om barns livsvillkor

Motion 1987/88:So236 Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:So236

Bengt Westerberg m. fl. (fp)
om barns livsvillkor

Mot.

1987/88

So236

Disposition
Översiktlig inledning

BARNOLYCKSFALL

Skolmiljön

Registrering av skador
Skyddsombud

BROTT MOT BARN
Misshandel
Sexuella övergrepp

BARN VID SKILSMÄSSA
Gällande rätt
Samförståndslösningar
Interimistiska förordnanden
Särskilt om umgängesrätt
Verkställighet

BORTFÖRANDE AV BARN

TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDE AV BARN

BARN OCH DET RÄTTSLIGA FÖRFARANDET

Familjemål

Brottmål

Barnolycksfallsärenden

BARN I VÄRLDEN

FLYKTINGBARN

FORSKNING OM BARN
Socialt utsatta barn
Forskning om skolmiljön
Forskningscentrum

Inledning

Barnen är det bästa vi har. De är hopp och löften för framtiden, samtidigt
som de har en omedelbarhet och förankring i nuet, som vuxna ofta saknar.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr So236

Barnen måste vara inspirationskällor också i det politiska vardagsarbetet.
Om vi ger barnen en bra start i livet ökar möjligheterna till en ljusare framtid.

Föräldrarna har ett stort ansvar för barnen. De skall, förutom mat och
kläder, ge dem kärlek, trygghet, tradition, kultur, värderingar osv. Men
föräldrarna äger inte barnen, det kan ingen göra. Samtidigt som de fostrar
barnen måste de respektera dem som självständiga individer.

Föräldrarna har ansvaret för barnens uppväxt och fostran. Samhället
skall på skilda sätt stödja dem i denna deras uppgift. Detta är Folkpartiets
utgångspunkt, när vi t. ex. kräver vårdnadsbidrag, höjt barnbidrag och en
utbyggd barnomsorg.

Det måste också vara samhällets uppgift att skydda barn från att fara illa.
Svenska barn har det i allmänhet bra internationellt sett. Det återstår dock
mycket att göra innan barnen kommit i nivå med vuxna t. ex. i fråga om
rätts- och integritetskydd. Många barn råkar ut för olycksfall och andra
kroppskador i en miljö byggd av vuxna för vuxna utan hänsyn till barns
begränsningar och behov. 1 en konfliktfylld värld är det många barn som
kommer i kläm och försummas vid t. ex. skilsmässor och flyktingskap.

Mitt i välfärden finns barn som har det utomordentligt svårt — barn som
lever i social misär och ensamhet, blir vanvårdade, misshandlade eller sexuellt
utnyttjade.

Motionen koncentrerar sig i första hand på åtgärder för barn som drabbats
på nämnda områden. Andra aspekter på barnens situation behandlas i
bl. a. Folkpartiets motioner om kultur, skola och u-landsbistånd.

Barnolycksfall

Vi har i Sverige med framgång lyckats bekämpa svåra sjukdomar hos barn.
Utvecklingen har tyvärr inte varit lika gynnsam när det gäller att motverka
olycksfall. Barnolycksfallen överstiger i absoluta tal antalet rapporterade
arbetslyckor. Det krävs lika många liv genom barnolycksfall som genom
olyckor i arbetslivet.

En undersökning har visat på att 200 000 barn under 15 år varje år skadas
så svårt att sjukhusbesök eller motsvarande är nödvändigt. Av dem måste ca
15 000 barn läggas in för vård. Olycksfall — inte minst inom trafiken —
svarade för nära hälften av den totala dödligheten i landet. För barn över 1
år utgjorde olyckor största enskilda dödsorsaken. Rent mänskligt innebär
det sorg och livslångt lidande för många. Krasst ekonomiskt innebär detta
stora kostnader för samhället.

I runda tal sker en tredjedel av skadorna i hemmet, en tredjedel i lekmiljön
nära hemmet och en tredjedel utanför hemmiljön. Bland 10— 15-åringar
sker hälften av alla olyckor i skolan. Den främsta olycksorsaken är utformningen
av den fysiska miljön. Undersökningar har visat att majoriteten av
olycksfallen hade kunnat förebyggas på planeringsstadiet med enkla medel
utan större kostnad. Det är oförsvarligt att inta en passiv låt-gå-mentalitet
— ”inget hjälper när olyckan är framme”, ”det var nog meningen”, ”det har
ju inte hänt något än”.

En sådan inställning är otänkbar när det gäller att skydda vuxna till liv

Mot. 1987/88

So236

2

och lem. Arbetarskyddet föreskriver t. ex. att inte bara arbetsolyckor utan
även tillbud skall utredas och åtgärdas. Detta är väl motiverat eftersom man
påvisat att varje olycka inom industrin i genomsnitt föregåtts av tre tillbud.

