om barns umgängesrätt

Motion 1987/88:L410 av Kaj Larsson och Ulla-Britt Åbark (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L410

av Kaj Larsson och Ulla-Britt Åbark (s)
om barns umgängesrätt

Skilsmässa är en uppslitande process för alla parter. Vid många skilsmässor
är det barnen som far mest illa. Barnen slits mellan bägge föräldrarna.
Detta gäller i hög grad vid vårdnadstvister.

För 50 år sedan var det nästan uteslutande pappan som fick vårdnaden av
barnen. I dag är det omvänt - det är mamman som får vårdnaden. (Det
finns inget i lagen som säger att det skall vara så.) Att starta en skilsmässoprocess
är arbetsamt, eftersom de flesta aldrig tidigare har vänt sig till
advokat. De har heller aldrig tidigare varit i kontakt med tingsrätt. I de fall
man inte kommer överens om vårdnaden börjar den uppslitande tvisten om
vem av föräldrarna som är mest lämpad att bli vårdnadshavare. Tingsrätten
avgör vem som får den interimistiska vårdnaden av barnen beroende på vad
föräldrarna anför. Att få den interimistiska vårdnaden är i de flesta fall
avgörande för att få den slutliga vårdnaden. Detta beror nästan uteslutande
på att de sociala myndigheterna påbörjar sina vårdnadsutredningar för sent
och inte blir färdiga inom rimlig tid.

Vi anser att det borde åligga de sociala myndigheterna att se till att
vårdnadsutredningar skall vara klara inom tre månader efter det att tingsrätten
avgjort den interimistiska vårdnaden. För att underlätta en uppgörelse
i godo mellan de tvistande föräldrarna borde införas en regel om
obligatoriska informations- och samarbetssamtal, i de fall man inte är överens
om vårdnaden av barnen. Samtalen skall föras hos socialförvaltningen
(liknande Lunds kommun) innan frågan avgörs av tingsrätt. Kommer parterna
då överens om en lösning skall tingsrätten döma efter detta, om det
inte är uppenbart till men för barnet.

Vi är övertygade om att många vårdnadstvister kan få sin lösning på detta
sätt. Lagen om gemensam vårdnad bygger på att föräldrarna är överens om
den gemensamma vårdnaden. I ca 90 % av skilsmässorna är det inte gemensam
vårdnad, utan en av föräldrarna har umgängesrätt. I många fall fungerar
inte umgängesrätten. Vårdnadshavaren kan försvåra eller rent av
sabotera umgängesrätten på många sätt. För att stärka den som har umgängesrätt
och framför allt barnen, som har rätt till bägge föräldrarna, vore
det angeläget att skärpa de regler som skall tillförsäkra umgängesrättsföräldern
möjligheten att faktiskt utöva umgänget.

De i dag allt vanligare rättsprocesserna om uteblivet umgänge ställer
barnet i centrum för föräldrarnas olösta konflikt. Under de år rättsprocesserna
pågår har den ena föräldern oftast ingen kontakt med sitt barn. Dessa
rättsprocesser är oftast inget juridiskt problem utan ett socialt och bör
därför lösas genom att rätten förelägger parterna vid vite att gå på sam

arbetssamtal. Härvid bör även barnet ha stöd och upplysning av sakkunnig Mot. 1987/88

person om att barnet inte har skuld i föräldrarnas konflikt. L410

Sedan ett barn har fyllt 12 år tas ofta hänsyn till vad barnet självt anser om
umgänge med annan person än vårdnadshavaren. Detta är i och för sig en
viktig princip men den får samtidigt inte innebära att barnets inställning får
till följd att umgängesrättsföräldern helt går miste om sin rättighet att umgås
med sitt barn. Det är i dessa sammanhang utomordentligt viktigt att inte för
stor börda läggs på barnet.

Barn tar ändå ofta på sig skulden för att föräldrarna bråkar, då de känner
att bråket gäller barnet. Det förekommer att barn går i självmordstankar.

Eftersom man lär i den skola man går, så kommer barnet då det blir vuxet
att handla i samma mönster som föräldrarna gjort i sin konflikt. I tvister
kring barnen, som är av juridisk karaktär, bör barnet ha ett eget juridiskt
ombud, som tillser barnets intresse och framför allt ser till att barnet inte
utsätts för psykisk press i domstolen.

