om ersättningen för viltskador, m. m.

Motion 1987/88:Jo816 av Hans Dau (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo816

av Hans Dau (m)

om ersättningen för viltskador, m. m.

Det under senare år alltmer ökande rovdjurstrycket inom renskötselområdet
innebär att renskötseln och de renskötande samerna inte bara fått
vidkännas stora ekonomiska förluster till följd av rovdjursangreppen utan
dessutom att detta får negativa effekter för renskötarnas arbetsmiljö.

Ökningen av rovdjursangreppen uttryckt i antalet ersatta rovdjursrivna

renar var	Jämtland	Västerbotten	Norrbotten	Totalt
1984	1 643	749	2 162	4 554
1985	2 103	984	2 468	5 555
1987	2 584	1 052	3 862	7 498

Om man dessutom beaktar att rennäringskommittén, som uppmärksammat
de allvarliga ekonomiska konsekvenserna som den kraftiga ökningen får för
rennäringen, konstaterar att de verkliga förlusterna är 3-5 gånger större än
antalet återfunna rovdjursrivna renar, förstår man problemets vidd.

I förhållande till här redovisad bakgrund framstår de i budgetpropositionen
lämnade förslagen som otillräckliga. Ersättningen för inträffade förluster
kompenserar inte rennäringen i rimlig omfattning. Svenska Samernas
Riksförbund har under flera år hos regeringen påtalat detta. Härvid har
som en möjlig väg angivits att en rättvis kompensation för icke återfunna
rovdjursrivna renar kan ske i form av en höjning av det ersättningsbelopp
som går till den sameby inom vars område den rovdjursrivna renen påträffas.
Förslaget sammanfaller med lantbruksstyrelsens. Det ohållbara i
dagens situation understryks av det förhållandet att det ännu inte beslutats
om vilket ersättningsbelopp som skall gälla fr. o. m. 1 juli 1986. Vad gäller
ersättningsbelopp fr. o. m. 1 juli 1987 finns ännu inte något förslag framtaget
från naturvårdsverket.

Rovdj urspolitik

Vad gäller antalet rovdjur måste avskjutningen ökas så att rovdj ursstammarna
minskas för att drivkraften bakom en rationell renskötsel inte skall
rubbas. Det blir allt mer ohållbart att skjuta problemen framför sig med
hänvisning till ”pågående forskning”. Det kan förtjäna erinras om vad
naturvårdsverket anförde i 1986 års yttrande där det anges att pågående
undersökningar ”kommer att avslutas under 1986”. Vi skriver nu 1988 och
har ännu inte sett något resultat av pågående forskning. Misstanken att man

Mot. 1987/88
J08I6

Sälskador

Framför allt vid norra Bohuskusten men numera även i Östersjön och
Bottenhavet har sälstammen ökat i en sådan omfattning att fiskare i dessa
områden drabbats av skador, som vållat stora avbräck i näringen.

När riksdagen förbjudit skyddsjakt på säl, och möjligheterna att erhålla
ersättning för förlorat fiske är obefintliga, upplever fiskarna sig trängda och
utlämnade.

Skall vi tillåta denna okontrollerade tillväxt av sälstammen måste vi även
ta vårt ansvar gentemot dem som drabbas ekonomiskt. Om vi däremot inte
är beredda att ersätta de skador sälen förorsakar bör skyddsjakt omgående
återinföras.

Älgskador

Den numera allt för stora älgstammens negativa inverkan på ett effektivt
och kvalitetsinriktat skogsbruk har nu tagit sådana proportioner att allvarliga
farhågor uttrycks från alla kategorier skogsägare. Skall en meningsfull
och kvalitetsinriktad skogsvård kunna fortleva i Sverige måste åtgärder
snabbt vidtagas för att komma till rätta med de nuvarande förhållandena.

En ersättning, enligt vad som föreslås i motion 1987/88:451 (vårt nr),
finansierad med fällavgifter är ett minimikrav för att man skall komma till
rätta med problemen. Denna och andra åtgärder för att öka avskjutningen
och minska älgstammen är nödvändiga. Riksdagen måste sätta sig in i
problemen och vidtaga snabba åtgärder.

Hemställan

Åberopande det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjda ersättningsbelopp
för återfunna rovdjursrivna renar så att de faktiska skadorna
kompenseras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grund för avskjutning för att uppnå ett minskat
rovsdj urstryck,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur fiskarna skall
skyddas mot eller ersättas för sälskador,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om älgskadornas inverkan på skogsbruket och begär
förslag till åtgärder för att komma till rätta med dessa.

använder forskningen som ett svepskäl för att komma undan sitt ansvar
kommer smygande.

Dessa konstateranden leder till att rovdjurstrycket radikalt måste förändras.

Stockholm den 26 januari 1988
Hans Dau (m)

13