Skolmiljön

Det är angeläget att reglerna för skyddsarbetet i skolan uppmärksammas.
Det är dubbelt så vanligt att elever skadas i skolan som att vuxna skadas i
arbetslivet. Den arbetsmiljölag som antogs 1978 omfattar därför även skolelever
från årskurs 7. Skolöverstyrelsen fick i uppdrag att utreda hur lagen
borde tillämpas. I SÖ:s rapport 1980 ”Elevernas medverkan i arbetet med
skolans arbetsmiljö” står att läsa:

”Enligt arbetsmiljölagen omfattas elever från och med högstadiet av lagen.
Elever på låg- och mellanstadiet är således undantagna. Det är emellertid
väsentligt att kontinuitet präglar undervisningen om arbetsmiljöfrågor.
Sådana bör behandlas på lågstadiet i den dagliga undervisningen. Barn kan
därigenom fostras till ansvar för och omsorg om sig själva och andra. Upp
genom årskurserna kan eleverna ges ett ökat ansvar och undervisningen
därigenom fördjupas.”

SÖ föreslog att regeringen skulle vidta de författningsmässiga åtgärder
som fordras för att i enlighet med förslaget ge eleverna formella möjligheter
att medverka i skyddsarbetet. Det föreslogs bl. a. att åtgärder skulle vidtas
för att få en fungerande utbildning av elevskyddsombud. Ärendet ligger
kvar hos Utbildningsdepartementet sedan snart åtta år. Arbetsmiljölagen är
en ramlag, som måste kompletteras med tillämpningsföreskrifter, om lagen
skall få avsedd effekt. När det gäller att skydda vuxna till liv och hälsa har
detta aldrig ifrågasatts. Trots att arbetsmiljölagen gällt för skolelever från
årskurs 7 i nio år har lagen inte kompletteras med tillämpningsföreskrifter
eller allmänna råd. Detta är ytterst beklagligt.

Registrering av skador

En grundförutsättning för att olyckor och även skador på grund av mobbning
mellan barn skall kunna förebyggas är att det finns ett enhetligt system
för registrering och rapportering av olyckor. Socialstyrelsen har fått i uppdrag
att ta initiativ till registrering av samtliga skadefall, som kommer i
kontakt med hälso- och sjukvården. Det är viktigt att statistiken utformas så
att den fångar upp även de för barn speciella riskerna.

Skyddsombud

I vårt land finns en heltäckande barn- och skolhälsovård. Föräldrautbildning
inom barnhälsovårdens ram är på god väg att bli utbyggd över hela
landet. Föräldraorganisationen Hem och skola fungerar som värdefull resurs
inom skolans värld. Många värdefulla initiativ har tagits inom barnhälsovårdens
och skolans ram för att förebygga olycksfall. Det finns idag en
öppenhet och beredskap för åtgärder mot olycksfall, som gör att man med
relativt enkla medel bör kunna bygga upp en effektiv skyddsorganisation.

Mot. 1987/88

So236

3

I många skolor fungerar redan idag elevskyddsombud. Denna organisation
bör byggas ut så att den blir heltäckande. För mindre barn bör föräldrar
kunna utbildas till och fungera som barnskyddsombud inom t. ex. ett bostadsområde.
Att föräldrar är villiga att medverka och ta ansvar framgår
bl. a. av det s. k. Falköpingsprojektet, där man inom en tvåårsperiod fick en
minskning av skador genom olycksfall med nästan en tredjedel. Andelen
småbarnsföräldrar som uttryckte intresse för att förebygga barnolycksfall,
ökadefrån 15 “/otili 65 % parallellt med att antalet skador bland barn upptill
tre års ålder halverades.

Brott mot barn
Misshandel

Misshandel av barn och kvinnor är mer vanligt förekommande än vad man
i allmänhet kan tro. Gemensamt för familjevåld i alla former är att de
inblandade parterna i många fall försöker dölja problemen. Det finns därför
inga exakta siffror. Av troligen hundratusentals misshandelsfall varje år
leder omkring 10 000 till polisanmälan. Vid en granskning av journaler
rörande 453 kvinnor som vårdats för skador på Huddinge sjukhus befanns
29 % vara misshandlade. Hälften av kvinnorna hade hemmavarande barn. I
flertalet fall hade dessa bevittnat misshandeln av modern. 1 en fjärdedel av
fallen hade också barnen misshandlats.

Vid en granskning av drygt 1 200 barnolycksfall i Norrbotten framkom
att 20 % av skololyckorna har orsakats av våld från en elev gentemot en
annan. Skolöverstyrelsen anger i ett yttrande 1986 ”Fysiskt våld mellan
elever förekommer ofta, även medvetet våld. Det är därför angeläget att
snabbt finna former för ett arbete att höja elevernas säkerhet.” En grundförutsättning
för att mobbning eller skada på grund av våld mellan barn skall
kunna åtgärdas är att orsaken till skadan upptäcks, att det dokumenteras
hur skadan uppkommit och att uppföljning sker med förebyggande insatser.

