om bidrag till kulturellt utbyte med Grönland

Motion 1978/79:1873 av Per Olof Sundman m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1978/79:1873

av Per Olof Sundman m. fl.

om bidrag till kulturellt utbyte med Grönland

Grönland utgjorde förr i tiden närmast en dansk koloni. Om dess historia
kan i korthet följande återges.

En första nordisk bosättning ägde rum 985 när Erik Röde landsförvisades
från Island. Bosättningen fick sådan omfattning att ett biskopssäte upprättades
1126. År 1261 kom Grönland under den norska kronan. På grund av
klimatförsämring, sviktande kontakter med Island och Norge och andra ej
helt utredda skäl gick den nordiska bosättningen under i början av 1500-talet.
Den ”eskimoiska” (grönländarna avvisar beteckningen eskimo) invandringen
ägde rum under 1300-talet. En ny norsk-dansk kolonisation påbörjades
med den norske missionären Hans Egede 1721. Den dansk-norska
suveräniteten över Grönland hade då hävdats länge bl. a. i konflikt med
nederländska intressen. När den norsk-svenska unionen upprättades 1814
förblev Grönland, liksom Färöarna, under den danska kronan.

I mitten av 1800-talet påbörjades en ny kulturell utveckling: två seminarier
in rättades, ett skriftspråk skapades och Grönland fick ett eget tryckeri, vilket i
sin tur medgav utgivning av en tidning och viss inhemsk litteratur. De första
formerna av lokalt självstyre etablerades 1862, dock helt dominerat av
danskar. År 1908 infördes ”kommuneråd” och ”landsråd”, 1925 tillkom
"sysselråd" och fattades viktiga beslut om förbättrat undervisningsväsende.

Fram till andra världskriget drev danskarna en medveten isolationspolitik
vad angick Grönland, icke minst i avsikt att skydda den grönländska
befolkningen - en politik som oavsett sitt syfte blivit hårt kritiserad. Med den
tyska ockupationen av Danmark inleddes en ny epok. De omedelbara
kontakterna mellan Danmark och Grönland bröts. Efter kriget övergav
Danmark isolationspolitiken, och i en omfattande lagstiftning 1950 påbörjades
en utveckling av Grönland till ett ”modernt land”. År 1953 definierades
Grönland i den danska grundlagen som en del av Danmark, som ett särskilt
arnt.

Den grönländska befolkningens -Grönland har i dag drygt 50 000 invånare
- krav på vidgad självstyrelse har därefter vuxit i styrka. Ett förslag om en
”hjemmestyrelov” har utarbetats och efter beslut i folketinget förelagts
grönländarna till folkomröstning den 17 januari 1979. Något mer än 70 % av
de röstande var positiva.

Omröstningsresultatet innebär att Grönland kommer att få samma
konstitutionella status som Färöarna fick 1948, dvs. en form av självstyrelse
och självständighet som successivt kan utvecklas i takt med de ekonomiska,

Mot. 1978/79:1873

4

sociala och kulturella förutsättningarna.

Nordiska rådet bestod ursprungligen av fem suveräna stater, Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige. Kretsen av nordiska länder har därefter
utvidgats med Färöarna och Åland med deras särskilda ställning. Rimligen
kan man räkna med att kretsen inom kort kommer att ytterligare utvidgas
med Grönland.

Efter andra världskriget har intresset för Grönland, för grönländska
förhållanden och grönländsk kultur vuxit snabbt i de nordiska länderna. Det
står i dag klart att Grönland representerar ett lika värdefullt inslag i det
nordiska kulturmönstret som Färöarna och det samiska området.

Denna omständighet har observerats och diskuterats i Nordiska rådets
kulturutskott. Utskottet påpekar i sitt betänkande över Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet till 26:e sessionen i Oslo

1978 att utskottet ”finnér det naturligt och angeläget att kulturförbindelserna
med Grönland nu ges ökad uppmärksamhet”. I utskottets betänkande till

1979 års session i Stockholm upprepas detta påpekande. Det framhålls att
Knud Rasmussen Hojskole (folkhögskola) i Holsteinsborg sedan ett antal år
fungerat som en kulturell bro mellan Grönland och det övriga Norden.

En grönländsk "förening Norden” är under bildande med sekretariat i
nyssnämnda folkhögskola och har sannolikt konstituerats vid behandlingen
av denna motion.

Sveriges bilaterala kulturutbyte med Danmark, Finland och Norge är
tämligen väl utvecklat och bygger i icke ringa mån på ett system av fonder
eller motsvarande. Kulturutbytet med Island och Färöarna baseras på de små
belopp som anvisas under G 8. Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m.
(propositionen 1978/79:100, bil. 12)ochsom innevarande budgetår uppgår till
80 000 resp. 25 000 kr.

Ett kulturutbyte med Grönland försvåras självfallet av de långa avstånden
och de höga reskostnaderna. En statlig insats är angelägen och nödvändig.
Under ett inledningsskede kan det statliga bidraget begränsas till ett så lågt
anslag som 25 000 kr. Detta bör ställas till svenska Föreningen Nordens
disposition för att på lämpligt sätt användas främst för att täcka kostnader för
resor till och från Grönland, för såväl svenskar som grönländare. Samråd bör
äga rum med den grönländska Norden-föreningen sedan denna bildats.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen för kulturellt utbyte med Grönland anslår 25 000 kr.
under G 8. Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m. (propositionen
1978/79:100, bil. 12).

Stockholm den 23 januari 1979

P. O. SUNDMAN (c)

ALLAN HERNELIUS (m) STURE PALM (s)

GUNNAR RICHARDSON (fp) C.-H. HERMANSSON (vpk)