om boendemiljö m. m.
Motion 1976/77:553 av herr Palme m. fl.
Mot. 1976/77: 553
Motion
1976/77:553
av herr Palme m. fl.
om boendemiljö m. m.
Samhällets medverkan vid bostadsförsörjningen utgår från en social målsättning.
De allmänna riktlinjer för bostadspolitiken som riksdagen lade fast
åren 1946-1948 gäller fortfarande. Målet för bostadsförsörjningen formulerades
vid 1967 års riksdag på följande sätt: ”Hela befolkningen skall beredas
sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god
kvalitet till skäliga kostnader.”
Medlen för att förverkliga den grundläggande tesen att bostadspolitiken
uteslutande skall tjäna sociala behov måste med nödvändighet prövas och
utvecklas från tid till annan. Allteftersom olika delmål nås blir det möjligt
att gå vidare i reformarbetet. Förändringar i samhället och människors levnadsmönster
skapar nya problem och behov som kräver aktiva och delvis
nya bostadspolitiska insatser.
Det var självklart att det första målet för den sociala bostadspolitiken
blev att röja undan den bostadsslum, trångboddhet och bostadsbrist som
rådde ännu på 1940- och 1950-talen. Behovet av en omfattande nyproduktion
av bostäder ökades ytterligare genom förändringar som inträffade under
1950- och 1960-talen. Hushållens sammansättning ändrades. Många grupper
som tidigare inte haft möjlighet till egen bostad, t. ex. ungdomar, pensionärer
och ensamstående, kunde nu tack vare bostadsstödet och den allmänt höjda
levnadsstandarden skaffa sig en egen bostad. En omfattande invandring
och omflyttning inom landet ägde rum, bl. a. till följd av näringslivets omstrukturering.
Förverkligandet av miljonprogrammet har också tillsammans med statliga
bostadslån, statlig räntesubvention och bostadsbidragen lett till att de flesta
hushåll fått rymliga och moderna bostäder. Uppfyllandet av detta väsentliga
mål för bostadspolitiken har inneburit revolutionerande förbättringar av
människors levnadsvillkor. Bostadsstandarden i Sverige i dag är väsentligt
högre än i något jämförbart land samtidigt som bostadskostnaden sedd i
relation till inkomsten är jämförelsevis låg.
Genom uppfyllandet av detta grundläggande mål för bostadspolitiken har
det också skapats möjlighet att nu gå vidare och angripa andra angelägna
bostadssociala problem. Mot bakgrund av de förutsättningar och behov som
nu föreligger framstår det framför allt som nödvändigt att ägna särskild
omsorg åt den sociala miljön i bostadsområdena.
Det är nödvändigt att se bostadsmiljön i ett vidgat perspektiv. Bostadsmiljön
utgörs inte enbart av den fysiska ramen, lägenheten, huset eller
den yttre anläggningen. Minst lika väsentligt som dessa fysiska förutsätt
1 Riksdagen 1976/77. 3 sami Nr 553
Mot. 1976/77:553
2
ningar är den sociala miljön, dvs. de kontakter som kan utvecklas mellan
de människor som bor i bostadsområdet. Till bostadsmiljön måste också
räknas verksamheter av olika slag, offentlig och privat service samt spontana
eller organiserade aktiviteter av och för de boende inom området. Varje
bostadsområde måste fungera så, att människors behov av vård, service,
kultur och gemenskap kan tillgodoses. Härför krävs att en social helhetssyn
mer än hittills sätter sin prägel på kommunernas bostadsförsörjningsplanering
vare sig det gäller planeringen av nya områden eller förvaltning och
förbättring av redan färdiga områden.
Ett annat viktigt krav är att segregation motverkas. Oavsett skillnader
i inkomst, arbetsförhållanden och social ställning bör stora och små hushåll,
ungdomar och äldre kunna bo i samma bostadsområde. Särskilt viktigt är
det att barn från olika hemmiljöer får växa upp tillsammans och med goda
kontakter med vuxna av olika ålder och livserfarenhet. Bostadsmiljön får
inte heller utgöra hinder för människor med fysiska, sociala eller psykiska handikapp.
Den sociala strukturen och människors möjligheter till arbete, gemenskap
och meningsfull fritid är i stor utsträckning beroende av bostaden, både
av lägenheten som sådanoch,kanske i ännu högre grad, av bostadsmiljön
i övrigt.
Det är uppenbart att brister i bostadsmiljön, t. ex. i vad gäller barnomsorg,
social service i övrigt, kulturutbud, kollektivtrafik eller arbetsplatser nära
bostaden, främst går ut över redan svaga grupper som barn, äldre, handikappade,
sjuka, låginkomsttagare etc. Samma grupper drabbas hårdast av
segregationen.
Genom ett målmedvetet arbete med att skapa en god social miljö och
motverka segregation i boendet kan därför mycket väsentliga insatser göras
för att bekämpa orättvisor mellan olika samhällsgrupper, skapa trygghet
och gemenskap mellan generationerna och höja levnadsvillkoren för dem
som i särskilt hög grad är beroende av andras solidaritet. Härigenom kan
t. ex. förutsättningar skapas för att tillgodose de äldres behov av god omvårdnad
i en välkänd omgivning, för att ge alla barn och ungdomar trygga,
jämlika och stimulerande uppväxtvillkor eller för att ge handikappade eller
människor som hotas av social utslagning ett normalt liv i gemenskap med
andra.
