om behovet av regional och lokal livsmedelsproduktion

Motion 1987/88:Jo215 av Olle Östrand m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo215

av Olle Östrand m. fl. (s)

om behovet av regional och lokal
livsmedelsproduktion

Koncentrationen av livsmedelsproduktionen har fortgått under lång tid såväl
när det gäller den renodlade jordbruksproduktionen som förädlingsledet.
Starka förskjutningar har därmed skett mot södra Sveriges jordbruksbygder.
Ur sysselsättnings-, beredskaps- och även färskvarusynpunkt har detta varit
till betydande nackdel för norra Sverige. Även ur djurskyddssynpunkt har
utglesningen i norra Sverige varit till skada. Långa transportavstånd till slakteri,
sämre servicemöjligheter ur djur, hälso- och rådgivningssynpunkt har
blivit följden. Mest framträdande har dessa tendenser varit inom fläskproduktionen.

De fem Norrlandslänen har ca 3 % av den totala fläskproduktionen och
ungefär lika stor andel av smågrisproduktionen i landet. Deras andel av befolkningen
är däremot 15 %. Detta innebär att Norrland har ungefär 25 %
av den svinstam som är nödvändig för att tillgodose efterfrågan på fläsk i
norra Sverige. Som exempel kan nämnas att antalet producerade slaktsvin i
Gävleborgs län uppgår till ca 25 000 per år. Svinproduktionen inom länet
motsvarar ca 14 % av det beräknade behovet. Men av länets fodersädsproduktion
avyttras ca 25 000 ton eller 30 % utanför länet, bl. a. för fläskproduktionen
i södra delarna av landet. Denna1 skulle i stället kunna förädlas
inom länet, t. ex. genom svinuppfödning.

Fodermängden motsvarar behovet för uppfödning av ca 100 000 slaktsvin
som i stort sett motsvarar länets behov. Exemplet från Gävleborgs län gäller
flertalet Norrlandslän.

Det är i högsta grad otillfredsställande att fodersädsöverskottet inte förädlas
i större utsträckning i norra Sverige.

Då den totala produktionen i Norrland är av så begränsad omfattning
finns det risk för att om den minskar ytterligare både förädlingssidan och
servicesidan i övrigt på sikt är hotade. Detta kommer att få svåra sysselsättningsmässiga
konsekvenser framför allt för de människor som arbetar med
svinuppfödning och dem som arbetar i slakterier och charkuterier.

För närvarande råder investeringsstopp för animalieproduktionen. Det
finns dock möjlighet att få dispens speciellt i norra Sverige. Generellt torde
investeringsstoppet vara till fördel för Norrlandsjordbruket under dessa förutsättningar.
Det torde vara tillräckligt om på detta sätt i t. ex. Gävleborgs
län 1-2 familjeföretag per år kunde utvecklas under en 5-10 årsperiod. Med
hänsyn till produktionens ekonomiska förutsättningar måste dock stödet vid
investeringar för fläskproduktion öka.

En anledning till att grisköttsproduktionen har så ringa omfattning i Norrland
är bl. a. att ”tradition” saknas och att byggnadsåtgärder av relativt stor
omfattning behövs för en modern produktion.

Detta talar för att extra stimulans behövs för att investeringar skall
komma till stånd.

Att investera en integrerad grisköttsproduktion är mycket kapitalkrävande.
De möjligheter som idag finns för att stödja byggnadsinvesteringar i
jordbruket är på grund av att beloppen är maximerade otillräckliga i detta
sammanhang (25 % bidrag blir i praktiken kanske 10-15 %).

Därför borde grisköttsproduktionen i norra Sverige, i fall där så erfordras,
få stödjas med belopp som överstiger de idag gällande maximibeloppen så
länge de procentsatser som finns inte överskrids.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till jordbruket i norra Sverige.

Stockholm den 20 januari 1988

Mot. 1987/88
Jo215

Olle Östrand (s)

Olle Westberg (s)

Iris Mårtensson (s)
Ing-Marie Hansson (s)

Wivi-Anne Cederqvist (s)
Axel Andersson (s)
Lennart Holmsten (s)

3