om ekonomisk grundtrygghet

Motion 1987/88:Sf270 av Inga Lantz (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Sf270

av Inga Lantz (vpk)
om ekonomisk grundtrygghet

Rättvisa socialbidrag

Mångå människor i vårt land behöver samhällets stöd för att klara sitt uppehälle.
6% eller omkring 500000 människor, är beroende av socialhjälp. Arbetslöshet,
sjukdom, social utsatthet, drogmissbruk och rollen som ensamförsörjare
leder till ett ökat socialhjälpsberoende. Därtill kommer dyrtidens
verkningar i form av höga matkostnader och hyror, som gör att människor
ibland tvingas begära hjälp, trots att de har ett förvärvsarbete.

Men ökningen av antalet socialhjälpstagare ligger bland de arbetslösa.
60 % av socialhjälpstagarna är under 30 år. I Bagarmossen i Stockholm är
var femte ung person socialbidragstagare. Antalet bidragstagare ökar markant
bland unga människor som inte har arbete. Fortfarande är ändå gruppen
ensamstående män utan barn den största enskilda gruppen bidragstagare,
och ensamstående mödrar är kraftigt överrepresenterade bland hjälptagarna.

I tider av arbetslöshet och dyrtid då många människor har svårt att klara
sig ekonomiskt är det nödvändigt att staten tar ett större ansvar för att trygga
människors existens. Långtidsarbetslösheten ökar. År 1980 utförsäkrades
drygt 7 000 människor från arbetslöshetskassorna - år 1985 hade den
siffran ökat till 22000. Förtidspensioneringen ökar liksom antalet människor
som av den anledningen måste söka socialhjälp.

Socialtjänstlagen föreskriver att den enskilde skall tillförsäkras en skälig
levnadsnivå men överlåter åt kommunerna att avgöra vad som skall rymmas
inom det begreppet. Socialhjälpstagarna är också utlämnade till kommunernas
bedömningar av vad som är ekonomiskt möjligt i resp. kommun.

Det finns fortfarande stora skillnader mellan kommunerna när det gäller
kostnaderna för socialhjälp. En viktig orsak till detta är att olika normer för
vem som är berättigad till hjälp tillämpas. Det är i andra sammanhang självklart
att ersättningsnivåer skall vara lika över hela landet. Så är det t. ex. beträffande
socialförsäkringar och pensioner. Det borde råda samma likhet
när det gäller normer för socialhjälp. Så är det inte i dag, även om en viss utjämning
har skett.

Socialstyrelsen har analyserat kommunernas socialbidragsnormer för
1986. 105 av landets kommuner, eller 37 %, hade detta år en norm som låg
under riksskatteverkets existensminimum. I inte mindre än 192 kommuner
låg normen för ensamstående för lågt i förhållande till de behov som bidraget
förutsätts täcka. Bara i 91 kommuner fanns en nivå som kunde sägas

vara riktig i betydelsen att den enskilde kunde klara sina utgifter på bidraget.
Dessa siffror är över ett år gamla men tyvärr har förmodligen inga
stora förändringar skett till det bättre. En familj som råkar bo i en kommun
som tillämpar en låg procentsats kan förlora tusentals kronor i förhållande
till en familj som råkar bo i en kommun som har en annan syn på hur stor
socialhjälpen skall vara. Det är fråga om skillnader på 1 000 i månaden för
en ensamstående vuxen och på 2 500 kr. i månaden för en trebarnsfamilj.
Detta förhållande måste anses som djupt orättvist.

En och samma norm bör givetvis gälla beträffande socialbidragets storlek.
Regeringen bör utfärda bindande normer för socialhjälpen i form av
riksminiminorm.

Inför SOFT

Socialbidragens utformning hänger nära samman med frågan om det framtida
socialförsäkringssystemet och frågan om ett införande av ett socialförsäkringstillägg
- SOFT.

Det finns många skäl att införa SOFT, bl. a. behovet av att minska de uppenbara
orättvisor som är förenade med det nuvarande systemet. Med
SOFT skulle man eliminera åtminstone vissa av dessa orättvisor. Förutom
att ge bättre rättvisa åt socialhjälpstagarna skulle det kunna medverka till en
ekonomisk utjämning mellan kommunerna. Förmodligen skulle en sådan
allmängiltig norm få större effekt i utjämningssyfte än de olika skatteutjämningsförslag
som nu diskuteras, eftersom det också är så, att det är de fattigaste
kommunerna som oftast har de största utgifterna för socialhjälpen.

Vpk kräver införande av en allmän socialförsäkring. En sådan allmän
grundförsäkring skulle kunna ersätta folkpensioner, KBT, studiestöd, bostadsbidrag,
socialbidrag, olika former av arbetslöshetsunderstöd och andra
liknande transfereringar. Principen, menar Vpk, måste vara att alla människor
garanteras en grundtrygghet på en levnadsnivå som i alla livets skeden
kan anses vara skälig.

