om direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret

Motion 1976/77:343 av herr Lindblad

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1976/77

343-350

Motion

1976/77:343

av herr Lindblad

om direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret

Civilförsvaret har ett mycket stort behov av föryngring i sin organisation.

Av civilförsvarets krigsorganisation på 210 000 personer utgörs 85 % av män.

Till det lokala allmänna civilförsvaret rekryteras i allmänhet dessa män
när de lämnat värnpliktsåldern, alltså först efter 47 års ålder. Bara i mycket
begränsad utsträckning har de militära myndigheterna medgivit att vissa
får gå över något tidigare. Civilförsvaret tillförs dock unga vapenfria.

Till de mer kvalificerat utrustade och utbildade 20 undsättningskårerna
(med ca 10 000 personer) rekryteras årligen omkring tusen värnpliktiga i
35-årsåldern. I stället för att gå till lokalförsvaret får dessa alltså en viktig
uppgift i civilförsvaret.

Alltför gamla

Att civilförsvaret får sin huvudsakliga personal som 48-49-åringar leder
till betydande svårigheter. Det är en klar erfarenhet att den övre åldersgränsen
på 65 år är alltför hög. De krav som ställs på civilförsvarets personal, fysiskt
och psykiskt, blir mycket stora om man t. ex skall släcka bränder, rädda
människor under hoprasade hus och arbeta sig fram till instängda i skyddsrum.
Om fler yngre personer ingick i civilförsvaret skulle möjligheterna
att klara de mest fysiskt krävande uppgifterna bli betydligt större.

Avgångar av hälsoskäl blirstora i en organisation som har sin huvudsakliga
personal i åldrarna över 50 år. Omloppshastigheten blir därför snabb, dvs.
det årliga behovet av rekrytering och utbildning för att ersätta de avgångna
blir stor. Om civilförsvaret fick rekrytera yngre personal skulle den enskilde
kunna stanna längre i organisationen, dvs. det årliga utbildningsomfånget
skulle på sikt minskas i förhållande till dagens. Civilförsvaret skulle samtidigt
bli både effektivare och billigare.

Kvinnor

En metod för att motverka civilförsvarets "förgubbning” är att rekrytera
kvinnor. Civilförsvaret har valt att utbilda dessa vid 25 års ålder. Denna
rekrytering av kvinnor inleddes härom året. Avsikten är att komma från
tidigare indelning i manliga och kvinnliga uppgifter, men huvudsyftet är
att genom denna rekrytering få in en yngre grupp som bättre än de betydligt
äldre männen kan stå emot stora påfrestningar. Könsuppdel ningen står dock
kvar genom att undsättningskårerna tycks förbli helt manliga, genom överföring
av 35-åringar.

1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 343-350

Mot. 1976/77:343

2

U ndsättni ngskårerna

Civilförsvaret skulle alltså vinna i effektivitet och kunna sänka de långsiktiga
kostnaderna om fler yngre kunde införas i organisationen. De 20
undsättningskårerna är mest utbildningskrävande. Om civilförsvaret fick
grundrekrytera värnpliktiga, alltså i 20-årsåldern, skulle den enskilde kunna
tjänstgöra kanske dubbelt så lång tid som nu, dvs. civilförsvarets utbildningsbehov
skulle minska. Alternativt kunde man få en kvalitetshöjning
genom att också sänka åldern för när de utbildade lämnar undsättningskårerna.
I stället skulle då det lokala allmänna civilförsvaret få ett mycket
välbehövligt tillskott i form av tidigare värnpliktiga från undsättningskårerna.

Brandmän

Vissa civila grupper, främst brandmän, borde helt avdelas för civilförsvaret,
som därmed fick en betydligt bättre beredskap och en höjd kvalitet
på befälen. Om möjligt borde man alltså undvika att ta ut sådan personal
för militär grundutbildning. Svårigheten är att den militära uttagningen ofta
görs innan vederbörandes civila yrkesval är gjort. Den som börjat som brandman
och placerats i civilförsvaret till följd av detta skall självfallet stå kvar
i civilförsvaret även om vederbörande sedan får ett annat civilt yrke.

