om djurskyddslagens bestämmelser rörande aga av djur.

Motion 1975:384 av herr Wemer i Malmö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:384

5

Nr 384

av herr Wemer i Malmö

om djurskyddslagens bestämmelser rörande aga av djur.

I djurskyddslagen 3 § andra stycket föreskrives: ”Djur får inte pådrivas
eller agas med redskap som lätt kan sarga eller på annat sätt skada
djuret.” Formuleringen är olycklig och otidsenlig. Den hänför sig till en
tid — som inte är alltför avlägsen — då man menade att ett djur av
medveten illvilja kunde bete sig på ett sätt som borde rendera djuret
bestraffning i form av aga. Man menade också att dylik bestraffning
skulle kunna bli djuret till rättelse och fostran. Enligt denna uppfattning
förutsättes en reflexionsförmåga som man numera vet att djuret inte
besitter, varför ordet ”aga” bör utmönstras ur lagtexten.

Ordet aga kan också omedvetet bidra till en hård behandling av djuret.
Lagtexten tillåter ju uppenbarligen att djuret agas, dvs. att djuret får
uppbära slag, blott det inte sker med redskap som lätt kan sarga djuret.

Även uttrycket ”lätt kan sarga djuret” är olyckligt valt. Skall
över huvud begreppet sarga, som i sammanhanget är rått och vulgärt,
användas måste i vart fall ordet ”lätt” utmönstras. Ingen bör ha rätt att
aga ett djur så att det under några omständigheter sargas, dvs. såras.

Det är angeläget att djurskyddslagen 3 § andra stycket får en sådan
utformning att den inte som nu kan komma i konflikt med den numera
skärpta s. k. djurplågeriparagrafen, Br 16:13.

Med hänvisning till ovanstående hemställes

att riksdagen hos regeringen begär översyn av 3 § andra stycket
djurskyddslagen i enlighet med vad i motionen anföres.

Stockholm den 22 januari 1975

MÅRTEN WERNER (m)
i Malmö