Brister i bostadsmiljön drabbar också främst kvinnorna i form av dubbelarbete
och/eller påtvingade livsmönster. Det gör det svårt för unga föräldrar
att förena yrkesroll och föräldraroll. Därför är en social helhetssyn
på bostadsförsörjningen också ett viktigt medel för att skapa jämställdhet
mellan män och kvinnor.
Behovet av fortsatta målmedvetna insatser på detta område är i dag mycket
stort. Alltför många, både äldre, nyare och planerade bostadsområden, svarar
inte mot de krav som här ställts upp med avseende på miljö eller allsidig
hushållssammansättning. Skälen är flera. Så länge bostadsbristen var det
Mot. 1976/77:553
3
dominerande problemet koncentrerades intresset till att undanröja denna.
Vi ställer i dag helt andra krav på barns levnadsvillkor, äldreomsorg och
handikappvård än tidigare. Kravet på jämställdhet och förändrade familjemönster
är också nya faktorer.
Därtill kommer delvis nya problem i vissa bostadsområden från slutet
av 1960-talet och början av 1970-talet. Bakgrunden och orsakerna till dessa
problem varierar. Ofta har emellertid någon eller några av följande faktorer
medverkat till att starta en för området olycklig utveckling.
Många av de här aktuella bostadsområdena byggdes i kommuner, som
expanderade kraftigt under 1960-talet. Näringslivet redovisade en fortsatt
kraftig expansion och bedömde att denna endast kunde klaras med inflyttad
arbetskraft. Kommuner och bostadsföretag utsattes för hårda påtryckningar
för att genom en hög bostadsproduktion möjliggöra en fortsatt expansion
av näringslivet. Efterfrågan på bostäder var under dessa år så stark att
många bostadsområden togs i bruk innan en tillfredsställande service byggts
ut. Under en mycket koncentrerad tidsperiod flyttade många människor in
i dessa nyproducerade bostadsområden. En övervägande del av dem saknade
tidigare anknytning till orten. Många var invandrare. Hushållen var i stor
utsträckning nybildade. Åldersstrukturen blev ensidig, med en hög andel
barn och få gamla. Ensidigheten i befolkningsstrukturen accentuerade ytterligare
bristerna i samhällsservicen.
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet skedde så av olika skäl
en utomordentligt hastig förändring av befolkningsutvecklingen i många
av dessa kommuner. För de nya bostadsområden, som nyss färdigställts
eller var under utbyggnad, blev konsekvenserna allvarliga. I en del fall fylldes
aldrig områdena utan lägenheter fick stå outhyrda. I andra fall har lägenheterna
hyrts ut under expansionsperioden, men när förändringarna på arbetsmarknaden
kom drabbade dessa i första hand de senast anställda. Som
nämnts hade de flesta en lös anknytning till orten. De flyttade vidare och
lämnade efter sig lägenheter, som inte kunde hyras ut till andra.
En negativ process startade i åtskilliga nya bostadsområden. Den nya
situationen på bostadsmarknaden innebar för vissa - men långtifrån för
alla - grupper en ökad valfrihet. De som hade resurser att utnyttja valfriheten
flyttade ifrån de nya flerfamiljshusen. Flyttningseffekterna förstärktes dessutom
av den kraftiga ökningen av småhusbyggandet som skedde ungefär
samtidigt samt av det faktum att stora lägenheter oftast endast erbjöds
i småhusen.
Av betydelse är också att de bostadsområden med flerfamiljshus som
uppfördes i slutet av 1960- och början av 1970-talet hade sämre ekonomiska
förutsättningar än områden med småhus som beboddes av sina ägare. När
riksdagen 1974 i enighet ändrade kapitalkostnaderna för att få större likställighet
mellan upplåtelseformerna, berörde detta i första hand nyproduktionen.
Äldre bostadsområden har dessa skillnader inbyggda. Liknande förhållande
gäller i varierande grad också kommunala subventioner i samband
1* Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 553
Mot. 1976/77:553
4
med nyproduktionen. I flera kommuner ändras nu dessa förutsättningar
efter hand.
Till följd av bl. a. de tomma lägenheterna fick de aktuella bostadsområdena
ett i de flesta fall oförtjänt dåligt rykte. Detta bidrog till att förvärra situationen.
Segregationen ökade successivt. Sociala särdrag utvecklades. Isolering
och främlingskap kunde på olika sätt märkas. Förslitningen ökade
i både bildlig och bokstavlig mening. Omsättningen på hyresgäster blev
av en helt annan storleksordning än vad vi hittills varit vana vid, vilket
bl. a. fick konsekvenser för det sociala kontaktnätet. De berörda bostadsområdena
kom in i vad som kan betecknas som en ond cirkel, som om
den inte kan hejdas leder till social utarmning.
I dessa bostadsområden är det nödvändigt att få till stånd åtgärder för
att förbättra det sociala livet och minska segregationen.
Men även andra områden måste betecknas som riskområden som är i
behov av särskilda åtgärder för att förbättra den sociala miljön och minska
segregationen.
Det gäller t.-ex. många på spekulation tillkomna småhusområden där tillgången
på social service, kollektivtrafik och arbetsplatser ofta är mycket
dålig. Många av de nya småhusområdena kännetecknas också av en samtidig
inflyttning av många människor utan tidigare gemenskap och en åldersmässigt,
ekonomiskt och socialt onaturlig befolkningssammansättning.
När områden som från början haft en ensidig bostadsstruktur och befolkningssammansättning
börjar åldras, finns det en risk för en långsam
förslumning och segregation. En sådan utveckling kan i dag iakttas bl. a.
i vissa bostadsområden från 1940- och 1950-talen.
