om behovet av rent vatten och renat avlopp

Motion 1987/88:Jo517 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo517

av Lars Werner m. fl. (vpk)

om behovet av rent vatten och renat avlopp

”Vättnet är ett farligt gift,
vilket omger Visby stift.”

(Falstaff Fakir 1894)

Försurningar, giftutsläpp från industri och transportmedel, radioaktivitet
från kärnvapenprov och kärnkraftshantering, jordbrukets kemikalieanvändning,
stora befolkningscentras sop- och avfallsberg påverkar i allt högre
grad vår miljö. Det humoristiska citatet av Falstaff Fakir för snart 100 år
sedan är på god väg att förvandlas till giftig verklighet inte bara runt Visby
stift!

Under senare tid har kvalitén på vårt dricksvatten uppmärksammats av
bland annat riksrevisionsverket och massmedia. 25 000 människor har de
senaste tio åren fått känna av den dåliga vattenkvalitén genom att de blivit
sjuka på grund av vattenburna ämnen. Med den takt försurningen — och
därmed utfällning av tungmetaller — fortskrider, är det bara en tidsfråga
innan det svenska grundvattnet och våra vattentäkter mer allmänt kommer
att vara otjänliga. Andra miljögifter i utsläpp i luft och vatten från industrin,
transportväsendet och avfallshanteringen förvärrar situationen ytterligare.

Bristande kontroll

I Sverige finns tusentals mil vatten- och avloppsledningar. Vattentäkterna
är ibland ytvatten (sjöar, floder) vilka är mycket mottagliga för nedfall och
utsläpp. Dessutom tjänstgör vattentäkterna som mottagare av de kommunala
reningsverkens ”renade” utsläpp. Slutligen hamnar det mesta i de hav
som omger Visby stift och Sverige. Genom att många årtiondens utsläpp
skett helt okontrollerat är inte ens vattentäkter i grusåsar eller djupborrade
brunnar säkra för föroreningar. Vid riksrevisionsverkets granskningar har
framkommit allvarliga anmärkningar på bristande kontroll och kunskap
om vad det dricksvatten som kommer ur våra kranar egentligen innehåller.
Sedan 1983 har livsmedelsverket ansvaret för att kvalitén på dricksvatten
kontrolleras. Kommunerna levererar genom sina ca 2 000 vattenverk nästan
1 miljard kubikmeter vatten årligen. Av detta är 20 procent förlust på
grund av dåliga ledningar! Kontrollen av kvalitén sker sällan och de prover

som tas sker ofta bara vid själva vattenverken innan vattnet pumpas ut i Mot. 1987/88

långa, med avlagringar fyllda ledningar och når den törstige vattendricka- Jo517

ren. Standardmodellen för kontroll lär stamma från 1967 och ger inte upplysningar
om en rad kemiska substanser, som allvarligt kan påverka människans
hälsa och välbefinnande. Som exempel kan nämnas Växjö, som i
flera år haft allvarliga problem med sitt vatten och vars befolkning av miljöoch
hälsoskyddsnämnden uppmanats koka hushållsvattnet de senaste tre
åren. I Växjö upptäcktes vid undersökningar och tester att vattnet innehöll
mögelsvamp! Tjocka avlagringar i rostande ledningar, där vattnet kan bli
stående lång tid innan det når konsumenten, utgör uppenbarligen en god
grogrund för giftiga mikroorganismer. Men bakterier och mögelsvamp är
inte det enda problemet. Kemiska föreningar finns också, dels på grund av
att försurat vatten löser ut bly, koppar och kadmium ur ledningarna, dels
för att vattentäkterna kan innehålla utsläpp och föroreningar, som ej mäts,
kontrolleras och tas bort vid vattenverkets behandling av vattnet.

Otillräckligt

En kraftig utbyggnad av de kommunala reningsverken under senare decennier
har lett till märkbara förbättringar i många vattendrag. Paradexemplet
brukar vara det populära fisket i Stockholms inre vattendrag — bland annat
direkt utanför riksdagsledamöternas boning. Men en sådan utblick bedrar,
eftersom anslutningen av industriutsläpp och dagvattenledningar till det
allmänna avloppsnätet resulterat i att reningsverkens effekt på avgörande
områden minskas eller slås ut helt. Kemisamhällets avlopp renas inte av den
primitiva, för hushållsavfallet avpassade, processen i reningsverken.

