om en samordnad skärgårdspolitik

Motion 1987/88:A405 av Anna Wohlin-Andersson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A405

av Anna Wohlin-Andersson m. fl.
om en samordnad skärgårdspolitik

I flera år har undertecknade motionärer framhållit vikten av att Sverige får en
samordnad skärgårdspolitik. Tyvärr har vi ännu ej fått riksdagens majoritet
med oss. Eftersom vi anser att frågan är oerhört viktig och brådskande
återkommer vi även i år.

Vårt land har 270 mil kuster samt stora skärgårdar och otaliga öar. Det
borde vara ett riksintresse att hålla dessa delar av vårt land starka och
levande. I stället förs år efter år en politik som är så ologisk och dåligt
samordnad att stora delar av vår skärgård riskerar att avfolkas.

Samtidigt som alla politiska instanser på såväl kommun-, läns- som
riksnivå talar lyriskt om vikten av en levande skärgård, fattar samma
politiska instanser, eller under dem lydande verkställare, beslut som
försvårar, ja ofta gör det omöjligt för skärgårdsborna att stanna kvar. De
besparingskrav som åläggs synes till 90 % gå ut över ö- och kustbelägna
verksamheter.

De viktigaste näringarna ute i skärgården är naturligtvis fiske och
jordbruk. Därtill kommer småindustri, turistnäring, skogsbruk och vattenbruk.
Beslutet om fritt handredskapsfiske längs ost- och sydkusten, det
fortfarande gällande beslutet att inte permanenta det för öborna så viktiga
transportstödet och en fastighetstaxering som grundats på fastigheternas
vackra läge och utsikter och inte på avkastningsmöjligheterna och därför lett
till orimligt höga taxeringsvärden, allt detta bidrar till att den regionalpolitiska
satsning som många länsstyrelser gjort och gör i skärgården hotar att gå i
kvav.

Skärgården avrustas

Den svenska skärgården är inte bara ett livsvillkor för en del av vår
befolkning och underbara platser för trötta turister, den är också Sveriges
yttersta utpost mot eventuella fiendeland. Det är skärgårdsbornas ögon och
öron som skall hjälpa marinen att upptäcka och slå larm om någon kränker
vårt svenska luftrum eller våra svenska farvatten. Med nuvarande politik blir
denna form av civilförsvar alltmer omöjlig att upprätthålla. Inte minst har
detta visat sig senaste året.

Sjöfartsverket lade år 1960 fram ett program för en långt gående
rationalisering av fyrväsendet, innefattande åtgärder för omläggning till

automatisk drift och övervakning och därmed sammanhängande avbeman- Mot. 1987/88

ning. 1960 fanns det sammanlagt 62 bemannade fyrplatser och dessutom 15 A405

fyrskeppsstationer runt landets kuster. I dag är fyrautomatiseringen helt

genomförd. På sikt räknar sjöfartsverket med att datorn i centralmonitom

blir så avancerad att den själv klarar av alla tekniska rutiner. Men en

centraldator kan aldrig ersätta alla de bortrationaliserade levande människor

som med vakande ögon och stor lokalkännedom skötte en mängd uppdrag

vid sidan om själva fyrvaktarjobbet.

1935 fanns det 95 lotsplatsen 1982 fanns 30 kvar. I år lägger sjöfartsverket
fram förslag om att ersätta 30 lotsplatser, 4 lotsdistrikt och 7 inspektionsområden
med 12 sjötrafikområden och 3 inspektionsområden. Det skulle alltså
bli 15 organisationsenheter i stället för som nu 41. Ett betydande antal
arbetstillfällen och därmed åretruntboende har försvunnit och kommer att
försvinna.

När tullverket ålagts att spara har det år efter år tittat på de små, utspridda
verksamheterna i stället för att se efter vad det går att spara i de större
orterna. Vägverket brister många gånger när det gäller att se till att det finns
en god allmän väg fram till viktiga stödjepunkter vid kusten. Den sista biten
kan utgöras av en dålig sekundär väg eller en enskild väg med påföljd att det
blir svårare för bofasta, turister, militärer och tillsynsmyndigheter att snabbt
komma ut till hamnar, båtar och försvarsanordningar. Naturvårdsområden
bildas men pengar att underhålla dem finns inte.