I många kommuner ökar segregationen dessutom som en följd av det
ensidiga småhusbyggandet och den ökande skillnaden i bostadsstandard
och lägenhetsstorlek beroende på upplåtelseform. År 1975 hade nybyggda
statligt belånade lägenheter, som uppläts med hyres- eller bostadsrätt, en
genomsnittlig bostadslägenhetsyta om ca 71 m2, medan bostadsytan i gruppbyggda
småhus i genomsnitt var ca 117 m2. Endast 8 procent av de förra
lägenheterna innehöll 4 rum och kök eller mer. 1 småhus var andelen 90
procent, och inte mindre än 56 procent av dessa lägenheter innehöll 5 rum
och kök eller mer. Om denna utveckling får fortsätta förstärks de faktorer
som orsakar segregation. Följden blir att segregationen byggs in i bostadsområdena
för lång tid framåt om inga motverkande åtgärder vidtas.
De bostadspolitiska åtgärderna kan självfallet inte isolerade ge garantier
för allsidig hushållssammansättning och ett utvecklat socialt liv. Men de
kan ge förutsättning för att olika hinder mot en bostadssocial målsättning
skall kunna avlägsnas. En rad reformer på olika områden -1, ex. utbyggnaden
av barnomsorg och äldreomsorg, SIA-skolan, kulturpolitiken, socialpolitiken
- står nu inför sitt genomförande i kommunerna. Det framstår då som
särskilt angeläget att skapa förutsättningar för en insiktsfull samplanering
Mot. 1976/77:553
5
mellan olika sektorer. Här kan en framsynt social helhetssyn på bostadsförsörjningen
spela en viktig roll.
För att förverkliga dessa krav på en god social miljö och allsidig hushållssammansättning
i bostadsområdena vill vi föreslå följande:
Kommunen och bostadsförsörjningen
Kommunernas roll lades fast i beslut av 1946-1948 års riksdagar, bl. a.
i 1947 års lag om kommunala åtgärder för bostadsförsörjningens främjande.
Kommunens traditionella ansvar för bostadsförsörjningen bör nu utvecklas
till att omfatta ett lagfäst ansvar för bostadsmiljön i sin helhet och för att
förutsättningar för en allsidig hushållssammansättning i kommunens olika
delar kan uppnås.
Statsmakterna anger därvid de allmänna målen för bostadsförsörjningen
liksom de allmänna ramarna för vilka metoder som kommunerna bör använda
för att uppfylla kraven på bostadsförsörjningen.
Bostadssocial inventering
Kommunen bör regelbundet genomföra bostadssocial inventering av olika
bostadsområden inom kommunen.
De flesta bostäder som skall användas under de närmaste decennierna
är redan byggda. Åtgärder för att skapa en god bostadsmiljö och minska
segregationen måste därför i stor utsträckning inriktas på att förbättra och
komplettera redan befintliga områden. Ökad omsorg måste ägnas åt vad
som händer i bostadsområdena under brukningsskedet. Avsikten med bostadssocial
inventering skall framför allt vara att få en vid och djup kunskap
om bostadsområdena och de boende, bl. a. för att skapa ett gemensamt
planeringsunderlag för olika kommunala förvaltningar, bostadsföretag m. fl.
De boende liksom folkrörelser, kommunala institutioner och bostadsföretag
i området bör därför engageras i arbetet. Väsentligt är att en bostadssocial
inventering anknyts till bostadsområdet som helhet. Den måste grundas
på en helhetssyn på boendet och på en ambition att studera förutsättningar,
problem och möjligheter i bostadsområdet och inte bindas till traditionella
gränser mellan olika institutioners eller kommunala organs kompetensområden.
Det är särskilt angeläget att redovisa hur bostadsområdet fungerar för
olika hushåll och individer. Därvid skall studeras både bostadsområdets
egenskaper, den fysiska och sociala miljön, service och verksamheter, samt
hushållens och individernas möjligheter att utnyttja bostadsmiljöns förutsättningar.
Det bör vara särskilt angeläget att inledningsvis studera två typer av bostadsområden.
Områden som förändrats genom ny- eller ombyggnad behöver
inventeras någon tid efter fördigställandet för att det skall vara möjligt att
Mot. 1976/77:553
6
kartlägga förtjänster och brister i deras planering och genomförande. Områden
som har sådana brister, särskilt i fråga om fysisk och social miljö,
att de blir problemområden i olika avseenden bör också prioriteras för att
bristerna skall kunna undanröjas.
Bostadsförsörjningsprogram
Bostadsbyggnadsprogram har under närmare 15 år upprättats i ett stort
antal kommuner. Under senare tid har också skyldighet att upprätta bostadsplaneringsprogram
tillkommit.
Det bör nu vara dags att sammanföra samtliga bostadsförsörjningsåtgärder
i femårsprogram som årligen revideras. Dessa bostadsförsörjningsprogram
bör innehålla planer för
° komplettering och förändring av befintliga bostadsmiljöer,
° ombyggnad av bostadslägenheter,
° nybyggnad av bostadslägenheter.
Bostadsförsörjningsprogrammet bör redovisa såväl bostäder som verksamheter.
Där bör således sammanföras samtliga förvaltningars investeringsprogram
för ett visst område eller en viss kommundel. Eftersom strävan
bör vara att skapa förutsättning för allsidig hushållssammansättning i samtliga
bostadsområden, bör bostadsförsörjningsprogrammet redovisas bostadsområdesvis.
