om bibehållande av driften vid Fridafors bruk

Motion 1979/80:1415 av Rune Gustavsson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

15

Motion
1979/80:1415

av Rune Gustavsson m. fl.

om bibehållande av driften vid Fridafors bruk

Hela 1970-talet har i hög grad präglats av omstruktureringar inom
flera industrisektorer. Många orter och kommuner har drabbats hårt,
och för många människor har det varit fråga om stora såväl ekonomiska
som personliga påfrestningar.

Även om det ofta är ofrånkomligt att en utveckling av det här slaget
måste accepteras, finns det ändå tillfällen då vissa gränser inte kan
överträdas. Beslutet om nedläggningen av Fridafors bruk skulle få sådana
konsekvenser att ett verkställande av detsamma vida överstiger
denna gräns. Fridafors bruk med sina ca 350 anställda är ortens enda
industri och en av Tingsryds kommuns största industrier. Eftersom
Fridafors är beläget på gränsen mellan Kronobergs och Blekinge län är
åtskilliga av de anställda vid bruket bosatta också i Olofströms och
Karlshamns kommuner.

Oron är således stor på båda sidor länsgränsen. En nedläggning skulle
få närmast katastrofala följder för sysselsättningen i Fridaforsområdet
och för hela Tingsryds kommun som är en typisk glesbygdskommun.
En nedläggning skulle också innebära oerhört negativa konsekvenser
för Olofströmsbygden, som redan är hårt prövad i dessa sammanhang.

Till detta skall också läggas alla de negativa effekter som följer för
en rad leverantörer av skilda slag, liksom för affärs-, transport- och annan
service på orten.

En nedläggning av ett företag med den ställning i bygden som Fridafors
bruk har, kan inte få ske utan beaktande av de samhällsekonomiska
konsekvenser som uppstår. Ägarna måste naturligtvis i första hand ta
sin del av ansvaret, men om det inte räcker får samhället gå in.

Vi är medvetna om att svårigheter genom utlandskonkurrens och
långvariga svaga konjunkturer kan göra det omöjligt för ett företag att
hålla en tillfredsställande lönsamhet. Mycket talar dock för att verksamheten
vid Fridafors bruk kan bli lönsam. Produktutvecklingen vid företaget
pekar klart i denna riktning. Under 1979 har utvecklingsarbetet
resulterat i att Fridafors kunnat ta fram ett nytt produktsortiment. Avnämare
av skilda slag har testat den nya produkten. Dessa tester har
slagit väl ut och öppnar vägen till nya marknader.

Den för 1979 redovisade förlusten vid Fridafors uppgick till 5 milj.
kr., som med beaktande av vad vi ovan anfört beträffande produktutvecklingen
och de enorma samhällsekonomiska konsekvenser en ned

Mot. 1979/80:1415

16

läggning skulle medföra, trots allt är en blygsam summa. En omedelbar
insats är nödvändig om verksamheten vid bruket skall kunna räddas.
Om en sådan insats sker torde lönsamhet vid Fridafors bruk kunna uppnås
efter ett fåtal år. Flera skäl talar för detta. Produktutvecklingen har
vi redovisat. Vidare kan anföras det faktum att brukets råvaruförbrukning
till 70 % är baserad på returpapper, en tillgång som torde öka i
framtiden. Även om konkurrensen också om denna råvara kan hårdna
borde en industri som länge använt sig av denna ha ett försteg. Bruket
är till 2/3 självförsörjande i vad gäller energibehovet. Den vattenkraft
som tillhör bruket torde enligt uppgift gå att ytterligare effektivisera.

Det finns också anledning att fästa uppmärksamheten på att det inom
Södra Skogsägarna, som till 60 % är ägare av Fridafors bruk, finns
många medlemmar som helhjärtat sluter upp bakom kravet på en fortsatt
drift vid bruket. Naturligtvis gör man detta därför att man bedömer
utsikterna att driva bruket på ett försvarbart ekonomiskt sätt som
goda och man inser det dråpslag mot en hel bygd en nedläggning skulle
innebära.

För sin produktion är Fridafors bruk en stor konsument av bl. a. en
limprodukt som tillverkas vid Sveriges stärkelseproducenters förenings
anläggning i Landskrona. Drygt en fjärdedel av dess produktion går till
Fridafors, vilket snabbt ger en påminnelse om vad som kan hända i
Landskrona vid en nedläggning i Fridafors.

Enligt vår mening måste mycket snabba åtgärder sättas in. En fördröjning
gör att brukets situation försämras. Ovissheten i sig påverkar
orderingången; man riskerar att förlora arbetskraft i nyckelpositioner
etc.

Ägarna, Södra Skogsägarna AB, där staten är till 40 % delägare, måste
tillsammans med statsmakterna ta omedelbara initiativ så att driften
kan fortsätta vid Fridafors.

Säkert finns olika vägar att beträda. För vår del ser vi en väg vara
att bolaget inrättar en fond vars storlek kan diskuteras, kanske 8—10
milj. kr., och att staten i egenskap av ytterst samhällsansvarig skjuter
till lika mycket. Vi anser som ovan framhållits att den produktutveckling
som pågår vid bruket är intressant att satsa vidare på. Vi finner det
högst försvarbart att detta får ske i Fridafors och inte på någon annan
plats inom bolagets verksamhetsområde. Det är i Fridafors produkten
nu utvecklas. Där finns både intresset och förutsättningarna att fortsätta,
där finns råvarutillförsel, där finns energitillförsel till rimligt pris
och där finns både ägarintressen och en kompakt enig personalstyrka
som är beredd att satsa det som över huvud går att satsa. Det gäller att
klara 350 arbetstillfällen i en bygd där alternativet för de flesta är arbetslöshet.
Det gäller att handla snabbt.

Regeringen måste få i uppdrag att omedelbart ta upp förhandlingar

Mot. 1979/80:1415

17

med Södra Skogsägarna AB för att komma fram till en lösning så att
driften vid Fridafors bruk kan fortsätta.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen anhåller att regeringen omedelbart och med beaktande
av vad som anförts i denna motion tar upp förhandlingar
med Södra Skogsägarna AB för att trygga fortsatt drift vid
Fridafors bruk.

Stockholm den 25 januari 1980
RUNE GUSTAVSSON (c)

INGEGÄRD OSKARSSON (c) HELGE KARLSSON (s)

CLAES ELMSTEDT (c) ULLA JOHANSSON (s)

MARGOT HÅKANSSON (fp) LARS HEDFORS (s)

KJELL NILSSON (s) RALF LINDSTRÖM (s)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1S80

: .i .

.

'

Lii'

• .

.

', ,