om avdragen för resekostnader vid inkomstbeskattningen

Motion 1979/80:781 av Ivar Franzén

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1979/80

781-791

Motion

1979/80:781

av Ivar Franzén

om avdragen för resekostnader vid inkomstbeskattningen

Energianvändningen för person- och godstransporter har kraftigt ökat
under 1970-talet. Det är det ökade bilåkandet som svarar för huvuddelen av
den ökade energianvändningen.

Åtskilligt har gjorts för att förbättra den kollektiva trafiken och därmed
öka det kollektiva resandet. Det är dock inte möjligt att till rimliga kostnader
klara en sådan utbyggnad av den kollektiva trafiken att energianvändningen
radikalt skulle påverkas.

Den i särklass bästa och snabbaste vägen till starkt minskad energianvändning
är ett kraftigt ökat samåkande och ökat bruk av cykel. Det behövs inga
nya investeringar i fordon. Bilar finns det gott om.

Resultatet blir att trafiktätheten minskar och därmed blir det sannolikt
färre olyckor. Restiderna kan bli kortare. Det blir mindre bilavgaser och
därigenom bättre trafikmiljö.

Fördelarna är alltså många, men problemet är att organisera och
genomföra en ökad samåkning. I Stockholm skall göras försök med datastyrd
samåkning. Detta kan sannolikt ge visst resultat. Ett riktigt gott resultat tror
jag inte är möjligt att uppnå utan att alla bilister är motiverade att så långt det
är möjligt ordna samåkning, åka kollektivt och cykla på kortare sträckor.

Nuvarande avdragssystem för arbetsresor främjar inte samordning. En
komplettering med avdragstillägg för medåkande kunde ge en viss positiv
effekt men kommer knappast att ge tillräcklig stimulans för energisnålt
resande.

Den enskilde måste ha frihet och motiv att planera sitt resande på ett så
energisnålt och miljövänligt sätt som möjligt. För detta krävs godtagbar
kollektiv trafik, bättre cykelvägar och en ekonomisk fördel av att välja ett
energisnålt och miljövänligt resande. En tänkbar lösning kunde vara att
schablonisera rätten till reseavdrag på de kortare pendelavstånden. Detta
skulle starkt stimulera till att välja det billigaste färdsättet och det behövs
ingen kontroll av hur den enskilde löst sina arbetsresor.

Nedanstående exempel på schablon skall bara ses som ett försök att
beskriva idén. Någon analys av beloppsstorlek har inte gjorts. Principen är
att den som åker ensam i egen bil inte får full kostnadstäckning, men om tre
eller fler samåker så blir det mycket lönsamt, (även för samhället). Vid längre
pendelavstånd och vid boende i glesbygd, eller om andra speciella skäl
föreligger, skall avdrag få göras enligt i dag gällande regler med tillägg för
medresande.

1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 781-791

Mot. 1979/80:781

2

Ex. Avstånd bostad - arbetsplats	Arbetsdagar över 210	per år 140-210	70-140	under 70
2- 5 km	600:-/år	450:	300:	150:
5-10 ”	1 200:	900:	600:	300:
10-15 ”	1 800:	1 350:	900:	450:
15-20 ”	2 400:	1 800:	1 200:	600:
20-25 ”	3 000:	2 250.	1 500:	750:

Om det går att konstruera en schablon enligt denna idé som uppfyller
skäliga krav på rättvisa, bör den samtidigt ge klara motiv för den enskilde att
åka så billigt som möjligt, och det sammanfaller med samhällsintresset att
spara energi och förbättra miljön. Det bör finnas goda förutsättningar för en
samhällsekonomisk vinst.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen anhåller att regeringen utreder möjligheterna att
genom att schablonisera reseavdragen stimulera till ett mera
energisnålt och miljövänligt resande.

Stockholm den 23 januari 1980

IVAR FRANZÉN (c)