om en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn

Motion 1980/81:368 av Carl-Henrik Hermansson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1980/81:368

av Carl-Henrik Hermansson

om en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn

1

Tomas, 10 år, och Petter, 8, läser tidningarna. - ”Så kan Sverige
privatiseras!” Vad menas med det, morfar? - Ja, privatiseras... Det menas
att allting ska vara privat, skolan, daghemmen och sjukvården, allting som
staten och kommunerna sköter nu. - Vem ska sköta det då? - Företagen,
bolagen. - Så kapitalisterna ska tjäna pengar på allting? - Ja, det är meningen
med det hela.

Så här kan man tänka sig att det blir:

DET PRIVATISERADE SAMHÄLLET
Realistisk fars i tre akter
Personer: Herr Svensson (47), metallarbetare
Fru Svensson (43), kontorist
Anders Svensson (19), värnpliktig
Eva Svensson (16), studerande
Lillen Svensson (6), förskoleelev
SAF-representant, maskerad som tomte
CIA-agent
KGB-agent

SÄPO-agent (sjukhusspion)

AKT 1

I familjen Svenssons hem i Skärholmen, Stockholm. Det är julafton och
julbordet står dukat. Fru Svensson lägger sista handen vid dukningen.
Resten av familjen i angränsande rum när första akten börjar.

Fru Svensson (ropar till de andra): Kom nu och ät! Maten är färdig.

Eva (kommer in i rummet): Men jag måste slå in mina julklappar först!
(Resten av familjen kommer in i rummet.)

Anders: Äh, vi ska inte ha några julklappar. Det är småborgerligt att köpa
julklappar.

Lillen: Mamma, jag vill ha julklappar!

Herr Svensson: Gör nu som mamma säger, så vi får mat nå’n gång. Så kanske
jultomten kommer när vi har ätit.

(Alla sätter sig vid bordet.)

Lillen: Det finns ingen jultomte. Det är bara pappa eller Anders som klär ut
sej.

Mot. 1980/81:368

10

(Det ringer på dörren.)

Fru Svensson: Vem kan det vara? På julafton. Gå och öppna du Anders och
se efter vem det är!

Anders: Nej, men titta det är en riktig jultomte!

(SAF-representanten kommer in maskerad som jultomte med tomtemask
och skägg, fastän i mörkblå kläder.)

Lillen: Vilken konstig tomte. Varför har han inte röda tomtekläder?
SAF-representanten: God jul i stugan! Finns det några snälla svenskar här?
Här tänker väl inte husfar ta pappaledigt när nästa barn kommer? Här städar
ni väl ordentligt, här ligger det inte silikosdamm som över resten av Sverige?
Eller härskar också här den likgiltighet för det mesta som välfärdssystemet
skapat?

Herr Svensson: Vet hut, karl! Komma och störa i familjefriden med sådana
dumheter. Vad är det för smörja ni pratar?

SAF-representanten: Förlåt, jag läste bara högt ur den julklapp som sju
direktörer i Industriförbundet begåvat hela det svenska folket med. Får jag
lov att lämna ett exemplar av Så kan krisen lösas!

Herr Svensson: Är ni onykter? Dom här fulla jultomtarna har man ju läst om i
tidningen.

SAF-representanten: Jag försäkrar, jag försäkrar, jag är helt nykter. Jag
glömde mej, det här var egentligen inte mitt ärende. Men när jag ändå går
runt så stoppar jag litet broschyrer i brevlådorna.

Anders: Den där låter som om den borde ligga i sopnedkastet på en
gång.

SAF-representanten: Får jag föreställa mig! Mitt namn är Mordling, jag
kommer från Byrån för samhällskontakt. Vi lämnar en stor julklapp till
befolkningen i hela Skärholmen. Det är verkligen ett julens glädjebudskap.
Ni har av regeringen utvalts till försöksområde. Ni slipper i fortsättningen
hela det statliga och kommunala förmyndarsystemet. Skärholmen är från och
med i morse privatiserat enligt Svenska arbetsgivareföreningens modell.
(Tar av sig tomtemasken.)

Lillen: Vilken ful gubbe! (Börjar gråta.)

Fru Svensson: Såja, lugna dej, vi är ju här allesammans. Vi kan visa ut honom
om han blir dum.

Anders: Arbetsgivareföreningen - klär dom ut sig till tomtar nu också. Men
nu förstår jag dom mörkblå kläderna.

Herr Svensson: Vad menar ni egentligen? Ska vi privatiseras? Vad är det för
någonting? Nu får ni förklara er.

SAF-representanten: Om jag bara kan få sitta ned, så ska jag genast förklara
saken.