Det är av stor vikt att vårdpersonal är lyhörd för tecken som tyder på att
skador uppkommit genom misshandel eller genom våld mellan barn och att
de aktivt medverkar till att den onda cirkeln bryts.

Riktlinjer för handläggning när barn misstänks ha blivit misshandlade
finns sedan många år. Vikten av en noggrann beskrivning av skadans utseende
och ålder betonas. Fotografering av skadan och skelettröntgen för att
dokumentera ev. frakturer av skiftande ålder rekommenderas. Det behövs
dock förnyad information och utbildning angående barnmisshandel, eftersom
riktlinjerna hunnit falla i glömska på många håll.

Misshandlade kvinnor och barn berättar sällan spontant om sin situation.
Personal måste våga fråga hur skadan uppkommit även när misshandel
är möjlig orsak. En förutsättning för att våga fråga är att man är beredd
att ta emot ett förtroende och har kunskap om hur situationen skall hanteras.
Personalen måste vara väl insatt i de resurser som finns och kunna
informera om möjligheter till inläggning, om kontakt med kvinno- och
socialjour och olika typer av samtalsbehandling.

Skador måste dokumenteras noggrant så att ett utförligt underlag finns

Mot. 1987/88

So236

4

tillgängligt för ett ev. rättsintyg. Ofta förnekas misshandel vid första vårdtillfället.
En detaljerad beskrivning av skadorna är trots detta värdefullt
som underlag i ev. senare rättsintyg vid upprepad misshandel.

Riksdagen har beslutat att registrering skall genomföras av samtliga skadefall
som kommer i kontakt med hälso- och sjukvården. Avsikten är att
förbättra underlaget för förebyggande insatser i samhället. När vårdpersonal
systematiskt börjar registrera alla skadors omfattning och orsak kommer
sannolikt flera fall av skador än hittills orsakade av våldshandling att
upptäckas. En handlingsberedskap måste därför byggas upp. Detta understryker
behovet av utbildning och fortbildning av vårdpersonal angående
diagnostik och handläggning av skador, som uppkommit på grund av
våldshandling.

Sexuella övergrepp

Brottslighetens utveckling i vårt land är oroväckande och särskilt då brottsliga
övergrepp mot enskilda människor. Allvarligast är kanske sexuella
övergrepp mot barn som förövas av barnet närstående personer.

I dessa fall är problemen regelmässigt både många och svåra. De berör på
ett djupgående sätt barnet som brottsoffer och den närstående gärningsmannen
men också familjen i övrigt, som är en av vårt samhälles grundstenar.

Av grundläggande betydelse är den svåra utredningen av vad som hänt
mellan gärningsmannen och brottsoffret, oftast fader och dotter. Det är
nödvändigt att samordna rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdinsatser.
Dessutom måste utredningen handhas av särskilt intresserad och
utbildad personal, inte minst på polis- och åklagarsidan. Vid denna utredning
måste man också i största möjliga utsträckning utnyttja videotekniken
för att om möjligt bespara barnet själva rättegången.

Följande grundprinciper bör gälla för dessa ärendens handläggning:

o Barnet skall ges skydd mot ytterligare övergrepp, även mot påtryckning
och repressalier.

o Barnet skall få vård och behandling för såväl fysiska som psykiska skador.

o Barnets familj skall erbjudas stöd och erforderlig behandling för skador,
o Myndigheterna skall medverka till att utredningen blir så snabb och
skonsam som möjligt för alla i familjen,
o Åtgärder skall samordnas så att myndigheterna inte hindrar eller försvårar
varandras utredningar.

En samverkansmodell med fasta rutiner skulle bäst kunna garantera en
tillfredsställande gemensam bas för såväl sociala som rättsliga åtgärder.

Försök med organisations- och utredningsmodeller förekommer på olika
håll. Det synes angeläget att snarast fastställa en grundläggande principmodell
för tillämpning i hela landet vid sexuella övergrepp mot barn och med
särskilda regler för incestfallen.

Mot. 1987/88

So236

5

Barn vid skilsmässa

Familjesplittring i form av skilsmässa eller separation har blivit allt vanligare
i dagens samhälle. Sådan splittring medför naturligtvis många och stora
problem för alla berörda parter. Därvid är barnen hårt drabbade och även
de mest försvarslösa.

Den familjerättsliga lagstiftningen och särskilt reglerna om vårdnad och
umgängesrätt vid skilsmässa har avgörande betydelse. Detta regelsystem
har utsatts för kritik från många håll och därvid har även framförts krav på
en totalreform.

Här skall dock endast några viktiga men besvärliga rättsliga problem tas
upp till behandling. Det bör för undvikande av missförstånd betonas att
juridiken inte utgör någon patentmedicin som botar alla vid skilsmässa
uppkommande problem.

Gällande rätt

Barn står i princip under vårdnad av båda föräldrarna. Denna gemensamma
vårdnad fortsätter även efter skilsmässa men kan upplösas genom dom
på begäran av föräldrarna eller någon av dem. Avgörande vid vårdnadsvalet
blir barnens bästa. Den förälder som inte blir vårdnadshavare kan få
umgänge med barnet efter vad som är bäst för barnet.