Mot bakgrund av den centrala roll som ett bostadsförsörjningsprogram
bör spela i kommunens verksamhet bör det årligen föreläggas kommunfullmäktige
för ställningstagande.
Fysisk planering
I byggnadsstadgan bör finnas dels sådana föreskrifter om planeringen att
avsikten med en social bostadsförsörjning kan klart utläsas, dels sådana
instrument för plangenomförandet, att kommunen kan utnyttja den fysiska
planeringen för att säkerställa en god bostadsförsörjning.
I byggnadsstadgan (9 §) finns särskilda föreskrifter om att vid planläggning
tillbörlig hänsyn skall tagas till bl. a. den allmänna samfärdseln, energihushållningen
och det militära försvarets behov. Däremot finns inte bostadsförsörjningens
krav särskilt omnämnda.
Av praktisk betydelse är att kommunen genom föreskrifter i detaljplan
skall kunna ange önskvärd lägenhetssammansättning. Detta bör tillgodoses
genom att krav på hänsyn till en god social miljö förs in i stadgans 12 §.
Planbestämmelserna får emellertid långsam effekt, eftersom redan antagna
detaljplaner inte påverkas. Därför bör kommunen som villkor för bygg
Mot. 1976/77:553
7
nadslov kunna uppställa krav på en viss lägenhetsfördelning eller annat
krav som uttryckts i av kommunfullmäktige fastställt bostadsförsörjningsprogram.
Detta bör få uttryck genom ändring av stadgans 56 g.
Anvisning av bostadslägenhet
Åtskilliga erfarenheter visar nu vilka betydande svårigheter som är förenade
med att ge hushåll, vilka uppfattas som ekonomiskt eller socialt avvikande,
fullgoda bostäder. Av betydelse är inte endast att en bostadslägenhet
kan tilldelas ett sådant hushåll - lika väsentligt är att hushåll som
uppfattas som avvikande inte samlas i särskilda fastigheter eller bostadsområden.
För att detta syfte skall kunna uppnås erfordras att samtliga fastighetsägare
erkänner och tar sin del av samhällets totala ansvar för alla
hushåll.
Kommunens nuvarande möjligheter att tilldela bostad är otillräckliga i
dessa avseenden. Kommunen bör därför ges möjlighet att, när kommunen
finner det påkallat med hänsyn till bostadsförhållandena på orten, tilldela
bostad som upplåts med hyres- eller bostadsrätt.
Lagstiftning av detta slag innebär givtvis att fastighetsägarnas nuvarande
oinksränkta rätt att själva besluta om upplåtelse av bostadslägenhet inskränks.
Hyreslagens bestämmelser om förverkande av hyresrätten rubbas inte av
förslaget. Om lagstiftning av detta slag kommer till stånd är det emellertid
sannolikt att lagen sällan uttryckligen behöver åberopas eller sanktioner utdömas.
En laglig reglering inom området bör nämligen medverka till en
önskvärd attitydförändring.
I detta sammanhang är det också viktigt att understryka att bostadsförmedlingen
kan och bör spela en aktiv roll för att skapa en jämn och
allsidig social sammansättning i kommunens olika bostadsområden.
Statliga åtgärder
Av de närmast föregående avsnitten framgår några av de ställningstaganden
av statsmakterna som behövs för att kommunerna skall kunna fullgöra
sin roll för en social bostadsförsörjning. Därutöver aktualiseras också
särskilda statliga stimulansbidrag.
Ett av de påtagliga hindren för en förändring av befolkningssammansättningen
i befintliga bostadsområden utgörs av lägenhetssammansättningen.
I åtskilliga bostadsområden är andelen små lägenheter mycket stor. Det
har visat sig att kostnaderna för lägenhetssammanslagningar i många fall
är så stora, att de utgör hinder mot sammanslagningar även i samband
med mer omfattande ombyggnad eller upprustning.
Det är därför motiverat med ett särskilt statligt bidrag till sammanslagning
av bostadslägenheter. Eftersom ett bidrag av detta slag bör uppfattas som
en stimulansåtgärd, kan det vara svårt att direkt knyta bidragets storlek
Mot. 1976/77:553
8
till en beräknad eller uppskattad kostnad. Boende-och bostadsfinansieringsutredningarna
har angett 10 000 kronor som lämpligt belopp
men har förutsatt att förändring skall ske i takt med kostnadsutvecklingen.
Ett belopp av den storleksordningen stämmer väl överens med de
erfarenheter av behoven som gjorts i kommuner och bostadsföretag, även
om kostnaderna för ombyggnad varierar kraftigt.
Bostadslån för ombyggnad bör också kunna utgå för lägenhetssammanslagningar,
även om sammanslagningen sker utan väsentlig ökning av bostadsvärdet
eller utan samtidig utbyggnad till nybyggnadsstandard.
Det är slutligen angeläget att medverka till att nya bostäder i största
möjliga utsträckning byggs på sådant sätt att framtida förändringar blir möjliga.
Genom elasticitet i byggandet kan möjligheter till ändringar i lägenhetsindelningen
med hänsyn till konsumenternas anspråk och behov skapas.
Härigenom ökas möjligheterna att för längre tid bibehålla vissa förutsättningar
för en allsidig hushållssammansättning.
Reglerna för beräkning av låneunderlaget bör därför ändras på sådant
sätt, att de särskilda kostnaderna för förberedelse för ändrad lägenhetsindelning
inryms i låneunderlaget.