Herr Svensson: Var så god och sitt! Anders, ta fram en stol till.
SAF-representanten: (sätter sig): Vi känner ju alla till hur den offentliga
sektorn svällt under de senaste åren. Det är grundorsaken till alla våra
ekonomiska problem - underskottet i utrikeshandeln, underskottet i

Mot. 1980/81:368

11

statsbudgeten, utlandsskulden. Nu måste det bli utrymme för exportindustrin
att växa. Den offentliga sektorn måste skäras ned och rationaliseras. Vi
inom SAF vill göra det på ett radikalt sätt. Låt de privata företagen ta hand
om det som nu drivs i offentlig regi. Låt företagen konkurrera med varandra
på en fri marknad. Och vi har som sagt med regeringens tillstånd utvalt
Skärholmen till försöksområde. Gratulerar!

Herr Svensson: Jag vill inte bli nå’n jäkla försökskanin.
SAF-representanten: Det är i själva verket en stor förmån. Tänk att bli en
föregångare för det nya privatiserade samhället.

Fru Svensson: Det där med privatiserad har ni inte förklarat.
SAF-representanten: Ni slipper alltså det statliga och kommunala förmynderskapet.
Daghem, skolor, sjukvård kommer i fortsättningen att skötas
snabbt och effektivt av privata företag. Ni köper deras tjänster helt enkelt
och ni är fria att köpa av vilket företag ni vill.

Eva: Betyder det att jag slipper gå i plugget längre? Och att jag slipper den
där dumma majjen? Hurra!

Fru Svensson: Nej, du ska skaffa dej en ordentlig utbildning, så du har en
chans att klara dej mot datamaskinerna.

SAF-representanten: Ja, utbildningen ska vi inte lägga ned, men den måste bli
målinriktad och ske i bättre samklang med näringslivet. Privata företag tar
hand också om undervisningen. Det blir konkurrens mellan olika utbildningsformer.

Eva: Så det blir privatskolor alltihop då?

SAF-representanten: Just det. Du har fattat galoppen.

Eva: Men då blir det väl höga terminsavgifter? Eller ska bolagen sköta
undervisningen gratis? Om man måste betala en massa stålar får jag inte råd
att gå i plugget.

Anders: Du ska se, det är det det handlar om. Har man en farsa som är
metallarbetare ska man inte ha någon utbildning.

SAF-representanten: Vi måste premiera dom som vill arbeta och dom som är
företagsamma. Annars kan samhället aldrig gå framåt. Vill man kosta på sina
barn en bättre utbildning ska man ha rätt att göra det.

Fru Svensson: Men sjukvården då, blir det likadant där? Med privata företag
som sköter det?

SAF-representanten: Javisst, då får vi äntligen litet effektivitet i sjukvården.
Man kan rationalisera arbetet och se till att sjukvården följer med i den
allmänna produktivitetsutvecklingen.

Herr Svensson: Så LM och Volvo ska ta hand om sjukvården då? Är det Wall
eller Gyllenhammar som ska bli överläkare? Och så blir det väl som i
Staterna, där det kan kosta flera tusen att ta bort blindtarmen.
SAF-representanten: De reella kostnaderna kommer naturligtvis att bli lägre
än för närvarande eftersom hela sjukvårdssektorn blir mera effektivt skött.
Men det riktiga är ju att varje patient bär sin egen kostnad. Så är det i all sund
företagsamhet.

Mot. 1980/81:368

12

Fru Svensson: Så sjukkassan kommer inte att betala längre?
SAF-representanten: Också socialförsäkringarna kommer att privatiseras.
Folk får ta vilka försäkringar dom vill ha. Det blir ett verkligt fritt
konsumtionsval och inte det nuvarande tvånget.

Herr Svensson: Det blir precis som på 30-talet då. Det har farsan berättat om.
Hur det var att vara arbetslös eller sjuk. Ingen arbetslöshetskassa, ingen
sjukkassa.

SAF-representanten: Nja, försäkringar ska ju folk få ta.

Herr Svensson: Men om man inte har råd då?

SAF-representanten: Då gäller det att arbeta. Vi måste få bort silikosdammet.
Välfärdssystemet har lett till självbelåtenhet och likgiltighet. Nej, nu
var jag hos Industriförbundet igen. Vi i SAF kverulerar inte. Och herr
Svensson ska inte tro att ni måste betala allting kontant. Alla medborgare
kommer att få dragningsrätter eller checkar som dom ska använda för att
betala för undervisning, daghemsplatser eller sjukvård. Checkarna får
användas för vilket ändamål man vill. Det blir fritt konsumtionsval. Och man
får gå till vilken sjukvårdsbutik eller skolbutik man vill.