Vpk har många gånger tidigare fört fram krav på SOFT och på den allmänna
grundförsäkringen. Tidigare riksdagar har avslagit förslagen mest
med hänsyn till att de ekonomiska förutsättningarna saknas. Men ett genomförande
av t. ex. SOFT kostar inte mer totalt och samhällsekonomiskt
sett, än vad socialhjälpen redan i dag kostar. Förmodligen skulle också
SOFT bli billigare för landet som helhet. Den försöksverksamhet som bedrivits
på flera ställen i landet har visat att de rutiner som behövs för att pröva
rätten till SOFT bl. a. lett till att ansträngningarna att hjälpa SOFTsökande
till ett arbete intensifierats högst betydligt. Fler bidragsberoende
kom i arbete än när socialhjälpen betalades ut på vanligt sätt.

Det finns visserligen försök i olika kommuner som syftar till att försöka
hjälpa långtidsarbetslösa till arbete också inom det nuvarande socialhjälpssystemet.
Försök med detta har just startat i Tyresö kommun.

Men om SOFT ersatte socialhjälpen skulle dels större rättvisa kunna uppnås
mellan kommunerna, dels skulle socialtjänstens resurser kunna användas
på det sätt som var tänkt från början, nämligen att mer arbeta med
de förebyggande insatserna.

Mot. 1987/88

Sf270

9

Den nya tekniken påverkar socialförsäkringssystemet

Det finns också ett annat skäl till att införa SOFT eller i högre grad kanske
att införa ett helt nytt socialförsäkringssystem. Och det är frågor som rör
den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden och vad en eventuell stor arbetslöshet
kommer att innebära sett utifrån socialförsäkringssynpunkt.

Den tekniska revolution som just tagit sin början kommer att föra med sig
en total förändring som kullkastar den nuvarande basen för vårt ekonomiska
system. I och med detta kommer också vår vardag och vårt levnadssätt
att påverkas och förändras. Ingen tidigare teknologi har varit tillämpbar på
så breda samhällsområden. Ingen har haft så direkta och omfattande sociala
verkningar eller burit på så stora motsägelser mellan det destruktiva och det
rationella. Och ingen teknologi har så snabbt utvecklats och utvecklas. Det
som tidigare tagit 250 år att utveckla tar i dag 25 år.

Datateknikens förmåga att spara in på mänskligt arbete saknar alla tidigare
motstycken. I detta avseende är den historiska situationen kvalitativt ny.
Alla tidigare teknologiska genombrott har sparat in mänskligt arbete - ofta i
stor skala, men ändå har mängden mänskligt arbete och efterfrågan på människors
insatser ökat, därför att det industriella systemet som helhet hade en
stark utvidgning i volym och utbredning. Idag är läget ett annat. Den väldiga
arbetsbesparingen inträffar i ett klimat av svag tillväxt. Dessutom gör
sig den nya teknologin gällande samtidigt över hela arbetsfältet. Ingen
snabbväxande tjänstesektor kompenserar i dag bortfallet inom industrin.
Tvärtom går automatiseringen hårdare fram utanför tillverkningsarbetet.

Den nya tekniken leder till ett helt nytt samhälle med en helt annan infrastruktur.
Aldrig tidigare har vi haft ett så kraftfullt medel som den nya
tekniken att styra och manipulera med. Nya ekonomiska villkor kommer att
gälla.

Den nya tekniken kommer med all sannolikhet att medföra en mycket
stor arbetslöshet. Den kommer inte att gå att klara ens med kraftiga arbetstidsförkortningar.
En generell förkortning till 6 timmar om dagen skulle visserligen
kunna innebära ett tillskott av 200000 till 300000 nya arbetstillfällen
men det kommer inte att räcka på långt när för att täcka upp överskottet
av arbetslösa människor.

Den nya teknikens verkningar och den åtstramning som den offentliga
sektorn är utsatt för kommer att öka arbetslösheten. Detta gör att något
måste göras åt det sociala grundtrygghetssystemet.

Mot. 1987/88

Sf270

10

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om formerna
för ett införande av ett totalövergripande ekonomiskt och socialt
grundtrygghetssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i avvaktan
på detta grundtrygghetssystem frågan om socialförsäkringstililägg
åter aktualiseras av regeringen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i avvaktan
på ett socialförsäkringstillägg en riksnorm bör utarbetas för
att få till stånd mer rättvisa socialbidrag1].

Stockholm i januari 1988

Inga Lantz (vpk)

Mot. 1987/88

Sf270

1 1987/1988:So241