om ersättning enligt lagen om allmän försäkring för kostnad för glasögon.

Motion 1973:155 av herr Hallgren m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:155

10

Nr 155

av herr Hallgren m. fl.

om ersättning enligt lagen om allmän försäkring för kostnad för glasögon.

Glasögon är en oundgänglig detalj i den personliga utrustningen för
massor av människor i vårt land. Det gäller framför allt de äldre, men
därutöver också hundratusentals andra som på grund av nedsatt syn
måste skaffa sig glasögon.

En synskada är ofta ett besvärligt handikapp. Många föds med synfel,
många skadar sina ögon i förvärvslivet. När det gäller synen gör sig
åldersförändringar fort gällande, och i dagens läge är glasögon en allt
vanligare företeelse bland vuxna människor.

Utgångspunkten för en råd av de reformer som genomförts eller
diskuteras är att den behövande inte ensam skall bära kostnaden för
exempelvis vård och mediciner av olika slag. Därför genomfördes en
reform för att för den enskilde få ned kostnaderna för receptutskriven
medicin, och av samma skäl tog samhället över större delen av
kostnaderna för läkararvoden och vård.

Samma betraktelsesätt bör också gälla när det gäller individernas behov
av glasögon. Att vara synskadad är ett handikapp som kan vara ganska
dyrbart, och detsamma gäller rätt vanliga fel som ”närsynthet” eller
”långsynthet” och givetvis också vanliga åldersförändringar som drabbar
de flesta. Många tvingas bära glasögon hela sitt liv. I många barnfamiljer
kan glasögonbehovet bli en kännbar utgiftspost. Barn slår ofta sönder
sina glasögon, och sådana skador ersätts inte av försäkringsbolagen.
Under uppväxttiden måste glasen ofta bytas, och detsamma gäller många
vuxna. Det blir betydande kostnader.

I många länder är det samhället som betalar kostnaderna för såväl
inprovning som glas och bågar. Från jämlikhetssynpunkt måste steg i den
riktningen betraktas som viktiga även i vårt land. Det kan inte vara riktigt
att eftersatta grupper, låginkomsttagare osv. skall drabbas av höga
kostnader, som de har svårt att bära, bara därför att de inte kan leva ett
normalt liv utan de nämnda hjälpmedlen.

Nu pågår en utredning om olika hjälpmedelsfrågor. Den skall enligt
uppgift också beröra de nämnda problemen genom att den fått i uppdrag
att lägga fram förslag om bidrag till glasögon för personer som efter
starroperation är i behov av s. k. starrglasögon. Man skall också pröva
frågan om bidrag till glasögon för barn och ungdomar i skolåldern.

Vi anser emellertid att detta är alltför begränsade direktiv.
Utredningen bör förutsättningslöst pröva frågan om en utvidgning av här
berörda reform till att gälla infogandet i sjukförsäkringssystemet av helt
fria glasögon för alla behövande eller en viss maximering av bidraget för
detta ändamål enligt regler som det skulle ankomma på utredningen att

Mot. 1973: 155

11

utarbeta förslag om.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen hemställer om att den pågående
utredningen om bidrag till s. k. starrglasögon m. m. erhåller
kompletterande direktiv om att även förutsättningslöst pröva
frågan om att glasögonkostnaden generellt infogas i sjukförsäkringssystemet
eventuellt enligt regler om viss maximering av
bidraget härför.

Stockholm i januari 1973

KARL HALLGREN (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

PER ISRAELSSON (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

i Linköping