Andra myndigheter som är inblandade i skärgårdens infrastruktur är
domänverket, fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen och frivilliga
räddningsorganisationer. De åtgärder som vidtagits har förmodligen ansetts
riktiga ur respektive verks synpunkt men de sammanlagda effekterna blir
förödande. Arbetstillfällen försvinner, hus och öar ställs öde (huvuddelen av
året), vårt svenska försvar mister en mängd frivilliga och kunniga stödjepunkter
och främmande utbåtar kan manövrera långt in i våra skärgårdar.

Försvarsaspekter kan också läggas på skärgårdspolitiken. Många av de
krav som i dag i allt större utsträckning ställs på försvarsmakten i skärgårdsområdena
har i hög grad sin grund i bristen på en samordnad skärgårdspolitik.
Det svenska totalförsvarets resurser är i stor utsträckning vad det civila
samhället kan erbjuda i form av personal, tjänster och varor. När det civila
samhället genom åtgärder eller brist på åtgärder tvingar bofasta skärgårdsbor
att ”gå i land”, då försvagas den svenska beredskapen. Försvaret av
utarmade skärgårdar och tomma kuster kommer att bli dyrt för det svenska
totalförsvaret när man i efterhand skall betala notan.

Länsstyrelsens roll

1982 fick vi en förordning om handläggning av vissa personalfrågor i statlig
verksamhet utmed rikets kuster. Enligt denna förordning skall den myndighet
som planerar inskränkning av personal som har direkt betydelse för
tillsyn och övervakning av kusterna meddela berörd länsstyrelse. Om
länsstyrelsen inte anser sig kunna godta förslaget skall den lämna ett yttrande
med förslag om organisation, huvudmannaskap, finansiering och kostnadsfördelning
vid fortsatt bemanning. Tanken är riktig men tyvärr är förordning- 11

en otillräcklig. Länsstyrelsen har varken befogenheter eller pengar för att Mot. 1987/88

fullfölja sitt samordningsansvar. Länsstyrelserna måste ha medel så att de A405

kan göra de undersökningar, ta de kontakter och föra de förhandlingar som

behövs. Därefter måste regeringen eller någon annan central instans ta

ansvar för att beslut kommer till stånd och att pengar ställs till förfogande för

den part som får i uppdrag att sköta verksamheten.

Några exempel på utvecklingen i den svenska skärgården sedan 1982:

- Lotsarna på Hölick utanför Hälsingland är ersatta av en brädhög. Det är
sådant som sjöfartsverket kallar bemanning.

- Kustposteringarna i Piteå, Marstrand och Arkösund har lagts ned.

- Kustbevakningen i Furusund har avbemannats.

- Sjöfartsverkets lotsstation i Furusund har ersatts med ett farledsövervakningssystem.

- Riksdagen har sagt ja till sjöfartsverkets önskan att lägga ned lotsstationen
Svartklubben.

- Arbetsuppgifterna vid Hävringe lotsplats är inflyttade till Oxelösund.

- Idö lotsplats utanför Västervik har avbemannats nattetid.

- Fyrstationerna i Hanö och Utklippan på sydkusten har avbemannats.

- Tullverket har framfört propåer om att lägga ned sambandscentralen i
Kungshamn.

- Lotsstationen på Vinga är avbemannad.

- Väderöarna är avbemannad.

SMHI har rationaliserat genom att dra in bemannade väderstationer. 1980
drog man in stationerna å Husarö och Rödkallen, 1981 Grundkallen, 1982
Sydostbrotten, 1983 Furuögrund och 1984 Smögen. I februari 1986 drogs
Visingsö in.

