om bidrag till ventilation m. m. i bostäder

Motion 1987/88:Bo508 av Marianne Karlsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Bo508

av Marianne Karlsson (c)

om bidrag till ventilation m. m. i bostäder

Regeringen har i årets budgetförslag föreslagit ett bidrag på högst 15 000 kr.
utgörande 50 % av kostnaden för att åtgärda hus sorn drabbats av radon.

Regeringsförslaget har i ett tidningsuttalande ifrågasatts av bostadsministern,
Aftonbladet den 10 januari 1988:

Jag vet inte om man skall tro på uppgifterna att 11 000 människor skall dö
av cancer på 1990-talet för att dom bott i radonhus.”

Problemet är att radon bara är ett av många hälsovådliga luftföroreningar
som drabbar de boende. Förorenad, fuktig och förbrukad rumsluft ger
upphov till allvarliga hälsoproblem. Mycket tyder på att detta är en effekt av
byggmaterial och dålig ventilation.

Undersökningar visar att inomhusluften innehåller betydande mängder
luftföroreningar. Dessa skall normalt transporteras bort genom ventilationen.
I avsaknad av väl fungerande ventilationsanläggningar blir föroreningarna
kvar vilket menligt drabbar människors hälsa, deras trevnad och trivsel
samtidigt som husen tar skada av fukt som kan framkalla röta, mögel och
lukt.

De höga kostnaderna för att värma den friskluft som man behöver ta in har
bidragit till att husägarna är ovilliga att ventilera husen i den omfattning som
krävs för att tillhandahålla hälsosam inomhusluft. Det saknas i dag en
allmänt utbredd kunskap om ventilationens betydelse samt ventilationsutrustningar
som klarar av att ventilera bort luftföroreningar utan att husägaren
drabbas av höga energikostnader. Däremot finns tekniken och kunskapen
i mindre företag utanför de stora börsföretagen. Denna teknik bör nu
föras ut i stor skala.

Att värma 1 m3 uteluft i timmen under ett helt år till rumstemperatur kostar
i dagsläget ca 11 kr. i Sydsverige, 13 kr. i Stockholm och ca 18 kr. i Norrland.

Med dagens ventilationskrav på 0,5 luftomsättningar i timmen blir den
grovt beräknade kostnaden för att värma ventilationsluften i landets 780
miljoner kvadratmeter överbyggda golvyta:

15 kr. x 780 000 000 kvm = 8,2 miljarder kronor

Småhus 250 milj. kvm

Flerbostadshus 150 milj. kvm

Lokaler 150milj. kvm

Fritidshus, industri, anella näringar 230 milj. kvm

Total yta

780 milj. kvm

Förr i tiden när man hade eldstad i varje rum var det nödvändigt att tillföra
dessa rikligt med luft. Sedan 1940-talet när man övergick till central- eller
elvärme har ventilationen minskats i fastighetsbeståndet.

Teknikerna hävdar att man bara behöver 0,1 luftomsättningar för att klara
husens ventilation. Dagens krav på 0,5 luftomsättningar har satts av
planverket av medicinska skäl.

Byggforskarna vill inte godta att man i dag ventilerar husen för dåligt. De
är måna om att allt skall vara vetenskapligt bevisat innan samhället vidtager
åtgärder. År efter år har vi nu fått genomlida en uppslitande ventilationsdebatt
där hus möglat för miljardbelopp och människor drabbats av ohälsa. Vi
har i massmedia sett skrämmande exempel på missförhållanden men mycket
litet har gjorts för att avhjälpa bristerna.

Mycket talar för att det är en effekt av nya byggmaterial och dålig
ventilation som är orsak till att många människor mår dåligt och tvingas söka
läkarvård, att husen drabbas av omfattande skador, att produktiviteten i
näringslivet minskar därför att människor känner extrem trötthet osv.

Av Sveriges ca 2 miljoner allergiker uppskattas ca 1 miljon ha drabbats av
någon form av luftallergi. Detta medför svåra problem för de drabbade men
någon tillförlitlig statistik på hur många av dessa som antas drabbas av för
tidig död eller grav ohälsa finns inte.

För oss politiker är medvetenheten om att de flesta medborgarna i landet
tvingas leva i dåligt ventilerade hus tillräcklig för att vi skall kunna vidtaga
åtgärder som leder till hälsosammare inomhusklimat.

Mot bakgrund av att sjukhusen i dag är hårt utnyttjade av sjuka människor
som har problem med luftorganen och som drabbas av olika allergisymptom
så utgör detta en stor belastning på landets ekonomi. Fukt och mögelskador
samt minskad produktivitet i näringslivet slår hårt på samhället.