Samförståndslösningar

Utgångspunkten måste vara att söka undvika processer om vårdnads- och
umgängesfrågor. Relationerna mellan föräldrarna främjas bäst om dessa
frågor inte blir föremål för en utdragen och upprivande rättegång. Samförståndslösningar
är också bäst för barnet. Olika modeller finns för att uppnå
sådana lösningar. I England beviljas inte skilsmässa förrän föräldrarna
enats i frågan om vårdnad och umgänge.

I vårt land har främst använts s. k. samarbetssamtal sorn syftar till att ge
föräldrarna hjälp att gemensamt och i samförstånd själva ta ansvar för
beslut i vårdnads- och umgängesfrågorna. Sådana samtal förekommer i en
del kommuner och riksdagen har nyligen förklarat att en utvärdering bör
göras av denna verksamhet. I avvaktan på dess resultat bör för närvarande
inga nya initiativ tagas. Däremot måste behovet av samförståndslösningar
kraftigt understrykas.

Interimistiska förordnanden

I direkt anslutning till skilsmässan kan domstolen provisoriskt besluta om
vårdnad och umgänge i avvaktan på slutlig dom i målet. I dessa fall skall
domstolen förordna ”efter vad rätten finner skäligt”. Resultatet blir ofta att
en förälder får vårdnaden och den andre föräldern får umgängesrätt med
barnet.

Problemet med dessa interimistiska förordnanden är att de beslutas på

Mot. 1987/88

So236

6

inget eller ringa utredningsunderlag. Samtidigt blir dessa förordnanden
ofta styrande på den slutliga domen.

Dessa förordnanden borde i framtiden få annorlunda innehåll. Utgångspunkten
skall vara gemensam rättslig vårdnad även sedan föräldrarna flyttat
isär, såvida detta inte — efter viss social snabbutredning — finnes oförenligt
med barnets bästa. Härigenom behåller båda föräldrarna — även
sedan de flyttat isär — såväl rätten som skyldigheten att bestämma i frågor
som rör barnets personliga angelägenheter men då naturligtvis med rimlig
hänsyn till barnets synpunkter.

Däremot får tillfälligt förordnande meddelas angående den faktiska vården,
dvs. barnets bostad och den dagliga omsorgen, om föräldrarna inte
kan komma överens.

Denna beslutsmodell med sin mindre styrande effekt på den slutliga domen
borde förhoppningsvis minska dramatiken i rättsprocessen, påskynda
handläggningen och bädda för bästa möjliga slutresultat.

Särskilt om umgängesrätt

Lagens utgångspunkt är att barn har behov av umgänge med båda sina
föräldrar även sedan dessa separerat. Samtidigt framgår att lagen ger den
förälder som inte får vårdnaden en stark umgängesrätt genom att vårdnadshavaren
ålägges en sträng skyldighet att tillgodose umgänget ”så långt som
möjligt” enligt lagens ordalydelse. Först vid rättegång skall uttryckligen
direkt hänsyn tas till barnets bästa.

Problemen med umgängesrätt är många men här skall pekas på främst
två viktiga rättsliga problem. Dels att huvudregeln grundlägger en alltför
kategorisk umgängesrätt. Dels att hänsynen till barnets bästa inte lyftes
fram tillräckligt tydligt.

Rättstillämpningen har blivit alltför schematisk vid fastställandet av umgängesrätten
och den individuella anpassningen är ofta otillräcklig i det
enskilda fallet. Rättspraxis blir ibland för mekanisk vid beslut om umgängesrätt
som exempelvis när en fader efter att ha dömts för sexuella övergrepp
mot sin fyraåriga dotter likväl tilldöms umgängesrätt.

Förbättringar skulle uppnås om lagtexten i Föräldrabalken 6 kap. 15 §
förtydligades. I första stycket kunde formuleringen om att barnets behov av
umgänge ”så långt som möjligt tillgodoses” ersättas med att den skall ”tillgodoses
efter vad som är bäst för barnet”. I ett nytt fjärde stycke skulle
barnets bästa kunna beskrivas tydligare genom att vissa faktorer uttryckligen
lyfts fram i lagtext. Det gäller då främst barnets ålder och mognadsgrad,
känslomässig anknytning mellan barn och umgängesförälder, barnets egen
inställning samt föräldrarnas inbördes förhållande.

Härigenom skulle förhoppningsvis kunna uppnås en mer individualiserad
rättstillämpning.

Verkställighet

För den händelse att föräldrarna inte följer rättens dom om vårdnad eller
umgängesrätt kan det bli aktuellt med tvångsvis verkställighet. Sådana be

Mot. 1987/88

So236

7

slut, som meddelas av länsrätt, utgör mycket känsliga mål eftersom tvånget
direkt eller indirekt riktas mot barn. Rättens möjligheter möjligheter att
vägra verkställighet är mycket begränsade och verkställighet kan ske med
uttryckligt lagstöd även om det finns risk för att barnets kroppsliga eller
själsliga hälsa skadas.

