om energiförsörjningen

Motion 1975/76:1772 av fru Hambraeus m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion
1975/76:1772

av fru Hambraeus m. fl.
om energiförsörjningen

Denna motion innehåller förslag om 1. utredning om riktlinjer för eldistributionen,
2. tilläggsdirektiv till Utredningen om kommunal energiplanering
för att underlätta en i det långa loppet rationell energiförsörjning
samt 3. förslag om en ny huvudavdelning inom statens vattenfallsverk för
energihushållning.

De riktlinjer för strukturomvandlingen på eldistributionsområdet som regeringen
lägger fram (prop. 1975/76:100, bil. 15, s. 150 o. ff) bygger på
direktiv som klart visar vartåt bestämmelserna på eldistributionsområdet
syftar: ökad koncentration!

En omstrukturering av organisationen för eldistributionen kommer att
få genomgripande konsekvenser även för elproduktionens sturktur. Dagens
struktur inom elproduktionen har i hög grad bestämts av de tekniska
och ekonomiska förhållanden som gällt under den nu snart tilländalupna
vattenkraftsepoken. En genomgripande omvandling av elproduktionens
struktur sätter som nämnts in vid början av 1970-talet med övergången
till värmeverk, huvudsakligen atomkraft, för att täcka den huvudsakliga

delen av ökningen i elbehovet. I likhet med andra stora projekt som

innefattar komplicerad ny teknik kräver genomförandet av ett atomkraftverksprojekt
tillämpning av avancerade system för planering och administration.
Man kan följaktligen förutse en ytterligare förstärkning av

de monopolistiska dragen inom kraftproduktionen. (Riksdagsberättelsen
1972, s. 428 o. fl)

Elutredningens rapport behandlar endast eldistributionen och har inte funnit
anledning ”att behandla produktionsfrågorna och de överläggningar härom
som utredningen har haft med olika intressenter. Utredningen framhåller
dock att en lösning av distributionsfrågorna i enlighet med de föreslagna
riktlinjerna är väl förenlig med en framtida rationell elproduktion.” (Prop.
100, bil. 15, s. 152)

Vad menas med rationell elproduktion?

Hållbart i långa loppet är bara det energiförsörjningssystem som samverkar
med naturens resursuppbyggande energiflöden och som tar till vara energi
så väl som möjligt. Energiförsörjningssystemet måste i reell mening bygga
upp resurser, inte bryta ned. De förnyelsebara energikällorna är i denna
mening helt överlägsna.

I stället för att förstärka de monopolistiska dragen i kraftproduktionen,
som direktiven räknar med (se citat ovan), skulle detta innebära många
mindre kraftproducenter utspridda i landet, ett decentralistiskt energiför

Mot. 1975/76:1772

7

sörjningssystem. Begreppet "en planmässig elektrifiering”, som ellagen vill
främja, blir annorlunda med en sådan målsättning än med kärnkraftsutbyggnad.

I direktiven till Utredningen om kommunal energiplanering säger industriministern
att starka skäl talar för ”att en lokal energiplanering omfattande
i princip produktion och distribution av alla energislag för alla konsumtionsändamål
bör genomföras. En sådan planering bör kunna bli ett betydelsefullt
medel för att förbättra hushållningen med energiresurserna.

Vid energiplaneringen måste kraven på energi för olika användningsområden
och valet mellan olika energiformer bedömas i ett sammanhang för att åstadkomma
en god energihushållning. I energiplan bör anges bl. a. fördelningen
i huvuddrag inom kommunen av olika energiformer och hur
energitillförseln skall ordnas vare sig produktion inom kommunen eller leveranser
utifrån väljs som lösning. De sakkunniga bör lägga fram förslag

om minimikrav för planernas innehåll i fråga om redovisningen av exempelvis
utformningen av distributionsnät och produktionsanläggningar samt energiförbrukning,
utbyggnadstidpunkter, kostnader och miljöeffekter. De bör
däremot inte sakbehandla frågor om hur planerade utbyggnader skall finansieras
eller vem som skall äga och driva dem.” (Kommittéberättelse
1976, s. 511). Riksdagen bör begära tilläggsdirektiv till utredningen att beakta
vikten av att en kommande energiplanering stimulerar användningen av
de förnyelsebara energikällorna. Dessa kan ofta lämpligen utvinnas i liten
skala.

Under det senaste året har intresset för små vattenkraftverk ökat kraftigt.
Många små dammar är redan byggda. Det pågår arbete för att ta fram prototyper
för standardiserade småkraftverk. Det första kan kanske komma
i drift mot slutet av detta år. Samtidigt sker på enskilt initiativ upprustning
av gamla kvarnar och småkraftverk. Detta arbete stöds genom anslag från
industriverket. Andra förnyelsebara energikällor, t. ex. vind, kan ge elektricitet
men blir av intresse i större sammanhang bara under förutsättning
att sådana kraftverk passar in i det energidistributionssystem som vi bygger
upp. Hissar levererar nu elektricitet, när de går nedåt, så att elmätaren ”går
baklänges”. Liknande arrangemang skulle kunna stimulera privatpersoner
att investera i små kraftverk som bidrag till sin egen elförsörjning.