SMHI vill nu lägga ned de bemannade synopstationerna på Singö i
Roslagen, i Nordmaling, Smygehuk, Herrvik på Gotland, Lörudden i
Medelpad och Haraholmen i Bottenviken.

Denna dystra lista visar med all tydlighet att den särskilda handläggningsordning
vi nu har när det gäller statliga tjänster som berör förhållandena
utefter våra kuster är helt otillräcklig. Någonting nytt måste till om vi skall
rädda våra kuster från total avbemanning vad gäller samhälleliga tjänster.

Samordning krävs

För att stoppa den successiva avfolkningen av våra kuster och öar och för hela
landets bästa behålla och utveckla en levande skärgård måste det till en
riksomfattande samordning av samhällets olika insatser i dessa delar av vårt
land. Denna samordning skall förhindra att de positiva satsningar många
länsstyrelser gör i ”sina” skärgårdar omintetgörs av andra samhälleliga
beslut. Denna samordnande instans skall också förhindra att skärgården
avfolkas genom att olika statliga verk var för sig vidtar åtgärder som för
respektive verk kan förefalla rimliga men som sammantagna bidrar till
kustbygdemas avfolkning. Vidare skall denna samordnande instans kunna
”ta hand om” länsstyrelsernas samordningsförslag och ha makt och medel att
genomföra dessa för det mesta mycket vettiga förslag.

Finland Mot. 1987/88

A405

I Finland uppmärksammades de här problemen på ett tidigt stadium. 1962
skapades skärgårdsdelegationen som fortfarande är i full verksamhet. Denna
lyder numera under inrikesministeriet. Vidare antog Finland 1984 en lag om
främjande av skärgårdens utveckling. Genom insatser främst inom områdena
transporter, skolor och stödområdesindelning har Finland genom sin
skärgårdsdelegation och sin skärgårdslag lyckats vända den negativa befolkningsutvecklingen
i skärgårdskommunerna. Sverige har här en hel del att
lära. Vi bifogar den lag om främjande av skärgårdens utveckling som trädde i
kraft den 1 januari 1984 i Finland.

13

Mot. 1987/88
A405

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLING

1981 Utgiven i Helsingfors den 6 juli 1981 Nr 494—506

INNEHÅLL

Nr Sidar.

494 Lag om främjande av skärgårdens utveckling 881

495 Lag om ändring av 11 S sjukförsäkringslagen 883

496 Lag angående ändring av 2 och 3 Si lagen om statsunderstöd åt medborgar- och arbetar

institut 884

497 Lag angående ändring av 3 S lagen om allmänna finansieringsunderstöd åt kommunerna . 885

498 Förordning angående ändring av 1 och 5 SS förordningen om skärgårdsdelegationen 886

499 Lag om ändring av byggnadslagen 887

500 Förordning angående ändring av 2 $ förordningen om allmänna finansieringsunderstöd åt

kommunerna 890

501 Statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Oravais, Lillkyro, Vörå och Yli

härmä kommuner 891

502 Statsrådets beslut om överföring av en lägenhet, en lägenhetsdel och områden från Lohtaja

kommun till Kannus kommun 892

503 Ministeriets för inrikesärendena beslut om överföring av ett område från Virdois stad till

Ruovesi kommun 893

504 Ministeriets för inrikesärendena beslut om ändring av kommunindelningen mellan Oulainen

stad och Merijärvi kommun 894

505 Ministeriets för inrikesärendena beslut angående rättelse av statsrådets beslut om överföring av

vissa lägenheter, lägenhetsdelar och områden från Nykarleby stad till Alahärmä kommun ... 895

506 Finansministeriets beslut angående ändring av 1 $ finansministeriets beslut om redovisningsverken
896

Nr 494
Lag

om främjande av skargårdens utveckling
Given i Nådendal den 26 juni 1981

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 s

Allmänt stadgande

Skärgårdens utveckling främjas på sätt i
denna lag stadgas.

