om en förordning om behandlingen av slam

Motion 1987/88:Jo808 av Sven Munke (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo808

av Sven Munke (m)

om en förordning om behandlingen av slam

Den kraftiga utbyggnaden av de kommunala reningsverken under främst
1970-talet medförde att stora slammängder uppstod. I stället för avloppsproblem
fick vi ett avfallsproblem. För att lösa avfallsproblemet började
slammet läggas på åkermark. Sedan har en del gjort dygd av problemet och
förfäktat slammets förträfflighet som gödningsmedel.

Redan tidigt visade det sig att slammet innehöll giftiga, beständiga ämnen,
både metaller och organiska ämnen. Det var framför allt genom Svante
Odéns framsynta arbete som vi tidigt fick kunskap om slammets innehåll
och skadliga ämnen. Socialstyrelsen och senare naturvårdsverket utfärdade
anvisningar om hur höga halter av vissa metaller som borde accepteras i
slam som spreds på åkermark. Naturvårdsverket reviderade sina anvisningar
så sent som hösten 1987 med ytterst små ändringar av de rekommenderade
metallhalterna. De organiska föroreningarna undviker naturvårdsverket
helt att ta ställning till, vilket får till följd att det är fritt fram att
sprida avloppsslam med andra föroreningar än metaller.

Nyare undersökningar visar att slammet från Ryaverken i Göteborg har
skadat växter hos en trädgårdsodlare i Kungälv och orsakat att han förlorat
trädgårdsmästeriet, bostad och försörjning. Greenpeace’s undersökningar
av slammet i Ryaverken visar också att det innehöll ett stort antal beständiga
organiska föreningar som är ytterst giftiga för det ekologiska
systemet.

Livsmedelsverket har i en skrivelse uttalat sig negativt om odling i slamgödslad
jord som innehåller de av Greenpeace påtalade halterna av beständiga
organiska giftiga föreningar. Man nämner i den skrivelsen ”potatis
eller andra livsmedelsråvaror”.

Trots denna bedömning finns det inga restriktioner för spridning av slam
som innehåller höga halter av organiska ämnen. Lantbrukare på olika
ställen i landet har vägrat att ta emot slam, men myndigheterna har varit
passiva. Fortfarande släpps industriavlopp med både höga metallhalter och
organiska beständiga föreningar till kommunala reningsverk. Det är helt
klarlagt att slamspridningen kan orsaka föroreningar av livsmedel och på
längre sikt förgifta jordbruksmarken med förstörd livsmedelsproduktion
som följd.

Eftersom befintlig lagstiftning uppenbarligen inte är tillräcklig eller kanske
snarare inte tillämpas så att denna långsamma förstöring av åkermarken
stoppas, anser jag att kompletterande lagstiftning behövs. Det kan ske
genom att slamspridning på åkermark förbjuds genom särskild slamlag eller
genom att lagen om kemiska produkter utvidgas till att omfatta slam från

kommunala reningsverk och att särskild slamförordning utfärdas av regeringen.
Sådan förordning eller lag bör innehålla stränga restriktioner om
kvaliteten på det slam som får användas som jordförbättring eller gödning.
Bestämmelse bör likaså införas om att inga industriavlopp efter 1991 får
avledas till kommunala reningsverk utom i undantagsfall då det i särskild
ordning prövats och avloppsvattnet bedömts vara likvärdigt med hushållsavloppsvatten.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag om slamhantering
eller utvidgning av lagen om kemiska produkter och en
slamförordning med stöd av den.

Stockholm den 22 januari 1988

Mot. 1987/88
J08O8

Sven Munke (m)