om en allmän glasögonförsäkring

Motion 1974:408 av herr Gillström m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:408

5

Nr 408

av herr Gillström m. fl.

om en allmän glasögonförsäkring

Behovet av synvärd och glasögon blir alltmer angeläget. Kostnaderna
stiger ständigt. Statens pris- och kartellnämnd har i sin senaste utredning
angående handeln med glasögon (SPK 1973-08-28, Dnr 194—69) inte
funnit marginalerna särskilt höga. Trots detta uppfattar allmänheten
kostnaden för glasögon och synundersökningar som ekonomiskt betungande.
Särskilt familjer med många glasögonbärare och personer i de
icke aktiva åldrarna åsamkas dryga kostnader.

I tidigare motioner (1973:155 (vpk), 1973:660 (c), 1973:1170 (fp))
har motionärerna tagit upp frågan om fria glasögon helt generellt. Med
hänsyn till att frågan inte prövats utifrån de olika faktorer, som påverkar
den, synes det nödvändigt att snarast påkalla en utredning. Anskaffandet
av glasögon innehåller nämligen tre olika moment: synundersökning,
tillverkning av glasögonbågar och glas samt försäljning.

Synundersökningen utförs till största delen av leg. optiker och
ögonläkare. Varje år utförs 700 000—800 000 undersökningar, av vilka
optiker svarar för 70 % och läkare för 30 % (Utredning rörande
ögonsjukvården, april 1969). Båda grupperna är legitimerade av socialstyrelsen.
Dessa synundersökningar är tidskrävande och kan inte utsättas
för priskonkurrens utan att kvalitén försämras.

Glasögonbågarna har mer och mer blivit en modeartikel. De kan
därför jämföras med andra varor som övervakas av SPK. Ev. förluster på
synundersökningarna kompenserar optikern genom högre priser på
bågarna.

Glasögonglasen framställs efter ordination till följd av synundersökningen.
Priset regleras därför av ordinationen.

Färdigställandet av glasögon, s. k. inslipning av glas, borde kunna
rationaliseras enligt SPK-utredningen 1973. Denna del borde därför vara
föremål för priskonkurrens.

Synundersökning och kontroll av de färdiga glasögonen samt anpassning
av kontaktlinser utförs av leg. optiker, som sedan 1964 erhåller
legitimation av socialstyrelsen. (Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 juni
1963, nr 456.)

Resor för synundersökning sker nu på egen bekostnad, såvida inte
remiss till ögonmottagning har utfärdats. Detta ökar belastningen på de
redan nu mycket ansträngda ögonmottagningarna. I ”Utredning rörande
ögonsjukvården” (april 1969) efterlyses ett bättre remissförfarande
mellan allmänläkare och leg. optiker. Något sådant remissförfarande har
ännu inte kommit till stånd. SPK förordar i sin senaste utredning större
enheter för glasögontillverkning. Dessa skulle i så fall lokaliseras till de

Mot. 1974:408

6

större orterna. Detta medför längre resor för synundersökning och
anskaffandet av glasögon.

Industrihälsovården och försvaret har på många håll en integrerad
synvård utförd av leg. optiker. Framför allt inom skolhälsovården och
den allmänna sektorn råder dock fortfarande stora brister beträffande
adekvata synundersökningar (Aurell Skolhälsovården; häfte nr 20). Bl. a.
har adekvata synundersökningar visat på direkta ögonfel som orsak till
läs- och skrivsvårigheter i skolan. Inte minst betydelsefulla är därför
sådana synundersökningar vid skolstarten. Samhället har här i första hand
ansvaret för kostnadsfri tillgång till kvalitativt goda synundersökningar.

Kravet på bättre synvård och belysning har den senaste tiden ökat. I
landet finns f. n. endast 167 allmänpraktiserande ögonläkare vid sjukhusen.
Det vore orimligt att endast på dessa sjukhus få ersättning för
arvode för synundersökningar, särskilt som ca 30 % av Sveriges befolkning
enligt en företagen utredning inte har adekvata glasögon trots behov.
Man kan misstänka att bl. a. ekonomiska hinder kan vara orsak.

Socialdepartementet utreder enligt uppgift en del av frågan, och en
viss förbättring har kommit till stånd genom bidraget till starrglasögon.
Fortfarande finns dock många andra synfel än starr, som är i lika stort
behov av bidrag för glasögon.

Målsättningen för samhällets insatser bör vara att tillgodose allmänheten
med fria synundersökningar och glasögon. I en första etapp kan
detta lösas genom att också arvoden för synundersökningar utförda av
leg. optiker och kostnad för glasögonglas ersätts av försäkringskassan, och
att reseersättning till och från leg. optiker på remiss av läkare utgår enligt
gällande bestämmelser för läkarbesök.

Slutgiltigt bör samhället genom en allmän glasögonförsäkring enligt
t. ex. tandvårdsförsäkringens modell tillgodose allmänheten efter individens
behov.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär särskild utredning
angående en allmän glasögonförsäkring,

2. att utredningen därvid handläggs som ärende gällande allmän
hälsovård och icke hänskjuts till handikappgruppen.

Stockholm den 21 januari 1974

ÅKE GILLSTRÖM (s)

SVEN EKSTRÖM (s)

GUNBJÖRG THUNVALL (s)

OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

OLLE ÖSTRAND (s)
ANDERS HAGLUND (s)