om åtgärder mot stöld av vapen m. m. från militära förråd.

Motion 1975:106 av herr Lövenborg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:106

3

Nr 106

av herr Lövenborg m. fl.

om åtgärder mot stöld av vapen m. m. från militära förråd.

Det har under senare år blivit allt vanligare att både tyngre och lättare
vapen kommit till användning vid olika typer av brott. Sådant förekommer
vid bank- och postrån, men också i andra sammanhang. Det är ingen hemlighet
att en stor del av dessa vapen har kommit i cirkulation genom stölder
från militära förråd. Dessa sker nu i en omfattning som måste te sig oroande
inte bara för myndigheterna utan också för enskilda som tänker på konsekvenserna
av att allt fler vapen befinner sig i obehöriga händer.

Rikspolisstyrelsen har uppmärksammat denna utveckling, och i juni i
år sände dess informationsavdelning ut en skrivelse där det bl. a. hette:

Den senaste tiden har en ökning av inbrotten i militära förråd kunnat
konstateras. Sedan den 14 maj i år har enbart inom ett militärområde 12
sådana inbrott förövats.

Vid de senaste stölderna kom tjuvarna bl. a. över ett 100-tal truppminor,
s. k. trampminor, och ett tiotal stridsvagnsminor, som samtliga var skarpladdade.
Dessutom stals vid dessa tillfällen sprängpatroner och pentylstubin,
perfekt vid kassaskåpssprängningar - samt ett antal vapen.

På grund härav och med hänsyn till bl. a. den brottspreventiva effekt
polisens medverkan vid tillsynen av de militära förråden innebär, begär
rikspolisstyrelsen att sådan tillsyn skall ske i all den omfattning som är
möjlig inom ramen för tillgängliga personalresurser.

Sedan detta skrevs har ytterligare stölder ur militära vapenförråd skett.
Det är ingen tillfällighet att en mycket stor del av vapenstölderna har skett
i Norrbotten som ju till stora delar har klassats som militärt område.

Att ta sig in i ett militärt vapenförråd är inte alltför svårt. Många av
förråden består av vanliga träbaracker, låsta med vanliga hänglås. Men även
den nyare typen av vapenförråd har plundrats. Dessa är byggda av betong,
men vid ett par inbrott har det visat sig att inte heller dessa är inbrottssäkra.

Från visst håll antyddes det i samband med inbrotten att ”praktiska extremister”
måhända kunde ligga bakom vapenstölderna. Sanningen torde
nog i stället vara den att inbrotten sker på enskilt initiativ av individer
som känner sig lockade av att ha tillgång till vapen, men också att inbrotten
till en del härrör sig ur organiserad kriminalitet. En del av vapnen förs
möjligen ut ur landet, andra säljs på den inhemska svarta marknaden och
används vid olika typer av brottslighet.

Det kan i dagens läge inte vara riktigt att militären förvarar vapen i en
massa olika förråd runt om i landet på det sätt som nu sker. Antingen
måste en centralisering ske till ett fåtal välbevakade platser eller också måste

Mot. 1975:106

4

de nuvarande förrådens säkerhet på ett eller annat sätt garanteras. Det är
inte rimligt att fortsätta med en ordning som gör att allt fler vapen kommer
ut på den illegala marknaden. I USA har man sett konsekvenserna av ett
rikt utbud av vapen. I Sverige är vapenhandeln strikt kringgärdad av lagar
och förordningar, men detta undergrävs om vapen är lättillgängliga på grund
av förvaring i bristfälligt skyddade militära förråd.

Med åberopande av det ovan anförde hemställs

att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag
till åtgärder som effektivt förhindrar utflödet av vapen från
militära förråd.

Stockholm den 15 januari 1975
ALF LÖVENBORG (vpk)

JOHN TAKMAN (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)