om domarnas ställning

Motion 1987/88:A602 av Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A602

av Allan Ekström (m)
om domarnas ställning

En av hörnstenarna i vårt statsskick är att den dömande makten skall utövas
av skickliga, självständiga och oväldiga domare. Domarkåren är rättsstatens
sista utpost.

Kvaliteten på domarkåren beror i långa loppet självfallet på yrkets
attraktivitet. Det gäller för domstolarna att locka till sig de mest kompetenta
juristerna och att därefter behålla dem. I sista hand måste det vara en
angelägenhet för riksdagen att värna om domarkårens kvalitet. Gällande
ordning, enligt vilken det överlämnas åt arbetsmarknadens parter att
bestämma anställningsvillkoren för domarna, är för den skull tvivelaktig.
Det är icke dessa organisationers ensak att genom lönesättning och liknande
påverka kvaliteten hos våra domare.

De enskilda domarna måste vidare vara garanterade integritet och
oavsättlighet. Prövningen av frågan, huruvida en enskild domare på grund av
brott förverkat sin rätt att vara domare, måste således tillkomma allmän
domstol eller sålunda i sista hand Högsta domstolen. I ett sådant här för vår
rättsordning fundamentalt ämne borde det icke finnas utrymme för korporativism
(Mot. 1986/87:K205). Inte desto mindre är det så, att det anförtrotts åt
en korporativistiskt sammansatt särskild domstol att pröva denna fråga.
Detta blev en konsekvens av 1975 års ämbetsansvarsreform, till grund för
vilken ytterst ligger den besynnerliga - närmast befängda - tanken att, om en
tjänsteman vid sin myndighetsutövning kränker en enskild persons intressen
eller på annat sätt tillfogar denne skada, detta är att betrakta som en
arbetsrättslig angelägenhet uteslutande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
Det bör i stället naturligen vara de enskilda medborgarna som är att anse
som förfördelade.

Den i 11 kap. 5 § regeringsformen intagna skyddsbestämmelsen till
förmån för domarna måste - det är slutsatsen - innefatta den ordningen, att
domare icke kan skiljas från sin domartjänst annorledes än av allmän
domstol. Det är ägnat att förvåna att riksdagen en gång kunnat intaga den
ståndpunkten att en domstol med från arbetsmarknaden hämtade intresseledamöter,
där yrkesdomarna dessutom förordnas för en period av tre år i
sänder, skulle ha kompetens att i sista hand pröva en sådan avgörande fråga.

Att domarna - även de högsta - utses på rent objektiva grunder är
självfallet också ett oeftergivligt krav. Det måste vara angeläget att det

skapas yttre garantier som utesluter varje form av misstanke att regeringen
begagnar sin utnämningsmakt på ett sätt som är oförenligt härmed.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen begär att regeringen i samband med den översyn av
tjänsteansvaret som pågår inom regeringskansliet också ser över
domarnas ställning och därvid särskilt överväger frågan om att
överföra prövningen av domares skiljande från tjänsten till allmän
domstol.

Stockholm den 15 januari 1988
Allan Ekström (m)

Mot. 1987/88
A602