om den samhällsvetenskapliga forskningen rörande de östeuropeiska staterna, m. m.

Motion 1975/76:484 av herr Bergqvist

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1975/76:484

av herr Bergqvist

om den samhällsvetenskapliga forskningen rörande de östeuropeiska
staterna, m. m.

Forskning om förhållandena i Östeuropa har blygsam omfattning i Sverige.
Men Östeuropa-forskningens utbyggnad och utformning bör inte ses som
ett intresse bara för akademiker och företrädare för näringslivet. Tvärtom
förtjänar hela frågan att placeras in i ett större, allmänpolitiskt perspektiv.
Sverige måste som arbetshypotes ha en fortsatt fredlig samlevnad med en
grupp östeuropeiska stater, vilkas samhällsstruktur radikalt skiljer sig från
de västeuropeiska staternas. Utbyggda kontakter och samarbete med öststaterna
kan antas förbli ett väsentligt svenskt intresse. Men möjligheterna
till utbyggt samarbete begränsas av otillräckliga kunskaper på svensk sida
i fråga om dessa staters politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Om
utsikterna till kontakt och samarbete skulle bli sämre genom ändringar
i det internationella läget finns särskilt behov av kunskaper om dessa staters
funktions- och reaktionssätt.

Särskilt i Förenta staterna. England och Västtyskland har stora forskningsresurser
under efterkrigstiden inriktats på studier av Östeuropa. Detta
forskningsarbete har avsatt många värdefulla resultat. Mot en koncentration
av Östeuropa-forskningen till de nämnda staterna kan dock invändas att
deras allmänpolitiska och militärpolitiska orientering gör det möjligt att misstänkliggöra
forsningsarbetets objektivitet, vare sig sådana misstankar skulle
vara berättigade eller ej. I stort sett samma argument som anförts för att
förlägga ett internationellt fredsforskningsinstitut till Sverige skulle kunna
hävdas till förmån för ett östeuropeiskt forskningsinstitut i vårt land. Vår
alliansfria politik och vår strävan till goda förbindelser med både väst och
öst borde undanröja misstankar om att samhällsvetenskaplig forskning i
svensk regi, inriktad på Östeuropas stater, skulle vara avsedd att tjäna politiska
syften i strid med vederbörande staters legitima intressen.

Nordiskt forskningsinstitut

På 1960-talet väcktes i Nordiska rådet ett finländskt medlemsförslag om
att i Finland inrätta ett nordiskt forskningsinstitut för östeuropeiska frågor.
Förslaget remissbehandlades, och från olika håll betygades intresse för utveckling
av forskningen om Östeuropa. Men därefter har i stort sett ingenting
hänt.

1971 rekommenderade Nordiska rådet regeringarna att "utreda förutsättningarna
för ett ökat nordiskt samarbete inom forskning och undervisning

Mot. 1975/76:484

9

om Östeuropa”. Finland utsågs att vara samordnande land i ärendet. I slutet
av året meddelade ministerrådet att en arbetsgrupp i Finland hade undersökt
”vissa nationella frågor utgående från rekommendationen”. Arbetsgruppen
hade dock ”inte ansett det möjligt att ta ställning till vad ett eventuellt
nordiskt samarbete på ifrågakommande område exakt borde omfatta”.

1972 anförde ministerrådet bland annat följande:

För att samarbetet skall få ändamålsenlig uppbyggnad bör utgångspunkter
för samarbetet preciseras, varvid hänsyn bör tas till att resurserna inte splittras
på för många områden och till att samarbetet sker i nära kontakt med centrala
nationella forskningsplaneringsorgan. Planläggning av samarbetet under
beaktande av ovannämnda synpunkter har påbörjats av kulturavtalets
organ.

1974 meddelade ministerrådet att resultatet av två pågående utvärderingar
av de samnordiska institutionerna för Asien-forskning och för Latinamerikaforskning
kan komma att "skapa bättre förutsättningar för en prövning av
behov och former för ett nordiskt samarbete på sådana områden för regional
forskning som t. ex. östeuropaforskningen”.

1975 meddelade ministerrådet att Nordiska rådet ännu inte hade tagit
ställning i frågan. Man framhöll att det fanns anledning att ytterligare vänta
med ett beslut. Det som denna gång åberopades som skäl för uppskov var
att vissa forskare i Norden bildat en förening för öststatsforskning, (Nordiska
kommittén för öststatsforskning, som konstituerades i november 1975). Erfarenheterna
av verksamheten inom detta nya "informella” samarbetsorgan
borde enligt ministerrådet avvaktas innan Nordiska rådet vidtar några åtgärder.

En uppenbar risk med den fortsatta debatten om nordiskt samarbete på
Östeuropa-forskningens område är att en sådan debatt kan tas till intäkt
för passivitet på det nationella planet. Självfallet är det önskvärt att det
nordiska forskningsarbetet samordnas och att t. ex. Finlands speciella resurser
och erfarenheter väl utnyttjas. Men en lösning av samordningsproblemen
kan ta avsevärd tid. Dessutom kan man befara en steril konkurrens
om ett eventuellt instituts förläggning. En utbyggnad av forskningen i de
olika nordiska länderna bör inte fördröjas genom komplicerade samarbetsdiskussioner,
även om samordningsbehovet naturligtvis bör beaktas i samband
med utbyggnaden.

