om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

Motion 1987/88:Jo768 av Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jo768

av Olof Johansson m. fl. (c)
om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

Mot.
1987/88
Jo768—772

Sammanfattning

Miljöhänsyn måste byggas in i marknadsekonomin. Industrin måste stimuleras
till resurshushållning och större långsiktighet anser centern.

En råvaruskatt bör införas på i första hand uran, kol och olja. Införandet
av råvaruskatt innebär en omfördelning från skätt på arbete till skatt på
råvaror. Arbetsgivaravgiften och inkomstskatten skall sänkas i motsvarande
grad.

Miljöavgifter skall göra det lönsamt för företagen att minska sina utsläpp.
Centern vill införa en avgift på svaveldioxid med 13 000 kr./ton. Regeringen
bör också ta fram förslag om avgifter på freon, organiska lösningsmedel,
vissa kväveoxider, klorföreningar och klorerade ligninrester från massaindustrin.

En obligatorisk ansvarsförsäkring på kemikalier bör införas för att
förbättra kontrollen av miljö- och hälsofarliga kemikalier.

Centern uttalar sin kritik mot att regeringen inte har vidtagit åtgärder för
att efterleva riksdagens beslut om en internationell luftvårdsfond. Fonden
skall stödja åtgärder för att minska bl. a. de försurande utsläppen.

Ekonomin

En framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön måste
vara centrala mål i den ekonomiska politiken. Det innebär bl. a. att
miljöhänsynen måste byggas in i marknadsekonomin. Om inte sådana
hänsyn tas så riskerar den ekonomiska politiken att inriktas mot mål, som
visserligen hänger samman med delar av livskvaliteten, men som ligger vid
sidan av det verkliga målet.

Så kan t. ex. ifrågasättas en ensidig inriktning mot ekonomisk tillväxt. En
tillväxt som för med sig en försämrad miljö, regionala obalanser eller en
ojämnare inkomstfördelning kan minska människors livskvalitet.

Miljöföroreningarna orsakar redan i dag mycket stora ekonomiska skador.
De årliga miljökostnaderna har uppskattats till minst 60 miljarder kronor per
år i Sverige. Mot den bakgrunden kan det vara tveksamt om vissa företag är
lönsamma sett från ett samhällsekonomiskt perspektiv. De kostnader som
utsläpp orsakar i form av korrosion på byggnader, minskad avkastning i jordoch
skogsbruk, ökade sjukvårdskostnader, minskat rekreationsvärde, m. m.

1 Riksdagen 1987188.3sami. NrJo768-772

kan överstiga värdet av nyttigheter som produktionen skapar. Den materiella
välfärd som skapas kan alltså ge en nettoförlust i livskvalitet om man
också räknar in miljöskadorna.

Industrin måste stimuleras till större långsiktighet genom att miljökostnaderna
förs in i företagen via miljöavgifter och skatt på råvaror. Miljöavgifter
kan på det sättet bli ett effektivt instrument för att stimulera utvecklandet av
miljövänligare produktionsmetoder, ett effektivt styrinstrument för samhället.
Den företagsekonomiska kalkylen kan på det sättet vidgas till att
återspegla de samhällsekonomiska värderingarna.

Hittills har punktbeskattning och avgifter använts framför allt för att
finansiera statlig och annan offentlig verksamhet, se diagram.

milj kr

Anslag

Utgift Finansiering

600

-590

mkr

miljöskatter och
avgifter
(■vite mkr)

500

400

Anslag

Utgift Finansiering

300

miljöskatter
och avgifter
(*- 78 mkr)

allmänna budgetmedel

(~2'?6 mkr)

200

allmänna

budgetmedel

100.

1986/87

1976/77

Diagram: De statliga miljövårdsanslagen/utgifterna 1976/77 resp. 1986/87 och deras
finansiering via allmänna budgetmedel resp. (miljö-jskatter/avgifter (löpande penningvärde
!).

