om begränsning av våldsutbudet m. m. på videogramområdet

Motion 1979/80:1232 av Georg Andersson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1979/80

1232-1235

Motion
1979/80:1232

av Georg Andersson m. fl.

om begränsning av våldsutbudet m. m. på videogramområdet

På grundval av bl. a. en socialdemokratisk motion ställde sig kulturutskottet
år 1976 bakom kravet om en utredning på videogramområdet (ljud- och
bildprogram inspelade på band eller skiva). En sådan tillkallades på våren
1977.1 direktiven för utredningen uttalas en risk för att videogrammen kan få
från kulturpolitisk synpunkt icke önskvärda konsekvenser. Detta kan bli
fallet t. ex. om videogrammen utvecklas till en massmarknadsvara där
programmen utformas utan andra ambitioner än de kommersiella.

I direktiven återges också vad kulturutskottet anförde vid sin behandling
av ovannämnda motion, bl. a. att det kan finnas anledning att på
videogramområdet säkerställa en kvalitativt högstående produktion och att
motverka kommersialismens negativa verkningar. Utskottet framhöll också
vikten av att undersöka hur barn påverkas av videogrammen.

Sedan utredningen tillkallades har det gått nästan tre år. Några förslag i
den riktning utskottet efterlyste 1976 har ännu inte avlämnats. Samtidigt har
utvecklingen gått mycket snabbt på området, och det finns starka skäl att
anta att den ytterligare kommer att accentueras under de allra närmaste åren.

Detta åskådliggörs på ett utmärkts sätt i videogramutredningens debattskrift
Den elektroniska hästen (Ds U 1979:16). Enligt vår bedömning kommer
TV-området under samma tid att utsättas för ett mycket starkt kommersiellt
tryck, varvid det finns starka skäl att anta att de eterburna sändningarna av
Sveriges Radio kommer att minska i betydelse till förmån för ett intensivt
utnyttjande av videogram (kassetter och bildskivor). Så t. ex. kan vi peka på
att lanseringen av färdiginspelade videokassetter just nu pågår och att
bildskivan med tillhörande utrustning sannolikt kommer att introduceras på
marknaden under detta år.

Det bör uppmärksammas att bildskivan sannolikt kommer att bli så billig
att den kommer att saluföras som en massmarknadsvara. Utrustningen för
denna teknik torde komma att bli väsentligt billigare än videobandspelare.

I de flesta fall ingår producenterna av denna nya teknik i stora
internationella företag som också skaffat sig upphovsmannarätten till ett
stort antal gamla och nya filmer. De har också i flera fall tillgång till den bank
av äldre TV-program som producerats i främst Förenta staterna.

I vissa fall kommer tekniken att innebära ett genombrott för en ny typ av
kommunikation. Det kommer att bli relativt enkelt och billigt att skaffa sig
den nya utrustningen, och om utbudet av program blir kvalitativt kommer
införandet av tekniken att betyda en ökad möjlighet för var och en att själv

1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 1232-1235

Mot. 1979/80:1232

2

avgöra vid vilken tidpunkt och vilken typ av program man vill titta på. Det
kanske också blir möjligt att köpa program som vänder sig till smala
tittargrupper, vilka kan uppgå till mycket stora tal i ett internationellt
perspektiv men som endast i liten utsträckning f. n. har tillgodosetts genom
de eterburna TV-sändningarna. Till videogramutredningens uppgifter hör
att lägga fram förslag om hur en kvalitativ produktion av videogram skall
tillhandahållas.

Videobandspelare innebär att man utöver uppspelning av färdiga program
även kan spela in program från TV och med hjälp av en särskild kamera göra
egna program.

Enligt vår mening ligger det en stor fara i denna nya teknik, vilket bl. a. var
utgångspunkten för riksdagens ställningstagande år 1976 att tillstyrka kravet
om tillkallande av en utredning om videogrammen. Med hänsyn till de stora
ekonomiska intressen som ligger bakom introduktionen av videogrammen
finns det betydande risker för att utbudet kommer att styras av rent
kommersiella vinstintressen och därmed bli en spekulation i likgiltigt
allmängods. Det skulle i så fall stå i strid med de kulturpolitiska mål som
riksdagen fattat beslut om och motverka de insatser som samhället gör för att
garantera mångfalden av och kvaliteten i andra medier som tidningar,
tidskrifter, litteratur m. m. Innehållet kan också komma att domineras av
grovt underhållningsvåld i allehanda former, förlegade könsrollsuppfattningar,
ohämmad alkoholkonsumtion och ett utpräglat resursslöseri, dvs.
värderingar som det råder bred politisk enighet om att de bör motverkas. Vi
vill främst peka på de betydande negativa konsekvenser en ytterligare
spridning av ett förråat underhållningsvåld skulle få för barnen.

