om den ökande hembränningen
Motion 1987/88:Sk823 av Gudrun Norberg och Margareta Andrén (fp)
Motion till riksdagen
1987/88:Sk823
av Gudrun Norberg och Margareta Andrén (fp)
om den ökande hembränningen
Hembränningen har blivit en fritidssysselsättning med status. I bostadsområden
förekommer att de boende bildat hembränningsföreningar, i vilka
nyinflyttade erbjuds medlemskap.
I en kvällstidning gavs hembränningen epitetet ”den nya folkrörelsen”.
Tidningen skildrade hur olika personer bränner alkohol hemma och hur butiker
som säljer snabbvinsatser och aktivt kol gärna står till tjänst med att
informera om hur man enkelt skaffar en hembränningsapparat.
Att lagöverträdelser förekommer inom olika områden vet vi, men att
hembränningen nu är så ohämmad och öppen, måste ses med stor oro.
Grunden för den svenska alkoholpolitiken är att samhället har kontroll över
tillverkning och försäljning av alkohol. Denna princip infördes 1885 då husbehovsbränningen
förbjöds.
Vi vet mycket litet om hur mycket sprit som tillverkas olagligt. Siffrorna
över antalet sådana brott, som kommer till polisens kännedom, har ökat
långsamt men entydigt under en längre period. De senaste årssiffrorna ligger
omkring 800. Tidigare trodde man att jästförsäljningen gav ett mått på
hembränningen, men socialstyrelsen anser numera att den statistiken inte
säger någonting.
Det finns ett antal SIFO-undersökningar från 1974 till 1985 som tyder på
att 13-14% av befolkningen använder hembränd sprit åtminstone någon
gång under loppet av ett år. Man kan se att allt färre medborgare, 29% år
1985, tycker att olaga sprittillverkning är en allvarlig lagöverträdelse.
Polisens spaning efter olaga sprittillverkning är inte högt prioriterad. Det
finns inte någon särskild personal avdelad för den uppgiften på samma sätt
som man har ca 500 poliser för narkotikaspaning. Olaga sprittillverkning är
en form av skattebedrägeri. Skattebedrägeri i allmänhet har ett högsta straff
på 6 år. När skattebedrägeriet har formen av olaga sprittillverkning är det
högsta straffet bara 4 år. Det måste betyda att sprittillverkningen som sådan
betraktas som en förmildrande omständighet.
Riksdagen måste med skärpa uppdra åt regeringen att ta ett fastare grepp
om alkoholpolitiken. Bl. a. gäller det att vidta kraftiga åtgärder mot hemtillverkning
av alkohol.
En orsak till den ökande hembränningen är den omfattande försäljningen
av snabbvinsatser. Det har medfört att människor bibringas uppfattningen
att det är tillåtet att tillverka vin och sprit hemma.
Alkoholhandelsutredningen (SOU 1986:35) behandlade bland andra frågor
också hembränningen. Framför allt tog man upp frågan om aktivt kol.
Aktivt kol används i samband med tillverkning och renaturering av sprit för
att rensa spriten från finkelolja, denatureringsmedel och andra tillsatser.
Tillverkning av aktivt kol torde inte förekomma i Sverige. Utredningen föreslog
att såväl import och tillverkning som överlåtelse av aktivt kol skall
kräva tillstånd. Däremot ansågs inte själva innehavet behöva regleras.
Att tillståndsgivningen bör vara restriktiv är självklart. I princip bör tillstånd
endast ges när det finns garantier för att kolet skall komma till en legal
industriell användning.
Lämpligen bör tillståndsfrågorna handläggas av socialstyrelsen, som också
bör ha ansvaret för att bestämmelserna efterlevs.
Vid sidan av de skärpta bestämmelserna om import, tillverkning och
överlåtelse av aktivt kol är det också nödvändigt med en kampanj mot hembränningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen
om handel med drycker att tillstånd kommer att krävas för import,
tillverkning och överlåtelse av aktivt kol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kampanj mot hembränning.
Stockholm den 25 januari 1988
Gudrun Norberg (fp) Margareta Andrén (fp)
Mot. 1987/88
Sk823
7
