Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1971:589 av herr Carlshamre m. fl.
Mot. 1971:589
8
Nr 589
av herr Carlshamre m. fl.
om delning av kommunalskatt mellan hemortskommun och fritidskommun.
Sedan 1964 har riksdagen varje år, med undantag endast för år 1966,
behandlat förslag om skattemässig kompensation till kommuner med
omfattande fritidsbebyggelse för kostnader som åsamkas kommunerna i
samband med denna bebyggelse. Förslagen har genomgående avvisats
med motiveringen att fastighetsbeskattningen jämte rätten att avgiftsbelägga
service till de fritidsboende gör det möjligt för kommunerna att
i huvudsak erhålla täckning för de av fritidsbebyggelsen föranledda
kostnaderna.
Vid 1969 års riksdag tog undertecknad Carlshamre jämte dåvarande
ledamoten av första kammaren Arne Svenungsson upp frågan ur en vidare
synvinkel; det gällde nu inte bara kompensation för direkta utgifter utan
också möjligheten för kommuner, som är särskilt attraktiva som fritidsoch
rekreationsområden och som fördenskull hindras att nå en annars
möjlig industriell och ekonomisk utveckling, att erhålla kompensation för
härigenom uteblivna inkomster. Bevillningsutskottet förutsatte, i sitt
betänkande 1969:7, ”att Kungl. Maj:t ägnar frågan särskild uppmärksamhet”.
Riksdagen följde utskottets förslag, då den avslog motionerna,
”i vad de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört”.
I vad mån Kungl. Maj:t därefter verkligen ägnat frågan särskua
uppmärksamhet är oss obekant. Något initiativ har i vaije fall inte
försports. Då frågan dessutom fått ökad aktualitet genom de senaste
årens miljöpolitiska debatt och genom det fortskridande arbetet på en
fysisk riksplanering, har vi funnit det angeläget att ta upp den på nytt,
med åberopande av delvis nytt material.
Direkta kostnader
Det finns kommuner i vårt land, vilkas folkmängd mångdubblas under
några semestermånader. I många fall gäller det små kuststäder eller
samhällen av fiskelägestyp med utpräglad tätbebyggelse. Samhällsservicen
och den allmänna hygienen ställer i sådana fall ytterst svårlösta problem
och drar med sig mycket stora kostnader. Vidare anses det åligga
kommunerna att iordningställa och underhålla allmänna badplatser och
andra rekreationsanläggningar. Det är väl känt att service och anläggningar
för allmän hygien ofta lämnar åtskilligt övrigt att önska, att t. ex.
avlopp släpps ut orenat direkt i havet, stundom obehagligt nära offentliga
Mot. 1971:589
9
badplatser. Sådana brister torde oftare få förklaras med knappa resurser
än med bristande vilja.
Fastighetsskatt och avgiftsbeläggning till trots kommer de populära
fritidskommunernas stora utgifter att väsentligen åvila den bofasta
minoriteten. Det är ingen tillfällighet att många utpräglade fritidskommuner
också är utpräglade högskattekommuner.
Att helt vältra över fritidskommunernas särskilda kostnader på ägarna
av fritidshus i form av fastighetsskatt och avgifter skulle innebära en
orättvisa mot fritidshusägarna. Många sommargäster bor lika regelbundet
och lika varaktigt i förhyrda bostäder som fritidshusägarna i egna hus.
Även hyresgästerna bör beredas tillfälle att bidraga till sin fritidskommuns
utgifter. I så fall ges knappast någon annan möjlighet än en delning av
den kommunala inkomstskatten mellan hemortskommun och fritidskommun.
Utebliven utveckling
Många fritidskommuner har särskilda tillgångar som skulle predestinera
dem till en betydande industriell och ekonomisk utveckling, om de inte —
utan att själva kunna nämnvärt påverka dispositionerna — dömdes till
passivitet för att tillgodose framför allt storstadsbefolkningens behov av
oförstörd fritids- och rekreationsmiljö. Det kan gälla ett exklusivt
hamnläge, utbyggnadsvärd vattenkraft, brytningsvärda sten- och grusfyndigheter,
god tillgång på arbetskraft eller annat. Sådana tillgångar
saknas förvisso icke i många av de kommuner som i en riksplanering kan
väntas bli förbjudna att exploatera tillgångarna därför att exploateringen
skulle minska områdets värde ur rekreations- och fritidssynpunkt.