VA-sektorn omfattar tusentals mil ledningar och vattenverk samt reningsverk
av mycket skiftande kvalité och ålder. För det dricksvatten som
produceras betalar konsumenterna 4 miljarder kronor årligen och hela VAsektorn
lär omsätta 8 miljarder kronor. De enda åtgärder som satts in än så
länge är i stort sett kalkning och reningsfilter! Enligt Svenska vatten- och
avloppsföreningen anslogs endast 2,25 miljoner kronor till VA-teknisk
forskning 1986. Detta är — mycket milt uttryckt — en löjligt liten summa
med tanke på vattnets betydelse och att industrin idag hanterar ca 2 000
kemikalier, varav en del mycket giftiga. Även i mikroskopiska doser är ju
dioxin, klorerade kolväten, lösningsmedel och växtbekämpningsmedel
rent livshotande. I hur hög grad dessa och andra kemiska sammansättningar
når ut i natur och vatten är till stor del okontrollerat, men likväl ett
obestridligt faktum! Att coliforma bakterier ger diarré, kräkning och magbesvär
fick inte minst många människor erfara i Sälen härom året, men i
vilken mängd och omfattning de tidigare nämnda kemikalierna följer med
dricksvattnet ut till hushållen och effekterna av detta är mindre känt.

Rening av både in- och utsläpp

Vatten är livsviktigt och måste vara rent. Det är faktiskt också — regniga

svenska somrar och vintrar till trots — en begränsad resurs. Det är hög tid 4

att börja handskas varsamt med vårt vatten! Vad som behövs är en rad

åtgärder för att förebygga och komina åt den fortsatta föroreningen. Livs- Mot. 1987/88

medelsverket måste ges nödvändiga resurser för att kunna ta sitt ansvar. Jo517

Kommunerna måste nu snabbt och effektivt skapa vattenskyddsområden
kring sina vattentäkter, som idag till stor del är oskyddade. De måste
självfallet också införa kontrollprogram av kvalitén, som ger klara besked
om hur drickbart och tjänligt vattnet egentligen är och som kan ligga till
grund för behövliga åtgärder.

Kemikalierna från industrins avlopp och från dagvattenledningar hamnar
också i reningsverkens slam och gör det obrukbart som jordförbättringsmedel.
Här krävs utveckling av en mer avancerad reningsteknik i kombination
med strängare krav på slutna industriprocesser.

Några nödvändiga förslag

Vpk har redan tidigare krävt införandet av ett ROT-program för VA-sidan.

Detta har inte vunnit gehör i riksdagen, men inför det faktum att det, med
nuvarande takt på renoveringen av VA-ledningar, lär ta mellan 300 och 700
år att byta samtliga (!), borde även denna församling kunna besinna sitt
ansvar.

Villkoren för lån och bidrag för ett sådant VA-ROT-program bör utformas
på liknande sätt som för bostadsförbättringsprogrammet.

Sammanfattning

Vpk anser att vattenproblemen nu visat sig vara av en sådan omfattning och
direkt och indirekt berör så viktiga områden att åtgärder måste vidtas utan
dröjsmål. Möjligt att genomföra utan fördröjande utredningar är just ett
VA-ROT-program för en nödvändig stimulans, så att kommunerna kommer
igång.

Det finns idag inga rimliga proportioner mellan värdet och betydelsen av
investeringar och anläggningar inom VA-sektorn och den forskning, som
bedrivs. Resurserna för forskning och utveckling måste snabbt ökas och
rimligen leda till att någon eller några högskolor får som uppgift att särskilt
satsa på just detta i kombination med utbildning och teknikförnyelse. Men
inte heller här kan det vara omöjligt att nå resultat utan dröjsmål. Svenska
vatten- och avloppsföreningen och Kommunförbundet bör kunna hjälpa
till att kanalisera ökade anslag på ett effektivt sätt. En del av dessa anslag
skulle kunna tas in genom den tidigare nämnda ”gift-avgiften” eller utsläppsavgiften.
Med rätt eller ännu hellre skyldighet för kommunerna att ta
ut en sådan avgift från alla företag och institutioner, som i sitt avlopp har
kemikalier, skulle företagen bli mer intresserade av att övergå till slutna
system och/eller ofarliga alternativa råvaror/produkter.

Införandet av en utsläppsavgift kan behöva en viss utredning för att man
skall få fram ett enkelt och administrativt hanterligt taxesystem.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett ROT-program för kommunernas vatten- 5

och avloppssektor1],

Mot. 1987/88
Jo517

särskild kommunal utsläppsavgift på företag.

Stockholm i januari 1988

Lars Werner (vpk)

Berti! Måbrink (vpk)

Jörn Svensson (vpk)

Viola Claesson (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)
Tore Claeson (vpk)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av resurser för forskning och utvecklingsarbete
inom VA-området,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införandet av en

1 1987/88:Bo226

6