Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1977/78:1455 av Olof Palme m. fl.
14
Motion
1977/78:1455
av Olof Palme m. fl.
om beskattningen av egenföretagare
Många löntagare kommer i år att få vidkännas en minskning i sina
disponibla reala inkomster. Vårt ekonomiska läge innebär att betydande
folkgrupper får göra stora och betungande uppoffringar. Om en åtstramningspolitik
skall lyckas måste den accepteras allmänt. Detta kräver i sin tur enligt
vår uppfattning att bördorna fördelas rättvist, dvs. efter bärkraft.
Reglerna för beskattning av företag är gynnsamma i vårt land. Bl. a. är ett
grundläggande drag i svensk företagsbeskattning att konsolidering möjliggörs
i betydande omfattning. Huvudregeln som gäller för andra inkomstslag,
nämligen att beskattningen skall ske det år som inkomsten förvärvas, blir ofta
i praktiken satt ur spel när det gäller inkomst av rörelse.
De över lag gynnsamma företagsbeskattningsreglerna har på senare tid
ändrats på en rad områden, så att vissa grupper av företagare fått omotiverade
skattelättnader. Vi tar här upp tre sådana områden, nämligen det avgiftsfria
beloppet för egenavgifter, fördelning av inkomst mellan makar och kapitalbeskattningen.
Vi gör däremot inte någon total genomgång av beskattningen
av egenföretagare utan lägger förslag till förändringar om enstaka punkter i
avvaktan på behandlingen av företagsskatteberedningens förslag. 1 särskild
motion föreslår vi att även egenföretagarna skall erlägga barnomsorgsavgift.
De förslag vi här framför innebär en ökning av statsinkomsterna med ca
255 milj. kr. för budgetåret 1978/79.
Sänkning av det avgiftsfria beloppet för egenavgift
Riksdagen beslutade hösten 1976 att höja det belopp på vilket allmän
arbetsgivaravgift för egenföretagen ej skall erläggas från 18 000 till 30 000 kr.
(prop. 1976/77:41, SkU 1976/77:12). Den enda motiveringen som anfördes i
propositionen 1976/77:41 för denna åtgärd var "att bereda egen företagarna
ytterligare lättnad". I den socialdemokratiska motionen i samband med
propositionen beklagades att ingen saklig motivering lämnades varför
avgifterna skulle vara olika för egen företagaren jämfört med den anställde. Ej
heller i skatteutskottets betänkande nr 12 gjordes några försök att sakligt
motivera denna olikhet i beskattningen.
Det har tidigare funnits vissa skäl att ha ett mindre fribelopp, men dessa
skäl har undanröjts, varför det enda sakliga skäl som nu kan föreligga är att i
egenföretagarens rörelseinkomst också finns en del som kan vara kapitalavkastning
och som därför inte bör vara belagd med arbetsgivaravgift. Det
Mot. 1977/78:1455
15
förefaller dock högst osannolikt att avkastningen av det i företaget nedlagda
kapitalet skulle överstiga 18 000 kr. per år mer än i något enstaka undantagsfall.
Höjningen av fribeloppet till 30 000 kr. måste alltså ses om en speciell
skattefavör till en viss grupp skattskyldiga, eller som en viss konkurrensförmån
för en typ av företag. Det är också felaktigt att tro att den omotiverade
skattelättnaden bara utgår till några ansträngda småföretagare, utan i den
gruppen finns också en rad andra företagare såsom advokater, konsulter,
tandläkare och många flera med god skattekraft, medan en företagare med
anställda får betala arbetsgivaravgift på avlöningssumman som utbetalas i
dess helhet.
Vi föreslår därför att den avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av allmän
arbetsgivaravgift återförs till 18 000 kr. att gälla från 1 januari 1979.
Fördelning av inkomst mellan makar m. m.
En annan punkt på vilken varaktiga skattelättnader kan uppnås för
företagarna är då inkomsten från företaget kan uppdelas mellan familjemedlemmar
på ett sätt som inte motsvaras av insatserna i familjens företag.
Genom den obligatoriska särbeskattningen har det stor betydelse hur
inkomsterna fördelas mellan makarna.
Vid 1976 års riksdag genomfördes på våren olika regler i syfte att förhindra
felaktiga uppdelningar, men på hösten ändrades dessa åter så att inom vissa
gränser helt godtyckliga uppdelningar kan göras. Inom ramen för marknadsmässig
ersättning åt medhjälpande make kan numera således valfri del av den
samlade företagarinkomsten tillföras denne. Mot bakgrund av vad som
tidigare anförts om konsolideringsregler som medger uppskov med redovisning
av uppkommen inkomst kan alltså makar i nästan obegränsad
omfattning dela inkomsten lika mellan makarna trots att den företagsledande
maken i regel utfören betydligt större insats än den medhjälpande maken. Ett
sådant system där det är möjligt för vissa företagarfamiljer att på fördelaktigaste
sätt från skatte- och socialförsäkringssynpunkt godtyckligt dela upp en
gemensam familjeinkomst kan inte accepteras från skatterättvisesynpunkt.
