord vilka kostnader för naturvården
skall den enskilde markägaren svara för, och vad och när skall
staten betala?

Enligt min mening måste det ankomma på staten att tillerkänna berörda
markägare skälig ersättning. En entydig lagstiftning är i detta avseende ett
oavvisligt krav. Härigenom skulle två fördelar nås, dels skulle markägarna
— som ofta mot sin vilja får avstå från marken i fråga — erhålla en rättvis
kompensation för det intrång som de åsamkas, dels skulle ersättningen
fungera som en bättre prövning och prioritering. Betydelsen härav kan inte
nog värderas i nuvarande samhällsekonomiska läge.

Enligt min mening bör vid planering av naturvårdsområden, reservat och
översiktliga planer m. m. ett nära samarbete initieras redan i inledningsskedet
mellan myndigheter och berörda parter. Detta samarbete bör även inkludera
överenskommelser beträffande ansvarsfördelning och underhållskostnader.
Vid genomförandet av nya naturvårdsobjekt måste klarhet vinnas
om att ägarna kan erhålla ersättningsmark vid intrång eller nyetablering.
En nyckelfråga är därvid att markägarna hålls skadeslösa. Alla som så
önskar bör erhålla likvärdig ersättningsmark i så stor utsträckning som
möjligt. Det måste enligt min mening vara klart att ersättningsmark erbjuds
innan principbeslut fattas om åtgärden i fråga.

Jag efterlyser därför i detta sammanhang generella förbättringar för att

Mot. 1987/88
Jo723

Hemställan

Men hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär översyn av bestämmelserna
för dispensförfarande och handläggning av överklagningsärenden i
frågor som angivits i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att berörda
markägare skall tillerkännas skälig ersättning för det intrång som
bildandet av tillfälliga naturreservat medför,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättningsmark
bör garanteras berörda markägare vid bildandet av naturreservat
eller vid motsvarande former av intrång på enskilt ägd mark.

Stockholm den 13 januari 1988

Sten Svensson (m)

hålla berörda brukare och deras anställda skadeslösa under den tid som
erforderliga utredningar och beslutsprocesser i dylika ärenden tar i anspråk.
Dessutom blir det ett snabbare förlopp genom denna form av samverkan,
vilket kan ge värdefulla samhällsekonomiska och naturvårdsmässiga
fördelar.

12