om åtgärder mot kvinnomisshandel

Motion 1979/80:1224 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion
1979/80:1224

av Lars Werner m. fl.
om åtgärder mot kvinnomisshandel

Det finns ingen statistik på hur stor kvinnomisshandeln är i vårt land. Ändå
vet man att den är vanlig. Varje år polisanmäls ungefär 3 000 fall av
kvinnomisshandel. I över hälften av fallen tar kvinnorna tillbaka sin
anmälan. På varje anmält fall går det 100 misshandelsbrott. Det betyder att
flera hundratusentals misshandelsbrott begås varje år mot kvinnor.

Det är mycket sannolikt att alla människor känner någon kvinna som
misshandlas. Misshandel förekommer inom alla samhällsklasser och alla
yrken. Men det verkar troligt att kvinnomisshandel är vanligare i familjer
med alkoholproblem.

Männen har haft lagliga rättigheter att aga sina hustrur. Först i 1734 års lag
uteslöts den ”lagliga agan mot hustrun” ur lagtexten. I 1864 års strafflag
försvann männens legala rätt att aga sina hustrur. Samtidigt beslöt man att
göra misshandelsbrottet till ett angivelsebrott, dvs. det är kvinnan själv som
måste anmäla misshandeln för att mannen skall kunna åtalas. Motiveringen
var och är fortfarande att man vill ”värna om familjen”. Det är bara om
misshandeln skett på allmän plats och om den är ”grov” som en annan person
kan göra anmälan mot mannen. Men eftersom misshandel nästan alltid sker i
bostaden, beror det på kvinnan om det blir någon anmälan. Bara de allra
grövsta, anmälda fallen av kvinnomisshandel resulterar i åtal, rättegång och
dom (knappt 20 %). 300-400 män döms varje år. Hälften av dem får böter,
20 % får fängelsestraff, i regel under två månader.

Varje år blir ungefär 50 kvinnor ihjälslagna av sina makar, fästmän eller
sammanboende. Det betyder att mer än en tredjedel av alla mord som sker i
vårt land är kvinnor som misshandlats.

På S:t Görans sjukhus i Stockholm ville man veta hur många av de 500
kvinnor som varje månad kommer till psykiatriska akutmottagningen som
utsattes för misshandel. Bara 41 kvinnor uppgav att de misshandlats. Ingen
av dem anmälde misshandeln. Kvinnor uppger i stället att de vill ha hjälp med
sömnproblem, ångest och neurotiska besvär.

På Huddinge sjukhus gjordes en undersökning av 100 människor som
kommit till sjukhusets oral-kirurgiska mottagning, där man lagar skadade
käkar och utslagna tänder. Av de 100 var 25 kvinnor. Av dessa hade 16 utsatts
för våld. De allra flesta misshandlade kvinnor kommer inte in i någon
statistik. De får magkatarrer och ångest i stället.

Det verkliga våldet mot kvinnor har en liten synlig andel och en hög dold
andel - en dold brottslighet som inte kommer till myndigheternas kännedom
och inte blir föremål för polisiära och andra åtgärder från samhället. Alla

1* Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 1223-1231

Mot. 1979/80:1224

4

brott borde ligga under allmänt åtal. Allmän anmälningsplikt måste gälla
även för kvinnomisshandel. Det går inte att ha rättsformer som stannar vid
ytterdörren till en bostad.

Sexualbrottskommittén har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att se över
rättsaspekten i denna fråga. I väntan på denna översyn kan andra åtgärder
vidtas.

I akuta situationer av misshandel är kvinnan och hennes barn ofta helt
utlämnade. Det finns oftast ingenstans att ta vägen och ingen att tala med. I
varje större bostadsområde skulle det exempelvis kunna finnas en social
jourtjänst, där det både fanns möjlighet för kvinnan att övernatta och få
någon att tala med. Denna jourverksamhet är möjlig att inrymma i vanliga
lägenheter med personal hela dygnet runt eller kan organiseras på annat sätt.
Sexualbrottskommittén skall närmare pröva också denna fråga.

Redan nu kan dock stat och kommun stödja de initiativ till särskilda
kvinnohus som tas på allt fler håll i landet. Det borde finnas ett kvinnohus i
varje större stad, och ekonomiskt bidrag för denna verksamhet borde
utgå.

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar anvisa 10 000 000 kr. till stöd åt inrättande
av kvinnohus på skilda håll i landet,

2. att riksdagen beslutar anvisa 25 000 000 kr. i anslag till
kommunerna för bedrivande av social jourverksamhet, främst
avseende hjälp till misshandlade kvinnor, i enlighet med vad
som anförs i motionen.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk) KARIN NORDLANDER (vpk)

Stockholm den 25 januari 1980

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
INGA LANTZ (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)