Den tidigare gällande regeln att den företagsledande maken bör ha minst 2/3
av den samlade inkomsten förefaller att vara en rättvis schablon med hänsyn
till marknadsmässiga ersättningar för utförda insatser.
Vidare föreslår vi en återgång till den tidigare gällande tidsgränsen om 600
timmar som den lägsta arbetsinsatsen för att uppdelning skall kunna ske med
medhjälpande make.
I fråga om lön till barn som utför arbetsprestationer i föräldrarnas rörelse
råder i princip enighet om att beskattning skall ske hos barnen. Det är dock
felaktigt att dra fullständiga jämförelser med dessa och ungdomar som utför
arbete på främmande arbetsplatser. I dessa senare fall sker alltid en
bedömning av arbetsinsatsens värde av två parter vilket inte är fallet i den
egna rörelsen. Om inkomster från föräldrarnas rörelser kan överföras till barn
Mot. 1977/78:1455
16
så vinns ytterligare grundavdrag som gör att en avsevärd skattevinst uppstår.
Då det inte är möjligt att kontrollera uppgifter mellan föräldrar och barn om
utfört arbete och värdet av detsamma, måste alltså inskränkningar finnas för
att undgå godtyckliga uppdelningar. Det råder enighet om att inga överföringar
skall få ske till barn under 16 år. 1 fråga om äldre hemmavarande barn
som studerar på heltid råder däremot delade meningar. Vi anser att
deltidsstudier i dag kräver så stor insats av den studerande, att några
ytterligare arbetsinsatser knappast kan begäras annat än under ferier eller
annan längre ledighet. Vi är medvetna om att det i några fall ändå utförs
värdefullt arbete av ungdomar vid vissa tillfällen, men omfattningen måste
då vara så ringa att det förhållandet att föräldrarna ej erhåller avdragsrätt för
ersättningen utan själva får betala skatten blir en obetydlig merbelastning.
Kapitalbeskattningen m. m.
På grundval av propositionen 1977/78:40 beslutade riksdagen i december
1977 om vissa lättnader i förmögenhetsbeskattningen av småföretagen.
Förändringarna - som är provisoriska i avvaktan på en allmän översyn av
kapitalbeskattningen - innebär väsentligt gynnsammare värderingsregler för
såväl förmögenhets- som arvs- och gåvobeskattningen. Innebörden av de
föreslagna reglerna är att skatten för vissa grupper kommer att minst
halveras.
Det antal ägare till småföretag som kommer att få nytta av de beslutade
bestämmelserna är mycket begränsat. Det helt dominerande antalet småföretagare
arbetar under sådana förhållanden att förmögenhetsskatten knappast
utgör något problem. Det bör vidare noteras att det kapital som finns
uppbyggt i företagen till stor del har kommit till stånd på grund av de i vårt
land internationellt sett mycket gynnsamma beskattningsreglerna. Vi kräver
därför en återgång till tidigare värderingsregler.
Vi kräver ävenledes att de ändringar som gjordes i reglerna för beskattning
av bilförmåner för delägare i fåmansbolag genom riksdagens beslut den 17
december 1977 upphävs. De beslutade ändringarna leder enligt vår mening
till att man öppnar möjligheter för obehöriga skatteförmåner.
Riksdagen beslutade våren 1977(SkU 1976/77:20)om att undanta förmån
av fritt bränsle från egen fastighet från beskattning. Detta innebär emellertid
ett avsteg från gällande beskattningsprinciper som går ut på att skattskyldighet
även föreligger för en företagares uttag ur egen rörelse. Utan att
frånträda denna principiella ståndpunkt vill vi emellertid inte nu med hänsyn
till de särskilda omständigheterna ställa krav på en ändring i detta riksdagens
beslut.
Det får ankomma på vederbörande utskott att utarbeta nödvändig
lagtext.
Mot. 1977/78:1455
17
Hemställan
Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs
att riksdagen beslutar
1. att det avgiftsfria belopp på vilket egenföretagarens allmänna
arbetsgivaravgift beräknas skall sänkas till 18 000 kr. att gälla
fr. o. m. den 1 april 1978,
2. att spärreglerna i fråga om uppdelning av inkomsterna mellan
makar i gemensamt företag och lön till barn från föräldrars
företag får i princip den lydelse de hade före riksdagens beslut
den 17 december 1976 och att de nu föreslagna reglerna skall
tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978,
3. att värderingsreglerna vid beräkning av kapitalskatt fr. o. m.
den ljuli 1978 färdén lydelse de hade före riksdagens beslut den
17 december 1977,
4. att reglerna för beskattning av bilförmån för fämansbolagsdelägare
får den lydelse de hade före riksdagens beslut den 17
december 1977.
Stockholm den 25 januari 1978
OLOF PALME (s)
ERIK ADAMSSON (s)
INGEMUND BENGTSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
VALTER KRISTENSON (s)
ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)
ESSEN LINDAHL (s)
LISA MATTSON (s)
THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
GOTAB 57462 Slockholm 1978

















Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket