om åtgärder mot spridning av slam på jordbruksmark

Motion 1987/88:Jo754 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo754

av Bengt Silfverstrand m. fl. (s)

om åtgärder mot spridning av slam på jordbruksmark

De svenska reningsverken producerar varje år ca 1 miljon ton slam (våtvikt).
Detta slam sprids i stor omfattning ut på våra åkrar och/eller används för
markbyggnadsändamål.

Slam kan betraktas som ett bra jordförbättrings- och gödningsmedel så
länge det är fråga om människans egna restprodukter. Men i själva verket får
reningsverken ta hand om ett stort antal organiska såväl som oorganiska
komponenter från industrier, bensinstationer, sjukhus, fotolaboratorier,
dagvatten- och lakvattenledningar, soptippar o. d. Slamanvändningen på
jordbruksmark sker helt på industrins och kommunernas villkor. År 1976
utfärdades rekommendationer från statens naturvårdsverk (SNV) beträffande
hur mycket av vissa tungmetaller, t. ex. bly, kvicksilver och kadmium som
fick förekomma i slammet. Men några gränsvärden för tusentals av inom
industrisamhället förekommande organiska ämnen som lösningsmedel,
läkemedel, bekämpningsmedel, desinfektionsmedel, plaster m. m. har aldrig
fastställts av SNV.

Detta betyder att jordbruksmarken - basen för vår livsmedelsproduktion får
ta emot mängder slam som innehåller obegränsade halter av en lång rad
riskabla ämnen som DDT, PCB, fenoler, klorfenoler, dioxiner och polyaromatiska
kolväten, av vilka de sistnämnda anses ge den största cancerrisken. I
naturvårdsverkets rapport nr 3260 redovisas en riskuppskattning (Connor
1984) för slammets organiska giftämnen. Polycykliska aromatiska kolväten
(PAH) ligger vad gäller cancerrisk 250 ggr högre än vad livsmedelsgifter får
göra. För storkonsumenter av slamodlad föda ligger risken 2 300 ggr högre
än acceptabel risk. Starkt förgiftat slam används för odling av livsmedel,
bl. a. potatisodling, vilket livsmedelsverket funnit direkt olämpligt.

Undersökningar visar att mjölk från betande kor är en viktig väg för
slammets giftämnen till människan. Eftersom korna kan beta i sig upp till ett
kilo jord per dygn, kan intaget av organiska giftämnen bli betydande.

Huvuddelen av alla de tiotusentals kemiska ämnen som är i omlopp i vårt
samhälle har vi inga praktiska analysmetoder för. Det finns t. ex. dioxiner
och andra högpotenta kemikalier utan att dessa ämnen tagits med i
riskberäkningen. Någon dioxinanalys på svenskt slam har inte gjorts.

Flera framstående experter har påtalat bristerna i SNV:s s. k. slamnormer
och avsaknaden av gränsvärden för organiska ämnen. Kontrollanalyser och
innehållsdeklarationer kan inte begränsas till några få växtnäringsämnen och
tungmetaller. Det är enligt vår uppfattning rimligt att också kräva analys och

innehållsdeklaration för de vanligaste organiska giftämnena. I den mån slam
över huvud taget även i fortsättningen skall användas på åkermark måste
effekterna på ekosystemet i marken utredas. En av riskerna med slamtillförseln
är att känsliga markprocesser kan störas av slammets innehåll av
giftämnen. Forskningen på detta område måste tillföras ökade resurser.

Vår matjord, vår livsmedelsproduktion och vår föda måste skyddas från
okontrollerad spridning av miljögifter. Därför måste regeringen snarast
uppdra åt SNV att utfärda föreskrifter som starkt begränsar förekomsten av
organiska giftämnen i det slam som tillförs åkermarken.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder mot slamanvändning i
livsmedelsproduktionen.

Stockholm den 22 januari 1988
Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Sörestedt (s) Maja Bäckström (s)

Hans Pettersson (s)
i Helsingborg

Mot. 1987/88
Jo754

8