Medelsåtgången för de föreslagna statliga bidragen kan de första åren
endast uppskattas överslagsvis. Med hänsyn till svårigheterna i ett initialskede
kan det första budgetåret i en försöksverksamhet beröra högst ca
1 000 nybildade större lägenheter, motsvarande sålunda ett behov av en
ram om 10 milj. kr. Bidragen bör avräknas från motsvarande bostadslån.
Ökningen av medelsbehovet för ombyggnadslån blir därför i detta sammanhang
närmast försumbar i den mån den inte byts mot en minskning.
Bidragen bör tills vidare utgå från anslaget Bidrag till förbättring av boendemiljön.
Detta anslag bör räknas upp med ett belopp av 2 milj. kr.
för att täcka ett behov av utbetalningar.
Vi yrkar med hänvisning till det ovan sagda
1. att riksdagen antar följande Förslag till Lag om bostadsförsörjningen
m. m. med lydelse enligt härvid fogad Bilaga i;
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadssociala inventeringar och kommunala
bostadsförsörjningsprogram;
3. att riksdagen antar följande Förslag tili Lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612) med lydelse enligt härvid fogad Bilaga
2;
4. att riksdagen
a. antar förljande Förslag till Lag om upplåtelse av bostadslägenhet
i vissa falt med lydelse enligt härvid fogad Bilaga 3,
b. antar följande Förslag till Lag om ändring i jordabalken med lydelse
enligt härvid fogad Bilaga 4,
c. antar följande Förslag till Lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971:479) med lydelse enligt härvid fogad Bilaga 5;
Mot. 1976/77:553
9
5. att riksdagen
a. beslutar att bostadslån för ombyggnad samt statliga bidrag om
10 000 kronor skall kunna utgå för sammanslagning av mindre
lägenheter till bostadslägenheter om tre rum och kök och större,
b. medger att beslut om bidrag för sammanslagning av bostadslägenheter
får meddelas inom ramen av 10 000 000 kronor under
budgetåret 1977/78,
c. till Bidrag till förbättring av boendemiljön för budgetåret 1977/78
anvisar ett reservationsanslag av 37 000 000 (+ 2 mkr.) kronor;
6. att riksdagen godkänner att låneunderlaget för bostadslån vid
nybyggnad skall omfatta även särskilda kostnader för förberedelser
av ändrad lägenhetsindelning.
ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) LILLY HANSSON (s)
Stockholm den 20 januari 1977
OLOF PALME (s)
LISA MATTSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
ERIK ADAMSSON (s)
VALTER KRISTENSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)
i Tyresö
i Huskvarna
INGEMUND BENGTSSON (s)
i Varberg
HANS GUSTAFSSON (s)
i Ronneby
PAUL JANSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
i Eskilstuna
THAGE PETERSON (s)
i Nacka
ESSEN LINDAHL (s)
i Lidingö
Mot. 1976/77:553
10
Bilaga 1
Förslag till
Lag om bostadsförsörjningen m. m.
Härigenom förordnas följande.
1 § Kommunen ansvarar för bostadsförsörjningen inom kommunen.
Kommunen skall verka för att dess invånare och de som avser att bosätta
sig inom kommunen får tillgång till rymliga,väl utrustade och ändamålsenliga
bostadslägenheter och en i övrigt god bostadsmiljö. Kommunen skall därvid
skapa förutsättningar för en allsidig hushållssammansättning inom kommunens
bostadsområden.
Kommuner inom samma bostadsförsörjningsområde skall samråda för
att främja bostadsförsörjningen.
2 § Kommunen får ställa medel till förfogande enligt grunder som kommunen
bestämmer för att göra det möjligt för den enskilde att anskaffa
och inneha en fullvärdig bostad inom det bostadsförsörjningsområde kommunen
tillhör. Kommunen får dock ej bedriva sådan verksamhet inom
annan kommun utan samtycke av denna.
I fråga om bostadsföretag, vari kommunen äger bestämmande inflytande
och vars grundkapital delvis består av kapitaltillskott från annan än kommunen,
får kommunen ställa medel till förfogande för att täcka hos bostadsföretaget
uppkommen förvaltningsförlust även till den del förlusten belöper
på sådan medintressent i företaget.
3 § Kommunen är skyldig att genom lämpligt kommunalt organ förmedla
lån och bidrag, som utgår av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörjningen
inom riket eller eljest gäller bostäder och lokaler inom bostadsområde,
samt att vid sådan statlig låne- och bidragsverksamhet biträda vid byggnadskontroll
och låneförvaltning.
4 § Kommunen skall årligen upprätta bostadsförsörjningsprogram för den
närmaste femårsperioden.
5 S Kommunen skall utföra bostadssocial inventering inom bostadsområde.
6 § Bostadsförsörjningsprogram och bostadssocial inventering skall upprättas
efter samråd med myndighet som regeringen bestämmer och tillställas
myndigheten.
7 § Kommunen skall fortlöpande lämna information om bostadsförsörjningen
i kommunen.
Bostadssökande skall underrättas om möjligheterna att få bostadslägenhet
i kommunen, bostadslägenheternas belägenhet, storlek, utrustning och pris
samt andra förhållanden av betydelse.
Mot. 1976/77:553
11
8 5 1 Om det behövs för att främja bostadsförsörjningen skall kommunen
anordna avgiftsfri bostadsförmedling. I område som kan anses utgöra en
enhet i bostadsförsörjningshänseende åligger sådan skyldighet kommunerna
i området. Därvid skall gemensam bostadsförmedling anordnas och enhetliga
grunder tillämpas vid anvisning av bostäder.
Regeringen kan ålägga kommun att fullgöra skyldighet enligt första stycket.