Med hänsyn härtill borde rättens möjligheter att vägra verkställighet utökas.
Vägran borde kunna beslutas i samtliga fall då verkställighet inte är
förenligt med barnets bästa. Hänvisning till allmän domstol för omprövning
av vårdnad eller umgängesrätt borde kunna ske oftare och då genom
bindande återförvisning till länsrätten.

Bortförande av barn

Ett tilltagande problem på det internationella rättsliga området är det ökande
antalet fall av olovligt bortförande av barn. Det gäller främst då en
förälder utan lov för med sig sitt barn till ett annat land för att undanhålla
den andra föräldern vårdnaden om barnet. Hit hör emellertid också fall då
en förälder håller kvar barnet i ett annat land efter umgängestidens utgång
eller efter det domstol har anförtrott vårdnaden åt den andra föräldern.

Den ökade rörligheten över gränserna medför ett allt större behov av en
internationell reglering på området. Det är särskilt viktigt att få till stånd ett
samarbete mellan länder. Det är emellertid så att anslutning till konventioner
av Europarådet och Haag-konferensen i dessa frågor inte föreligger
från de stater med vilka de största problemen föreligger. Därför är det
angeläget att Sverige verkar för bilaterala avtal med dessa länder.

Det är också angeläget att internationella organ verksamma i det land dit
barnet bortförts, t. ex. Rädda barnen och Röda korset, automatiskt kopplas
in för att i görligaste mån ge hjälp och stöd samt kontrollera t. ex. barnets
hälsotillstånd.

Dessa organ bör upprätta kontakt också med den i Sverige kvarvarande
föräldern. Denna kontakt är mycket viktig för barnet för att övergivenhetstrauma
skall undvikas och återflyttningen till Sverige underlättas.

Tvångsomhändertagande av barn

Det finns situationer då samhället måste ingripa mot föräldrarnas vilja för
att skydda barn som vanvårdas, misshandlas eller utnyttjas på ett otillbörligt
sätt. När barns behov kommer i konflikt med de vuxnas har barnens
behov företräde. Det är en grundprincip i svensk lagstiftning, som vi skall
vara stolta över och värna om.

Socialtjänsten är med all rätt skyldig att ingripa, om ett omhändertagande
är enda möjligheten för att ett barn skall få nödvändig hjälp och vård.
Men det är viktigt att det omhändertagna barnet får upprätthålla och utveckla
sin kontakt med föräldrarna i positiv riktning.

Socialtjänsten måste garanteras tillräckliga resurser, fortbildning och
kontinuerlig utveckling av arbetsmetoderna inför insatser före och efter
omhändertaganden. Insatserna skall syfta till återförening med föräldrarna
så snabbt som möjligt i samtliga fall, där detta framstår möjligt. Vidare

Mot. 1987/88

So236

8

måste socialnämnden ha kvar nuvarande möjlighet att förhindra skadliga
flyttningar.

Det är särskilt angeläget att socialvården utökar sitt ansvarstagande för
ungdomar som hamnat i missbruk, prostitution eller kriminalitet. Tonårsinstitutionerna
måste få resurser och vårdprogram, som möjliggör en effektiv
återuppfostran och gränssättning.

Barn och det rättsliga förfarandet
Familjemål

Ilse Wetter menar i sin doktorsavhandling ”Barnet och rätten” att rättsmyndigheter
inte ser på barn utifrån barnens perspektiv. Hon har granskat 679
mål om vårdnad, omhändertagande och verkställighet. Genomgående är
det vuxna, som talar över huvudet på barnen. Vuxenpsykiatriska utlåtanden
väger tyngre än barnpsykiatriska och barnen saknar egen talerätt. Hennes
avhandling mynnar ut i att det behövs större inflytande för psykologer
och andra barnexperter.

I utredningen ”Barns behov — föräldrars rätt” betonas att mer kunskap
behövs om barns behov och utveckling, inte bara bland förtroendevalda
utan i lika hög grad bland domare och nämndemän. Enligt svenska lagar
skall domaren i tvistiga vårdnads- och umgängesmål i första hand utgå från
barnets bästa. Det är en mycket svår uppgift. Utan barnpsykologiska kunskaper
kan den bli näst intill omöjlig. Man kan inte begära att en domare,
utöver sina långvariga kvalificerade lagstudier också skall hinna tillägna sig
omfattande kunskap om barns utveckling och behov i olika åldrar. Vid
behov bör rätten därför kunna utökas med en ledamot med ingående kunskaper
om barns utveckling och behov.

Rättegångsutredningen föreslår att allmänna domstolar skall få möjlighet
att i alla slags mål låta en expertledamot ingå i domstolen. En sådan
möjlighet kan bli till stort gagn för barn i mål där det fordras ingående
kunskaper om barns utvecklingsgång och behov, t. ex. i vårdnads-, placerings-
och omhändertagandemål.

