om djurmiljön på försöksdjursinstitutionerna

Motion 1987/88:Jo520 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo520

av Martin Olsson (c)

om djurmiljön på försöksdjursinstitutionerna

Uppmärksamheten på försöksdjurens situation och lidanden har blivit allt
större under senare år främst tack vare de ideella insatser som gjorts för att
öka kännedomen om och förståelsen för försöksdjurens förhållanden.

Detta har lett till att allt fler i dagens samhälle ställer upp för kraven att
olika åtgärder skall vidtas för att åtminstone de plågsamma djurförsöken
skall ersättas av s. k. alternativa testmetoder.

Frågor som däremot inte synes ha rönt samma intresse eller i vart fall
ännu inte lett till några viktigare konkreta beslut är behovet av förbättringar
av de förhållanden under vilka försöksdjuren lever under sitt liv på institutionerna.
Det gäller frågor om burars storlek, miljö som motsvarar djurens
beteenden, rastning, gruppstorlek m. m.

För alla djurslag som används i försök i vårt land, utom för apor, finns
regler om minimimått för deras förvaring på institutionerna. Men måtten är
snålt tilltagna och överensstämmer inte alls med djurens verkliga behov av
utrymmen och miljö.

För apor finns inga måttbestämmelser utan lantbruksstyrelsen ger tillstånd
till aphållning och godkänner aphållningen från fall till fall. Att genomföra
erforderliga förbättringar för djuren blir svårt när bestämmelser
och rekommendationer saknas.

I Europakonventionen om djurförsök finns däremot minimimått för apburar
angivna, men sett ur djurskyddssynpunkt måste dessa regler bedömas
som otillfredsställande varför de ej bör bli vägledande för bestämmelserna i
vårt land.

När det gäller regler för djurhållning oberoende av om det gäller husdjur,
sällskapsdjur, djur i djurparker eller försöksdjur bör de enligt min mening i
första hand utgå från djurets behov med hänsyn till dess storlek, rörelsebehov,
beteende, naturliga miljö och mycket annat. Sedan bör man så långt
det är praktiskt möjligt försöka tillgodose dessa behov. Oberoende av för
vilket ändamål djuren hålls borde, som jag ser det, reglerna för deras utrymmen,
miljö m. m. vara desamma.

Situationen för aporna på vissa försöksdjursinstitutioner kan vara belysande
för skillnaden mellan djurparksdjur och försöksdjur. De flesta apor
som används i forskning i vårt land är viltfångade. Förutom det mycket
påfrestande frihetsberövande! och strapatser under transporten till för dem
helt främmande platser kommer de under återstoden av sitt liv att tvingas

leva under torftiga förhållanden på försöksinstitutionerna. Det bör erinras Mot. 1987/88

om att apor är högt stående djur som står människan nära i intelligens och Jo520

socialt beteende.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är nationellt karantänscentrum
för apor. På SBL utförs försök även av andra än SBL, bl. a. läkemedelsindustrin.
De flesta apor som används där är gråapa och grön markatta.

Enligt uppgift sitter dessa ensamma eller två och två i burar med måtten
60 x 60 cm och 185 cm höjd. Det innebär alltså en golvyta på 0,36 kvm.

Jämför man detta med de måttrekommendationer som lantbruksstyrelsen
utfärdat för motsvarande apor som hålls i djurparker är skillnaden
mycket stor, eftersom det där anges att de skall leva i grupp och ha 50 kvm
golvyta och 5 m höjd. Både utrymmeskravet och gruppsamvaron gör att
djurparksreglerna ger aporna där helt andra förutsättningar än vad som
uppges vara regel i SBL.

Även förhållandena på institutioner skiftar. Vissa har betydligt djurvänligare
miljö än andra. Om vi fortsätter att hålla oss till apor kan nämnas att
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg ordnat rastrum för dem och att småapor
hålls i grupper vid hygieniska institutionen vid Lunds universitet.

Vad gäller apor kan även erinras om att de genom aidsforskningen synes
komma att användas som försöksdjur i större utsträckning än tidigare med
risk för att antalet apor i djurförsök blir allt större. Det är därför nu särskilt
aktuellt och viktigt att nya — och för djuren bättre — regler fastställs så att
lokaler m. m. för eventuell utökning av aphållningen utformas på ett ur
djurskyddssynpunkt acceptabelt sätt.

I förslaget till ny djurskyddslag i den i höstas framlagda lagrådsremissen
anges i 4 § att ”djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel,
skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på sådant
sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt".

Här nämns alltså inte försökdjur, men enligt min mening borde det vara
självklart att samma minimiregler skall gälla för burhållning, miljökrav,
rekreationsmöjligheter och annat för djuren oberoende av om de drabbats
av att bli försöksdjur eller ej. De grundläggande regler som anges i förslaget
till 4 § bör alltså vara utgångspunkt för fastställande av detaljföreskrifter.

För apor och för andra djur som hålls såväl i djurparker som på försöksdjursinstitutioner
borde en viktig åtgärd vara att de för djuren gynnsammare
reglerna borde gälla vid båda typerna av djurhållning. För det kan väl
inte vara så att de betydligt större utrymmen som föreskrivs för djuren i
djurparker är till för människorna!

Riksdagen bör därför i uttalande fastslå att minimireglerna för burmått,
miljöförhållanden m. m. för djuren vid försöksdjursinstitutioner bör ses
över och att regler utarbetas och fastställs för hållande av försöksdjur så att
de motsvarar reglerna för hållande av djur i djurparker och för sällskapsdjur.
Djurens behov skall vara utgångspunkten för denna översyn.

Det är viktigt att djurförsöken begränsas och att de plågsamma upphör.

Men det är också mycket viktigt att samhället genom klara regler garanterar
att försöksdjuren lever under acceptabla förhållanden under sin tid på institutionerna.

Jag har i denna motion tagit aporna som exempel och de mycket stora

skillnader som gäller mellan vilka utrymmen m. m. som föreskrivs i djur- Mot. 1987/88

parkerna jämfört med vad som tillämpas vid institutionerna. Kravet i mo- Jo520

tionen gäller självklart alla djur trots att jag nöjt mig med att ta en djurart
som exempel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att reglerna för burmått, miljöförhållanden
m. m. för försöksdjur ses över och anpassas efter djurens
behov och ej understiger motsvarande regler för djur i djurparker
och för sällskapsdjur.

Stockholm den 25 januari 1988
Martin Olsson (c)

12