om dricksvattenförsörjningen

Motion 1987/88:Jo514 av Ingrid Andersson och Mats O Karlsson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo514

av Ingrid Andersson och Mats O Karlsson (s)
om dricksvattenförsörjningen

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Vi har i Sverige vant oss vid att det varit
en självklarhet att det finns god tillgång på vatten av god kvalitet. Men det
har hänt en del som visar att så icke är fallet. I motion 1987/88:Jo523 pekade
vi på såväl problem med vattenburna infektioner i kommunala vattenledningar
som problem med vattenförsörjning i enskilda brunnar. Vi hävdade
att det finns ett stort behov av information och rådgivning på området samt
att det krävs ett förstärkt samhälleligt ansvar, särskilt vad gäller enskilda
vattentäkter.

Det är därför glädjande att statens livsmedelsverk i årets budgetförslag
anvisas 800 000 kr. för att förstärka verkets resurser för dricksvattenfrågor.
Det pågår också fler aktiviteter för att förbättra situationen.

- Genom personligt engagemang och intresse hos enskilda befattningshavare
inom t. ex. Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Sveriges
lantbrukskemiska laboratorium (SLL) bedrivs rådgivning och information,
som växt fram genom deras stora kontakter med konsumenterna.

- Naturvårdsverket finansierar en försurningsinventering, innefattande
försöksverksamhet med statsbidrag till åtgärder mot surt grundvatten i
enskilda brunnar.

- De svenska brunnsborrarorganisationerna arbetar aktivt med kvalitetsfrågor.

- Utbildning sker inom brunnsborrarorganisationerna och AMU:s regi.

- Ett ökat allmänt intresse för dricksvattenfrågor, bl. a. på grund av
försurningsproblematiken, Tjernobylolyckan, Rhenflodens kemikaliepåverkan
och flera kommunala vattenburna epidemier, har gjort en rad myndigheter
och organisationer aktiva på detta område.

Ytterligare insatser behövs.

Det finns i dag i landet ca 400 000 vattentäkter som betjänar drygt en
miljon permanentboende. Av dessa är maximalt ca 150 000 borrade brunnar
och resterande, ca 250 000, grävda eller utförda på annat sätt. En översiktlig
bedömning, grundad på olika undersökningar, är att 10-15 % av de borrade
brunnarna och 30-40 % av de övriga är i otillfredsställande skick beträffande
vattenkvalitet och utförande.

Vattenförsörjningen vid fritidsboende, vilket berör ca två miljoner
invånare, baseras på uppskattningsvis 200 000-400 000 brunnar. Det anläggs
årligen 8 000-10 000 brunnar, varav uppskattningsvis 6 000-8 000

avser permanentboende, 1 000—2 000 fritidsboende. Ca 5 000 av dessa
brunnar föranleds av att man byter sin gamla dåliga brunn mot en ny.

I ekonomiska termer kostar denna nyetablering av brunnar 200-300 milj.
kr., varav 100-150 milj. kr. på grundval av att den gamla vattentäkten har
dålig vattenkvalitet, dåligt tekniskt utförande eller är påverkad av yttre
föroreningar. Till detta kommer kostnader för vattenreningsutrustning.
Dessa insatser resulterar dess värre inte alltid i tillräcklig tillgång på bra
vatten till kunden/konsumenten. Enskilda konsumenter råkar illa ut.

Den beskrivna verksamheten genomförs i dag huvudsakligen direkt
mellan konsument och brunnsborrare. Konsumenten riskerar därvid att
komma i ett underläge. Det är t. ex. oklart i vad mån konsumenttjänstlagen
kan tillämpas då kriterierna på vad som kännetecknar en godkänd vattentäkt
inte är stadfästa. Den enskilde konsumenten behöver enligt vår mening stöd
från samhällets olika instanser i större utsträckning än för närvarande.

Det har etablerats kontakter mellan myndigheter och vattenbormingsintressen,
men det saknas en systematisk handläggning av frågor rörande de
enskildas vattenförsörjning. SGU, livsmedelsverket, konsumentverket, naturvårdsverket,
kommunförbundet och analyslaboratorier är exempel på
parter som behöver samordnas och som kan utarbeta modell för ett förstärkt
samhälleligt ansvar för enskilda vattentäkter.

Ansvaret i stort för vårt vatten är spritt på många olika myndigheter. De
lyder dessutom under olika departemnet, t. ex. livsmedelsverket under
jordbruksdepartementet och Sveriges geologiska undersökning under industridepartementet.
Detta försvårar att åstadkomma det övergripande ansvar
för vårt vatten, som vi anser vara nödvändigt för att vi även i framtiden skall
kunna förse Sveriges befolkning med dricks- och bruksvatten i tillräcklig
mängd och av god kvalitet.

Vad som nu krävs är enligt vår mening en genomgripande översyn och
samordning för att få en helhetssyn på vår vattenförsörjning och ett ökat
samhälleligt ansvar när det gäller de enskilda vattentäkterna. Ett direkt
uppdrag bör ges till SGU och SLL att svara för information och rådgivning
för att permanenta och utveckla den verksamhet som spontant växt fram.

Riksrevisionsverkets nyligen presenterade vattenrapport bekräftar det
behov av samhälleliga insatser och samordning som vi efterlyser.

Utöver denna administrativa och ansvarsmässiga samordning mellan
myndigheter behövs även ett samlat grepp och en utökning av forskningen
kring dricksvattnet. Det är stor skillnad mellan satsning på forskning kring
avloppsvatten och konsumtionsvatten. Livsmedelsverket har t. ex. inga egna
forskningsmedel i motsats till naturvårdsverket.

Mot. 1987/88
Jo514

4

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förstärkt samhällsansvar och samordning
av tillsyn och åtgärder inom området vattenförsörjning och
vattenkvalitet.

Stockholm den 20 januari 1988

Mot. 1987/88
Jo514

Ingrid Andersson (s)

Mats O Karlsson (s)