Räknar man i fast penningvärde har de samlade anslagen för miljövården minskat
mellan 1976/77 och 1986/87.

Källa: Statens Naturvårdsverk.

I diagrammet har anslag/utgifter för 1986/87 beräknats enligt följande:

Myndighetskostnader 250milj. kr.

(SNV, Kemi, Köne.nämnden och lst:s naturvårdsenheter)

Naturvård (mark + förv.) 78 milj. kr.

Åtgärder mot försurningen 163 milj. kr.

Forskning + PMK 82milj.kr.

Särskilda projekt 14 milj .kr.

Mot. 1987/88

Jo768

Summa

587milj. kr.

2

Miljöavgifter!-skatter

Prövning och tillsyn enl. ML (avgifter)

Täktavgifter

Registreringar (Kemi)

Handelsgödsel- och bekämpningsmedelsavgift
Skatt på dryckesförpackningar
Särskild oljeavgift

lOmilj. kr.
ISmilj. kr.
100milj. kr.
80milj. kr.
73milj. kr.

30 milj. kr. j0768

Mot. 1987/88

Summa

308 milj. kr.

Närmare 50 % av de statliga utgifterna för miljövård finansieras nu med
särskilda skatter och avgifter. Kommunernas tunga kostnadsposter för
miljövård, renhållning/avfallsbehandling och avlopp/avloppsreningsverk
täcks i än högre grad av avgifter. I det senare fallet är det fråga om närmare

Men skatter och avgifter kan användas i såväl finansierande som styrande
syften. Förutom att finansiera verksamhet kan beskattning och avgifter t. ex.
användas till att styra prisbildningen på naturresurser och andra produktionsfaktorer.
Det kan bidra till att man får ut största möjliga effekt av knappa
resurser och att främja en återanvändning.

Råvaruskatt

Det nuvarande skattesystemet har utformats under en period då tillgången
på energi och råvaror betraktades som outtömlig. Svenska produkter kunde
avsättas på en expanderande världsmarknad. Däremot rådde det brist på
inhemsk arbetskraft. Skattebelastningen på produktionsfaktorn arbetskraft
ökade under den här tiden.

För närvarande och för överskådlig tid gäller något annat. Naturresurserna
är begränsade. Världsmarknaden expanderar långsamt och det råder i de
flesta industriländer ett överskott på arbetskraft. I ett sådant läge aktualiseras
behovet av en anpassning av skattesystemet till ändrade förhållanden.

Det finns flera motiv för att införa råvaruskatter. Det första är naturligtvis
att rätta till de snedeffekter som blivit följden av samhällets tidigare ingrepp i
prisbildningen på produktionsfaktorer. Ett annat är att minska efterfrågan
på råvaror vars exploatering och användning medför miljöproblem. Ett
tredje är att för framtiden spara knappa naturresurser. Ytterligare ett motiv
är att helt enkelt skaffa en inkomstkälla till samhället.

Om knappa råvaror förses med relativt höga skatter och förnybara, lätt
tillgängliga råvaror förses med låga skatter eller är skattefria så främjas en
effektiv naturresurshantering.

Systemet med råvaruskatt skall inte medföra någon ökning av det totala
skattetrycket för industrin i sin helhet. Ett införande av råvaruskatt bör
innebära att det sker en överföring av belastningen från arbetskraft till energi
och råvaruåtgång.

80 %.

3

Energibeskattning

Vi anser att råvarubeskattning först bör införas på energi. Det bör omfatta
uran för elproduktion och importerade, miljöskadliga fossilbränslen. För att
åskådliggöra vad en sådan skatt skulle kunna inbringa kan som exempel
nämnas att 1 öre/kWh termisk effekt av uran ger ca 2 miljarder kronor, 100
kr./m3 olja ger ca 1,3 miljarder kronor och 50 kr./ton kol ger ca 125 milj. kr.

