om djurhållningen

Motion 1987/88:Jo271 av Karl Erik Olsson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo271

av Karl Erik Olsson m. fl. (c)
om djurhållningen

Jordbruket i Sverige har haft en årlig produktivitetsökning på 6-8 %. Utvecklingen
har styrts till allt större och mer specialiserade enheter.

Utvecklingen har sin bakgrund i socialdemokratiska regeringars satsningar
på storskalighet i jordbruk och livsmedelsindustri. Den stora förändringen
kom i och med 1967 års jordbrukspolitiska beslut. Då uppmanades
till och gavs stöd till uppbyggnad av stora specialiserade företag
för produktion av svin, fjäderfä och ägg drivna av såväl enskilda som bolag.

Samhällets krav på hög effektivitet och produktion av billiga livsmedel
har också resulterat i en ökad specialisering. På företag med begränsad
areal och där brukaren inte velat eller kunnat få arbete utanför gården har
man ofta byggt upp en intensiv djurhållning för att få en tillräcklig inkomst.

I vissa fall har mycket stora industrialiserade anläggningar för djurskötsel
byggts upp med ytterst litet arealunderlag. Djurhållningen har koncentrerats
till färre och större enheter och till vissa regioner i landet. Denna
omstrukturering har varit negativ för miljön.

Sjöar och havsområden har på sina håll blivit övergödda. I grundvattnet
har nitrathalterna på flera håll nått en oacceptabel nivå. Denna miljöpåverkan
är allvarligast i intensiva jordbruksbygder med omfattande djurhållning.
Att jordbruket har ett delansvar i detta sammanhang är odiskutabelt.

Många former för storskalig uppfödning av framför allt svin och fjäderfä
är därför värda kritik. Den alltmer automatiserade stordriften har också
tagit former som är plågsamma och stressande för djuren.

De etiska bedömningarna hänger samman med insikten om att det finns
ett nära samband mellan djurhälsa och kvaliteten på animalieprodukterna. I
dag har många av de slaktade djuren sjukliga förändringar. Samtidigt är det
belagt att exempelvis lugna grisar ger bättre fläsk. I mindre besättningar
finns därför förutsättningar för att djuren skall må bättre och få färre
infektioner.

I djurhållningen har rationaliseringar och ökade avkastningsnivåer prioriterats.
Kvantitet har satts före kvalitet.

Uppfödning i djurfabriker leder också till problem av annan art. De stora
gödselmängder som hanteras innebär allvarliga miljöproblem. Dessutom
slår djurfabrikerna med sin storskaliga produktion undan förutsättningarna
för familjejordbruken.

Jordbrukets byggnader har en användningstid av ca 50 år. Många byggnader
är dåligt anpassade till människans och djurens behov. Det behövs

ekonomiskt utrymme för reinvesteringar för att förbättra såväl arbets- som
djurmiljön i byggnadsbeståndet.

Också på ett annat sätt står animalieproduktionen inför ett vägval. Det
går att i större utsträckning än i dag ”förädla” husdjuren. Av bl. a. etiska
skäl ifrågasätter vi denna utveckling. När nya och från naturen främmande
tekniker tillämpas behövs ett regelverk som tar hänsyn till miljömässiga,
sociala och etiska värderingar. Centerpartiet har i en annan motion föreslagit
en etisk lagstiftning för biotekniken.

Mål för djurhållningen

Produktion och efterfrågan skall vara i harmoni. Produktionen av animalieprodukter
bör vara så stor att den med viss marginal klarar säsongsvariationen
i produktion och efterfrågan.

Växtodling och djurskötsel skall bedrivas så att djuren mår väl och så att
en god yttre miljö bevaras. All djurhållning skall därför vara arealanknuten.
Dessutom skall reglerna för djurhållning utformas så att djurhållningen blir
etiskt försvarbar. De största djurfabrikerna skall avvecklas.

Landskapet måste hållas öppet och varierat. De stora naturvärdena i
skogs- och mellanbygdernas odlingslandskap måste bevaras. Där finns bl. a.
naturliga betesmarker som är typiska för äldre tiders jordbruk. Där finns
också en rad hotade eller sällsynta naturtyper med rikt växt- och djurliv.
Djurhållningen skall därför vara sådan att djuren lever så nära sitt normala
liv som möjligt. Betesdrift är ett naturligt inslag i uppfödning av nöt, får
m. fl. djurslag.

Satsa på kvalitet

Samtidigt som bönderna skall ta sitt ansvar för livsmedlens kvalitet skall de
naturligtvis inte klä skott för den försämring av råvarorna som i dag ofta
sker i förädlings- och distributionsleden. Om konsumenterna och bönderna
förenar sig så finns där sannolikt tillräcklig kraft för att förbättra mellanleden.

Det behövs tydliga signaler till alla eld i livsmedelskedjan. Kvalitet måste
systematiskt sättas i centrum och kvalitetsprodukter premieras. Kvalitetsprissättning
är en väg att premiera animaliska produkter som är producerade
i en god djurmiljö.

Framtidens djurhållning

Mångå konsumenter vill inte acceptera en livsmedelsproduktion som bygger
på en mer eller mindre långtgående manipulering av t. ex. arvsmassan hos
växter och djur. Till de tveksamma hör också lantbrukare som känner oro
för följdverkningar de inte kan överblicka. Den utveckling som innebär en
allt större manipulering med husdjurens arvsanlag inger farhågor och måste
ifrågasättas. Det krävs en omfattande forskning av teknikens inverkan på
djur och livsmedel och att den utvärderas.

Mot. 1987/88
Jo271

8

Program för en god djurhållning

För att stimulera en utveckling av en djurhållning som samtidigt uppfyller
kraven om hög livsmedelskvalitet, minskad miljöpåverkan och företagsekonomisk
lönsamhet i jordbruksföretaget krävs insatser från samhället.

En god miljö för djuren går, enligt centerpartiets mening, inte att förena
med en sådan produktion som de s. k. djurfabrikerna svarar för. Även i
övrigt bör samhället slå fast de riktlinjer som skall gälla för djurhållningen.
Ett särskilt program för verksamheten är angeläget. Programmet bör utgå
från följande principer:

- En teknik som är lämpad för framtidens småskaliga familjejordbruk och
livsmedelsindustri skall utvecklas.

- Kraven på djurskydd och djurhälsa skall förstärkas och vara sådana att
djuren mår väl.

- Antibiotika i foder skall vara förbjudet. De dispensmöjligheter som nu
finns skall upphöra.

- Djurhållningen per brukningsenhet skall maximeras till 300 djurenheter
(1 DE = 1 ko eller häst, 2 ungnöt, 3 suggor, 10 slaktsvin eller 100 höns).

- All djurhållning skall vara arealanknuten och de lokala förutsättningarna
beaktas.

- Enheter som överskrider ovanstående regler skall anpassas under en
15-årsperiod.

- Nuvarande investeringsstopp för djurstallar skall ersättas med en etableringskontroll
för stallar med mer än 50 djurenheter.

- Bidrag till gödselvårdsanläggningar skall utgå av de medel som inflyter
från avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

- Naturgödsel skall lagras så att den kan spridas på bästa sätt och tidpunkt.

- Åkerjorden skall vara bevuxen så stor del av året som möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs

att riksdagen av regeringen begär förslag till program för djurhållningen.

Stockholm den 26 januari 1988

Karl Erik Olsson (c)

Karl-Anders Petersson (c)

Kerstin Göthberg (c)

Agne Hansson (c)

Lennart Brunander (c)
Bertil Jonasson (c)

Mot. 1987/88
Jo271

9