om en svensk opinionsyttring i FN mot tjurfäktning.

Motion 1971:682 av herr Werner i Malmö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 682—688 år 1971
Nr 682

av herr Werner i Malmö

om en svensk opinionsyttring i FN mot tjurfäktning.

Tjurfäktning sådan den förekommer bl. a. i Spanien och i vissa
sydamerikanska stater är tveklöst att betrakta som kvalificerat djurplågeri.
Dess historia går tillbaka till den gamla Mithras-kulten på Kreta
och anknyter till legenden om Minotaurus, odjuret med tjurhuvudet, som
dräptes av Tesevs. När morerna invaderade Spanien år 711 införde de
bl. a. också tjurfäktningen. Ursprungligen bekämpade man tjuren från
hästryggen. Det var först på 1700-talet man införde seden med
matadoren, som med svärdet och det röda skynket till fots bekämpade
tjuren.

Det grova djurplågeri som sker i samband med en modern tjurfäktning
är organiserat in i minsta detalj. Före kampen hålles tjuren i regel
instängd 8 timmar utan foder i ett trångt mörkt rum. Väl utsläppt blir
han bländad av det starka ljuset. Picadorerna till häst ger med sina långa
lansar flera djupa stick i ryggen. Blodet börjar flöda utmed sidorna
på djuret. Vissa nacksenor förlamas av sticken så att tjuren måste sänka
huvudet. Djuret jagas sedan av s. k. banderilleros som placerar handsmidda
spjut med hullingar i tjurens nacke. En resehandbok som
tillhandahålles av resebyråer berättar att ”detta bidrar till att aktivisera
tjuren, som blivit avmattad i den föregående avdelningen”. Publiken
tjuter förnöjd vaije gång det jagade djuret får ett nytt spjut i nacken. När
tjuren blivit tillräckligt matt av smärta och blodförlust börjar matadoren
sin ”dödsbalett”. Med det röda skynket förvillar han tjuren och
undkommer lätt det uttröttade och plågade djurets angrepp. Till slut
skall matadoren stöta sin värja in i tjuren ända till skaftet och nå hjärtat.
De stötar som tar i någon nackkota eller i sidan måste göras om och den
missbelåtna publiken visar sin besvikelse med stort oväsen. Om allt går
efter ritualen blir emellertid ”publiken salig av hänförelse”. Tjuren
vacklar framåt några steg med blodet forsande ur munnen och faller.
Matadoren lyfter segrande händerna över huvudet och tar triumfatoriskt
emot åskådarnas ovationer.

Det tar som regel 20 minuter innan tjuren misshandlats till döds. I en
”corrida de toros” nedlägges vanligen sex tjurar. Många spanjorer reagerar
numera mot detta makabra nöjesliv men framhåller att ”mångå turister
kräver att få tjurfäktning som underhållning”. Det är också företrädesvis
nordeuropéer som svarar för det turistiska inslaget bland publiken vid

Mot. 1971

682-688

1 Riksdagen 1971. 3 sami. Nr 682-688

Mot. 1971:682

2

dessa blodiga och barbariska skådespel.

Turistbyråer i Sverige reklamerar för dessa sensationer och det finns
t. o. m. grupper av ungdomar som på olika sätt tillvaratar intresset för
tjurfäktning. Dylik verksamhet måste anses vara helt förnedrande för
människor, som menar sig representera ett kultursamhälle. Tjurfäktning
är uppenbarligen inte ett djurplågeri orsakat av tillfällig förvillelse eller
olycksfall i arbetet. Det är ett väl genomtänkt och organiserat djurplågeri,
avpassat för ett sadistiskt känsloliv.

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställes

att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa att svensk representation
i vederbörande FN-organ måtte protestera mot tjurfäktning.

Stockholm den 27 januari 1971

MARTEN WERNER (m)