Brottmål

I brottmål om sexuella övergrepp mot barn uppkommer inte sällan särskilda
procesuella problem. Inriktningen måste vara att kräva största möjliga
hänsyn till barnet utan att göra avkall på kravet på rättssäkerhet för den
misstänkte.

Det första problemet gäller barnets närvaro och förhöret med barnet
inför domstolen. I görligaste mån bör man undvika att det för brottet utsatta
barnet personligen måste närvara eftersom risken är stor att barnet tar allvarlig
skada. Föreligger sådan utredning som tidigare föreslagits så räcker
det ofta att spela upp den gjorda videoinspelningen. Om barnets närvaro
inte kan undvaras måste möjligheter finnas att vid behov helt säkert och
fullständigt undvika personlig konfrontation mellan barnet och gärningsmannen.
En lösning är då att placera barnet i ett särskilt rum med videokommunikation
till rättssalen. Förhöret med barnet i domstolen måste upp

Mot. 1987/88

So236

9

tagas på videoband av flera skäl men särskilt för att undvika nya uppslitande
förhör inför hovrätten vid ett överklagande.

Ett annat problem är bedömningen av trovärdigheten i barns berättelser.
Här finns behov av ett ökat anlitande av sakkunniga inför domstol. Sådana
sakkunniga måste vara legitimerade barnpsykologer med juridisk kunskap
och stor erfarenhet av tilltrosbedömningar. Härigenom skulle garanteras
säkrast möjliga bedömning av barnets trovärdighet.

Det yttersta målet är att uppnå såväl en mjukare behandling av barn som
en ökad rättssäkerhet i brottmål om sexuella övergrepp mot barn.

Barnolycksfallsärenden

En undersökning gjord av barnmiljörådet angående den rättsliga behandlingen
av olycksfall, visade att det bland 20 891 mål som granskades inte
fanns ett enda som behandlade barnolycksfall. Det finns bestämmelser om
skyddsanordningar i t. ex. Planverkets normer, Allmänna ordningsstadgan
och Byggnadsstadgan. Av undersökningen framgår att bestämmelserna åsidosatts
utan att rättslig prövning blivit följden. Polis och åklagare har varit
osäkra om hur svåra barnolycksfall skall behandlas ur rättslig synpunkt.
Man har inte ansett sig ha stöd i lagen för en förundersökning som kan leda
till åtal och rättegång. Därför har sällan vållande- och ansvarsfrågan kommit
upp till prövning i domstol.

Det är angeläget att barnen får förbättrat rättsligt skydd och att föräldrarna
till drabbade barn får stöd och hjälp att driva olycksärenden vidare till
rättslig instans.

Barn i världen

Lagstiftningen rörande barn och deras förhållanden till sina föräldrar och
samhället är liksom all annan lagstiftning en produkt av den kultur där den
tillkommit. Den speglar den syn samhället har på barns ställning. Redan i
vår närmaste omvärld, Norden, skiljer sig familjelagstiftningen och annan
lagstiftning som rör väsentliga områden i barnens uppväxt på viktiga punkter.
Det gäller t. ex. den svenska synen på aga.

Ett viktigt steg för att förbättra barns rätt i samhället är därför att initiera
en genomlysning av lagstiftningen om barns rätt i Norden i syfte att verka
för en harmonisering. Det är viktigt inte minst därför att familjernas rörlighet
över gränserna är stor.

Under 1900-talet har man på internationell nivå i olika sammanhang
arbetat för att försäkra barnen om stöd och skydd.

1924 färdigställde en icke-statlig organisation, The International Union
for Child Welfare, ”Declaration of the Rights of the Child”. Detta dokument
antogs av Nationernas Förbund, NF, den 26 september 1924. Deklarationen
antogs av FN:s generalförsamling 1959. Dock fanns tillägg om nya
rättigheter. Dessa gällde rätt till ett namn, rätt till nationalitet och rätt till
social säkerhet.

20 år senare, 1979, proklamerades International Year of the Child. Arbete
pågår nu i FN för att kunna upprätta en konvention om barnens rätt.

Mot. 1987/88

So236

10

Konventionen kommer att bygga på den deklaration som antogs 1959
men är mycket mer heltäckande och tar bl. a. upp problem med barn i
fängelse.

Europarådet har kontinuerligt arbetat för att kunna förelägga sina medlemsländer
en text vars efterlevnad skall garantera barns rättigheter och
omsorg. Europadomstolen har också prövat ett antal anmälningar där skälen
har varit brott mot de mänskliga rättigheterna.

Exempel på frågor som behandlas är handel med barn för illegal adoption,
för prostitution, för pornografiskt utnyttjande, för barnarbete och
arbete under slavliknande former.

Det är viktigt att man uppmärksammar barnets rätt vad gäller legal status,
inom familjen, utbildning och arbete, moralisk fostran, hälsa osv.