Fru Svensson: Men om man blir långvarigt sjuk då, då går ju alla checkarna åt
till det. Då blir det inget över till daghem eller skola. Ska man ta ungarna ur
skolan och daghemmet då?

Lillen: Jag vill gå på dagis. Där är det så kul.

SAF-representanten: Medborgarna måste ju själva få avgöra vad de vill satsa
på. Den som vill köpa mycket kläder för sina inkomster måste få göra det.
Den som vill köpa bättre mat måste ha rätt att göra det. Så är det ju i ett fritt
samhälle. Vill ni inte leva i ett fritt samhälle?

Anders: Hur blir det med försvaret då? Ska det också privatiseras? Ska det bli
privatarméer precis som i en del latinamerikanska stater?
SAF-representanten: Vi har allvarligt diskuterat frågan och kommit fram till
att försvaret tills vidare bör drivas i offentlig regi. Annars finns det ju risk för
att allehanda samhällsfientliga element bildar egna arméer. Men om det
socialistiska tvångssamhället fortsätter att växa kan vi tvingas att inta en
annan ståndpunkt.

Herr Svensson: (har suttit och ilsknat till): Du snackar om tvångssamhälle
och menar allt det som min farsa och morsa och vi själva har slagits för. Att
man skulle ha social trygghet och inte vara utlämnad till svält om man blir
arbetslös eller sjuk. Att ungarna ska ha någonstans att vara om bägge
föräldrarna behöver arbeta. Att dom ska ha möjlighet till en ordentlig
utbildning. Att inte alla rättigheter ska kosta pengar och vara till bara för
dom rika. Allt det vill ni slopa. Kapitalisterna ska göra vinster också på
småungarna i daghemmen, på barnen i skolorna och på dom sjuka. Och det
kallar du en välgärning och ett glädjebudskap! Och på själva julafton
kommer du och har spökat ut dej till tomte! Nej du, Mordling eller vad du
hette, nu åker du ut. Och hälsa hem till tomtefar Nicolin att vi ska nog sätta
stopp för kapitalets försök att ta hand om allting igen. Ut med dej innan vi blir

Mot. 1980/81:368

13

verkligt förbannade! (Reser sig. Hela familjen Svensson reser sig.)
SAF-representanten (retirerar mot fönstret, öppnar det och ropar): Överfall!
Hjälp! Polis!

Anders: Polisen har ni väl privatiserat redan, så den lönar det sig inte att ropa
på.

SAF-representanten: Visst sjutton, det glömde jag. Hjälp! Finns det ingen
privatpolis?

CIA-agenten (sticker in huvudet genom fönstret): All right, at your service.
Jag är från CIA:s svenska avdelning. Kan jag först få grundavgiften 100
dollar?

KGB-agenten (tränger undan honom): Vi har lägre taxa, vi tar bara 50 rubel i
grundavgift. Men så erövrar också KGB en växande marknadsandel.
SAF-representanten (chockad): Finns det ingen svensk polis längre?
SÄPO-agenten (dyker upp i fönstret): SÄPO till er tjänst. Ni kan betala med
dagis- eller skolcheckar. Men ni verkar dålig. Är det ansträngande att spela
tomte? Ge mej fyra sjukvårdscheckar så tar jag er direkt till Gyllenwalls nya
sammanslagna sjukhus. SÄPO har av tradition en egen avdelning där.

SAF-representanten (hoppar ut genom fönstret): Äntligen en chans till litet
privatliv!

Ridå

(Akt 2, som utspelas på en vårdavdelning på Gyllenwalls nya sammanslagna
sjukhus AB, och akt 3, som utspelas i en lärosal i Werténska skolan
Inc., måste av utrymmesskäl utelämnas.)

II

Kontinuerlig produktion förutsätter reproduktion. Om vi utgår från de
nuvarande ekonomiska formerna måste arbetskraftens värde eller arbetarens
lön räcka till inköp av de livsmedel, kläder, bostadsbetingelser osv. som
behövs för att underhålla den arbetande individen i hans normala livstillstånd.
Omfattningen av de nödvändiga behoven är en historisk produkt och
beror också av ett lands sociala och kulturella utveckling.

