om djurskydd

Motion 1987/88:Jo535 av Pär Granstedt m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo535

av Pär Granstedt m. fl. (c)
om djurskydd

Djurskyddet i vårt land är i dag bristfälligt. Av tradition har djur förorsakats
betydande lidande. Detta har motiverats och försvarats med att djurens
lidande är nödvändigt med hänsyn till den nytta människan kan få av verksamheten.

Detta har gällt oavsett om verksamheten har varit av forskningskaraktär
eller inte. Under de sista tjugo åren har formerna för djurhållning förändrats
dramatiskt. Djurhållningen har byggts upp och anpassats enbart med
hänsyn till effektivitetskrav. Kvantitetskraven har varit högre prioriterade
än kvalitetskraven. Detta har tidvis vållat intensiva debatter där allmänheten
tydligt visat sin skepsis till de nya formerna för djurhållning.

I vissa fall har konsumenterna också, genom ett köpmotstånd mot olika
produkter, tvingat fram en förändring.

Informationen till konsumenterna om djurhållningen, dess påverkan på
kvaliteten på produkterna och informationen om verksamheten med djurförsök
är dock fortfarande otillfredsställande.

Allmänheten har dock starka krav på lagstiftaren att ställa upp sådana
regler för djurhållning och djurförsöksverksamhet att dessa blir moraliskt
och etiskt acceptabla för ett folkflertal.

I denna motion tar vi därför upp ett antal områden som måste tillgodoses
i den kommande nya lagstiftningen om djurskydd. Vi behandlar även frågor
rörande de djurförsöksetiska nämnderna.

Djurskyddslagens allmänna inriktning

Jordbruksministern har remitterat ett förslag om ny djurskyddslag till lagrådet.
Efter lagrådets hörande har regeringen möjlighet att ytterligare överarbeta
förslaget. Detta är angeläget av följande skäl.

a) Lagen saknar klara och entydiga regler för inriktningen av det fortsatta
arbetet med att finna alternativa metoder till djurförsök.

Av lagrådsremissen framgår att regeringen valt att inte utforma förslaget
till ny djurskyddslag så att det klart framgår att djurförsök skall tillåtas om
det saknas alternativa metoder.

Enligt vår uppfattning skall en ny lagstiftning klart och entydigt redovisa
de intentioner som lagstiftaren har. Vi utgår från att en bred majoritet av
riksdagen delar vår uppfattning att djurförsök inte kan accepteras när and

ra metoder finns. I det fall det kan påvisas synnerliga skäl för att använda Mot. 1987/88

djurförsök som ett komplement till andra försöksmetoder bör detta endast Jo535

kunna accepteras genom ett restriktivt dispensförfarande.

Lagen bör därför innehålla tvingande regler av denna innebörd.

b) Förbjud LD-50-test.

I tidigare motioner till riksdagen har vi föreslagit att s. k. LD-50-test skall
förbjudas. LD-50-test ansågs tidigare vara ett sätt att mäta ett ämnes eller en
produkts giftighet. Verksamheten innebär att ett antal försöksdjur exponeras
för det ämne som skall undersökas i allt högre koncentrationer eller
doser till dess att hälften av djuren avlider.

Numer står det helt klart att testets värde är synnerligen begränsat. För
det första kan ämnets giftighet för människa inte säkert beräknas med djurförsöken
som grund. För det andra är ett stort antal ämnen och produkter
giftiga för allt levande givet att ämnet eller produkten tillförs i tillräckligt
stora koncentrationer. Vanligt koksalt skulle med LD-50-metoden som
grund klassas som ett gift. Samtidigt vet vi att en viss mängd salt är nödvändigt
för människan.

Den nya djurskyddslagen bör därför innehålla ett stadgande om att LD50-test
inte skall tillåtas.

c) De djurförsöksetiska nämnderna.

De djurförsöksetiska nämnderna infördes i syfte att utgöra ett samhällets
kontrollorgan för forskning där djurförsök ingår. I efterhand kan vi konstatera
att nämndernas verksamhet varit av begränsat värde och inte uppfyllt
det syfte som lagstiftaren hade. Mot denna bakgrund är det angeläget att
reformera regleringen av nämndernas verksamhet på följande punkter.

I. Nämndernas sammansättning:

Nämnderna är i dag sammansatta så att en majoritet av ledamöterna företräder
verksamheten på olika sätt. Detta är ur principiell synpunkt betänkligt.
Om nämnderna skall kunna fullgöra en kontrollfunktion i någon grad
förutsätter detta självklart att en majoritet av ledamöterna företräder andra
intressen än djurförsöksverksamhetens.

II. Nämndernas storlek:

I de djurförsöksetiska nämnderna finns ett stort antal intressen representerade.
Det gäller dels ledamöter som representerar forskningsintressen och
ledamöter som är verksamma i forskningsarbetet, dels djurskyddsintressena
och slutligen allmänrepresentanter. Antalet ledamöter är stort. En orsak
till att nämnderna inte kunnat leva upp till sin kontrollfunktion är därmed
nämndens storlek.