Att en del skilsmässobarn inte har något egentligt umgänge med den ena
föräldern kan bero på geografiska avstånd i kombination med brist på
ekonomiska resurser. För att stödja dessa barn borde samhället bidra med
ett visst antal resor per år.

Det kan finnas skilda anledningar till en förälders ovilja till umgänge med
barnen. I sådana fall bör de sociala myndigheterna ställa upp för barnen och
undersöka anledningen till den avbrutna kontakten och ge stöd för att få i
gång ett umgänge och föräldraansvar. Den förälder som inte frivilligt ställer
upp för samtal kring varför umgänget avbrutits skall av domstol kunna
föreläggas vid vite att inställa sig för samtal.

De vanligaste orsakerna till varför en förälder inte vill träffa sina barn är
att man i besvikelsen över att den man fortfarande älskar tagit ut skilsmässa
tror sig straffa denne genom att inte träffa barnen. Några blir så fixerade att
de ritar kors på underhållsbidragspostanvisningen. Andra orkar inte med
sorgen att lämna barnen tillbaka varannan söndag och att inte få ha en
vardagskontakt med barnen. Det är ett stort socialt behov både för barn och
den förälder som barnen ej bor hos att de tillförsäkras en vardagskontakt
och inte som i dag då man tilldöms en umgängesrätt som begränsas till att
omfatta varannanhelgskontakter.

Det förekommer att föräldrar inte vill träffa barnen därför att det kostar
pengar då man har barnen hos sig. Dessa föräldrar belastar vårdnadshavaren
ekonomiskt genom sitt egoistiska handlande. Sedan finns det en förhoppningsvis
liten del föräldrar som på grund av egna intressen inte har tid
att ha kontakt med barnen. Barnen mår nog bäst av att inte ha kontakt med
en sådan förälder som endast gör dem besvikna.

De föräldrar som av skilda anledningar inte vill ha umgänge med sina
barn bör betala ett högre underhållsbidrag för att kompensera vårdnadshavaren
för dessa merutgifter.

Striden om vem som skall ha vårdnaden om barnet är det största hotet
mot att kunna samarbeta kring barnet i framtiden. Ytterligare en stor
bidragande orsak till framtida konflikter är underhållsbidraget, som i dag
utdöms efter krångliga regler, där båda parter känner sig otillfredsställda.

Underhållsbidragets storlek skall som i dag inte utdömas av domstol, 4

utan det skall vara en självklarhet att man skall betala underhåll till barnet, Mot. 1987/88
precis som det är självklart att inkomstskatt betalas till samhället. Under- L410
hållsbidraget bör fastställas av försäkringskassan och vara baserat på inkomst
och det antal barn det föreligger försörjningsplikt för. Underhållsbidraget
fastställes för varje inkomstår. Om någon av parterna inte är nöjd
med försäkringskassans beslut, bör detta kunna prövas av särskild försäkringsnämnd.
Försäkringsnämndens beslut skall kunna överklagas hos
domstol.

Huvudsyftet med denna motion är att det i framtiden skall vara ett
gemensamt föräldraansvar efter skilsmässa eller separation samt att stärka
de barns rätt som i dag har umgängesrättsförälder eller ingen kontakt alls
med den ena föräldern, dessutom att förhindra att barnen blir ett slagträ i
föräldrarnas konflikt. Dessa krav ställer föräldrar, personer som arbetar
med skilsmässor samt intresseföreningar, såsom de underhållsskyldigas förening.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av lagstiftning som innebär att vårdnadsutredningar
skall vara avslutade inom tre månader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av lagstiftning som innebär att föräldrar
skall åläggas att hos socialförvaltningen diskutera vårdnadsfrågan
innan den avgörs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skärpta regler för att tillförsäkra en
förälder med umgängsrätt möjligheten att faktiskt utöva umgänget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstiftning som innebär att barn i vårdnadstvister
får rätt till eget juridiskt ombud,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstiftning som innebär att samhället skall
bidra med ekonomiskt stöd för reskostnader i vissa umgängessituationer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstiftning som innebär att föräldrar vid äventyr
av vite skall kunna åläggas att inställa sig hos socialmyndigheterna
för samtal i sådana fall där rätten till umgänge inte fungerar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstiftning som innebär att i tvistiga fall skyldigheten
att betala underhållsbidrag alltjämt skall bestämmas av
domstol men att fastställandet av bidragsbelopppets storlek skall
ankomma på försäkringskassan.

Stockholm den 22 januari 1988

Kaj Larsson (s) Ulla-Britt Åbark (s)

5