Om den kapitalistiska produktionen skall kunna fortsätta måste arbetskraftens
säljare föreviga sig, dvs. skaffa sig familj och barn. Arbetslönen
måste alltså också förslå till familjens uppehälle. Reproduktionsprocessen i
denna mening är sammanfattningen av alla de aktiviteter och sysslor i och
utanför hemmet genom vilka arbetaren icke blott kan inställa sig frisk och kry
till kapitalistisk utsugning nästa morgon utan också i sinom tid sända nya
arbetare i nästa generation till samma verksamhet, oundgänglig för
kapitalismens existens. Utan reproduktion är alltså fortsatt produktion
otänkbar.

Reproduktionens betydelse förtjänar att framhållas i polemik mot de
kapitalistiska grupper och borgerliga partier som just nu så högljutt kräver att

Mot. 1980/81:368

14

den s. k. offentliga sektorn skall begränsas. Den utveckling som försiggått
när det gäller reproduktionen har som bekant inneburit att stora delar av
denna flyttats - och alltjämt växande delar flyttas - ut ur hushållen. Delvis
svarar den privata kapitalistiska sektorn för delar av reproduktionen. Man
kan peka på den ökade användningen av färdiglagad mat, kommersiellt
producerade bakverk, konfektionskläder etc. Här har alltså delar av
reproduktionsprocessen blivit vanlig kapitalistisk produktion för profit.

Andra delar av reproduktionsprocessen har kommit att ingå i den
offentliga sektorn. Det gäller t. ex. stora delar av sjukvården, en växande del
av åldringsvården osv. En del av sjukvården, framför allt den del som kan
kallas omvårdnad, finns fortfarande kvar i hushållen, men en allt större del av
sjukvården har förts över till den offentliga sektorn. Det är troligt att denna
process kommer att fortsätta, bl. a. därför att sjukdomar i så hög grad
drabbar de äldre generationerna, vilka under många år kommer att utgöra en
växande del av Sveriges befolkning.

I den debatt som just nu pågår i Sverige om den offentliga sektorns
utveckling och omfattning hävdas exempelvis av ekonomiminister Gösta
Bohman att den minskning av antalet arbetstillfällen i industrin med omkring
100 000 som skett under de senaste tio åren skulle vara en följd av den
offentliga sektorns starka utveckling. Påståendet är både platt och direkt
felaktigt. Det är visserligen sant att antalet anställda i kommuner och
landsting under samma tid ökat med omkring 400 000. Men om en storhet
minskar och en annan växer, behöver det ju inte alltid vara så att den senares
tillväxt sker på den förras bekostnad.

Orsakssammanhangen är väsentligen helt andra än att det är utbyggnaden
av den offentliga sektorn som strypt den svenska industrins utveckling.
Under samma tioårsperiod har antalet anställda i svenska företag utomlands
ökat med omkring 100 000. Här finns verkligen ett sammanhang med den
inhemska industrisjukan genom kapitalexport och direkt utflyttning av
arbetsplatser. Processen av avindustrialisering finns för övrigt i en rad
kapitalistiska länder och är inte något speciellt för Sverige.

Över huvud taget är det falskt att ställa industrins och den offentliga
sektorns utveckling i motsättning till varandra. En utbyggnad av den
verksamhet som pågår i offentlig regi framför allt på reproduktionsprocessens
område, men också vad gäller kommunikationsväsendet m. m. har varit
helt nödvändig för att industrin kunnat anläggas och fungera. Industriell
produktion kräver alltjämt mänsklig arbetskraft. Arbetare och tjänstemän
behöver bostäder, skolor, sjukhus, vägar osv. Den industriella produktionen
kräver distributions- och kommunikationskanaler. Detta sammanfattas
ibland i begreppet infrastruktur. Och det är f. n. det offentliga som svarar för
de helt avgörande delarna av infrastrukturen.

Kritiken mot den offentliga sektorns tillväxt brukar ofta ta utbyggnaden av
sjukvården som exempel. Men också här är det lätt att se hur den
kapitalistiska ekonomiska utvecklingen drivit fram och direkt nödvändig

Mot. 1980/81:368

15

gjort en utbyggnad av sjukvården. Människor har flyttats från jordbruket till
industrin, från landsbygd till städer och industrisamhällen. Kvinnorna har
med olika medel förts ut i förvärvslivet. Arbetande människor har skadats
och lemlästats i produktionsprocessen. Arbetare och tjänstemän har slagits
ut ur produktionen därför att de inte orkat med den högt uppdrivna
arbetstakten, med jäktet och stressen.

Allt detta som den kapitalistiska industriella utvecklingen direkt förorsakat
har ställt ökade anspråk på vården. Det gäller barnavård, det gäller
åldringsvård, det gäller sjukvård. Sambandet mellan sociala förhållanden
och sjuklighet framträder klart i de undersökningar som finns om hälsotillståndet
i olika socialgrupper. Den större sjukdomsfrekvensen i det som
kallas socialgrupp 3 är markant.