Östeuropa-forskningen i Sverige

Under 1970-talet har en viss utbyggnad av den forskning om Östeuropa
och av de akademiska utbildningsresurserna på området kommit till stånd
i Sverige. År 1970 blev det möjligt att ta doktorsexamen vid Uppsala universitets
slaviska institution på en ny s. k. alternativlinje inriktad på östeuropeiska
samhällsförhållanden. Studieplanen var provisorisk och förlängdes
inte när den nya forskarutbildningens studieplaner definitivt lades

Mot. 1975/76:484

10

fast 1972. Under senare delen av 1960-talet hade emellertid den öststatsinriktade
verksamheten vid slaviska institutionen i Uppsala alltmer ökat
i omfattning, varför tanken på att skilja dessa studier från slaviska institutionen
aktualiserades. 1970 inrättades en ny fristående avdelning för öststatsforskning
vid universitetet, och samtidigt tillkom en halvtidstjänst som
biträdande professor i ämnet. 1973 infördes vid Uppsala universitet en särskild
öststatsinriktad akademisk utbildning på kandidatnivå. Ämnet fick
namnet Öststatskunskap och anknöts till statsvetenskapliga institutionen.

1 jämförelse med den forskning om Östeuropa som bedrivs i en del andra
länder måste motsvarande forskning i Sverige betecknas som klart underutvecklad.
De personella resurser som finns vid avdelningen för öststatsforskning
är en biträdande professor med deltidstjänst samt ytterligare några
få personer. 1 avdelningens arbetsseminarier deltar i genomsnitt 15-20 personer.
Bortsett från öststatskunskapen vid Uppsala universitet gäller i stort
sett att de samhällsvetenskapliga institutionerna ägnar mycket liten uppmärksamhet
åt förhållandena i Östeuropa. 1972 gjorde universitetskanslersämbetets
internationaliseringsutredning en karaktäristik som tyvärr fortfarande
är giltig i sina huvuddrag.

I förhållande till öststaternas relativa vikt framstår utbudet av utbildning
i vårt land som otillräckligt. Utbildningen i statskunskap ägnar öststaterna
en viss men inte särskilt omfattande uppmärksamhet, medan utbildningen
i t. ex. ekonomiämnena och juridik endast i mycket begränsad mån beaktar
östförhållanden - kanske på sin höjd ett par procent av utbildningsinnehållet
i en värld, där ungefär 40 "> av industriproduktionen sker inom de s. k.
socialistiska hushållningssystemen.

Situationen är i själva verket ännu ogynnsammare med tanke på att samhällsförhållandena
i öststaterna för en svensk framstår som mer avvikande
och studiet därav följaktligen som mer krävande än motsvarande förhållanden
i t. ex Västeuropa. Härtill kommer ytterligare, att ryska endast i begränsad
omfattning studeras i gymnasieskolan och dessutom anses svårare
än t. ex. engelska, tyska och franska. Den som saknar kunskaper i ryska
eller andra "östspråk" är hänvisad till sekundärt material med de i synnerhet
i detta sammanhang välkända riskerna för förvrängningar och selektivitet
i tillgängligt material.

Förslag

Oberoende av vad som längre fram kan hända i Nordiska rådet är det
ett både svenskt och internationellt intresse att den samhällsvetenskapliga
Östeuropa-forskningen i Sverige kraftigt byggs ut. I vad mån en sådan utbyggnad
bör ske inom ramen för ett institut med tvärvetenskaplig inriktning
är en annan fråga, liksom också hur forskningen skall anknytas till olika
universitet. Under alla förhållanden bör forskning om Östeuropa ges hög
prioritet vid den fortsatta utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga forskningens
resurser. Därför är det viktigt att riksdagen ger uttryck åt en opinion
i denna riktning. Självfallet förutsätter en mera omfattande samhällsve

Mot. 1975/76:484

11

tenskaplig forskning om Östeuropa att tillgången på akademiker med kunskaper
i vederbörande länders språk väsentligt ökas. En ökad språk vetenskaplig
satsning, särskilt beträffande de slaviska språken, kan sålunda visa
sig nödvändig. Möjligheterna till rekrytering av forskare av östeuropeiskt
ursprung bör också beaktas.

Hemställan

Med stöd av det anförda yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att forskning med anknytning
till de östeuropeiska staterna bör få hög prioritet vid den
fortsatta utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga och språkvetenskapliga
forskningen.

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av formerna
för utbyggnad av forskningen i Sverige angående de östeuropeiska
staterna, varvid behovet av samordning med ett eventuellt
nordiskt institut för östeuropeisk forskning beaktas.

Stockholm den 21 januari 1976
JAN BERGQVIST (s)