om avfall som resurs och belastning

Motion 1987/88:Jo766 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jo766

av Lars Werner m. fl. (vpk)
om avfall som resurs och belastning

Mot.

1987/88

Jo766-767

Ett utvecklat industrisamhälle som Sverige producerar stora mängder avfall.
Detta avfall kan delvis användas som en resurs genom återanvändning på
olika sätt. Men stora mängder av avfallet är en onödig belastning för
samhället. Avfallsmängderna måste minskas. Innehållet i avfallet måste
förändras genom att miljöperspektivet kommer in redan innan produkter
introduceras.

Sju miljoner ton avfall produceras varje år i Sverige. Av denna mängd står
industrin för 4,5 miljoner ton och hushållen för 2,5 miljoner ton. Varje
svensk producerar 300 kg hushållsavfall per år.

En vanlig soppåse består av ca 50% vått papper och köksavfall. Torrt
papper och kartong utgör 20 %. Plasterna står för ca 10 %. Påsen innehåller
därutöver metall, textil, gummi, läder och trä. Dessutom hamnar ofta rent
miljöfarligt avfall såsom batterier och lösningsmedel i påsen.

Sverige har i dag 27 sopförbränningsanläggningar. Det är anläggningar
med olika slags rening, men inte några av dessa anläggningar är miljömässigt
acceptabla. Röken från en sopförbränningsanläggning innehåller förutom
vattenånga bland annat: saltsyra, kväveoxider, svaveldioxider, bly, kvicksilver,
kadmium och dioxiner. Med andra ord några av de värsta miljögifterna.

Saltsyran, kvävet och svaveldioxiderna bidrar både till försurningen och
till att försämra folkhälsan. Sopor är det mest försurande bränslet man kan
använda, räknat per energienhet.

Bly kan ge skador på nervsystemet och blodbildande organ. Kadmium
lagras i lever och njurar, där de kan orsaka skador. Kvicksilver påverkar
nervsystemet. Tungmetallerna är med andra ord ett stort hälsohot mot
befolkningen. Sopor som bränsle ersätter oftast olja, då oftast eldningsolja 5.
Jämfört med eldningsolja 5 innehåller avfallet ca 2000 gånger så mycket bly,
ca 1000 gånger så mycket kadmium och ca 4000 gånger så mycket kvicksilver.

Röken från sopförbränningen innehåller också klorerade kolväten, bland
annat klorerade dioxiner och dibensofuraner. 210 olika ämnen bildar
gruppen dioxiner. I denna grupp finns det 12 ämnen, ”the dirty dozen”, som
tillhör de giftigaste ämnen människan i dag känner till. Karaktäristiskt för
dessa ämnen är att de bryts ner ytterst sakta i naturen. De har också en stark
tendens att ansamlas i levande organismer.

Visserligen kan miljöproblemen vid sopförbränning bli mindre än i dag,
genom jämnare förbränningstemperaturer och genom effektivare rökgasfil

1

1 Riksdagen 1987188.3 sami. NrJo766-767

ter. Men utsläppen kan inte bli acceptabla genom dessa åtgärder. Effektiva
rökgasfilter minskar en del av luftproblemen, men å andra sidan kanske
mark- och vattenproblemen ökar i stället. När det gäller utsläpp av dioxiner
finns inga tillräckligt små mängder. Det enda miljömässigt acceptabla är att
inte släppa ut dioxiner alls. Vpk upprepar därför sitt krav om att inga nya
sopförbränningsanläggningar ska få tas i drift, samt att de befintliga
anläggningarna avvecklas inom en femårsperiod.

För att samhället ska kunna handskas med avfallet på ett vettigt sätt när
inte sopförbränning finns att tillgå, måste mängden sopor minskas. Ett sätt
att minska avfallet är att inte producera så mycket förpackningar. Nödvändiga
förpackningar bör dessutom tillverkas av så miljövänligt material som
möjligt. Vpk anser att förpackningsproducenterna ska åläggas att lösa
avfallsfrågan på ett miljömässigt acceptabelt sätt, redan innan förpackningarna
introduceras. Returförpackningar bör vara det normala. Förpackningar
som inte kan återanvändas direkt, bör återvinnas på annat sätt. Det glas som
samlades in (utöver returglasen) under 1986 räckte till att tillverka 126
miljoner nya läskflaskor.

