om åtgärder mot olaga affischering.

Motion 1972:730 av herr Enlund m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972:730

15

Nr 730

av herr Enlund m. fl.

om åtgärder mot olaga affischering.

Under senare år har det blivit allt vanligare att skadegörelse äger rum
inom tätorterna på husväggar, elverkets och televerkets skåp m. m.
genom olaglig affischering eller reklamklotter. Liknande företeelser kan
iakttagas utefter de större vägarna, där träd, stolpar, ladväggar och
berghällar misspryds.

Affischerna anbringas ofta med ett klister som omöjliggör ett
avlägsnande och orsakar så svåra skador att ommålning eller putsning av
hela fasader i vissa fall blir nödvändig.

Det råder inga tvivel om att denna form av reklam strider mot
bestämmelserna i 22 § naturvårdslagen: ”Tavia, skylt, inskrift eller
därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande
ändamål må ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan länsstyrelsens
tillstånd.” Lika klart torde det vara, att i samma paragraf nämnda
undantag från bestämmelserna ej är tillämpliga i dessa fall.

Att skadegörelse av denna art ändå fortgår år efter år och även synes
öka i omfattning torde sammanhänga med svårigheten att identifiera de
ansvariga för skadegörelsen, som oftast utföres nattetid.

1 de fall då affischering eller klotter genom själva textinnehållet ger ett
klart besked om att kända organisationer eller företag står som
distributörer av reklamen borde emellertid enligt vår mening en identifiering
av de ansvariga kunna underlättas, om de nuvarande affischeringsbestämmelserna
kompletterades med skyldighet för den reklamerande
organisationen att i de fall, då uppenbar skadegörelse förekommer,
redovisa distributionsmetoderna och ta ansvar för skadegörelsen.

Särskilt anstötlig är skadegörelsen, då affischeringen med angivande av
adress och postgironummer syftar till penninginsamling för organisationens
syfte men samma organisation ändå vägrar att ta ansvar för
skadegörelsen med hänvisning till att man inte känner eller vägrar att
namnge den person, som utfört den olagliga affischeringen.

Här åsyftade propagandametoder kan belysas med följande exempel:
Efter en affischkampanj i mars 1971 förklarade en extrem vänsterorganisation
i Västerås, att avdelningen tog avstånd från den olagliga affischeringen,
eftersom affischklistrarna utgjordes av en specialgrupp, som ville
splittra ”alla revolutionära rörelser i detta land”.

Detta sades i en tidningsartikel på insändarplats, där avdelningen dock
i princip försvarade olaglig affischering. Om budskapet var tillräckligt
angeläget ansåg organisationen att skadegörelsen var motiverad.

I juni 1971 klistrade en annan extremistgrupp i Sala affischer på
husväggar och trafiktavlor med ett klister, som enligt polisens uppgift var
praktiskt taget omöjligt att ta bort. Gruppen medgav att den beställt och

Mot. 1972:730

16

distribuerat affischerna till personer sorn begärt att få dem, men frånsade
sig allt ansvar för vad dessa personer gjorde med affischerna.

Ett företag som under åtskilliga år stått i särklass, då det gällt olaglig
affischering och därav följande skadegörelse torde vara Cirkus Scott. 1
samband med en av länsstyrelsen i Västmanlands län företagen inventering
för upprättande av landskapsvårdsplan iakttogs att bjärt färgade
affischer med text Cirkus Scott fanns anbringade på 27 platser inom
länet. Ur den skrivelse, som länsstyrelsen i anledning härav tillställde
innehavaren av Cirkus Scott, direktris Käte Bronnet, må följande citeras:
”Då affischerna sitter kvar trots att de sedan lång tid saknar aktualitet
och i en del fall delvis lossnat från underlaget, har de bedömts utgöra
sådan nedskräpning i naturen som avses i 24 § naturvårdslagen.” I olika
skrivelser till Käte Bronnet — senast 4.8.1969 — har länsstyrelsen därför
upptagit frågan om föreläggande för henne vid vite att ta bort affischerna
och lämnat^^nne tillfälle att yttra sig i anledning härav. Något yttrande
har ej inkommit till länsstyrelsen.

”Länsstyrelsen förelägger, med stöd av 24 och 39 § naturvårdslagen,
Käte Bronnet vid vite av 100 kr. för varje affisch att före 1.7.1970 ha
tagit bort affischerna på ovan angivna 27 platser.”

Länsstyrelsens ansträngningar att förmå Cirkus Scott att städa efter sig
hade uppenbarligen ingen större framgång. Sedan länsstyrelsen anmodat
kronofogdarna i länet att på Cirkus Scotts bekostnad avlägsna affischerna,
verkställde kronofogdemyndigheterna i länet den välbehövliga städningen.
Ur den redovisning som en av kronofogdemyndigheterna sedan
tillställde länsstyrelsen är följande värt att citera:

”Hos kronofogdemyndigheten har uppkommit kostnad för utsökningsavgift
med 100 kronor, tilläggsavgift (anlitande av handräckningstjänst)
med 100 kronor. Då kostnaderna icke lagligen kan uttagas hos
Käte Bronnet stannar de hos statsverket.”

I detta fall fick sålunda statsverket stå för städningskostnaderna. Men i
flertalet andra fall torde det antingen bli ostädat eller också får
fastighetsägaren stå för kostnaderna.

Enligt uppgift kan det tänkas, att den år 1970 tillkallade naturvårdskommittén
kommer att behandla frågor om affischeringen. Oavsett om
överväganden om åtgärder kan komma att göras inom naturvårdskommittén
eller i annat sammanhang, anser vi det nödvändigt att organisationer,
grupper, företag eller enskilda personer, som genom klart olagliga
propaganda- eller reklammetoder orsakar nedskräpning och skadegörelse,
också skall kunna åläggas det ekonomiska ansvaret för skadegörelsen.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder i syfte att
motarbeta och begränsa den nedskräpning och skadegörelse
sorn orsakas av olaglig affischering.

Stockholm den 26 januari 1972

ERIC ENLUND (fp)
ANDERS GERNANDT (c)
ANTON FÅGELSBO (c)

TAGE ADOLFSSON (m)
C.-G. ENSKOG (fp)

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1073 S