om en utredning angående fyra dagars arbetsvecka.

Motion 1971:754 av fru Jonäng

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 754—761 år 1971

Mot. 1971
754—761

Nr 754

av fru Jonäng

om en utredning angående fyra dagars arbetsvecka.

I denna motion aktualiseras frågan om 4-dagars arbetsvecka.

Det är en fråga på lång sikt, men då den fordrar inträngande undersökningar
och avvägningar och även speciella åtgärder för dem som
ännu inte har en 5-dagars arbetsvecka genomförd, t. ex. jordbrukarna,
bör initiativ nu tas till utredning.

Jag ser frågan framför allt som ett led i den regionala utvecklingen
för att skapa större balans mellan storstad och glesbygd. Ett annat syfte
är önskvärdheten av att bereda människor större frihet och trivsel —
och därmed motverka stress och alltför mycken bundenhet — och
önskvärdheten av ett ökat inflytande för individen att bestämma över
sin arbets- och fritid. I det syftet tar jag också upp frågan om flexibel
arbetstid.

Den regionala obalansen är väl känd och också hela den problematik
som den för med sig. Vi har å ena sidan storstadsområdena med
trängsel, köer, miljöproblem, bostads- och trafikproblem, administrativa
och sociala problem och å andra sidan har vi utglesningen av hela
landsdelar, som innebär att näringsliv och service inte kan upprätthållas.
Reaktionerna mot dessa förhållanden växer, och myndigheterna
försöker finna olika vägar att lösa dessa problem.

Den grundläggande tanken när det gäller regionalpolitiken är enligt
min uppfattning att man får en regionalpolitisk och befolkningspolitisk
målsättning som syftar till ett decentraliserat samhälle, där bl. a. sysselsättningsmöjligheterna
sprids.

Även om detta är den grundläggande tanken och även om utflyttningar
av företag och statliga verk stimuleras, vilket är angeläget, kommer
ändå problematiken med storstad kontra glesbygd att bestå.

Man måste söka nya vägar. En 4-dagarsvecka skulle kunna innebära
en bättre växelverkan mellan stad och landsbygd och skulle kunna ge
utsatta bygder och landsdelar nytt liv.

För glesbygdsborna skulle det kunna innebära att man kunde bo
kvar i gles- och utflyttningsbygden och ha sin arbetsplats på längre avstånd
än som nu är möjligt. Detta skulle få stor betydelse för utflyttningsbygdernas
möjligheter att leva.

För storstadsborna skulle det innebära en längre sammanhängande
vistelse i fritidshemmen och också en möjlighet att etablera sina fritids

1 Riksdagen 1971. 3 sami. Nr 754—761

Mot. 1971: 754

2

hem längre bort från tätorten än som nu är möjligt. De ges därmed
också bättre möjlighet att behålla sitt på långt avstånd belägna födelsehem
som fritidshem, vilket kan vara positivt för många från trygghetssynpunkt.

Goda vägar och kommunikationer är en förutsättning. Vi har många
vägar av god beskaffenhet och kommunikationerna finge anpassas och
upprustas efter behovet.

Beträffande människors prestationsförmåga och om möjligheterna
att genomföra en 4-dagars arbetsvecka, måste detta utredas och bedömas
medicinskt. För en lekman synes det som om den gamla uppfattningen
om åtta timmars arbete, åtta timmars vila och åtta timmars
sömn är passerad. Arbetar man intensivt med en yrkesuppgift eller arbetar
man med sitt hus på fritiden, kan arbetstiden utsträckas betydligt
utan trötthetskänslor. Den sammanhängande 3-dagarsledigheten torde
ge god kompensation. 1970 års riksdag beslöt en förkortning av arbetstiden
och ytterligare arbetstidsförkortningar kan framdeles bli aktuella.

Det är önskvärt från såväl individens som arbetslivets synpunkt att
varje individs särprägel får komma till uttryck så långt möjligt. Detta
aktualiserar frågan om flexibla arbetstider, ett system som tillämpas på
skilda håll utomlands med god effekt. Största delen av arbetstiden
skulle vara fastställd, medan några timmar morgon och kväll skulle
vara flexibla. Det ger individen större frihet att kombinera arbets- och
fritid, och utrymme lämnas för den individuella prestationsförmågan.
Genom att större delen av arbetstiden är fastställd ges också utrymme
för det nödvändiga samarbetet inom företaget.

Att eventuellt utöka skolelevernas arbetsdag ytterligare torde vara
ogörligt, i synnerhet som den kombineras med långa resor. Här vore
emellertid en annan disposition av läsåret på plats, som skulle innebära
flera större sammanhängande ledigheter och som därmed vore bättre
anpassad till föräldrars dubbelarbete och semesterbehov.

Fördelarna med 4-dagars arbetsvecka skulle således vara:

1. Avsevärd regionalpolitisk betydelse för att åstadkomma bättre balans
mellan storstad och glesbygd,

2. Miljöpolitisk betydelse genom att människor i stor utsträckning
komme att bo på två orter. Kombinerad med flexibel arbetstid torde 4dagars
arbetsvecka med dess tämligen jämna fördelning mellan arbete
och fritid minska stressjukdomar och skapa individuell balans och
trygghet,

3. För samma arbetsinsats krävs minskat trafikarbete av den enskilde
och därmed sparad tid,

4. En semesterspridning underlättas genom att man inte längre blir
beroende av sommarsemester.

Andra fördelar med detta system skulle vara att man fick söndagen
som helgdag för vila och gudstjänst etc. Idrottstävlingar, konferenser

Mot. 1971: 754

3

och liknande kunde förläggas fredag—lördag, om fredagen skulle bli
den tredje lediga dagen.

Den ökade fritiden skulle innebära ökade uppgifter för kommunerna
att anordna speciella arrangemang för ungdom och äldre.

Vid en reform av detta slag måste de svårigheter övervägas som vissa
grupper, t. ex. jordbrukarna, har genom sin bundenhet. Här måste redan
nu ett avbytarsystem övervägas för att jordbrukarna skall erhålla
den arbetstidsförkortning som kommer andra yrkesgrupper till del.

Införande av 4-dagars arbetsvecka torde gå att lösa utan nettoarbetstidsförkortning.

Med hänvisning till det anförda hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning
om 4-dagars arbetsvecka och flexibel arbetstid.

Stockholm den 27 januari 1971
GUNNEL JONÄNG (c)

lt Riksdagen 1971. 3 sami. Nr 754—761