Mot denna bakgrund beklagar vi att videogramutredningen inte ännu lagt
fram några förslag. Även om arbetet påskyndas torde ett beslut i frågan inte
föreligga förrän om tidigast ett par år. Då kan utvecklingen ha gått så långt att
den endast med stora svårigheter går att ändra.

Vi vill särskilt peka på att det genom introduktion av färdiginspelade
kassetter och bildskivor blir möjligt att marknadsföra filmer som stoppats
genom den förhandsgranskning av film som finns i Sverige. Man kommer
också att kunna saluföra program som med hänsyn till sitt vålds- och/eller
pornografiska innehåll inte visas i TV. På sikt kan detta innebära ett
förråande av hela vårt samhällsklimat. Ur rena kulturpolitiska aspekter finns
det också betydande risker för att undermåliga produkter helt kommer att slå
ut både det kvalitativa inslag som eventuellt kommer att finnas i utbudet och
det som samhället eljest stöder genom olika kulturpolitiska insatser. Då vi nu
står på tröskeln till att en helt ny teknik införs, vars konsekvenser en
utredning f. n. behandlar, finns det enligt vår mening anledning att vidta
omedelbara åtgärder för att motverka en icke önskvärd utveckling. Så t. ex.
tror vi att det finns en betydande enighet om att underhållningsvåld är
skadligt och leder till negativa konsekvenser för samhället i sin helhet. Färska
exempel visar detta. Om det skall finnas möjligheter att påverka utveckling

Mot. 1979/80:1232

3

en vid det tillfälle som videogramutredningen framlägger sina förslag fordras
därför redan omgående vissa åtgärder.

I första hand gäller det att motverka ett utbud av underhållningsvåld. Det
är troligt att underhållningsvåldet rentav kommer att vara en lockande del i
själva marknadsföringen av videogramtekniken. Detta måste enligt vår
mening förhindras.

I avvaktan på förslag från videogramutredningen vill vi därför föreslå att
regeringen i förhandlingar med berörda branschintressen på producent- och
detaljistsidan träffar en överenskommelse om att dessa inte kommer att
saluföra videogram som innehåller ett sådant underhållningsvåld eller eljest
stötande innehåll att, om det varit fråga om en biograffilm, de inte hade
godkänts vid förhandsgranskningen. I tveksamma fall bör branschen frivilligt
låta granska den aktuella produkten.

Om det inte skulle vara möjligt att få till stånd en sådan överenskommelse
eller om syftet med överenskommelsen inte uppnås, bör det ankomma på
regeringen att vidta andra åtgärder som förhindrar en spridning av förråande
inslag i videogramproduktionen.

Härutöver föreslår vi att videogramutredningen får i uppdrag att påskynda
sitt arbete så att ett regeringsförslag kan föreläggas riksdagen senast under
hösten 1982. Vi förutsätter att utredningen då kommer att behandla behovet
av ett skydd mot bl. a. grovt underhållningsvåld.

Med stöd av det som anförts i motionen hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om åtgärder för begränsning
av bl. a. underhållningsvåldet på videogramområdet,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om videogramutredningens
arbete.

Stockholm den 24 januari 1980

GEORG ANDERSSON (s)
ING-MARIE HANSSON (s)
MAJA BÄCKSTRÖM (s)
GÖRAN PERSSON (s)

HELGE KLÖVER (s)
CATARINA RÖNNUNG (s)
OLOF PALME (s)

KERSTIN V. ANDERSSON (s)

ÅKE GREEN (s)

TYRA JOHANSSON (s)
LARS-INGVAR SÖRENSON (s)
HANS ALSÉN (s)

LENNART BLADH (s)

BERTIL ZACHRISSON (s)

i Kumla