om bestämmelsen om virkesförverkande vid överträdelse av 13 § skogsvårdslagen

Motion 1987/88:Jo307 av Sven Eric Lorentzon och Hans Dau (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo307

av Sven Eric Lorentzon och Hans Dau (m)

om bestämmelsen om virkesförverkande vid
överträdelse av 13 § skogsvårdslagen

Skog får inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast en
mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas, om skogen får stå
kvar...

Enligt föreskrifterna till paragrafen gäller olika slutavverkningsålder för
olika trädslag på olika boniteter i skilda delar av landet.

Med ett bestånds ålder avses den grundytevägda medelåldern. Vid åldersbestämningen
räknas ej fröträd, överståndare och underväxt. Åldern
bestäms genom att räkna antalet årsringar vid 1,3 m höjd. Därefter görs ett
tillägg för normalt antal år till brösthöjd (1,3 m). Från detta finns rätt att
underskrida åldrarna om markant avvikelse från normal utveckling föreligger,
t. ex. om beståndet är kraftigt rötskadat, har synnerligen dålig kvalitet
m. m.

I praktiken har vid många tillfällen visat sig att det för skogsägare och
skogstjänsteman vid ett besök ute i beståndet varit svårt att avgöra om detta
varit slutavverkningsmoget. Detta gäller speciellt om beståndet utvecklats
från en tidigare rest- eller dimensionshuggen skog. Dylika Finns alltjämt
gott om i landet.

Om en skogsägare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna
döms han till böter. Därtill kommer att virket eller virkets värde
efter avverkning som innebär brott mot lagen skall förklaras förverkat, om
det inte är uppenbart obilligt.

Att fastställa lägsta slutavverkningsålder kan vara svårt i vissa bestånd
även för vana skogsägare. Därtill kommer att avverkningstrakten i genomsnitt
är betydligt större i dag, bl. a. på grund av mekaniseringen. Värdet av
virket kan därför uppgå till betydande belopp. Under de senaste åren har
samhället på olika sätt sökt öka avverkningarna, dels genom att införa
bestämmelser om minimiavverkning i skogsvårdslagen 1983, dels också genom
det s. k. stimulanspaketet 1986.

Hotet om förverkandet av virkesvärdet har utan tvekan en avverkningshämmande
effekt och strider därför mot samhällets intressen. Därtill kommer
att enskilda skogsägare har stämts och fällts i första instans där straffpåföljden
även varit förverkande av virkesvärdet, trots att det senare visat
sig att skogsvårdsstyrelsens tjänstemän gjort en felaktig bedömning av rätten
att avverka beståndet.

Mot ovan nämnda bakgrund måste bestämmelserna om förverkandet av

virket eller dess värde snarast borttagas ur skogsvårdslagen eller ändras så Mot. 1987/88

att den endast får tillämpas om ont uppsåt förelegat vid avverkningen. Jo307

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om följdverkningarna vid överträdelse av 13 § skogsvårdslagen.

Stockholm den 26 januari 1988

Sven Eric Lorentzon (m) Hans Dau (m)

11