Det är karakteristiskt att debatten om många av de senaste årens
uppmärksammade lokaliseringsprojekt väsentligen stått mellan bofast
befolkning, som på goda grunder önskar en industriell utveckling i sin
bygd, och fritidsfolket, som på lika goda grunder vill bevara sin
fritidsmiljö orörd. Det har gått mycken hätskhet i den debatten. Den
skulle otvivelaktigt kunna förås mer avspänt och med större ömsesidig
förståelse, om förlusten på grund av utebliven utveckling inte ensidigt
drabbade den bofasta befolkningen utan solidariskt delades mellan alla
berörda.
Då en kommun av miljöpolitiska skäl hindras att exploatera en speciell
tillgång sägs det ofta att annan, mer miljövänlig industri givetvis är
välkommen. Men med den särskilda tillgången, t. ex. hamnläget, ur
räkningen har kommunen ingen speciell attraktionskraft som kan hjälpa
den att konkurrera med andra regioner om lokaliseringsobjekten. Men
här öppnar sig möjligheten att skattevägen tillföra dessa kommuner ny
attraktionskraft. Låg kommunal utdebitering är nämligen i sig själv ett
utomordentligt argument i en förhandling om verksamheter som i övrigt
skulle kunna lokaliseras på vilken som helst av många tänkbara orter.
Låg utdebitering är en följd av stort skatteunderlag. Det finns
kommuner t. ex. i Bohuslän för vilka en andel av en fjärdedel i de mer
Mot. 1971:589
10
varaktigt sommarboendes kommunalskatt skulle innebära mer än en
fördubbling av skatteunderlaget. De skulle därmed förvandlas till lika
utpräglade lågskattekommuner som de nu är högskattekommuner med
allt vad detta skulle medföra av ökad dragningskraft på de arbetskraftsintensiva
mindre företag som ofta är de minst miljöstörande.
Danskt exempel
I Danmark tillämpas sedan länge ett system med delning av
kommunalskatt mellan hemortskommun och fritidskommun. Om en
skattskyldig sammanlagt under beskattningsåret vistats minst tre månader
i annan kommun än hemortskommunen får hemkommunen till
fritidskommunen avstå en mot vistelsens varaktighet proportionell del av
den skattskyldiges kommunalskatt.
Enligt uppgift fungerar systemet till ömsesidig belåtenhet. Av en total
kommunal inkomstskatt på 8 miljarder dkr. om året tillfaller ca 20
miljoner dkr. andra kommuner än hemortskommunerna. Beloppet ter sig
skäligen blygsamt men sägs ändå betyda ett väsentligt tillskott för de
utpräglade fritidskommunerna. För den givande parten, de större
stadskommunerna, är å andra sidan skattebortfallet så litet att det
knappast märks.
S. k. dubbel bosättning lär vara vanligare i Sverige än i Danmark.
Dessutom bör, vid en anpassning av systemet till svenska förhållanden,
den nedre gränsen för fritidsboendets varaktighet sannolikt sättas till två i
stället för tre månader, detta bl. a. med tanke på längden av skolornas
sommarlov. Med dessa förutsättningar skulle en delning av kommunalskatt
enligt dansk modell i vårt land sannolikt medföra ett väsentligt
större tillskott till fritidskommunerna än vad fallet är i Danmark. Ändå
kan skattebortfallet för de givande kommunerna, främst storstäderna,
knappast väntas bli så stort att det märkbart skulle påverka utdebiteringen
i dessa kommuner.
Förslag
Vi föreslår en utredning rörande delning av kommunalskatt mellan
hemortskommun och fritidskommun enligt följande riktlinjer:
Varje skattskyldig ålägges att i sin självdeklaration ange om han under
beskattningsåret vistats sammanlagt minst två månader i annan kommun
än hemortskommunen.
Om så är fallet tillföres fritidskommunen en mot vistelsens varaktighet
svarande del av den skattskyldiges primärkommunala inkomstskatt. Av
praktiska skäl beräknas även den fritidskommunen tillfallande delen av
skatten enligt den i hemortskommunen gällande skattesatsen.
Mot. 1971:589
11
Åberopande det anförda hemställer vi
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning
och förslag rörande delning av kommunalskatt mellan hemortskommun
och fritidskommun enligt de riktlinjer som angivits i
motionen.
Stockholm den 27 januari 1971
NILS CARLSHAMRE (m) WIGGO KOMSTEDT (m)
EINAR LARSSON (c) BRITT MOGÅRD (m)
i Borrby




Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket