om en utredning rörande reglerna om äktenskaplig börd.
Motion 1974:650 av fru Hörnlund m. fl.
Mot. 1974:650
5
Nr 650
av fru Hörnlund m. fl.
om en utredning rörande reglerna om äktenskaplig börd.
Enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken har barn, sorn föds på sådan tid efter
äktenskaps upplösning att barnet kan vara avlat dessförinnan, äktenskaplig
börd. De anvisningar för folkbokföringen som riksförsäkringsverket
utfärdat med stöd av 2 § folkbokföringskungörelsen ansluter sig beträffande
anteckning av börd i kyrkbok till stadgandet i 1 kap. 1 §
föräldrabalken. Enligt dessa anvisningar skall för barn, som föds av
frånskild kvinna på sådan tid efter äktenskapets upplösning att det kan
vara avlat dessförinnan, den frånskilde mannen antecknas som fader.
Föräldrabalken innehåller inte någon regel om konceptionstidens
beräkning. Enligt rättspraxis i faderskapsmål har barn ansetts kunna vara
avlat åtminstone upp till 3 10:e dagen före födelsen.
I praktiken innebär detta att en kvinna som fått hemskillnad den 1
januari 1972 och efter ett års särlevnad från mannen får äktenskapsskillnad
den 1 januari 1973 ändå kan räkna med att hennes barn anses ha
äktenskaplig börd, om barnet föds någon eller några dagar innan tio
månader förflutit från det senare datumet räknat, dvs. när äktenskapsskillnaden
vann laga kraft. Det innebär att det då förflutit nära 22
månader sedan hon sammanbodde med den f. d. maken. Detta måste
anses högst otillfredsställande från såväl rent humanitära som rättsliga
synpunkter. Kvinnan måste i den situationen konfronteras med den f. d.
maken inför domstol för att få förklarat att barnet saknar äktenskaplig
börd. Till dess domstolsutslaget blivit klart är barnet kyrkobokfört som
barn till den f. d. äkta mannen, vilket innebär att det har arvsrätt och
skulle få barnpension genom ATP, grupplivförsäkring m. m. efter honom
om han avlider innan bördsfrågan hunnit klaras upp. Sedan domstolsutslaget
blivit klart kan barnets ”rätta” fader erkänna faderskapet. Det
betyder i sin tur att barnet saknar arvsrätt, rätt till pension m. m. efter
honom till dess domstolsutslaget blivit klart och han har hunnit erkänna
faderskapet inför myndigheterna. Detta måste anses klart otillfredsställande
från rättssynpunkt, och förmodligen kommer allt fler att
drabbas, eftersom allt fler unga människor sammanbor utan att ingå nya
äktenskap även om de väntar barn tillsammans. I detta sammanhang bör
det också påminnas om att äktenskapet klart prioriterats i förhållande till
sammanboende. Gifter sig en frånskild kvinna så snart efter det att
äktenskapsskillnaden vunnit laga kraft att barn som föds under det nya
äktenskapet kan vara avlat i det gamla, blir visserligen presumtionsregeln
tillämplig på båda äktenskapen. Det har dock i sådana fall ansetts att man
vid kyrkoskrivning bör presumera den senare mannens faderskap. Denna
fråga togs upp i samband med att bestämmelsen om väntetid för kvinna
före nytt giftermål togs bort 1968. Man ansåg då att presumtionen för
Mot. 1974:650
6
den senare mannens faderskap i de allra flesta fall stämde överens med
det verkliga förhållandet, och man slopade i detta sammanhang den s. k.
”tiomånadersregel” som förut hade gällt när man bestämde vem som
skulle anses som fader till barnet. Ändå fortsätter man att tillämpa denna
regel utan att det, såvitt vi har förstått, finns något stöd i lagstiftningen, i
de fall frånskilda kvinnor får barn inom den aktuella tiden utan att nytt
äktenskap ingåtts.
I dagens samhälle är det allt fler som lever samman utan att ingå
äktenskap. Skilsmässofrekvensen har samtidigt ökat. Vi har infört en ny
äktenskapslagstiftning som dels gör det möjligt att snabbare kunna få
äktenskapsskillnad, dels ger rättigheter också till fäder till u. ä.-barn när
det gäller vårdnaden m. m. Det får då anses rimligt att det gäller samma
regler för gifta som för ogifta föräldrar i bördsfrågor. Enligt vår mening
bör reglerna ändras så att ett barn som föds efter det att äktenskapsskillnad
vunnit laga kraft alltid betraktas som u. ä.-barn. Äktabördspresumtionen
bör således hävas i de fall äktenskapsskillnaden vunnit laga
kraft innan barnet fötts, och modern bör själv kunna föra talan om hon
anser att den f. d. mannen är fader till barnet. I vart fall bör det vara
självklart, när en annan man redan sammanbor med kvinnan och är beredd
att erkänna faderskapet, att inte samhället skall lägga hinder i vägen för
att detta faderskap erkänns och fastställs. I vissa fall har det dragit ut på
tiden upp till 1,5 år och mer innan sådana bördsfrågor kunnat klaras ut,
trots att påtagliga bevis förelegat att barnet inte kunnat vara avlat i det
”gamla” äktenskapet. Detta bevisar hur pass påfrestande det kan vara för
de berörda parterna med den nuvarande ordningen. Dessutom vållar det
samhället en hel del administrativt merarbete och kostnader att tillämpa
en ordning som närmast kan anses som horribel med tanke på att det i
övrigt är så många faderskap som aldrig kan fastställas, därför att det inte
finns någon presumtiv fader med i bilden. Att då i andra sammanhang
söka påtvinga ett barn en annan fader än den som erkänner faderskapet
kan knappast vara rationellt och rimligt.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen måtte besluta att hemställa hos Kungl. Majit att
frågan om bördsreglema i de fall modern är frånskild och ej
ingått nytt äktenskap blir föremål för utredning och att
familjelagssakkunniga får i uppdrag att behandla frågan med
förtur.
Stockholm den 24 januari 1974
GÖRDIS HÖRNLUND (s)
JAN BERGQVIST (s)
CHRISTER NILSSON (s)
i Norrköping
DORIS HÅVIK (s)
GRETHE LUNDBLAD (s)
