om avskaffande av dödsstraff, m. m.

Motion 1979/80:477 av Nils Hjorth och Margit Sandéhn

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1979/80:477

av Nils Hjorth och Margit Sandéhn
om avskaffande av dödsstraff, m. m.

Amnesty Internationals årsrapport 1979 - en loggbok över godtyckliga
arresteringar, politiska fängslanden, tortyr och avrättningar - utgör en
skrämmande och dyster läsning i vår s. k. civiliserade värld. Den tekniska
utvecklingen har gjort enorma framsteg, vetenskapens landvinningar är
fantastiska och i socialt och kulturellt hänseende har man i många länder
kommit oerhört långt. Detta borde, tycker man, ge förutsättningar för ett
rikt liv på jorden om man på rätt sätt kunde utnyttja och rättvist fördela alla
våra gemensamma tillgångar. I ett mycket viktigt avseende som försvårar
förverkligandet av denna goda tanke står man fortfarande och stampar på
grottstadiet. Det är i fråga om den mänskliga samlevnaden länder och folk
emellan. Amnestys rapport visar att det blir allt vanligare med dödsstraff,
människorov och mord i kampen mot politisk opposition. Vissa extrema
grupper och organisationer utövar en systematisk terrorverksamhet, och
våldet blir över huvud taget allt vanligare även i högtstående och
välutvecklade demokratiska länder. Ett stort antal politiska fångar har
visserligen frigivits i flera länder under föregående år, men ändå verkar det
som om det politiska våldet tilltar i omfattning.

Anmnesty International Report 1979 upptar en lång lista på länder där
kränkningar av de mänskliga rättigheterna är en vardaglig företeelse. I
Afrika har oron och farhågorna för de allvarliga missförhållanden som
förekommer i vissa länder ökat. Antalet mördade i Uganda under Idi Amins
tid beräknas till inte mindre än 300 000 människor. I Sydafrika ökar
dödsstraffen. Under år 1978 hängdes 132 människor-alla utom en var svart.

1 Mozambique återinfördes dödsstraffet för förräderi, sabotage och andra
brott. I Nigeria återupptogs de offentliga avrättningarna i mars 1979. Även
från andra länder som Etiopien, Liberia, Kenya och Somalia inrapporteras
avrättningar.

I Latinamerika fortsätter "försvinnanden", de politiska morden och de
långvariga fängslandena utan anklagelser eller rättegång. Undantagstillstånd.
speciell säkerhetslagstiftning och liknande undantagslagar har varit i
kraft i Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Paraguay och Uruguay.
Årsrapporten pekar på problemet med de försvunna som en av de värsta
kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i vår tid, ett problem som tyvärr
alltför litet uppmärksammats. I Argentina har t. ex. ca 15 000 personer
rapporterats försvunna sedan kuppen år 1976.

I USA väntar ca 500 personer på att avrättas, och två uppmärksammade
fall nyligen visar att dödsstraffet fortfarande är en realitet i detta land.

1* Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 476-481

Mot. 1979/80:477

4

I Asien förekommer alltjämt mycket långa fängelsestraff utan rättegång.
Regimförändringen i Iran har inte minskat våldet i landet. Tvärtom verkar
detsom om avrättningarna ökat. Dödsstraffet tillämpasi Afghanistan, i Kina
och i flera andra länder. I Pakistan avrättas minst 800 personer årligen. De
offentliga spöstraffen - en ohygglig tortyrform - i bl. a. Pakistan liksom
användningen av hand- och fotbojor är upprörande företeelser i vår moderna
tid.

I Sovjetunionen och andra östeuropeiska stater fortsätter förföljelserna av
oliktänkande, och många kastas i fängelse för sin uppfattnings skull och utan
reella möjligheter att försvara sig.

Listan över länder där de mänskliga rättigheterna trampas under fotterna
är mycket längre. Det anförda är bara ett axplock bland alla rapporter om
fängslanden och avrättningar utan rättegång som förekommer runt om i
världen. De har en oroväckande omfattning. Tortyr tycks vara en allmänt
utbredd ”förhörsmetod”. Dödsstraffets utbredning inger allvarliga farhågor
och rädsla inför framtiden.

Amnesty International gör ett jättejobb för att samla in fakta, undersöka
och kartlägga samt offentliggöra de övergrepp som förekommer i skilda
länder. I enstaka fall kan ingripanden och uppvaktningar leda till frigivningar.
Man försöker också i mån av sina resurser ge direkt hjälp till politiska
fångar och deras familjer. FN och andra internationella organ har också gjort
berömvärda insatser. I det arbetet är det glädjande att konstatera att Sverige
spelat en pådrivande och framträdande roll. Trots alla dessa ansträngningar
verkar det som om det politiska våldet tilltar i omfattning och brutalitet.
Stormakternas intressen i de små ländernas politiska förhållanden underlättar
heller inte möjligheterna att ingripa.

Även om utsikterna till en förbättring kan förefalla små får vi inte
förtröttas i våra ansträngningar. Sverige som ett litet neutralt land kan och
måste på det internationella planet fortsätta att arbeta för ökad respekt för de
mänskliga värdena, mot tortyr och mot dödsstraff och för en humanare
behandling av politiska fångar.

Med hänvisning till vad som i motionen anförts får vi föreslå

att riksdagen hos regeringen hemställer om intensifierade svenska
insatser i FN och andra internationella organ för dödsstraffets
avskaffande och för en humanare behandling av politiska
fångar.

Stockholm den 22 januari 1980

NILS HJORTH (s)

MARGIT SANDÉHN (s)