Källsortering är en metod som gör det möjligt att återanvända en del av
avfallet. Om varje svensk dagstidningsprenumerant lämnar tidningspapperet
i retur, sparas 1,5 gran per år räknat per prenumerant. En annan fördel med
källsortering är att man redan i hushållen kan sortera ut det speciellt
miljöfarliga avfallet, såsom batterier, brandvarnare och lösningsmedel m. m.
Batteriinsamlingen i Göteborg resulterade i 46 ton insamlade batterier under
1986.

Det pågår lovvärda källsorteringsprojekt i flera kommuner. Problemet att
utvidga denna återvinningsverksamhet är ofta att det är svårt för kommunerna
att finna en ekonomiskt lönsam avsättning för det insamlade materialet.
Samhällsekonomiskt däremot är källsortering och återvinning en mycket god
affär, med tanke på miljövinsterna. Vpk anser att staten måste ta ansvaret för
en organisation för återvinning och avsättning av material från kommunernas
sortering.

Men för att källsorteringen ska fungera, behövs också att den upplevs som
meningsfylld och ej så betungande för hushållen. Informationsbehoven är
stora. Vpk anser att statsbidrag bör utgå till information i initialstadiet av
kommuners källsorteringsprojekt. Om hushållen på ett bekvämt sätt ska
kunna sortera i olika fraktioner måste husen anpassas efter detta. Utrymmet
under diskbänken och i soprummen bör vara större än i dag.

Transporterna från de sorterande hushållen måste ske på ett rationellt sätt.

I dag finns speciella sopbilar anpassade till källsortering enbart i Klippans
kommun. Vpk anser att statsbidrag bör utgå till kommuner som satsar på
anpassade sopbilar.

De stora mängder avfall som trots minskning av förpackningar och
återvinning av olika slag blir kvar måste tas om hand på ett betryggande sätt.
Det system som finns att tillgå i dag är att deponera avfallet på tippar. Detta
är inte på sikt någon tillfredsställande lösning. Tipparna måste naturligtvis
anläggas på ett så säkert sätt som möjligt genom att lakvattnet tas om hand.
Man bör också på alla sätt försvåra tillrinning av ytvatten. Tippen bör täckas
med svårgenomsläppligt material. Prover på grundvattnet runt tipparna bör

Mot. 1987/88
Jo766

2

tas regelbundet. Åtgärder för att undvika spontana bränder bör också
genomföras. Äldre tippar, även sådana som ej längre används, bör övervakas
rigoröst. Ibland behöver åtgärder sättas in, även för att förhindra för mycket
läckage från dessa områden.

Det pågår lovvärda försök med att ta till vara sopornas energiinnehåll på
olika sätt, bland annat genom biogasutvinning och genom kompostering.
Vpk anser att nödvändiga forskningsresurser ska satsas på att ta fram mer
miljövänliga framtidsalternativ när det gäller omhändertagandet av avfall.

Hemställan

Med hänvisning till det i motionen anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att inga nya sopförbränningsanläggningar
skall få tas i bruk samt att de befintliga sopförbränningsanläggningarna
bör avvecklas inom en femårsperiod, varvid de äldsta anläggningarna
bör avvecklas först,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag så att förpackningsproducenterna
skall åläggas att lösa avfallsfrågan på ett miljövänligt
acceptabelt sätt redan innan förpackningarna introduceras,

3. att riksdagen hos regeringen begär att staten tar ansvaret för en
organisation för återvinning och avsättning av material från kommunernas
sortering,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att statsbidrag skall
utgå till information i initialstadiet av kommunernas källsorteringsprojekt,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid nyoch
ombyggnad av fastigheter hänsyn skall tas till behovet av
källsortering av sopor redan i hushållsledet och att statens planverk
ges i uppdrag att utforma sådana föreskrifter/bestämmelser till planoch
bygglagen (PBL)1],

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att statsbidrag skall
utgå till kommuner som satsar på källsorteringsanpassade sopbilar,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att nödvändiga
forskningsresurser satsas på att ta fram mer miljövänliga framtidsalternativ
när det gäller omhändertagandet av avfall.

Stockholm i januari 1988
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Viola Claesson (vpk) Tore Claeson (vpk)

Mot. 1987/88
Jo766

' 1987/88:Bo517

3