Kommunen bör inventera alla möjligheter att ta till vara energi som för
närvarande förslösas. Utredningen bör därför få direktiv att ta upp finansieringsfrågan.
Utan att kapitalförsörjningsfrågan är ordnad har kommunerna
små möjligheter att vara aktiva på området.

Industrin skulle kunna ta bättre till vara det bränsle som ändå används
vid processen, t. ex. genom att leverera el från mottrycksanläggningar. Det
som nu blir avfall, t. ex. i massaindustrin, och som skapar föroreningsproblem
skulle kunna användas bl. a. för elproduktion. Vissa företag behöver
tidvis all elektricitet de kan producera men skulle under övrig tid kunna
leverera till nätet, under förutsättning att de fick. Man är helt beroende

Mot. 1975/76:1772

8

av att den eldistributör som har koncession inom det område där man verkar
köper den ström man kan leverera. Man kan också vara beroende av att
råkraftleverantörer inte genom sin prispolitik, avtalsbestämmelser etc. i praktiken
hindrar att man producerar den el man skulle kunna. Alla hinder
för att energihushålla optimalt måste undanröjas.

Den som har koncession på eldistributionen inom ett område kunde t. ex.
ha skyldighet att köpa den el som kan produceras inom området från energikällor
som förnyas och den som sparas genom bättre utnyttjande av bränsle
i olika industriprocesser. Var för sig kan detta innebära små och oregelbundna
energitillskott, men sammantagna i landet skulle de bli av betydelse. Regeringen
bör utreda hur riktlinjerna för eldistributionen skulle utformas för
att underlätta en sådan hushållning. Målet bör vara en energiförsörjning
som samverkar med naturens egna energiflöden, dvs. de processer som
hålls i gång av solen. Därmed byggs reella resurser upp på jorden. Det
är väsentligt att vår energiplanering, både på riks- och kommunal nivå,
underlättar en sådan utveckling, och utredningen om kommunal energiplanering
bör få tilläggsdirektiv som garanterar detta.

Den stora fördelen med förnyelsebara energikällor är att de drivs gratis
av solen och alltså inte tar slut som t. ex. olja och uran. Vattenkraftsepoken
löper aldrig till ända, även om det låter så på industriministern i citatet
ovan från direktiven till el utredningen. Vattenkraftverken fortsätter allt
framgent att leverera allt billigare elektricitet. Däremot är den stora vattenkraft/>ygg«7(/sperioden
snart slut. De stora kraftbyggarna söker nya arbetsuppgifter.

Det är viktigt att se energiförsörjningen i ett helhetsperspektiv, där elproduktionen
avstäms mot en alltmer förfinad teknik att hushålla med energi.
Energin skulle kunna nyttiggöras i betydligt högre grad än nu också
med känd teknik. Detta innebär att investeringar i kraftproduktion bör avvägas
mot investeringar på energianvändningsområdet. Kan man värma hus
och driva industriprocesser med minskad tillförsel av energi utifrån bör
investeringar för detta prioriteras framför kraftverksbyggande. Vid en given
produktionsvolym har en låg energiomsättning ett egenvärde, genom att
man därigenom får mindre miljöstörning. Statens vattenfallsverk har
genom sin erfarenhet, sakkunskap och dominerande ställning bland kraftföretagen
ett mycket stort inflytande på landets energipolitik. Dess uppgift
är elproduktion, och man ser energiförsörjningsproblemet som en fråga om
att producera el på det för ett stort företag lämpligaste sättet. Vår energiplanering
får därmed en olycklig slagsida. Samhället behöver lika starka
förespråkare för energihushållningssidan. Vattenfall borde ha skyldighet att
bistå kommunerna när det gäller att hushålla med energi och ta till vara
lokala förnyelsebara kraftkällor. Vi föreslår att en ny huvudavdelning inrättas
vid statens vattenfallsverk med uppgift att anlägga detta helhetperspektiv.

Mot. 1975/76:1772

9

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
riktlinjer för eldistributionen som underlättar tillvaratagandet
av lokala kraftkällor, med skyldighet för koncessionsinnehavaren
att köpa elektricitet också från små och oregelbundna
kraftkällor,

2. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till Utredningen
om kommunal energiplanering med innebörden att

a) planeringen bör underlätta utvecklingen mot en energiförsörjning
som huvudsakligen litar till de förnyelsebara energikällorna
samt bättre energiutnyttjande,

b) utredningen bör behandla frågan om kapitalförsörjningen i detta
sammanhang,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny huvudavdelning
inrättas inom statens vattenfallsverk, med uppgift att anlägga
ett helhetsperspektiv på energihushållningen utifrån hushållning
och tillvaratagande av lokala förnyelsebara energikällor.

Stockholm den 26 januari 1976

BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

INGEGÄRD OSKARSSON (c)

KARL-A. PETERSSON (c)
i Ronneby

PAR GRANSTEDT (c)
ANNA ELIASSON (c)