Har regeringen ålagt kommuner att anordna gemensam bostadsförmedling,
skall de deltagande kommunerna handha denna i kommunalförbund.
Enas de ej om förbundsordningen eller ändring av den eller om ordförande
i förbundets fullmäktige eller styrelse, beslutar länsstyrelsen eller, om kommuner
i mer än ett län berörs, regeringen. I övrigt gäller lagen (1957:281)
om kommunalförbund.
9 § Kommun eller kommunalförbund, som handhar för två eller flera
kommuner gemensam bostadsförmedling, får besluta att anvisning eller förmedling
av bostad genom kommunal bostadsförmedling skall ske under
villkor att den bostadssökande medverkar till att bostad, som han hyr eller
innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen
i den nya bostaden, överlåts på bostadssökande som kommunen eller kommunalförbundet
anvisar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977, då lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. skall upphöra att gälla.
1 Lydelsen av 8 S tredje stycket kan bli beroende av behandlingen av förslag i proposition
1976/77:1,s.48.
Mot. 1976/77:553
12
Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom föreskrivs i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' att 9§,
12 S 1 mom. och 56 S 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Planläggning skall ske så, att den
främjar en ur allmän synpunkt lämplig
utveckling inom det område, som
planen skall avse. Tillbörlig hänsyn
skall tagas till förhållandena inom
angränsande områden samt till den
allmänna samfärdselns, energihushållningen,
det militära försvarets,
civilförsvarets och andra för riket gemensamma
behov. Även enskildas
intressen skola tillbörligen beaktas.
Planläggning skall ske så, att den
främjar en ur allmän synpunkt lämplig
utveckling inom det område, som
planen skall avse. Tillbörlig hänsyn
skal! tagas till förhållandena inom
angränsande områden och till bostadsförsörjningens
krav samt till den
allmänna samfärdselns, energihushållningens,
det militära försvarets,
civilförsvarets och andra för riket gemensamma
behov. Även enskildas
intressen skola tillbörligen beaktas.
Där ej särskilda förhållanden föranleda annat, skall mark avses för det
ändamål vartill den är mest lämpad med hänsyn till läge, terräng- och grundförhållanden
samt övriga omständigheter. Till tätbebyggelse må ej avses
mark, som ur sundhetssynpunkt, men hänsyn till samfärdseln, möjligheterna
att ordna vattenförsörjning och avlopp, faran för vattenförorening eller
eljest ur allmän synpunkt ej är lämpad för sådan bebyggelse. Områden med
särskild naturskönhet eller säregna naturförhållanden, bebyggelse med särskilt
värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssynpunkt
samt områden som äro lämpade och behövliga för friluftsliv skola
såvitt möjligt bevaras. Om skyldighet att bevara fasta fornlämningar är särskilt
stadgat.
12 g
1 mom.
Vid uppgörande av stadsplan sko- Vid uppgörande av stadsplan skola
de anspråk tillgodoses, som ur oli- la de anspråk tillgodoses, som ur olika
synpunkter skäligen kunna ställas ka synpunkter skäligen kunna ställas
på en väl ordnad bebyggelse. Därvid på en väl ordnad bebyggelse. Därvid
1 Stadgan omtryckt 1972:7.
2 Senaste lydelse 1975:460.
Mot. 1976/77:553
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skall tillses, att marken utnyttjas på
ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt
«ätt att samfärdselns och trafiksäkerhetens
krav tillbörligen beaktas, att
erforderlig trygghet mot brandfara
vinnes samt att hänsyn tages till de
fordringar, som böra uppställas ur
sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt.
Skälig hänsyn skall tagas
till bestående äganderättsförhållanden,
fastighetsgränser, servitut och
andra omständigheter, som kunna
inverka på planens genomförande.
skall tillses, att marken utnyttjas på
ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt
sätt att samfärdselns och trafiksäkerhetens
krav tillbörligen beaktas, att
erforderlig trygghet mot brandfara
vinnes samt att hänsyn tages till de
fordringar, som böra uppställas på
god social miljö samt ur sundhets-,
skönhets- och trevnadssynpunkt.
Skälig hänsyn skall tagas till bestående
äganderättsförhållanden, fastighetsgränser,
servitut och andra omständigheter,
som kunna inverka på
planens genomförande.
Planen må ej givas större omfattning än att den kan förväntas bli genomförd
inom nära förestående tid.
56 §3
1 mom.
Vid prövning av ansökan om Vid prövning av ansökan om
byggnadslov skall byggnadsnämn- byggnadslov skall byggnadsnämn
den tillse, att det tillämnade företaget
ej strider mot byggnadslagen
(1947:385), väglagen (1971:948), lagen
(1939:608) om enskilda vägar,
naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387), arbetarskyddslagen
1949:1), bostadssaneringslagen
(1973:531), lagen
(1976:296) om kriskoppling m. m.
denna stadga eller med stöd av
nämnda författningar meddelade föreskrifter.
Är tomtens ägare enligt
byggnadslagen skyldig att gälda bidrag
till kostnad för gata eller att anordna
utfartsväg eller avlopp från
tomten, må byggnadslov ej beviljas
innan skyldigheten fullgjorts eller
nöjaktig säkerhet ställts.
den tillse, att det tillämnade företaget
ej strider mot byggnadslagen
(1947:385), väglagen (1971:948), lagen
(1939:608) om enskilda vägar,
naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387), arbetarskyddslagen
(1949:1), bostadssaneringslagen
(1973:531), lagen
(1976:296) om kriskoppling m. m.,
gällande bostadsförsörjningsprogram
enligt lagen (0000:000) om bostadsförsörjning
m. m., denna stadga eller
med stöd av nämnda författningar
meddelade föreskrifter. Är tomtens
ägare enligt byggnadslagen skyldig
att gälda bidrag till kostnad för gata
eller att anordna utfartsväg eller avlopp
från tomten, må byggnadslov ej
beviljas innan skyldigheten fullgjorts
eller nöjaktig säkerhet ställts.
