om en allmän obligatorisk begravningsförsäkring.

Motion 1973:152 av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:152

4

Nr 152

av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora
om en allmän obligatorisk begravningsförsäkring.

Det allmänna försäkringssystemet innebär för närvarande inte rätt för
medborgarna till ersättning för begravningskostnader. Däremot kan
frivillig försäkring tecknas utanför ramen för övriga försäkringar.
Kostnaderna härför är liksom beträffande andra frivilliga försäkringar
beroende av försäkringsbeloppets storlek.

Frågan om obligatorisk begravningsförsäkring har varit föremål för
övervägande i riksdagen. Sålunda har vi vid fjolårets riksdag i en motion
1972:23 framfört förslag om en allmän obligatorisk begravningsförsäkring
inom ramen för lagen om allmän försäkring. Socialförsäkringsutskottet
avstyrkte ett bifall till nämnda motionsyrkande. Riksdagen följde
utskottets hemställan.

Utskottet avstyrkte bl. a. med motiveringen att det är en relativt liten
del av socialhjälpsverksamheten som berörs av begravningshjälpen. Det
kan i och för sig ej bestridas att mången drar sig för att anlita hjälp för
begravnings hållande. Somliga lånar hellre av anhörig till begravningskostnaderna
än att de går till socialvården för att få hjälp för inköp av kista
och vad som oundgängligen hör till en begravning.

Vi vill inte bestrida vad som anförs från pensionsförsäkringskommittén,
nämligen att övervägande antalet personer redan har ett fullgott
försäkringsskydd, men faktum kvarstår att det ändock är en ganska
betydande grupp människor i vårt land som inte har ordnat sitt
försäkringsskydd. Det gäller särskilt äldre personer och personer som har
en svag ekonomisk ställning.

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU
1971:19) påvisat att av 80 000 bouppteckningar som inregistrerades
under 1967 var det mindre än 10 000 som inte uppvisade någon
behållning medan 50 000 redovisade mer än 10 000 kronor. Detta tyder
enligt vår mening på att verkligt behov föreligger för en för hela folket
omfattande försäkring som skall täcka begravningskostnader. Denna
uppfattning delas ej av pensionsförsäkringskommittén, som anser att den
grupp medborgare som inte har ordnat sitt efterlevnadsskydd är så liten
att motiv ej torde föreligga för lagfästande av obligatorisk begravningsförsäkring.
Enligt vår mening är dock antalet ej så ringa som
socialförsäkringskommittén anser. Mången hjälpbehövande kommer ej
fram till socialvårdsbyrån. Mången drar sig för att anlita socialvården.
Någon ”fattigbegravning” vill de ej vara med om att ordna. Då får i
många fall anhöriga träda emellan och bekosta begravningen. Om det

Mot. 1973: 152

5

funnits obligatorisk begravningsförsäkring hade därmed stämpeln av
socialhjälp kommit bort från de begravningar som nu ordnas av
socialvården.

Begravningskostnaderna är ganska betungande för dödsboet. Om
tillgångarna är ringa innebär det i många fall att efterlevande
dödsbodelägare får vidkännas dessa kostnader om inte socialvården träder
till. Det kan inte förnekas att begravningskostnaderna under de senaste
åren har ökat. Vi har inte möjlighet att med statistik stödja detta vårt
påstående, men med den erfarenhet som vi anser oss kunna åberopa vill vi
framhålla att begravningskostnaderna i många fall är i den storleksordningen
att tingsrätterna vid bouppteckningarnas inlämnande fordrar att
begravningsräkning skall inlämnas samtidigt med den upprättade
bouppteckningen. Det finns enligt vår mening all anledning att följa
kostnadsutvecklingen på detta område med allra största uppmärksamhet.
Från flera synpunkter ter det sig otillfredsställande att begravningen — i
de fall då det allmänna står för kostnaderna — ombesörjes på det sätt
sociala myndigheter finner lämpligt utan hänsyn till anförvanternas
önskemål. Det mest stötande i sammanhanget är emellertid att
begravningen i dessa fall får prägeln av ”fattigbegravning”.

Enligt uppgift, hämtad från pensionsförsäkringskommitténs betänkande,
har man inte kunnat beräkna omfattningen för hela landet av den
socialhjälp som utgått till hjälp för begravnings hållande. Stockholm har
för året 1965 utgett hjälp i 78 fall till en sammanlagd kostnad av 19 620
kronor. Härtill kommer att utom av polisen rekvirerade begravningar, vilkas
antal inte exakt kan anges, jämväl torde inräknas de begravningar som
anhöriga bekostar på grund av att medel ej finnes i dödsboet. Om man tar
hänsyn till de sistnämnda är säkert antalet begravningar där kostnaderna
bestrides av andra än dödsboet ganska betydande.

I fråga om kostnaderna för begravningshjälpen kan nämnas att i
Stockholms kommun socialhjälp för sådant ändamål f. n. utgår med cirka
700 kronor jämte vissa tillägg avseende bl. a. annonskostnader.
Kostnadsnivån i Göteborg torde ligga på cirka 600 kronor, medan
kostnaderna i Malmö varierar mellan 400 och 500 kronor.

Även om en stor del arbetstagare inom såväl enskild som offentlig
arbetsmarknad genom tjänstegrupplivförsäkring garanterats i vissa fall begravningshjälp
med t. ex. 2 000 kronor så finns det dock en stor grupp
människor, speciellt bland äldre och barn samt ungdom, som inte omfattas
av dessa bestämmelser i förvärvslivet. De saknar det skydd som en
grupplivförsäkring erbjuder och som täcker begravningskostnaderna.

Även den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen inkluderar begravningshjälp
motsvarande 20 procent av basbeloppet, och möjligheter finns för
den som så önskar att ingå som medlem i någon av landets
begravningskassor för att därigenom få ekonomiskt bistånd vid dödsfall.

Dessa förmåner är bra, men tyvärr är det en betydande grupp
medborgare — och kanske de som bäst skulle behöva hjälp — som inte har
sitt efterlevandeskydd ordnat. För dessa blir det i första hand anhöriga
och i andra hand de socialvårdande myndigheterna som får bekosta
begravningen.

Mot. 1973:152

6

Enligt vår uppfattning bör en obligatorisk försäkring införas för
täckande av begravningskostnader till ett belopp av exempelvis 2 000
kronor. Försäkringen bör ingå i det allmänna försäkringssystemet.

Enligt vår uppfattning kan det inte medföra oöverstigliga administrativa
eller andra svårigheter att inordna en dylik försäkring i det allmänna
försäkringsskyddet. Premierna torde också kunna bli mycket låga och
överkomliga för varje medborgare med hänsyn till kostnaderna för de
premier för enskilda försäkringar i fråga om begravningshjälp som nu
föreligger.

Genom en obligatorisk begravningsförsäkring besparas både samhället
och enskilda de olägenheter som nuvarande frivillighet skapar genom att
ett så stort antal människor saknar sådan försäkring och dessutom de
efterlevarande tillgångar för täckande av de kostnader som begravning
medför.

I andra länder har man kommit betydligt längre än i vårt land. Sålunda
gäller följande regler för begravningsförsäkring i några länder:

Norge

Regler om begravningshjälp har intagits i den norska allmänna
försäkringen (folketrygden).

Sålunda stadgas i 9 kap. 1 § loven om folketrygd den 17 juni 1966 att
när försäkrad dör utgår ett engångsbidrag utgörande 20 procent av det
s. k. grundbeloppet (f. n. 7 900 nkr.). Motsvarande gäller försörjd
maka/make och barn under 18 år som uppehåller sig i riket även om de
inte är försäkrade.