Energibeskattningen måste även i fortsättningen främst utformas från
energipolitiska utgångspunkter men också från stabiliseringspolitiska. På så
sätt bör i stället skatten på arbete kunna pressas ner. Om en höjning av
energiskatten genomförs i kombination med sänkningar av inkomstskatten
och andra skatter på arbete och arbetande kapital behöver inte det svenska
näringslivets konkurrenskraft försämras. Dessutom uppnås en regionalpolitisk!
riktigare avvägning av skattebördan.

Eftersom en energiskatt syftar till att dels minska användningen av
beskattade energislag, dels inbringa medel till statskassan, kommer skatteunderlaget
successivt att minska. På så sätt sänks det totala skattetrycket.
Detta bör kompenseras av att användandet av inhemska energikällor
stimuleras. Tillväxt och sysselsättning inom landet påverkas positivt liksom
bytesbalansen.

Vi tror att råvaruskatten kan vara ett bra sätt att utnyttja de positiva
delarna i en miljömässigt anpassad marknadsekonomi. Vi anser att den
sittande skatteutredningen bör ges direktiv att utarbeta förslag till råvaruskatt
och till en motsvarande minskning av skatten på arbete.

Miljöavgifter

Miljöavgifterna måste utvecklas till ett nytt medel i miljöpolitiken. Detta bör
användas parallellt med att det på ett antal områden tas politiska beslut som
sätter absoluta gränser för miljöfarliga utsläpp.

En utsläppsavgift skall under de tillåtna gränserna stimulera företagen att
minska utsläppen. Principen måste alltså vara att genom lagstiftning sätta ett
tak för miljöstörande utsläpp och sedan lägga avgifter på alla utsläpp under
det taket. Det kan alltså aldrig bli fråga om att ”köpa sig fri” att förstöra
miljön. Ingen miljöförstöring, som orsakar samhället kostnader, skall vara
gratis för den som förorsakar den. Vi avvisar därför de idéer om handel med
utsläppsrätter som har framförts även i Sverige.

Av tekniska skäl bör avgiften i ett första steg tas ut för utsläpp från
industrier och energianläggningar. Den snabba utvecklingen av analysinstrument
för rökgasutsläpp skapar helt nya möjligheter för kontroll av luftutsläpp.
Det kommer att vara tekniskt möjligt att genom dessa kontrollsystem
beräkna utsläppsmängderna och därmed kontrollera att de avgifter som
skall betalas verkligen erläggs.

Regeringen bör snarast utarbeta förslag till miljöavgifter utöver svaveldioxid,
på freonanvändning, organiska lösningsmedel, kväveoxider från
förbränningsanläggningar och industriprocesser, samt av klorföroreningar
och klorerade ligninrester i vatten. Även andra utsläpp kan komma att
avgiftsbeläggas.

Mot. 1987/88

Jo768

4

Svavelavgift - ett första steg

Utsläppen av svavel ger en rad direkta och indirekta kostnader. Det kan vara
regionala effekter då luftföroreningar sprids över mycket stora områden.
Som exempel kan nämnas skogen (produktivitet, rekreationsvärde, fastighetsvärde
m. m.), åkermarken (produktivitet), sjöar och vattendrag (insjöfiske,
rekreationsvärde), hälsa (dricksvatten) samt korrosion.

Dessutom förekommer lokala effekter samt föroreningsverkan på växtlighet
(skog, grödor m. m.), korrosion på metallkonstruktioner och kulturminnen,
samt hälsoeffekter (luftföroreningar).

I dag är inte alla poster möjliga att exakt kostnadsberäkna. En möjlighet är
att beräkna de samhällsekonomiska marginalintäkterna, dvs. den uteblivna
kostnaden, som blir resultatet av minskade svavelutsläpp.

Att beräkningen görs på marginalen innebär att den inte visar totalkostnader
av rening eller effekter. Den visar i stället kostnad/intäkt per ton svavel
minskat utsläpp, vid en viss antagen utsläppsmängd för samhället som helhet.