En del av detta är täckt genom existerande konventioner men mycket
arbete återstår. Vidare står fortfarande ett antal länder utanför genom att de
ej undertecknat gällande konventioner.

Genom aktiv medverkan i arbetet i internationella orgnaisationer och
fora kan svenska representanter stödja det arbete som nu pågår.

Sveriges uppgift måste vara att dels uppmana de länder som ej ratificerat
gällande konventioner att göra detta, dels med uppmärksamhet följa och
påtala om överenskommelsen inte följs.

I vår motion om ökat bistånd till u-länderna har vi också berört barnens
situation. Sverige kan göra stora insatser för att hjälpa till med barna- och
mödravård. Bättre familjeplanering ger de barn som föds drägligare levnadsvillkor.
Ett värdefullt inslag i svensk biståndspolitik måste vara att
genom utbildning och information bistå och göra det möjligt för föräldrar i
tredje världen att själva planera och ta hand om det antal barn de önskar.

Flyktingbarn

De barn som flyr till Sverige bär ofta på svåra upplevelser. De far tyvärr ofta
illa även sedan de anlänt till vårt land. Fortfarande har de inte rätt till en
egen utredning som grund för familjens asylsökan. Fortfarande nämns de
ofta enbart till namn och antal i föräldrarnas asylutredning. Fortfarande
ignoreras att barn själva kan ha tillräckliga egna skäl för att söka och få asyl.
Myndigheterna kan omöjligen veta vad barnen har upplevt i hemlandet
eller i ett tredje land förrän man frågat dem. Därför måste barnens situation
bli föremål för en särskild utredning i samband med asylutredningen.

Ofta har flyktingbarnen traumatiska upplevelser och svåra minnen att
bära på. De kanske har upplevt krigets fasor på nära håll i Libanon, de kan
ha varit med om att polisen kommit om natten och fört med sig en familjemedlem,
de kan ha sett föräldrarna misshandlas och förödmjukas. Väl i
Sverige tvingas de ofta bli ”föräldrar” till sina egna föräldrar, fungera som
kontaktpersoner och tolkar mellan föräldrarna och det svenska samhället,
uppleva hur föräldrarna inte längre orkar med föräldraskapet i en pressande
och utdragen väntan på besked. Flyktingbarn behöver ofta hjälp med att
bearbeta sina upplevelser, hjälp med att finna balansen på nytt, hjälp att
kunna vara barn på riktigt. Därför är det viktigt att det finns god tillgång
redan under väntetiden på psykiatrisk expertis såsom t. ex. det specialteam

Mot. 1987/88

So236

ll

som PBU hoppas kunna komma igång med i Stockholm. Varje landsting
bör därför ta ansvar för att flyktingbarnens behov av psykiatrisk vård tillfredsställs.

På vissa håll i flyktingmottagandet sker ett närmast slentrianmässigt förvarstagande
av flyktingfamiljer som polisen bedömer kan komma att få
avslag på sin asylansökan. Siffrorna har trots det generella förbud som
råder mot att ta barn i förvar ökat de senaste åren. Att bli inlåst och bevakad
som en brottsling är något som barn med svenskt medborgarskap aldrig
utsätts för, även om de begått aldrig så allvarliga brott. Men flyktingbarn,
vars enda ”brott” är att de tvingats fly med sina föräldrar från förtryck och
förföljelser i hemlandet blir utsatta för en inhuman behandling när de kommer
till Sverige. I samband med inlåsningen av mamman och barnen splittras
familjen då pappan först till ett regelrätt häkte på annat håll. Ibland vet
familjen inte ens vad som skett med pappan. Det borde vara otänkbart att
behandla minderåriga barn på detta förnedrande och hotfulla sätt. Försvarstagande
av barn måste upphöra helt och hållet.

Det förekommer även att ensamma barn kommer till Sverige utan sina
föräldrar för att söka asyl. Särskilda problem uppstår då för de minderåriga
barn som fortfarande har stort behov av ett hem och ansvarstagande och
kärleksfulla föräldrar. De har placerats i särskilda grupphem bl. a. Fosterhem
borde också vara en tänkbar möjlighet för dessa barn. Särskild uppmärksamhet
måste riktas mot dessa i praktiken föräldralösa barn.

Forskning om barn

Varje liten förändring i samhället påverkar våra barn. De fungerar i allmänhet
som små varningslampor som börjar blinka först då utvecklingen fått en
lycklig inriktning. Inte bara för barnen utan också för oss vuxna är det
därför angeläget att en kontinuerlig forskning sker kring barns reaktion på
förändringar i samhället. Hur påverkas t. ex. barnen vid en instabil arbetsmarknad?
Hur påverkas de när psykiskt sjuka föräldrar överförs från institution
till hemsjukvård? Vilken effekt blir det på barnets kulturella identitet
när dess omvärld snabbt växlar? Hur skall flyktingbarnens speciella behov
tillgodoses? Vilken effekt har det ökade alkoholbruket bland yngre kvinnor
fått på barnens situation?