De i dag av samhället ställda ventilationskraven har motiverats med
behovet av att minska importen av energi och hedja ett valutautflöde.

Under 1930-talet anser man att luftomsättningen var ca 1,5 gånger per
timme även om man då varnade för ohälsa på grund av trångboddhet, drag,
fukt och bristfälliga sanitära förhållanden i bebyggelsen.

Dessa brister har i dag åtgärdats men ersatts med bristfällig ventilation. En
återgång till 1930-talets höga luftomsättning skulle öka dagens kostnader för
att värma ventilationsluften från ca 8,2 miljarder kronor till 24,6 miljarder.

Vi sparar således in uppskattningsvis 16,4 miljarder kronor om året på att
strypa ventilationen men drabbas samtidigt av sjukhuskostnader, byggskador,
sämre produktivitet och en rad andra följdkostnader. Slår vi ihop alla
dessa negativa effekter av den bristfälliga ventilationen så har vi med största
säkerhet också hittat en av de sämsta affärer samhället gjort genom tiderna.

Den tekniska utvecklingen har emellertid inte stått stilla. Vi kan i dag låta
den förorenade luft vi ventilerar ut värma den friskluft vi tar in.

För att åstadkomma detta installerar man värmeväxlare i husen genom
vilka frånluften passerar varvid värmeinnehållet överförs till den kalla
friskluft som tas in.

De effektivaste värmeväxlarna, vilka kännetecknas av mycket stora ytor
som kommer i kontakt med ventilationsluften, återvinner så mycket energi

Mot. 1987/88

Bo508

15

att endast ca 10 % av uppvärmningsenergin för att värma ventilationsluften
måste tillföras (årsmedeltempertur-verkningsgrad).

Många husägare har börjat installera dessa värmeväxlare och då främst de
som har eluppvärmda hus. De har därigenom kunnat öka ventilationen till
hälsosam nivå och transportera ut fukt och föroreningar utan att energiförbrukningen
ökat. Den förbättrade allmänventilationen har sänkt radonhalten
till godkända nivåer.

Det av regeringen föreslagna bidraget för minskad radonförekomst
innebär i realiteten att man bara ger bidrag till en begränsad grupp hushåll för
att de förbättrar allmänventilationen i sina hus.

Vad vi behöver är ett generellt bidrag som motiverar husägarna att dels
spara energi och dels tillföra husen frisk hälsosam luft.

Installeras värmeväxlare i det befintliga fastighetsbeståndet kan vi redan
inom något år ha inbesparat mer energi än som behövs för att avveckla
Oskarshamn 1 och Barsebäck 1. Det rör sig om 7 TWh till ett värde i
konsumtionsledet av drygt 2 miljarder kronor.

Detta sparmål skulle kunna uppnås även om vi fördubblade ventilationen i
dagens fastighetsbestånd. Samtidigt skulle samhället spara stora resurser och
nya för samhällsekonomin lönsamma arbetstillfällen skapas bl. a. för ungdomar
vilka i dag går arbetslösa eller omskolas i brist på arbete.

Kostnaden för att installera mekanisk ventilation och värmeväxlare i en
normalvilla beräknas kräva ventilationsmaterial för ca 12 000—15 000 kr.
och arbetet brukar i allmänhet ta 30—40 arbetstimmar.

Enbart inom småhussektorn finns ca 1,5 miljoner hus vilka saknar
värmeväxlare. Den samlade sysselsättningseffekten kan uppskattas till ca
30 000 årsarbeten i tillverkande och installerande led. Därutöver tillkommer
fortlöpande sysselsättning för skötsel och underhåll av anläggningarna.

På motsvarande sätt tillskapas ökad energihushållning och sysselsättning
inom den övriga bebyggelsen, vilket motiverar att det av regeringen
föreslagna bidraget för att minska förekomsten av radon i bostäder bör
ersättas av ett generellt bidrag till de husägare som förser sina hus med bättre
allmänventilation och effektiv värmeåtervinning ur frånluften. Bidraget bör
införas redan under budgetåret 1988/89 för att möjliggöra en avveckling av
kärnkraftverken Oskarshamn 1 och Barsebäck 1 så tidigt som möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av bidrag till
husägare som låter installera bättre allmänventilation och effektiv
värmeåtervinning ur frånluft.

Stockholm den 20 januari 1988
Marianne Karlsson (c)

Mot. 1987/88

Bo508

16