Gränsområdena

En rekrytering av värnpliktiga direkt till civilförsvaret - i första hand
för undsättningskårerna - framstår som starkt motiverad. Det bör vara lätt
att ordna i storstadsområden och i merparten av landet. I gränsområdena,
t. ex. i övre delarna av Norrbotten, är behovet av lokalrekryterade militära
förband stort. Där kan det vara svårt att låta civilförsvaret konkurrera om
de värnpliktiga - men det gäller genom alla åldersgrupper, alltså även i
fråga om äldre värnpliktiga (lokalförsvarsförband)och i förhållande till hemvärnet.
Men också i dessa områden måste civilförsvaret få en rimlig tilldelning,
eftersom kraven på civilförsvaret bedöms vara stora i särskilt känsliga,
möjliga invasionsområden.

Militärt överskott

Åtskilliga värnpliktiga får i dag en "grundutbildning” som inte är inriktad
för någon krigsplacering. De utgör helt enkelt "statens billiga arbetskraft".

I princip bör sådana uppgifter överföras till fast anställd personal. En värnpliktig,
som tjänstgör vid flygvapnet men sedan inte behöver nyttjas i dess
basförband, överförs i dag till arméns lokalförsvarsförband. Vederbörande
har då en markstridsutbildning omfattande endast några få veckor - sam

Mot. 1976/77:343

3

tidigt som den officiella svenska doktrinen är att ingen enda värnpliktig
kan krigsplaceras om han har mindre än 7,5 månaders utbildning. (1 andra
länder finns kortare utbildning, och i Sverige krigsplaceras kvinnor med
långt kortare frivillig utbildning.) Det vore rimligt att under en övergångstid
- innan anställda helt övertagit sådana uppgifter som inte är utbildning
för krigsuppgiften - låta civilförsvaret få bedriva grundutbildning av dessa
värnpliktiga under den tid som nu används för markstridsutbildning. Vid
utryckning skulle de värnpliktiga alltså krigsplaceras i civilförsvaret, samtidigt
som staten under några månader också använt dem som arbetskraft
för fredstida uppgifter, t. ex. för flygtidsproduktion.

Erkänn totalförsvaret!

Att låta civilförsvaret direktrekrytera vissa värnpliktiga så att dessa endast
utbildades för civilförsvarsuppgifter kan inte rimligen avvisas med argumentet
att det skulle strida mot värnpliktstanken. Tvärtom vore det ett
erkännande av att civilförsvaret - liksom också andra civila delar av totalförsvaret
- nu äntligen skulle anses ha en sådan roll att det militära
försvaret inte längre skall behöva lägga beslag på samtliga värnpliktiga. Om
den militära utbildningen ger en grund för militär krigsplacering under
många år kan det sägas att överföring till civilförsvaret av t. ex. 35-åringar
vore slöseri med resurser, eftersom man då ju inte fullt utnyttjade vederbörandes
militära kunskaper. Tillmäts denna aspekt stor betydelse talar det
alltså ytterligare för att ge civilförsvarsutbildning redan till 20-25-åringar.

Att en del män skulle direktrekryteras till civilförsvaret får begränsade
operativa effekter för det militära försvaret, eftersom antalet brigader under
loppet av några år i det närmaste halveras. De allsidigt användbara krigsförbanden
behöver alltså framöver bara omkring hälften av den årliga värnpliktskontingenten.
De övriga fördelas på förband med långt mindre uppgifter,
förband med ytterst svag rörlighet och även i flera andra avseenden
materiellt svagt utrustade 1972 års försvarsbeslut - både utredning, regering
och riksdag - noterade att dessa typer av sämre rustade förband inte var
i behov av värnpliktiga i samma utsträckning som när förbanden varit brigader.
Bl. a. uttalades att den som utbildats förtjänst i ett sådant icke allsidigt
användbart förband skulle stanna i detta under längre delen av sin krigsplaceringstid,
till skillnad från brigaderna, vilkas värnpliktiga omsätts betydligt
snabbare.

Slutsatsen blir alltså att civilförsvaret skulle bli effektivare och på sikt
samtidigt billigare om det fick direktrekrytera värnpliktiga. Samtidigt finns
genom senare års försvarsbeslut ett mindre behov än tidigare av stor numerär
årligen grundutbildade för det militära försvaret. Att tillåta direktrekrytering
av både män och kvinnor till civilförsvaret är därför fullt förenligt med
värnpliktsprincipen. Nämligen om denna princip anses tjäna syftet att ge
totalförsvaret bästa möjliga användning av landets mänskliga resurser.

Mot. 1976/77:343

4

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktrekrytering
av värnpliktiga också till civilförsvaret samt även i övrigt åtgärder
för att ”föryngra” civilförsvaret.

Stockholm den 19 januari 1977

HANS LINDBLAD (fp)