2 S

Lagens syfte

Med åtgärder av stat och kommun bör
•nan sträva efter att bevara den fasta bosättningen
i skärgården genom att för befolkningen
»kapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfirdsel
och basservice samt efter att skydda

Regeringens proposition 23/81
Suuuuk bet. 9/81
Stor. utsk. bet. 15/81

79—1981

skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador.

3 S

Begreppet skärgård

Till skärgård anses höra sådana öar i havsområdet
och i insjövattendragen som saknar
fast vägförbindelse.

Genom statsrådets beslut kan till skärgård
även anses höra sådana öar som har fast
vägförbindelse samt sådana områden på fastlandet
till vilka den mest ändamålsenliga förbindelsen
går sjöledes och vilka i övrigt i fråga

14

018100059V

Nr 494

om sina förhållanden kan jämföras med skärgård.

4 S

Stödjande av näringslivet

För främjande av skärgårdens näringsliv bör
vid inriktning av stödåtgärder, som vidtages
i enlighet med annan lagstiftning, skärgårdens
särförhållanden anses såsom en omständighet
som ökar behovet av stöd.

5 S

Trafik- och transportservice

Staten bör försöka sörja för att skärgårdens
bofasta befolkning till sitt förfogande har en
med hänsyn till boendeförhållandena, utkomstbetingelserna
och skötseln av nödvändiga
angelägenheter erforderlig trafik- och transportservice,
som är så smidig som möjligt samt
avgiftsfri eller prismässigt skälig.

Då till skärgårdens bofasta befolkning utgår
ersättning av statsmedel för kostnader för ovan
i 1 mom. nämnda resor, skall färd som sker
sjöledes beaktas såsom merkostnad på sätt
varom särskilt stadgas.

6 S

Basservice och specialservice

Utöver vad i 5 S är stadgat bör stat och
kommun draga försorg om att skärgårdens
bofasta befolkning har tillgång till övrig basservice
samt i skärgårdsförhållanden nödig specialservice
till skälig kostnad och på skäligt
avstånd.

Såsom i 1 mom. avsedd basservice anses
sedvanlig närservice i fråga om hälso- och
socialväsen, skol- och kulturväsen, handel och
telekommunikationer samt elenergi.

7 S

Statliga arbetsplatser

Staten bör i egenskap av arbetsgivare
sträva efter att bevara statliga arbetsplatser i
skärgården. Ämnar statligt ämbetsverk eller
statlig inrättning minska antalet arbetsplatser
i skärgårdskommun eller i skärgårdsdel av
annan kommun, skall i saken först begäras
skärgårdsdelegationens utlåtande.

Mot. 1987/88

A405

8 S

Planering av områdenas disposition

I planer som avses i byggnadslagen (370/
58) samt i motsvarande planer som röt skirgården
och till denna hörande vattenområden
bör särskilt de i 2 S stadgade målen beaktas

9 S

Skärgårdskommun

Statsrådet förklarar såsom skärgårdskommuner
de kommuner i vilka skärgårdsförhil1
andena utgör ett väsentligt hinder för kommunens
utveckling. Statsrådet kan av synnerliga
skäl besluta, att stadgandena om skärgårdskommun
tillämpas även på skärgårdsdel
av annan kommun.

Då kommun förklaras såsom skärgårdskommun
och område såsom kommuns skärgårdsdel,
skall detta grunda sig på den bofasta
befolkningens storlek i vederbörande skärgård
och dess andel av kommunens befolkning samt
på trafikförhållandena och svårigheterna i fråga
om tillgången på basservice.

10 S

Skärgårdskommuns ekonomiska ställning

När stödåtgärder inriktas på ovan i 9 S
avsedda kommuner, skall kommunens ekonomiska
ställning beaktas såsom en omständighet
som påverkar understödets storlek, om
annorstädes inte annat är stadgat eller föreskrivet.