En sådan beräkning visar att den samhällsekonomiska marginalintäkten
för minskade svavelutsläpp är omkring 13 000 kr./ton utsläppt svavel. Den
verkliga kostnaden för utsläppen av ett ton svavel är förmodligen högre då de
flesta effekter är svårkvantifierbara ekonomiskt. Samhällsekonomiskt är det
alltså motiverat att lägga en avgift på 13 000 kr./ton på svavelutsläppen. Vi
föreslår nu att en avgift på 3 000 kr./ton svaveldioxid tas ut i ett första steg.

Obligatorisk ansvarsförsäkring

Inom det svenska näringslivet används och saluförs ca 70 000 olika kemiska
ämnen. Bara för en begränsad del av dem finns en ordentlig dokumentation
av miljö- och hälsorisker. 10 000-tals kemiska ämnen uppfyller inte vad lagen
om kemiska produkter stadgar om ”tillfredsställande utredning av vilka
hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka” (6 §).

Vi anser att tillverkare och importörer av kemikalier skall åläggas att ta en
ansvarsförsäkring för sina produkter för att förstärka kontrollen av kemikalier.
Försäkringsbolagen sätter då premien efter hur man bedömer riskerna.
Man gör det bl. a. utifrån de vetenskapliga undersökningar som företaget har
redovisat. En ytterligare bedömningsgrund är om företaget hittills visat sig
komma med såväl säkra produkter som korrekta redovisningar av gjorda
undersökningar.

En viktig bieffekt är att ökade resurser från såväl företag som försäkringsbolag
kommer att satsas på forskning och analyser på miljöområdet.

Internationell luftvårdsfond

Det måste inrättas en ekonomisk fond för arbetet med att komma till rätta
med Europas luftföroreningsproblem. Fonden bör byggas upp genom
avgiftsuttag på fossila bränslen. Efter en prioritering från miljösynpunkt
bland befintliga fossilt eldade anläggningar och med beaktande av ländernas
ekonomiska förutsättningar kan en fördelning göras av fonderade medel via
lån eller bidrag. Medlen bör utnyttjas för åtgärder som syftar till minskade

Mot. 1987/88

Jo768

5

försurande utsläpp. Det kan ske genom effektivare reningsmetoder, effektivare
energianvändning och övergång till mindre fösurande energislag.
Stimulanser till investeringar är en förutsättning för att det skall bli möjligt
för ekonomiskt svagare länder att inom rimlig tid satsa på bättre rening och
mindre försurande utsläpp. Detta är av stor betydelse för föroreningsbekämpningen
också i vårt land.

Riksdagens majoritet biföll centerns förslag, men regeringen har underlåtit
att tillräckligt driva frågan vidare internationellt, trots att tanken nått
internationellt intresse och uppmärksamhet. Förslaget har t. ex. fått stöd
genom att Brundtlandkommissionen har förordat ett liknande system för en
internationell miljöfond.

Vi anser att regeringen måste redovisa vilka åtgärder den vidtagit för att
förverkliga riksdagens beslut.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

[att riksdagen hos regeringen begär att inkomstskatteutredningen
ges tilläggsdirektiv att utarbeta ett förslag till råvaruskatt i enlighet
med vad som anförts i motionen,1]

1. att riksdagen uttalar vad som i motionen anförts om behovet av
miljöavgifter som ett instrument i miljöpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag att belasta svaveldioxidutsläpp
med en avgift om 3 000 kr./ton,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgifter på
miljöfarliga utsläpp i enlighet med motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en obligatorisk
ansvarsförsäkring för kemikalier,2]

4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av vilka
åtgärder som vidtagits för att förverkliga riksdagens beslut om en
internationell luftvårdsfond.

Stockholm den 22 januari 1988

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Karin Söder (c)

Nils G Åsling (c)

Gunnar Björk (c)

Britta Hammarbacken (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Görel Thurdin (c)
Gunnel Jonäng (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunilla André (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)

Mot. 1987/88

Jo768

1 1987/88 :Sk383

2 1987/88 :L612

6