om åtgärder mot snatteri

Motion 1987/88:Ju614 av Jerry Martinger m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ju614

av Jerry Martinger m. fl. (m)
om åtgärder mot snatteri

Inledning

Antalet snatterier har nära nog fördubblats sedan år 1980. Det är svårt att
beräkna det totala värdet av de varor som tillgrips i våra butiker varje år.

Omsättningen i detaljhandeln var år 1986 ca 200 miljarder kronor. Det
totala svinnet uppskattas av handelns företrädare till 3 % därav. Minst 1 %,
dvs. 2 miljarder, anses vara hänförligt till snatteri. Bara på varuhuset Åhléns
City i Stockholm uppgick svinnet år 1986 till inte mindre än ca 110 000
kronor per dag. Enligt företagets beräkningar är 50 % av detta belopp att
hänföra till snatteri.

Åtskilliga av de personer som grips för snatteri är ungdomar. Mycket
talar för att snatteri är en inkörsport till grövre brottslighet.

Det är ytterst konsumenterna som förlorar på butikssnatterierna. Affärsinnehavarna
tvingas nämligen kompensera sig för tillgripen egendom och
höjer priserna på varorna.

Mångå snattare undgår straff

Påföljden för snatteri är enligt 8 kap. 2 § brottsbalken böter eller fängelse i
högst sex månader. Det är oftast värdet av den tillgripna egendomen som
avgör om brottet skall bedömas som snatteri eller stöld. Enligt anvisningar
som utfärdats av riksåklagaren går värdegränsen mellan dessa brott för
närvarande vid 600 kronor. Majoriteten av de personer som döms för
snatteri åläggs böter.

Det är emellertid inte säkert att en snattare som upptäcks och polisanmäls
får något straff. En polisman har nämligen enligt 5 kap. 5 § 2 stycket
polisförordningen (1984:730) rätt att lämna s. k. rapporteftergift eller låta
bli att lämna rapport vidare till åklagare och i stället nöja sig med ett
påpekande eller en erinran till den felande ”om det är uppenbart att i
händelse av lagföring annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas
och brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt”.
1 praktiken förekommer ofta att rapporteftergift sker om det
tillgripna föremålet är värt mindre än 50 kronor.

Rapporteftergift föranleder inte någon registrering av brottet. Detta innebär
att en person i allmänhet kan begå nya snatterier utan att riskera straff
så länge han inte tillgriper varor för mer än 50 kronor.

Det är inte heller säkert att något straff följer även om polisrapport 1

Mot.

1987/88

Ju614~621

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Juöl4-621

upprättas och överlämnas till åklagare. Åklagaren har nämligen enligt 20
kap. 7 § rättegångsbalken rätt att meddela s. k. åtalsunderlåtelse. Detta
kan ske under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse
ej åsidosätts och ”det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan
påföljd än böter”. Det kan också ske exempelvis ”om det kan antas att
påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse”
eller ”om den misstänkte begått annat brott och det utöver
påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande
brottet”.

Av de 16 563 åtalsunderlåtelser som meddelades med stöd av rättegångsbalken
år 1986 avsåg inte mindre än cirka en tredjedel snatteri.

Åtalsunderlåtelse kan även meddelas med stöd av 1 § lagen med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167).

I enlighet med riksåklagarens anvisningar tillämpar åklagarna i allmänhet
den regeln, att åtalsunderlåtelse ges för butikssnatterier av ”engångsnatur”
under 50 kronor.

Genom reglerna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse finns således
stora möjligheter för människor att utan särskild reaktion från samhällets
sida etablera ett brottsligt beteende.

Med anledning härav föreligger starka skäl för en ändring av de penninggränser
som tillämpas av polis och åklagare i snatterimål. Gällande
50-kronorsgräns vid rapporteftergift och åtalsunderlåtelse bör avskaffas.
600-kronorsgränsen mellan snatteri och stöld bör sänkas.

De mest brottsaktiva premieras

Bestämmelserna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse måste överhuvudtaget
göras mer restriktiva. Utgångspunkten bör vara att på brott skall
följa straff. Möjligheterna att undgå straff har utvidgats alltför mycket. Den
utformning lagen har idag innebär att de mest brottsaktiva premieras.
Såsom anförts ovan kan exempelvis åtalsunderlåtelse ges för brott som
begås innan en person dömts eller avtjänat straff för ett tidigare brott om
”det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det
föreliggande brottet”. Detta innebär t. ex. att en person som väntar på
rättegång för en eller flera grova stölder i allmänhet kan begå flera butikssnatterier
under väntetiden utan att dessa föranleder någon extra påföljd.
En stor mängd brott i vårt land resulterar därför inte i någon särskild påföljd
för de skyldiga.

Samhällets reaktion viktig

Det är utomordentligt viktigt att den som bryter mot lagen blir föremål för
en reaktion från samhällets sida. Om reaktionen uteblir förlorar lagarna sin
trovärdighet och respekten för rättsväsendet urholkas.

Reaktionen är särskilt viktig när det gäller ungdomar. För det första
svarar dessa för en stor del av brottsligheten; många ungdomar utvecklar
vanebrottslighet i mycket unga år. För det andra har unga människor i

Mot. 1987/88

Ju614

2

allmänhet outvecklade rättsbegrepp, varför det är nödvändigt att samhället
ger klara normer och konsekventa handlingsmönster. De unga måste snabbt
få en reaktion från samhällets sida när de begått ett brott, även om det är
fråga om en mindre förseelse. Ungdomarna är många gånger medvetna om
att de gjort fel och väntar på en reaktion. Uteblir denna eller visar samhället
en överdrivet förstående attityd till den unges beteende, fortsätter han/hon
att begå brott och riskerar att så småningom hamna i ännu allvarligare
kriminalitet.

Ordningsföreläggande bör införas vid snatteri

Av praktiska skäl bör föreläggande av ordningsbot kunna utfärdas vid
snatteri, trots att sådant föreläggande i princip endast bör förekomma vid
rena ordningsförseelser. Fördelen med ordningsföreläggande är nämligen
att sådant kan utfärdas och godkännas i omedelbar anslutning till det
begångna brottet - direkt på brottsplatsen. Det bör användas vid okomplicerade,
erkända snatteribrott som lämpar sig för förenklad hantering.
Om snatteribrottet skiljer sig från ”normalfallet”, exempelvis genom att en
särskilt raffinerad metod använts eller genom att värdet på det stulna godset
överskrider ett visst belopp, bör ärendet på sedvanligt sätt handläggas av
åklagare.

Ett system med ordningsföreläggande vid snatteri skulle uppfylla kravet
på snabb reaktion från samhällets sida och öka respekten för rättssystemet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande
av ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rapporteftergift,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtalsunderlåtelse,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beloppsgränsen mellan snatteri och stöld.

Stockholm den 20 januari 1988

Jerry Martin ger (m)
Knut Billing (m)

Görel Bohlin (m)
Allan Ekström (m)
Ingela Gardner (m)
Gunnar Hökmark (m)

Inger Koch (m)
Gunnel Liljegren (m)
Birgitta Rydle (m)
Jan Sandberg (m)

Alf Wennerfors (m)

Mot. 1987/88

Ju614

3