Inte underligt att det är borgerligheten som driver attackerna mot den
offentliga sektorn och mot sjukvården. Klassintressena talar här krasst och
kallt. Man följer två linjer i angreppen. Dels kräver man att den offentliga
sektorns tillväxt skall stoppas, dels t. o. m. att den direkt skall skäras ned.
Den borgerliga regeringens nedskärningsplan sägs uttryckligen bara vara
första början. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) framträder alltmera
som ett slags överparti till de borgerliga partierna och driver de hårdaste
offensiva stötarna. På SAF-kongressen i november framträdde finansvärldens
gamle store man Marcus Wallenberg och krävde en nedskärning av de
offentliga utgifterna med 35 miljarder kronor på två år och samtidigt en
lönesänkning med 15 %. Utdelningarna till aktieägarna ville han dock inte
minska.

Sverige närmar sig en regelrätt ekonomisk kris. Det är helt klart för alla att
en nedskärning av den offentliga sektorn betyder att krisen kommer
snabbare och att arbetslösheten ökar ännu mera. Men detta är ett pris som
kapitalisterna gärna tar ut av arbetarna för att få en som de tror effektivare
kapitalism.

Den andra linje man driver är en privatisering av den offentliga sektorn.
Krav ställs om att olika nu offentliga verksamheter, däribland även
daghemsverksamhet, skola och sjukvård, skall överlämnas till det privata
kapitalet. Sjukvården och de övriga verksamheterna skall drivas kommersiellt.
En SAF-direktör har gått så långt att han vill begränsa den offentliga
sektorn till försvar, polis och rättskipning. Allt annat skall privatkapitalet ta
hand om (Danne Nordling i Dagens Nyheter 12 nov. 1980). Även Marcus
Wallenberg krävde i sitt tal på SAF-kongressen privatisering av den
offentliga sektorn.

Det är ett ännu brutalare klassamhälle kapitalet och borgerligheten vill
införa i frihetens namn. Det är självklart att arbetarrörelsen och alla
demokratiska krafter måste motsätta sig en avveckling av det sociala
välfärdssystem som byggts upp under de gångna årtiondena. Den första
uppgiften är alltså att försvara de socialt viktiga delarna av den offentliga
sektorn, att försvara de framsteg som gjorts och det utrymme som finns för en

Mot. 1980/81:368

16

progressiv utveckling. Attackerna mot den offentliga sektorn måste avslöjas
och slås tillbaka.

Den andra uppgiften för vidare. Den är att arbeta för en planmässig
utbyggnad av viktiga delar av den offentliga sektorn. Det gäller framför allt
barnomsorgen, skolan samt hälso- och sjukvården. En stor del av barnen har
fortfarande inte tillgång till en god offentlig barntillsyn. Daghem och
fritidshem måste snabbt byggas ut och deras kvalitet förbättras. Undervisningsväsendet
är fortfarande inte tillfredsställande. Hälso- och sjukvården
måste få en planmässig utbyggnad, bl. a. med hänsyn till de ökade krav som
befolkningens ålderssammansättning ställer. Samtidigt måste vårdens organisation
och innehåll förbättras. Ett verkligt inflytande för personalen genom
självbestämmande skulle medverka till en bättre vårdsituation för patienterna.
Arbetsdelningen skulle kunna brytas upp, avståndet mellan beslut och
vårdarbete minskas, patienterna få möjlighet att medverka i sin egen
vårdplanering och omvårdnaden börja att spela en större roll.

Utbyggnaden av den offentliga sektorn måste emellertid ske planmässigt.
Det är nödvändigt att utvecklingen inom de olika områdena ställs i ett
gemensamt sammanhang och att samtidigt det ömsesidiga beroendeförhållandet
mellan den offentliga sektorn och övriga samhällssektorer uppmärksammas.
Eftersom den nuvarande regeringen inte kan tänkas framlägga ett
positivt program för den offentliga sektorns utbyggnad bör ett sådant
utarbetas av en parlamentariskt sammansatt offentlig utredning.

Med hänvisning till det anförda yrkas

1. att riksdagen uttalar sitt avståndstagande från den agitation som
bedrivs för en privatisering av den offentliga sektorn,

2. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentariskt
sammansatt utredning med uppgift att utarbeta ett
program för en planmässig utbyggnad av de socialt viktiga
delarna av den offentliga sektorn.

Stockholm i januari 1981
C.-H. HERMANSSON (vpk)

GOTAB 66258 Slockholm 1981