Socialt utsatta barn

Mycket tyder på att de mest utsatta barnen fått det sämre under 1980-talet.
Det finns många tänkbara orsaker till denna utveckling. Antalet yngre missbrukare
har ökat och bland dem utgör kvinnor med minderåriga barn en
betydande andel. Ny sekretesslag och socialtjänstlag kan ha bidragit till att
stödåtgärder till de mest utsatta barnen uteblir eller försenas.

Debatten om tvångsomhändertagande av barn, som startade 1982, gav ett
intryck av att barn omhändertas utan skäl och i hänsynslösa former. En
verksamhet som är väl förankrad i kunskap och erfarenhet blir okänslig för
den typen av kastvindar i opinionen. Därför är det väl motiverat att prioritera
forskning kring de socialt mest utsatta barnens levnadsförhållanden

Mot. 1987/88

So236

12

och behov. BI. a. är det angeläget att kartlägga vilka skadeverkningar som
drabbar barn i missbruksmiljö.

Forskning om skolmiljön

Arbetsmiljölagen omfattar sedan 1978 också skolelever från årskurs 7. Arbetarskyddsstyrelsen,
som är tillsynsmyndighet när det gäller arbetsmiljölagen,
har tillgång till ett forskningsinstitut som sysselsätter 340 personer,
varav ett fyrtiotal professorer och laboratorer. Hittills har inget forskningsprojekt
varit direkt inriktat på barn och ungdomars speciella utsatthet och
behov.

Mycket tyder på att yngre individer är känsligare för miljögifter än äldre,
något som redan finns väl belagt när det gäller tobak och alkohol. Bullernivån
överskrider ofta tillåtet gränsvärde för vuxna i rastutrymmen och skolmatsalar.
Ingen vet vilka gränsvärden som är motiverade när det gäller
barn. Det är dubbelt så vanligt att barn skadas i skolan som att vuxna skadas
i arbetslivet. Skador förefaller uppkomma på ett annat sätt hos barn än
vuxna. Mindre studier tyder t. ex. på att en stor del av barnens skador
uppkommer genom våldshandlingar mellan skolelever. Tyvärr vet vi idag
alltför lite om hur skadorna verkligen uppkommer och hur de kan förebyggas.
Forskning angående barn och deras fysiska miljö är starkt eftersatt. Det
vore rimligt att det vid institutet för arbetsmiljöforskning tillkommer forskning
med speciell inriktning på hur barn och ungdomar påverkas av olika
miljöfaktorer.

Forskningscentrum

Behovet är stort av ett centrum som samlar kunskap om barn, som initierar
och samordnar forskningsprojekt och som sprider kunskap om forskningsrön
till dem de berör. Det behöver utredas hur ett sådant centrum skall vara
organiserat och vilka resurser som är rimliga för att det skall kunna fungera
på ett acceptabelt sätt. Verksamheten skulle t. ex. kunna byggas upp till en
väl fungerande enhet i anslutning till temaforskningen i Linköping. Tänkbart
är att man inom Allmänna Barnhusets ram skulle kunna skapa ett
forskningsinstitut för barn på frivillig ideell bas enligt norsk modell. Ett
fristående forskningsinstitut för barn är ett annat tänkbart alternativ. Man
kan också tänka sig ett organ som samordnar redan existerande forskningsresurser.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

[att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att
begränsa arbetsmiljörisker för landets skolelever,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

Mot. 1987/88

So236

13

motionen anförts om åtgärder för att tillgodose behovet av utbildning
av vårdpersonal angående skador uppkomna på grund av misshandel
av barn och kvinnor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att tillgodose behovet av utbildning
av personal som handlägger ärenden om sexuella övergrepp
mot barn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärderingsmodell för sexuella övergrepp
mot barn,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
Föräldrabalken angående vårdnad och umgänge som anförs i motionen,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bortförande av barn,2]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tvångsomhändertagande av barn,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnpsykolog eller motsvarande barnexpert
vid handläggning av vårdnads- och umgängesmål,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhör med barn i brottsmålsrättegång,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anlitande av rättspsykolog som sakkunnig,3]
[att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att
förbättra rättsskyddet vid barnolycksfall,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska myndigheters behandling av flyktingbarn,4]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att forsknings- och utvecklingsarbete som avser
att ge fördjupad kunskap om barns och ungdomars livsvillkor bör
prioriteras,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kartläggning av skadeverkningar för barn som
växer upp i missbruksmiljö,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning om barns och ungdomars arbetsmiljö
vid institutet för arbetsmiljöforskning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

Mot. 1987/88

So236

14

samordning av forskning om barns och ungdo

motionen anförts om
mars livsvillkor.

Stockholm den 25 januari 1988

Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Anne Wibble (fp)

Bengt Harding Olson (fp)

Kerstin Ekman (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

1 1987/88: Ub268

2 1987/88: L412

31987/88:Ju713
“ 1987/88: Sf515

Mot. 1987/88

So236

Svenskt Tryck Stockholm 1988