Byggnadslov för byggnadsföretag som avses i 55 S 4 mom. får beviljas
Senaste lydelse 1976:1047.
Mot. 1976/77:553
14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
endast om utlåtande föreligger från yrkesinspektionen och av detta framgår
att skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna
fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Vad nu sagts gäller
dock icke om det ej är känt för vilket slag av verksamhet arbetslokalen
är avsedd.
Har i utlåtande från yrkesinspektionen angivits att erforderlig prövning
ej kunnat ske i arbetarskyddshänseende, skall vid beslut om byggnadslov
erinras om skyldigheten att göra anmälan enligt 81 § andra stycket arbetarskyddslagen.
Inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lov ej
givas till nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse, i vidare mån än
för tillgodoseende av jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt
behov.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
Mot. 1976/77:553
15
Bilaga 3
Förslag till
Lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall
Härigenom förordnas följande.
1 8 Denna lag äger tillämpning på bostadslägenhet som husägaren regelmässigt
hyr ut För annat ändamål än fritidsändamål och som ej utgör
del av hans egen bostad samt på bostadslägenhet som upplåtes med bostadsrätt.
Lagen gäller ej bostadslägenhet i hus som ägs av staten eller kommun.
Lagen äger ej heller tillämpning om
1. det är nödvändigt för upplåtare att förfoga över lägenheten För upplåtelse
åt anställd,
2. lägenheten utgör möblerat rum.
2 5 Kommunen får i fråga om viss lägenhet eller viss eller vissa kategorier
av lägenheter eller lägenheterna inom viss eller vissa delar av kommunens
område besluta att husägaren skall underrätta kommun om att lägenheten
är ledig för uthyrning. Sådant beslut skall delges husägare som beslut angår.
Husägare får ej utom i fall som anges i 4 8 andra stycket hyra ut lägenhet
som avses med beslut enligt första stycket till annan än kommunen, om
lägenheten blir ledig För uthyrning efter det att husägaren fått del av kommunens
beslut.
3 8 Underrättelse som avses i 2 8 första stycket skall vara skriftlig och
innehålla uppgift om lägenhetens storlek och belägenhet i huset, tillträdesdagen
och de hyresvillkor som husägaren önskar.
4 8 Meddelar kommunen husägaren skriftligen inom tre veckor efter det
att denne fullgjort vad som ålagts honom med stöd av 2 8 första stycket
att kommunen gör anspråk på lägenheten, anses hyresavtal beträffande lägenheten
ha träffats mellan husägaren och kommunen på de villkor som
husägaren har uppställt i sin underrättelse till kommunen.
Iakttages ej tiden enligt första stycket, får husägaren hyra ut lägenheten
åt annan.
5 8 Kommunen får begära att hyresnämnden prövar de hyresvillkor som
enligt 4 8 första stycket gäller För upplåtelsen. Vid prövningen äger 12 kap
48 8 första-tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning. Nedsättes
hyra, skall den lägre hyran gälla från och med den dag hyresförhållandet
började.
Begäres ej prövning av hyresvillkoren inom en månad från det att hyresförhållandet
enligt 4 8 första stycket började, är rätten till sådan prövning
förlorad.
6 8 Bestämmelserna i 2-4 88 äger motsvarande tillämpning i fråga om
lägenhet som upplåtes med bostadsrätt.
Villkor För upplåtelse av bostadsrätt åt kommun som ej kan anses skäliga
Mot. 1976/77:553
16
för jämkas av hyresnämnden på begäran av kommunen. Sådan begäran
skall framställas inom tid som anges i 5 S andra stycket.
Om rätt för kommun som förvärvat bostadsrätt till lägenhet att erhålla
medlemskap i bostadsrättsförening finns bestämmelser i bostadsrättslagen
(1971:479).
7 § Hyresnämnden för på ansökan av kommunen förelägga bostadsrättsförening
att utfärda sådan upplåtelsehandling som avses i 6 S bostadsrättslagen
(1971:479). I föreläggandet, som för förenas med vite, skall bestämmas
viss tid inom vilken handlingén skall ha utfärdats.
Hyresnämnden för självmant upptaga fråga om utdömande av vite som
avses i första stycket.
8 ^ Är sådan underrrättelse som avses i 3 § eller meddelande som avses
i 4 S första stycket avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga
adress, skall avsändaren anses ha fullgjort vad som ankommer på honom.
9 S Husägare som underlåter att fullgöra vad som ålagts honom med
stöd av 2 ij första stycket eller som bryter mot föreskrifterna i 2 § andra
stycket dömes till böter. Gärningen för icke åtalas av åklagare, om ej åtal
finnes påkallat från allmän synpunkt.
10 S I fråga om förfarandet vid hyresnämnden i ärenden enligt denna
lag finnes bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.
11 !? Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 5 $ första stycket,
6 jj andra stycket och 7 $ föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom
tre veckor från den dag beslut meddelades. Besvärshandlingen skall inges
till domstolen.
12 S I tvist som avses i 5 § första stycket och 6 S andra stycket skall
vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den
mån annat ej följer av 18 kap. 6S rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
Mot. 1976/77:553
17
Bilaga 4
Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom förordnas i fråga om 12 kap jordabalken1 att 32, 39 och 44 iiii
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
32 §
Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten
utan hyresvärdens samtycke,
om ej annat foijer av 34-36 SS.
Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten
utan hyresvärdens samtycke,
om ej annat följer av andra
stycket eller av 34-36 SSAr
bostadshyresgäst kommun, behövs
ej samtycke som avses i första
stycket.
Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked
inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga
hyresavtalet.
39 S
Hyresgästen får ej utan hyresvär
dens samtycke i andra hand upplåta
lägenheten i dess helhet utom i fall
som avses i 40 ii.
44:
Är hyresrätten enligt 42 i; första
stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål
med betalning av hyra och har
hyresvärden med anledning därav
uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på
grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,
om hyran betalas på sätt
som anges i 20 ii andra eller tredje
stycket eller nedsättes hos överexekutor
enligt 21 ii senast tolfte vardagen
efter det att hyresgästen, i den
Hyresgästen får ej utan hyresvärdens
samtycke i andra hand upplåta
lägenheten i dess helhet utom i fall
som avses i andra stycket eller i 40 ii.
Är bostadshyresgäst kommun, behövs
ej samtycke som avses i första
stycket.
Är hyresrätten enligt 42 ii första
stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål
med betalning av hyra och har
hyresvärden med anledning därav
uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på
grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,
om hyran betalas på sätt
som anges i 20 ii andra eller tredje
stycket eller nedsättes hos överexekutor
enligt 21 ii senast tolfte vardagen
efter det att hyresgästen, i den
1 Kapitlet omtryckt 1974:1083.
Mot. 1976/77:553
Nuvarande lydelse
ordning som gäller för uppsägning,
delgivits underrättelse om att han
genom att betala hyran på angivet
sätt äger återvinna hyresrätten. 1 avvaktan
på att hyresgästen visar sig ha
fullgjort vad som sålunda fordras för
att återvinna hyresrätten får beslut
om vräkning icke meddelas förrän
fjorton vardagar förflutit från det att
hyresgästen delgivits underrättelsen.
18
Föreslagen lydelse
ordning som gäller för uppsägning
delgivits underrättelse om att han
genom att betala hyran på angivet
sätt äger återvinna hyresrätten samt
socialnämnden i den kommun inom
vilken lägenheten är belägen underrättats
om uppsägningen och anledningen
till den. Beslut om vräkning/ar icke
meddelas förrän fjorton vardagar
förflutit från det att hyresgästen och
socialnämnden fått de! av underrättel
se som sagts nu.
Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta inträder inom kortare
tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär
till underrättelse som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
Mot. 1976/77:553
19
Bilaga 5
Förslag till
Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)
Härigenom forordnas i fråga om bostadsrättslagen (1971:479)
dels att 11, 30 och 52 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf 53 a §, av nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 8
Den till vilken bostadsrätt övergått
får ej vägras inträde i föreningen,
om han uppfyller de villkor för medlemskap
som föreskrives i stadgarna
och föreningen skäligen kan nöjas
med homom som bostadsrättshavare.
Den som förvärvat bostadsrätt vid
exekutiv försäljning eller vid offentlig
auktion enligt 10, 12 eller 37 SS
får dock ej vägras medlemskap på
den grund att ersättning för bostadsrätten
icke beräknats enligt grunder
som anges i stadgarna.
Den till vilken bostadsrätt övergått
får ej vägras inträde i föreningen,
om han uppfyller de villkor för medlemskap
som föreskrives i stadgarna
och föreningen skäligen kan nöjas
med honom som bostadsrättshavare.
Kommun sorn förvärvat bostadsrätt
till bostadslägenhet eller den som förvärvat
bostadsrätt av kommun får ej
vägras medlemskap. Ej heller får den
som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv
försäljning eller vid offentlig auktion
enligt 10, 12 eller 37 SS vägras
medlemskap på den grund att ersättning
för bostadsrätten icke beräknats
enligt grunder som anges i stadgarna.
Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make får inträde i föreningen
vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelser
i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla
liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret.
Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet
övergått till bostadsrättshavarens närstående som sammanbodde
med honom.
I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra stycket tillämpning
endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts
nu gäller ej, om annat bestämts i stadgarna.
Bostadsrättshavaren får ej utan
styrelsens samtycke i andra hand
upplåta lägenheten i dess helhet till
annan än medlem utom i fall som
avses i andra stycket.
Bostadsrättshavaren får ej utan
styrelsens samtycke i andra hand
upplåta lägenheten i dess helhet till
annan än medlem utom i fall som
avses i andra och tredje styckena.
Mot. 1976/77:553
20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin
bostadslägenhet, flir upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden
lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas,
om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen
ej har befogad anledning att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas
till tid och förenas med villkor.
Kommun som är bostadsrättshavare
får upplåta bostadslägenhet i dess
helhet i andra hand.
52 g
Kommun till vilken upplåtits bostadsrätt
till bostadslägenhet anses
genom upplåtelsen förvärva medlemskap
i föreningen.
Förvärvare av bostadsrätt, som vägrats inträde i föreningen, kan inom
en månad från det han fick del av beslutet härom hänskjuta tvisten till
hyresnämnden.
53 a S
Föreskrift i bostadsrättsföreningens
stadgar som icke kan uppfyllas av envar
äger ej tillämpning på kommun
som förvärvat bostadsrätt till bostadslägenhet
eller på den till vilken kommun
överlåter sådan bostadsrätt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
GOTAB 52924 Slockholm 1977
