om åtgärder mot våldsleksaker

Motion 1987/88:L715 av Marianne Andersson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L715

av Marianne Andersson m. fl. (c)
om åtgärder mot våldsleksaker

Leksaksbranschen har en stor uppgift att framställa leksaker som roar barn
och som främjar deras utveckling till aktiva och ansvarskännande människor.
Det finns också många bra svenska leksaker som är internationellt
kända för sin kvalitet. Barnsäkerhetskunnandet är också stort i branschen.

Barns lek är en del av deras uppfostran, man kan säga att det är deras
utbildning. Barn formas av sina lekar och av vad de ser på TV likaväl som
de formas av föräldrar och umgänget med andra människor. För barnens
framtid är det av största vikt att den påverkan de utsätts för har en uppbyggande
och inte en nedbrytande effekt.

Det är därför beklagligt att leksaksbranschen som säkert väl känner till
detta inte är beredd att teckna något nytt avtal om begränsning av försäljning
och marknadsföring av våldsleksaker. Den alltmer raffinerade
marknadsföringen av våldsleksaker genom våldsfilmer i TV-apparater i
butikerna, skyltning och inte minst genom våldsfilmer och reklam i kabelTV
uppmärksammades på allvar hösten 1987 efter larmrapporter från daghem
i områden med kabel-TV. Barnens lekar där hade förändrats och blivit
våldsammare efter detta slag av reklam och av dessa leksaker. Föräldrar
rapporterade att barnen kom hem från dagis med blåmärken efter våldslekar.

Branschen är alltså inte beredd att begränsa utbudet av dessa leksaker.
Det enda man är beredd att göra är att se över sin marknadsföring, ändra i
skyltning och stänga våldsfilmerna i butikerna, detta dock utan att teckna
avtal. Beträffande videofilmerna kommer detta problem att upphöra när
förhandsgranskning av videogram införs, vilket vi i centern har yrkat i en
partimotion.

I stället för avtal om begränsningar har branschen nu tillsatt en utredning
för att ta reda på om våldsleksakerna är skadliga eller inte. Som vi ser det är
detta ett sätt att komma ifrån problemet och skjuta upp sitt handlande. En
grundlig forskning tar tid. När kommer resultatet? Hur skall forskningen gå
till?

Man säger att några små plastfigurer kan väl inte vara så farliga. Nej, inte
i sig, men genom sambandet med de rörliga bilderna och inspirationen
därifrån upplever barnet om och om igen våldsscenerna. Det är inte samma
slags våld som tidigare utan de här figurerna representerar ett grymt och
grovt våld, ett utdraget extremvåld.

Hemställan Mot. 1987/88

L715

Med hänsyn till ovanstående hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär överväganden och eventuella
förslag i syfte att motverka marknadsföring, import, tillverkning och
försäljning av vålds- och krigsleksaker.

Stockholm den 21 januari 1988
Marianne Andersson (c)

Karin Söder (c) Karin Israelsson (c)

Gunilla André (c)

6