11 s

Handhavandet av skärgårdsfrågor i kommun

I ovan i 9 S avsedd kommun finns för
skärgårdsfrågor ett organ som kan utgöras
av en nämnd, en sektion av kommunstyrelsen
eller en av kommunstyrelsen tillsatt kommission,
beroende på den i skärgården bosatta
befolkningens andel i kommunen samt övriga
omständigheter. Utgör kommun i sin helhet
skärgård eller har för kommuns skärgårdsdel
ordnats sådan kommundelsförvaltning som avses
i kommunallagen (953/76), behöver något
särskilt organ likväl inte tillsättas.

Skärgårdsnämnd har fem medlemmar. Av
medlemmarna ävensom av suppleanterna skall
minst tre vara stadigvarande bosatta i skärgården.
På skärgårdsnämnd tillämpas i övrigt
vad om kommunal nämnd är stadgat.

15

Nr 494

Majoriteten av medlemmarna i sektion eller
kommission sorn handhar skärgårdsfrågor skall
utgöras av personer som är stadigvarande bosatta
i skärgården.

12 S

Miljövårdsbidrag

Inom ramen för statsförslaget kan åt ovan
i 9 $ avsedd kommun eller åt en i kommunallagen
avsedd medlem av dylik kommun beviljas
bidrag för åtgärder som gäller skydd av skärgårdens
natur eller bevarande eller förbättrande
av skärgårdens landskapsbild. Bidrag kan
beviljas för åtgärder av nämnda slag också åt
förening eller stiftelse som har till syfte att
främja naturskyddet eller miljövården.

Bidraget beviljas av ministeriet för inrikesärendena
på ansökan. På bidraget tillämpas bestämmelserna
i statsrådets beslut om allmänna
föreskrifter angående statsbidrag och -understöd
(490/65).

13 S

övriga stödål gärder

Om övriga stödåtgärder, som behövs för
att syftet med denna lag skall kunna nås, stadgas
särskilt.

Nådendal den 26 juni 1981

Mot. 1987/88

A405

14 S

Skärgårdsdelegationen

För att bereda åtgärder aom rör främjandet
av skärgårdens utveckling samt för att följa
åtgärdernas verkningar tillsätter statsrådet éti
skärgårdsdelegation i anslutning till statsrådets
kansli.

Närmare stadganden om delegationen utfärdas
genom förordning.

15 S

Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare stadganden om verkställigheten av
denna lag kan utfärdas genom förordning.

16 S

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 november
1981.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag
förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i
kraft.

President

Republikens
URHO KEKKONEN

Minister Eino Uusitalo

16

När arbetsmarknadsutskottet förra året behandlade vår motion hänvisade Mot. 1987/88

utskottets majoritet till den nya regionalpolitiska utredning som nu tillsatts. A405

Vi menar att risken är stor att skärgårdarnas speciella, angelägna och
brådskande problem förhalas eller kommer bort i denna med nödvändighet
digra utredning. Vi anser därför att antingen kan en mindre grupp sättas till
inom utredningens ram eller fristående från utredningen, som speciellt ägnar
sig åt att ta fram ett samordnat skärgårdsprogram för att snabbt vända den
negativa utvecklingen i den svenska skärgården.

Arbetsmarknadsutskottet ansåg vid behandlingen i fjol av vår motion att
”det finns ett behov av att behandla sektorssamordningen”. Vidare ansåg
utskottet att frågan om hur såväl offentliga som privata tjänster skall
inrymmas inom regionalpolitiken ”bör ses över”. Vi motionärer delar helt
uppfattningen i dessa båda uttalanden och anser det nödvändigt att den ovan
önskade gruppen väger in dessa aspekter i sin snabbutredning för att få fram
en samordnad skärgårdspolitik.

Hemställan

Med anledning av vad vi ovan anfört hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att samordna skärgårdspolitiken.

Stockholm den 14 januari 1988
Anna Wohlin-Andersson (c)

Agne Hansson (c) Pär Granstedt (c)

Gunnar Björk (c) Karl-Anders Petersson (c)

Elving Andersson (c) Per-Ola Eriksson (c)

Larz Johansson (c) Görel Thurdin (c)

17