om belastningen av forskningsanslagen vid anställdas sjuk- och graviditetsledighet.
Motion 1975:1385 av herr Larsson i Staffanstorp
Mot. 1975:1385
14
Nr 1385
av herr Larsson i Staffanstorp
om belastningen av forskningsanslagen vid anställdas sjuk- och graviditetsledighet.
För alla institutioner där det bedrives en mera kostnadskrävande
forskning torde gälla att denna för sitt bestånd är avhängig av
forskningsanslag från privata eller statliga fonder. Forskningens kvalitet
och volym är beroende av tilldelade medel.
Enligt gällande lagar och avtal skall den forskare som anställer personal
på varje lön som betalas från forskaranslaget betala sociala avgifter, som
för närvarande uppgår till 29 % av lönen. Eftersom universitetet formellt
är arbetsgivare för den anslagsanställda personalen, gäller att den
sjukpenning som utgår till tjänsteman, som har arbetsgivarinträde vid
sjukdom eller barnsbörd, av allmänna försäkringskassorna i särskild
ordning skall inbetalas till riksförsäkringsverket.
I praktiken innebär detta att forskningsanslag förutom lönekostnadspålägg
belastas med sjuklön och graviditetslön till den på anslagen
anställda personalen. Därigenom kan anslaget så till den grad urholkas att
forskningens kvalitet och volym allvarligt skadas.
Ett vanligt fall i Sverige är den enskilde forskaren som sitter med ett
enda anslag för sitt forskningsprojekt, på vilket han betalar en laboratorieassistent
och dessutom har medel för att inköpa material. Om hans
laboratorieassistent försvinner en längre tid p. g. a. sjukdom eller graviditet,
så kan det läget inträffa för honom att han inte får extra pengar till
en vikare, varför projektet måste ligga nere en längre tid så att några resultat
av värde att redovisa vid årets slut kan inte finnas. (Det skall i detta
sammanhang observeras att om man har anslag från något av de statliga
råden så betalar dessa vikariatsersättning vid sjukdom över en månad eller
vid graviditetsledighet.)
I de fall när forskningen bekostas av anslag från utländska fonder är
svårigheterna särskilt stora, eftersom det kan vara svårt att vinna
förståelse för att de anslagna lönemedlen trots att de redan belastas av
sociala avgifter dessutom vid inträffad sjukdom även måste tas i anspråk
för att bekosta sjuklön. Även i vad gäller inhemska privata donationsmedel
måste man fråga sig, om det är juridiskt och moraliskt riktigt att
med donationsmedlen först betala lönekostnadspålägg inkl. försäkringsavgifter
och sedan dessutom avkräva full sjuklön och graviditetslön.
För att komma till rätta med detta problem kunde man tänka sig att
man tillåter att sjukpenningen återgår till universitetet och till det anslag
från vilket vederbörande avlönas. Detta kan från administrativ synpunkt
vara något tungrott, varför även andra lösningar kan tänkas. Huvudsaken
Mot. 1975:1385
15
är att man finner en lösning som leder till att inte forskningen, så som nu
sker i många fall, äventyras på grund av den belastning av anslagen som
gällande regler leder till.
Med hänvisning till det anförda hemställes
att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att komma till
rätta med den dubbla ekonomiska belastning som drabbar
forskningsanslagen i de fall där anställd personal är sjuk- eller
barnledig.
Stockholm den 27 januari 1975
THORSTEN LARSSON (c)
i Staffanstorp
