om den enskilde och organisationerna

Motion 1987/88:L203 av Martin Olsson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :L203

av Martin Olsson m. fl. (c)

om den enskilde och organisationerna

Ett fritt och av statsmakterna oberoende organisationsväsende och föreningsliv
är genom sin omfattning och sina uppgifter en viktig del av vårt
folkstyre. De synnerligen många föreningar och organisationer som är
verksamma har nämligen avgörande betydelse i vårt samhälle eftersom de
fullgör både för den enskilde och för samhället väsentliga uppgifter på många
områden, exempelvis inom ekonomisk, facklig, politisk och humanitär
verksamhet samt i religionsutövning, vetenskap, forskning och idrott.
Praktiskt taget alla i vårt land tillhör en eller flera föreningar. Även om
medlemskap är frivilligt för den enskilde är det i synnerligen många fall en
förutsättning för att vederbörande skall kunna hävda sina rättigheter och
intressen samt för att kunna utöva fritidsaktiviteter och hobbies.

Att på olika sätt underlätta och stimulera föreningslivet men även att verka
för skydd för den enskildes ställning inom och gentemot en organisation
måste ses som ett samhällets intresse och skyldighet. Frågan om den enskilde
medlemmens rättigheter och skyldigheter inom en organisation, liksom
medborgarnas ställning gentemot olika organisationer, har under senare år
uppmärksammats allt mer. Dessutom har frågor om organisationernas
ställning och inflytande inom vårt moderna samhälle och förhållandet mellan
samhälle och organisationer tilldragit sig ett växande intresse.

För föreningar, som är organiserade som ekonomiska föreningar, gäller
sedan mycket länge lagstiftning, vilken reglerar deras verksamhet. Ny lag om
ekonomiska föreningar har för övrigt fastställts under det gångna året. Alla
övriga föreningar, vilka är flertalet, betraktas som ideella. För dessa finns
ingen speciell lagreglering i civilrättsligt hänseende.

I denna motion tar vi på nytt upp frågan om utredning om lagstiftning för
ideella föreningar i syfte att främst ge grundläggande regler för den enskildes
ställning inom och gentemot en organisation. Vi tar även upp frågan om
utredning om korporativa tendenser i vårt samhälle och i vilken utsträckning
den enskildes ställning i förhållande till organisationerna bör ges ett ökat
skydd i regeringsformen.

Lagregler för ideella föreningar Mot. 1987/88

L203

Som nämnts har den enskildes ställning inom och gentemot organisationerna
kommit att diskuteras allt mer och vissa förhållanden kritiserats hårt.

Den starkaste kritiken har därvid riktats mot kollektivanslutningen av
fackföreningsmedlemmar till det socialdemokratiska partiet, vilken fortsatt
trots att riksdagen upprepade gånger sedan 1973 uttalat sig emot denna för
vårt demokratiska samhälle helt främmande verksamhet. Frågan om lagstiftning
som skydd mot att bli kollektivansluten till ett politiskt parti tas ej upp i
denna motion utan i särskild motion.

Flera händelser och förhållanden under senare år har aktualiserat frågan
om behov av - utöver lag mot kollektivanslutning - lagstiftning för att skydda
medlemmens ställning och finna regler för rättigheter och skyldigheter.

Som exempel på sådana händelser kan erinras om uppmärksammade fall
av dels uteslutning eller hot om uteslutning av medlemmar, ur fackliga
organisationer, dels vägran att få utträde. Andra exempel är fall där förening
avtalat med visst försäkringsbolag om kollektiva sakförsäkringar för sina
medlemmar utan att ha inhämtat dessas samtycke. Denna fråga avgjordes
under fjolåret av högsta domstolen som med fyra röster mot en beslöt uttala
att beslut om kollektiv hemförsäkring ej kan anses uppenbart strida mot
förbundets syften, varför alla medlemmar i förbundet är bundna av beslutet
oavsett egna önskningar.

När det gäller övriga samhällsmedborgares förhållande till vissa organisationer
kan nämnas fackföreningars blockader dels mot enmansföretagare
utan anställda, dels mot företagare utan anställda som är medlemmar i den
blockerande organisationen.

Enligt vår uppfattning finns det utan tvekan starka skäl för en närmare
utredning rörande såväl behovet som den lämpliga utformningen av lagstiftning
om de ideella föreningarna. En utgångspunkt måste vara att variationsrikedomen
i föreningslivet inte får begränsas eller föreningslivet och
organisationsväsendet hindras. Det viktigaste i en sådan lagstiftning bör vara
det som ur samhällets synpunkt är mest skyddsvärt, nämligen den enskildes
ställning i förhållande till organisationerna. Det gäller exempelvis rätten att
bli medlem i, rätten till utträde ur och rätten att stå utanför en organisation.

Det gäller även medlems rättigheter och skyldigheter vid hot om eller beslut
om uteslutning samt medlems bundenhet av beslut som fattas utan hans
medverkan eller som rör frågor utanför föreningens verksamhetsområde.

Ytterligare frågor där lagreglering bör övervägas är minoritetsskyddet,
ekonomi och revision, skadeståndsskyldighet, ansvar för uppkomna förbindelser,
upplösning av förening och villkoren för att en ideell förening skall
anses vara en juridisk person.

Andra motiv - än den enskildes rättigheter - för överväganden av någon
form av lagreglering är de viktiga funktioner som föreningar, organiserade
som ideella, har anförtrotts av samhället.

Det har alltid varit naturligt att det funnits en lagstiftning för ekonomiska
föreningar. Lagen om dessa - både den tidigare och den nya - innehåller
noggranna regler dels motsvarande aktiebolagens för aktiebolagen, dels
bl. a. om medlems rättigheter och skyldigheter samt minoritetsskydd.

Lagens tredje kapitel innehåller sådana regler. I 1 § sägs:

En ekonomisk förening får inte vägra någon inträde som medlem, om det
inte finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till arten eller omfattningen av
föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak.

I 4 § anges regler för utträde ur föreningen.

En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur föreningen. I stadgarna får
föreskrivas att en uppsägning skall göras skriftligen och att uppsägningshandlingen
skall vara försedd med medlemmens bevittnade namnunderskrift.

I samma paragraf anges om uteslutning:

En medlem får uteslutas ur föreningen på sådan grund som anges i stadgarna.

Föreningsstämman skall besluta om uteslutningen, om inte annat föreskrivs i
stadgarna.

116 § anges att styrelsen skall föra en medlemsförteckning och att den skall
hållas tillgänglig.

För de ekonomiska föreningarna, vilka - liksom de ideella - fyller mycket
viktiga uppgifter i vårt samhälle och för den enskilde, finns alltså grundläggande
regler gällande medlemmens ställning. Även om det självfallet är
skillnad mellan ekonomiska och ideella föreningar, visar lagen om ekonomiska
föreningar att man där utan att på något sätt begränsa föreningsfriheten
kan ha regler ungefär motsvarande dem vi vill att man skall pröva vad gäller
en lag om ideella föreningar.

Det är därför varken för organisationerna eller för föreningsfriheten något
nytt om man nu prövar att finna lämpliga sådana regler även för de
organisationer, som ingår i den stora gruppen ideella föreningar.

I riksdagen har vid ett flertal tillfällen motionskrav framförts om utredning
av frågan om lagstiftning för ideella föreningar. Fram till 1983 avvisades
dessa krav med hänvisning till att pågående utredningsarbete gällande
arbetsrätt, stiftelser och ekonomiska föreningar borde avvaktas innan
ställning togs till utredningskravet.

Eftersom det nämnda utredningsarbetet avslutats för flera år sedan finns
det tidigare motivet för avslag alltså inte längre. Riksdagens socialistiska
majoritet har därefter avvisat utredningskraven utan andra motiveringar än
att det ansetts att det ”saknas skäl för lagstiftning om ideella föreningar”.

Vi vill nu upprepa kravet på att en utredning företas om behovet och
lämpligheten av en lagstiftning om ideella föreningar i främst syfte att skydda
den enskildes rättigheter och ställning. Eftersom föreningslivet är så
avgörande för vårt samhälle och för praktiskt taget alla medborgare är det av
största betydelse att alla har förtroende för organisationerna. En lagreglering
av grundläggande principer skulle kunna vara ett medel att stärka såväl
medlemmarnas som övrigas tilltro till organisationerna och deras verksamhet
och därigenom vara till gagn för alla inbegripet även föreningarna och deras
funktionärer.

Föreningsfriheten är grundlagfäst och får självfallet inte begränsas genom
en lagstiftning. Men inom ramen för föreningsfriheten måste bl. a. möjligheterna
prövas att ge garantier i lagstiftning för den enskilde medlemmens
ställning inom och gentemot ”sin” organisation. Liksom en sådan eventuell 7

Mot. 1987/88
L203

lagstiftning inte får verka hindrande på föreningsliv och organisationsväsen- Mot. 1987/88

de får den inte heller ges byråkratiska inslag. L203

Ökat grundlagsskydd för den enskildes ställning

Utöver en civilrättslig reglering av vissa principer för ideella föreningar och
deras medlemmars rättigheter bör övervägas om utvecklingen lett till att den
enskildes ställning i förhållande till organisationerna bör ges ett utökat skydd
i regeringsformen.

Som framhållits i inledningen utgör organisationer av olika slag och med
olika inriktning viktiga delar av vårt moderna samhälle bl. a. som företrädare
för respektive grupp och som grund för gemensam opinionsbildning.

Utvecklingen har även lett till att många organisationer, ofta med stöd av
lagstiftning, fått en allt mer framträdande roll. Dels har organisationer av
samhället tilldelats speciella uppgifter, dels har systemet med representanter
för olika organisationer - eller formellt endast nominerade av organisationer
-i olika samhällsorgan, inklusive vissa domstolar, gett organisationerna och
deras företrädare vidgade uppgifter och ökat inflytande i vårt samhälle.

Det är en utveckling som visar klart på korporativa tendenser. Dessa bör
analyseras och bedömas mot bakgrund av både hur vi vill att vårt demokratiska
samhälle skall fungera och hur den enskilde medborgarens och organisationsmedlemmens
ställning skall vara gentemot organisationerna. Riskerna
är uppenbara för att organisationerna får roller som kan jämföras med
samhället och att organisationernas ställning blir alltmer självständig i
förhållande till de enskilda medlemmarna och att de inte i lika hög grad i
första hand försöker tillvarata varje enskild medlems intressen.

På olika sätt måste samhället skydda den enskildes integritet. Hittills har
frågan främst gällt den enskildes rättigheter gentemot samhället - den
offentliga verksamheten. Men för många enskilda kan de beslut och den
behandling som förekommer utanför denna sektor kännas lika hårda. Beslut
fattade av ledande grupper inom stora kollektiv kan för den enskilde vara lika
tyngande, svåra att påverka och omöjliga att acceptera som statliga och
kommunala beslut. Helt allmänt framstår det i vårt samhälle som allt
angelägnare att i frihetsdebatten och i arbetet för ökad rättstrygghet utgå från
den enskildes och inte kollektivets intressen.

Enligt vår mening är det angeläget att regeringen genom lämplig utredning
låter överväga i vilken utsträckning den enskildes förhållande till organisationerna
bör ges ett ökat skydd i regeringsformen. Därvid är det särskilt viktigt
att pröva former för att i grundlag fastslå den enskildes rätt dels att stå utanför
en organisation, dels att lämna en organisation. Utredningen bör även belysa
de korporativa tendenserna i vårt samhälle och de följder denna utveckling
beräknas få för vår demokrati.

8

Hemställan Mot. 1987/88

L203

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att frågan om grundläggande
lagstiftning för ideella föreningar utreds,

[att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om
förstärkt grundlagsskydd för den enskildes ställning i förhållande till
organisationerna samt av frågan om korporativa tendenser i det
svenska samhället.1]

Stockholm den 14 januari 1988
Martin Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c) Bengt Kindbom (c)

Gunilla André (c) Ingbritt Irhammar (c)

Elving Andersson (c) Britta Hammarbacken (c)

Marianne Karlsson (c) Eva Rydén (c)

1 1987/88 :K205

9