Enligt vår uppfattning saknas bärande skäl för att motivera det dominerande
inflytande som verksamheten tillåtits ha på nämndernas arbete.

Här finns möjligheter att dra paralleller till en annan nämndorganisation.
Det övervägande antalet samhällsorgan är så sammansatta att allmänrepresentanterna
är i majoritet. Detta hindrar naturligtvis inte att företrädare
för verksamheten dels har en viss representation för insyn i nämndarbetet,
dels också — vilket är vanligare — deltar i nämndarbetet som experter 10

utan att ha förslags- och rösträtt. Vi vill också i detta sammanhang erinra Mot. 1987/88

om att regleringen av kommunala och landstingskommunala nämndorga- Jo535

nisationen utformats på ett sådant sätt att företrädare för verksamheten
erhåller yttranderätt endast efter särskilt beslut i det berörda organet.

1 samband med att förslaget till ny djurskyddslag presenteras för riksdagen
bör därför reglerna om de djurförsöksetiska nämnderna ses över. Därvid
bör frågan om nämndernas sammansättning behandlas särskilt. Riksdagen
bör därför av regeringen begära förslag avseende nämndernas sammansättning
så som vi i motionen föreslagit.

III. Nämndernas arbete:

Riksdagen beslutade efter förslag från centerpartiet att begära en genomlysning
av de djurförsöksetiska nämndernas arbete. Ett betänkande har också
avlämnats. Av betänkandet framgår att nämndernas möjligheter att påverka
och kontrollera verksamheten omgärdas av betydande svårigheter.

Många gånger inskränks nämndens funktion till att i efterhand erhålla information
om vilken verksamhet som pågår. Detta är självklart inte acceptabelt.
Nämnderna skall vara ett rådgivande och kontrollerande organ till
forskningen. De redovisade uppgifterna tyder på att insikten om behovet av
rådgivning inte är framträdande hos verksamhetsföreträdarna.

Detta är allvarligt. För att understryka det allvar med vilket lagstiftaren
betraktar djurförsöksverksamheten bör därför regleringen på denna punkt
skärpas betydligt. Inget djurförsök bör därför få påbörjas utan nämndens
godkännande.

Även denna fråga bör lösas i samband med det pågående beredningsarbetet
i regeringen.

Djurförsök i undervisningen

Djurförsök spelaren betydande roll i undervisningen inom biologiskt inriktade
högskolor och utbildningar. Möjligheter har skapats för dispens från
sådana utbildningsinslag. Många vittnesbörd visar dock att denna dispensregel
tillämpas mycket olika av olika linjenämnder. Informationen om dispensmöjligheterna
brister på många håll. Det är därför viktigt att UHÄ
också fortsättningsvis och med ökad kraft bedriver ett uppföljningsarbete
på detta område och försöker få till stånd en någorlunda enhetlig och generös
tillämpning på samtliga studieorter.

Det är också viktigt att det inom berörda utbildning bedrivs ett aktivt
utvecklingsarbete för att ta fram undervisningsmetoder som kan tjäna som
alternativ till djurförsök.

Inom ungdomsskolan bedrivs inga djurförsök i egentlig mening, men
däremot förekommer dissektioner. Det bör vara en självklarhet att ingen
elev mot sin vilja skall behöva deltaga i sådana undervisningsmoment. Likaså
bör riktlinjer utfärdas som innebär att dissektioner inte bör genomföras
med djur som avlivats särskilt för detta ändamål. 11

Utbildning och forskning i alternativa metoder Mot. 1987/88

Jo535

Om den av riksdagen uttalade målsättningen om en minskad användning
av djurförsök skall kunna förverkligas är det viktigt att forskning och utbildning
på högskolenivå förstärks.

På forskningsområdet är det viktigt med en jämförande utvärderingsforskning
som dels studerar tillförlitligheten i de djurförsöksmetoder som
används, dels gör jämförelser med tillgängliga alternativa metoder. Därtill
bör betydande resurser sättas in på metodutveckling i fråga om tester utan
djurförsök.

Regeringen bör ge UHÄ i uppdrag att ta fram ett program för en starkt
ökad satsning på utbildning och forskning kring alternativa metoder inom
högskolan. I ett sådant program bör också ingå en eller flera professurer.

Programmet bör kunna finansieras genom en särskild avgift på djurförsök.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av djurskyddslagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpning av
regleringen av de djurförsöksetiska nämnderna avseende nämndernas
funktion och sammansättning,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om djurförsök i utbildningen1],

[att riksdagen beslutar hos regeringen begära ett särskilt program
för alternativa metoder inom högskolan'].

Stockholm den 26 januari 1988
Pär Granstedt (c)

Birgitta Hambraeus (c) Ingbritt Irhammar (c)

Elving Andersson (c)

') 1987/88:Ub738

Svenskt Tryck Stockholm 1988

12