Om den avlidne efterlämnar maka/make eller hade omvårdnad om
barn och de efterlevande var försäkrade vid dödsfallet höjs
engångsbidraget till 45 procent av grundbeloppet.

För sjömän i utrikesfart och vissa andra utomlands tjänstgörande gäller
särskilda regler. Engångsbidraget till dessa kan dock enligt nämnda
paragraf aldrig utgå med lägre belopp än ovan angivna.

F. n. utgör engångsbidraget således 1 580 nkr. resp. 3 555 nkr.

Danmark

I Danmark finns regler om begravningshjälp inom den allmänna
försäkringen. Sålunda stadgas i 20 § loven om den offentlige
sygeforsikring den 10 juni 1960 att vid dödsfall skall sjukkassan lämna
begravningshjälp till s. k. ”nydende” medlemmar, dvs. medlemmar som
är folkpensionärer, invalidpensionärer eller änkepensionärer och bor på
vissa ålderdomshem till vilka knutits sjukavdelning eller sjukstuga och av
detta skäl befriats från medlemsavgifter. Begravningsförsäkringen som är
indexreglerad utgår f. n. med 1 050 dkr.

För ”nydende” medlemmars barn under 16 år utgår vid dödsfall ett
bidrag som fastställs av sjukkassan och minst skall utgöra 50 dkr.

Fr. o. m. den 1 april 1973 kommer loven om den offentlige

Mot. 1973:152

7

sygeforsikring att ersättas av lov om offentlige sygesikring (1971: 311).
Regler om allmän begravningshjälp återfinns i 16 § i den nya lagen. Enligt
dessa skall efter person som avlider utgå en begravningshjälp som
inledningsvis uppgår till 950 dkr. men indexregleras efter närmare
angivna regler. Beträffande personer under 16 år fastställer socialministern
närmare regler.

För personer som under perioden den 1 januari 1954—den 1 april
1972 varit ”nydende” medlemmar i sjukkassa utgår enligt samma
paragraf ett tillägg, svarande mot skillnaden mellan det tillförsäkrade
beloppet och 350 dkr. Skulle efter en person som var berättigad till
begravningshjälp enligt de äldre reglerna utgå ett belopp av 500 dkr. skall
således enligt de nya reglerna den totala begravningshjälpen utgöra 950
dkr. + 150 dkr. = 1 100 dkr.

Finland

Enligt 33 § 1956 års folkpensionslag (paragrafen senast ändrad genom
FFS 1971:499) gäller att om försäkrad som inte åtnjuter ålderdoms-,
invaliditets- eller arbetslöshetspension avlider utgår begravningsbidrag till
maken. Om den försäkrade inte efterlämnade make eller makarna levde
åtskilda på grund av hemskillnad eller söndring i äktenskapet eller av
annan sådan orsak betalas bidraget till dödsboet.

Bidraget som är indexreglerat utgår f. n. med 822 FM.

Österrike

Den s. k. Allgemeine Sozialversicherungsgesetz (ASVG) består av tre
stora delar, nämligen sjukförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och
pensionsförsäkringen. Inom sjukförsäkringen utgår bl. a. dödsfallsersättning.
Beloppet varierar med inkomsten men är maximerat till 5 400
Schilling (köpkurs f. n. 20:54). Bidraget skall i första hand täcka
begravningskostnaderna. För familjeförsäkrade utgår dödsfallsersättning
med 25 gånger den dagliga genomsnittsförtjänsten.

Med det anförda vill vi framhålla önskvärdheten av en obligatorisk
allmän begravningsförsäkring, vars kostnader på sikt helt skall täckas av
influtna avgifter. Vi anser att en dylik försäkringsform är i högsta grad
motiverad och fyller ett stort behov.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om allmän
obligatorisk begravningsförsäkring inom ramen för lagen om
allmän försäkring.

Stockholm den 16 januari 1973

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping

JOHN ERIKSSON (c)
i Bäckmora